onsdag 30 december 2009

Begränsad kärlek

Om man säger till Päppel att man tycker om henne svarar hon:
- Näeh, jag tycker om Pirum.

tisdag 29 december 2009

Apparaten som vardagen kretsar kring

Äppel fick ett slags dator i julklapp. Han hämtade den när han byggde koja.
- Så, nu har vi en dator också. Nu är det ett riktigt hem.

Förlovning

Dan före dan återsåg vi några kära vänner. Barnen lekte och hade jättekul. Röda om kinderna och iklädda spetsklänningar satt de vid middagsbordet när Äppel framförde sin variant av frieri:
- Amanda, jag skall gifta mig med dig.
- Och jag skall gifta mig med dig.

Halledudandemej.

måndag 28 december 2009

Pfffffff

Nu har luften helt gått ur mig. Idag genomförde vi årets tredje julfirande med mycket att äta och en stor skörd julklappar.

Lika bra att inte dra in någon ny luft heller. Jag ser ändå redan ut som en ballong. Jag vill helst inte stiga till väders. Eller jo, kanske. För jag skulle behöva lite ledigt från alla knattar. Och kanske se mig om lite i världen. Men jag känner mig knappast som en ballong. Mer som en klump. Bättre att krypa ner i sängen kanske. Jag är dessutom ganska förkyld. Äh, vad jag babblar.

På återseende.

tisdag 22 december 2009

Bråda dagar

Äppel är en populär kille. Igår var han med sin moster på Liseberg och sov sedan över hos henne. Idag åkte han direkt vidare till sin morfar för att klä granen och dekorera pepparkakor och nu är han tillbaka hos mormor där vi andra håller hus.

Imorgon skall vi klä gran här också.
- Det blir mycket jobb för mig, har Äppel konstaterat.

måndag 21 december 2009

Reinkarnation

Äppel säger att han vill dö. För att bli bebis igen.

Det låter lite hemskt, tycker jag och säger att han måste bli gammal innan han dör. Då föreslår han att vi skall sminka honom ful och gammal.

Kan man lura döden så lätt?

fredag 18 december 2009

Bästa alibit

Pirum är onödigt smal. Så barnsköterskan har sagt att jag får välja på att börja ge henne lite annan mat redan i jul eller vila så att bröstmjölken blir fetare.

Jag är inget sugen vare sig på att börja med kladdportioner eller sitta stilla. Men jag ser det som en god anledning att äta extra mycket julgodis.

Nya rekord

Vi har gått på jullov och den här hösten har sannerligen varit bättre än den förra.

Inget av barnen har varit hemma från förskolan en enda dag!

torsdag 17 december 2009

Bästa komplimangen

Förra någon vecka sedan var jag på fotvård. Jag gissar att jag inte är ensam om att tycka att mina fötter är lite pinsamt misskötta och fula. Jag bestämde mig dock för att terapeuten nog hade sett värre och slängde glatt upp fossingarna.

Döm om min förvåning när hon sade att jag hade finfina fötter och att mina förhårdnader inte var något att tala om.

Jag undrar hur andras fötter ser ut egentligen. Eller var det bara något hon säger till alla?

Vinterland

Det hjälpte inte. Det har fortsatt att blåsa och snöa på tvärsen och korsen hela dagen. Jag har skottat två gånger, fått ställa in planerad promenad på grund av att gångvägen var täckt av drivor med snö och blivit tvingad att gräva fram bilen för att ta mig till förskolan av samma anledning.

Jag tycker att det räcker nu. Okej?

Vädrets makter

Päppel såg tvärsur ut i vagnen imorse. Inte så ovanligt i och för sig. Hon är sur hundra gånger om dagen. Det kan vara för att någon tar fram en sked åt henne, för att hon tycker att hon får för lite tandkräm, för att hon inte vill ha mössa, för att hon vill ha mössa eller någonting annat livsavgörande.

Den här gången var det dock inte någon i familjen hon var sur på. Plötsligt skrek hon rakt ut i luften:
- Sluta blåsa!

onsdag 16 december 2009

Orsak och verkan

När vi gick hem från förskolan frågade Äppel om det var vinden som blåste så att träden rörde sig eller om det var träden som viftade med grenarna så att det blåste.

Jag vet i alla fall vilket som låter mest sagolikt och spännande.

För liten

Päppel är inte bekväm med sin ålder. Vi har försökt att träna, men det spelar ingen roll hur mycket jag tjatar. Så fort åldern kommer på tal säger hon:
- Jag fyja åj.

När jag säger att hon är två blir hon väldigt förnärmad:
- Jag INTE tå åj!

Jag misstänker att steget till falskleg inte är så långt.

tisdag 15 december 2009

Envetna flingor

Alla barnen leker lyckligt i det vita utom mellansyster.
Snö på stövlarna gör henne upprörd och lite dyster.

måndag 14 december 2009

Nattvandraren

Inatt vaknade jag av att Pirum låg och bökade och gnydde och gick upp och hämtade henne för nattamning. Precis som vanligt alltså. Vad som inte var som vanligt var att jag plötsligt gick rakt in i något litet och mjukt som stod på vårt sovrumsgolv i kolmörkret. Päppel!

Jag hjälpte henne tillbaka i säng, ammade och fick även lagt Pirum och slumrat till när jag vaknade med en märklig känsla. Jag lyssnade noga och tyckte mig höra några extra andetag. Päppel igen. De här gången sade jag åt henne att krypa upp emellan maken och mig så att det blev slut på springet.

Nu sitter jag här och funderar över vad som hade hänt om jag inte hade vaknat till. Hade hon gått tillbaka och lagt sig själv då? Står hon ofta i vårt sovrum om nätterna?

söndag 13 december 2009

Inget julgodis här

Äppel började plötsligt klämma på min mage tidigare ikväll och frågade oskyldigt:

- Mamma, varför har du så stor mage? Skall du få en till bebis?

Där fick jag för att jag varit nöjd med min viktnedgång.

lördag 12 december 2009

Stämning

Nu: dalande snöflingor.

Strax: promenad till julbordet.

Saknas bara en släde. Hohoho!

torsdag 10 december 2009

Till tänderna

Det är julfest på jobbet ikväll. Jag är laddad.

Jag har fönat håret med saltvattensprej, sminkat mig, plockat fram klänning, angorakofta och högklackat. Jag har ta mig tusan handväska (är dock fortfarande lite osäker på vad jag skall fylla den med).

Nu skall jag bara hämta barnen på förskolan. Hoppas att det inte blir problem. Om fröknarna inte ser att det är jag, menar jag.

Vill man vara fin

Äppel tittar skeptiskt på mitt pillande med pincetten strax ovanför ögonen.

- Vad gör du mamma?
- Öhh. Jag plockar bort några hårstrån som växer lite fel.
- Gör det inte ont i skinnet?
- Jo, svarar jag och är tacksam att det inte kommer fler frågor.

onsdag 9 december 2009

Perfekt tajming

Pirum somnar en stund klockan halv sex varje kväll. Det sammanfaller exakt med vår middag.

Väluppfostrat barn det där.

Det är smaken som räknas

Nu har jag gjort fiskbullar som de övriga i familjen skall äta imorgon. Eller ja, fiskröra kanske man skall kalla det. De så kallade bullarna föll liksom sönder i såsen.

Förlåt mina kära. Hoppas att det smakar.

Kunglig glans

Imorgon, har Äppel berättat, kommer förskolan att förvandlas till Kungliga slottet och det skall bli modellmiddag.

Jag har inte hjärta att förklara att modellmiddagen i vanliga fall äger rum i Stadshuset.

tisdag 8 december 2009

Den nya generationen

Äppel var lite orolig att hans förskolekompis inte skulle hitta hem till oss och kunna komma på barnkalaset.

- Det ordnar sig, sade jag. Hans pappa vet var vi bor och annars kan han titta på en karta.
- Eller de kanske har en sådan där som säger: sväng till höger.

måndag 7 december 2009

Storebror

Det är fantastiskt att höra hur Äppel ömsom tillrättavisar Päppel och ömsom undervisar henne.

- Päppel, du får inte lägga armbågen i ansiktet på Pirum. Nej Päppel, nu gjorde du det igen.
- Hör du Päppel? Det är en grävmaskin som låter, förstår du.
- Ser du den runda saken som flyter där? Den binder man fast båten i. Och så sitter den fast i botten med ett snöre eller med vass.

För alltid

Jag har fått ett mejl från Libero som berättar att vi snart kommer att få ett UpGo-paket till Pirum.

Ett UpGo-paket? Vad tusan skall vi med det till? Pirum är en liten bebis och kommer så förbli.

Basta.

Ni pantar väl?

Jag är lite orolig. Hur går det med pantandet?

lördag 5 december 2009

Nu börjar tjatet

- Mamma, nu när jag är fyra år kan jag nog ta hand om ett djur. En hund eller en katt.
- NEJ! NEJ NEJ NEJ NEJ! skriker jag inombords. Utåt är jag snäppet mer pedagogisk.

fredag 4 december 2009

Väsentligt

Igår fyllde Äppel alltså år. Jag hörde honom inte berätta för någon att det var hans födelsedag. Däremot sade han till alla han mötte att han var fyra år.

Glöm att åldern inte har någon betydelse!

torsdag 3 december 2009

Drömdag

* Inte alls gå hem tidigare från förskolan som mamma planerat utan få henne att stanna kvar på mellanmålet istället.
* Gå mycket långsamt hem och utforska stenar och musbon samt hoppa lite på pölar som frusit.
* Spela nytt sällskapsspel.
* Sjunga julsånger.
* Bygga lego.
* Skala och skära morötter.
* Äta pannkakor med sylt och äppelmos. Blandat.
* Spela spel igen. Nu även med pappa.
* Se på barnprogram.

Så ser tydligen den perfekta födelsedagseftermiddagen ut om Äppel själv får välja.

Bildbevis

Just det, jag har ju lovat att visa vad jag slängde ihop framför teven härom kvällen (typ).


Tamtadam, en egenvirkad kjol. Jättefin, om jag får säga det själv. Dessvärre hänger den lite på trekvart så jag måste virka på en mudd. Och för att jag skall kunna göra det måste jag köpa mer garn. Men snart hoppas jag att den är redo för att användas på riktigt.

Dagens projekt

Min fina kaffemaskin säger att den måste rengöras om en användning för att garantin skall fortsätta gälla. En stor mugg kaffe är två användningar.

Jag måste alltså läsa instruktionsboken och få detta gjort ganska snart. Innan abstinensen ger sig till känna.

onsdag 2 december 2009

Årets julklapp

Det här var ju jättesnyggt. Hade jag haft $1500 över hade jag slagit till på den dubbla kedjan. Den blå är billigare, men inte riktigt i min smak.




tisdag 1 december 2009

Pust


Jag tror jag har gjort mig förtjänt av en pepparkaka.

Kalendrar

Ojoj, första december säger ni?

Bäst att jag slår in de där paketen innan dagen är slut åtminstone.

Här finns annars substitut:
För vuxna.
För barn.

måndag 30 november 2009

Det börjar bli en vana

Idag har jag utnyttjat det där med att vara sent ute och köpt ytterligare två elektriska ljusstakar som nu var nedsatta med 20%. Egentligen borde jag köpa hela lagret. Man kan inte få för många ljusstakar när man har 44 fönster. Exklusive glasverandan.

För övrigt är det den 1 december imorgon. Jag trodde att jag hade varit ute i god tid och fixat alla saker till paketkalendern. Men nu sitter jag visst med 24 saker som skall slås in till imorgon.

Maxat

Till första advent brukar jag bara ta fram adventsljustakar och stjärnor, men i år slog jag på stort och packade upp varenda tomte redan nu. Nu har vi inte hundratals direkt, men en sex-sju söta ulliga saker, några stycken mindre moderna i porslin och plasttomten från Kina som tack och lov sjunger lite tystare och mer sällan för varje år.

Jag ursäktar mina avsteg från traditionerna såhär:

1. Det bara fanns en helt fungerande elektrisk ljusstake och en halvtrasig och stjärnan i barnens rum kunde inte sättas upp eftersom där fortfarande inte finns någon krok sedan renoveringen. Så det blev helt enkelt klent med julstämning med några enstaka upplysta fönster.

2. Vi kommer vara bortresta en stor del av julen så det är ganska meningslöst att julpynta närmare inpå.

Godkänt va?

söndag 29 november 2009

Ordnung

Det är något med min familj och öppna skåp. Päppel kan helt plötsligt peka på ett köksskåp som står öppet och utropa titta med sådan frenesi att man kan tro att det är något som håller på att falla i golvet allra minst.

Jag vet var beteendet kommer ifrån. Maken kan nämligen komma hem från jobbet, kliva in i köket och stänga både skåp, lådor och diskmaskin medan jag lagar middag. Grymt irriterande tycker jag som alldeles strax måste öppna igen.

Äppel är precis som sin pappa och kan hoppa upp mitt under måltiden för att skjuta igen en låda. Päppel är snäppet bättre och brukar först fråga:
- Jag stänga där?

Nu håller jag tummarna för att Pirum skall vara ytterligare något bättre och allra helst helt fri från det här beteendet.

fredag 27 november 2009

Sammanträffande

Jag hittade en lite prick på Äppel och utbrast (säkert felaktigt):
- Nämen, har du ett födelsemärke här?
- Det är nog för att jag varit på födelsedagskalas idag. Och gett en present.

Hot

- Min mamma vet vad du heter, sade en blond liten flicka när jag hämtade på förskolan.

Hjälp. Hoppas inte att hon vet var jag bor också.

Katedralen vid havet

Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones hade ett tufft utgångsläge. Jag har fått den rekommendera från flera håll och även fått höra att den påminner om Vindens skugga. Eftersom det är en av de bästa böcker jag läst var mina förväntningar skyhöga.

Boken har tagit mig lång tid att läsa. Nog för att den är tjock, men den huvudsakliga anledningen är att den varit lite av en besvikelse. Visst ville jag veta hur det skulle gå för Arnau, men ibland blev handlingen tråkig och ibland kändes hela berättelsen bara romantiserad och naiv. Dessutom irriterade jag mig på språket. Emellanåt var det otydligt om det i ett stycke text var någon av karaktärerna som tänkte eller talade eller om det bara var författaren som förde handlingen framåt.

Jag ångrar trots allt inte att jag läste den. Gillar man historiska romaner skall man allt ge den en chans.

Kalasångest

Det har väl knappast undgått någon att Äppel gärna vill ha kalas. Helst vill han såklart bjuda alla han känner. Eftersom de vuxna och förnuftiga i den här familjen vet att Äppel har en tendens att spela över när det blir för mycket folk är det uteslutet.

Efter att funderat, diskuterat och tvekat en hel del bestämde vi oss för att bjuda in fem kamrater. Fyra från förskolan också Fred såklart. Innan vi skickade inbjudan tänkte jag bara dubbelkolla med fröken om hon tyckte att man kunde bjuda fyra barn av elva i gruppen. Det tyckte hon var okej, men hon kunde förstå dilemmat. Fast samtidigt höll hon med om att det inte är rimligt att ha ett så stort kalas när man är fyra år.

När vi stod där och pratade kom en annan mamma och överhörde samtalet. Jag tycker alla eller ingen, var hennes kommentar.

Gah, känner jag. Livet är inte rättvist. Alla får inte alltid vara med på allt. (Även om vi givetvis inte skulle bjuda alla utom två eller något liknande.)

Hur som helst. Jag orkar inte utsätta mig för konflikten. Säkert tycker fler som hon. Så nu bjuder vi Fred och en enda pojke från förskolan. Den enda som är jämngammal med Äppel och den han verkligen leker absolut mest med. Blir det kommentarer om det kontrar jag bara med att det minsann är andra barn som ibland leker med varandra privat.

Kalas. Det är ett laddat ord det där.

onsdag 25 november 2009

Onaturligt vanlig

Igår var jag hos frisören. Hon föreslog att jag skulle göra några slingor. Det skulle bli lite mer naturligt.

Mer naturligt än vadå? Mitt helt medfödda råttfärgade hår?

måndag 23 november 2009

Note to self

Sluta beställa kläder på postorder från H&M eller Ellos.

Jag har sagt det förr och säger det igen. Det är aldrig något som är lika fint när det kommer hem. Och är det mot förmodan det så är det fel storlek.

Stalkare

Imorse visste jag knappt att Värmlands landshövding Eva Eriksson existerade. Nu har jag plötsligt mycket bättre koll. Inte bara har jag tagit reda på hennes fullständiga personnummer utan dessutom har jag kollat upp hennes inkomster och en hel massa annat via en drös myndigheter.

Jag känner mig lite störd faktiskt. Snudd på kriminell.

lördag 21 november 2009

Steg två

De där sju kilona är borta. Så nu har jag insett att mitt mål på tio kilo är väldigt godtyckligt.

Vadå gå ner just tio kilo? Jag har typ två eller tre kvar och inte tusan kommer de där skrämmande valkarna runt midjan vara borta för det.

Så nu går jag in i näst fas. Efter att ha koncentrerat mig på enbart fettförbränning (det roliga) skall jag nu föra in styrketräning och muskelbyggande (det tråkiga).

Första passet avklarat. Det blir nog svårt att lyfta armarna imorgon. Ännu svårare att lyfta Pirum.

Otympligt

Päppel sitter vid köksbordet och prasslar med morgontidningen.

- Stor tidning, säger hon frustrerat.
- Det kanske är bättre att du tar din tidning, säger jag och räcker henne en serietidning från brandkåren.
- Ja. Inte ha stor tidning, konstaterar hon och byter glatt SvD mot serierna.

Hon skulle bara veta hur stora morgontidningarna var när jag var liten.

torsdag 19 november 2009

Plåster på såren

Det känns bättre nu.

Jag har just bokat en treveckorsresa till Thailand.

Vem påstod att man inte kunde köpa sig till lycka?

Drömscenario

Idag är jag lite less.

Jag har kliande eksem på händerna. Med ett blöjbarn och två stycken lite större ungar som skall torkas i rumpan, ha hjälp att tvätta sig i princip varje gång de har ätit eller varit ute så tvättar jag mina stackars händer otaliga gånger om dagen.

Päppel tappade först tallriken med mat och sedan en mugg vatten på golvet under middagen. Pirum ville plötsligt äta samtidigt som vi andra och maken hann inte hem till maten.

Nu sitter jag här och fantiserar om att bryta benet. Det skulle vara optimalt. Influensa känns för jobbigt, men att sitta i soffan och läsa några veckor medan maken är hemma och sköter ruljansen låter lockande. Har ni tips om det minst smärtsamma sättet att gå tillväga?

Ordförståelse II

Äppel skall hjälpa till med maten.

- Har du tvättat händerna? frågar jag.
- Nej, svarar han och springer till badrummet.
- Fråga mig nu, säger han när han dyker upp i köket igen.
- Har du tvättat händerna?
- Nix.
- Suck. Gör det då.
- Men!? Jag sade ju nix. Det betyder att jag har gjort det.

onsdag 18 november 2009

Vad du är skön, min älskade

Äppel och Päppel tycker verkligen om sin lillasyster. Det älskar att pussas och kramas, hålla handen och gulla på alla de sätt. Äppel är helt förälskad i Pirums mjuka örsnibbar och hennes gulliga händer. Dem kommenterar han ofta.

En dag när Äppel satt och klappade som mest frågade jag om han tyckte att hon var mysig.

- Jaa, du är så mysig. Och så vacker, sade han till sin bebissyster.

En mamma kan knappast bli lyckligare än vad jag var i det ögonblicket.

tisdag 17 november 2009

Vi, de drunknade

Vi har läst Vi, de drunknade av Carsten Jensen i bokcirkeln. Vi gillade den skarpt!

I boken är det staden Marstals befolkning som är berättaren och skrivs som vi och dem får läsaren följa under ungefär etthundra år. Några personer får man lära känna mer och andra figurerar i periferin. Det är ett annorlunda och lyckat upplägg att läsa ur en hel befolknings perspektiv. Det ger en känsla av samhörigheten och grupptrycket i staden som inte hade kunnat fångas lika enkelt på något annat sätt.

Staden Marstal är en dansk sjöfartsstad och livet kretsar under den här tiden kring havet, sjöfarten och krigen. Det är en spännande berättelse inramad av historien.

måndag 16 november 2009

Styltor

Jag är lite sugen på ett par fina högklackade skor. Det är bara det att för mig är skor högklackade om de har fem centimeters klack och det är tydligen inte det som gäller i vinter.

Jag fattar att Jimmy Choo kör spektakulära klackar. Men Din Sko? Borde de inte vara lite mer folkliga och tillverka snyggskor även för mindre glamourösa trebarnsmammor?

söndag 15 november 2009

Uttalsövningar II

Igår skulle vi bort på middag och gjorde oss fina. Äppel iakttog sin pappa och tog sedan vatten från kranen och masserade in i håret.

- Det här är mitt frisyrfilé.

Uttalsövningar

Äppel babblar på som vanligt:

- Mamma, du är mamma bäber. Pappa är pappa bäber. Jag är storebror bäber och Päppel är storasyster Bäber.
- Du menar bäver, upplyser jag.
- Ja, bäber.
- Det heter bäver.
- Ja. Bäber, verkligen försöker Äppel och laddar. Bäber. Bäber. Väver!

fredag 13 november 2009

Ordförståelse

Den där cykeln som jag går och puttar på, ni vet? Jag blev hemskt less på åbäket en dag och använde ett kraftuttryck som fick Äppel att fundera en hel del.

- Förbannad? Kan en cykel vara förbannad? Är den arg?

onsdag 11 november 2009

Sällskapssjuk

- Jag måste bajsa. Päppel, skall inte du bajsa?
- Näeh.
- Skall du kissa då? Du kan kissa om du inte behöver bajsa.

Lite sällskap är alltid trevligt. Lika bra att försöka i allafall.

Nya ord

Idag har jag läst Barnen på Bråkmakargatan. Helt ocensurerat. Även kapitlet där Lotta är negerslav.

Så nu behöver jag nog inte säga chokladbollar längre.

Baktankar

Grannen är ute och jobbar på sin tomt när vi kommer hem. Väl innanför dörren vill Äppel plötsligt måla teckningar till honom och hans fru.

- Också skriver vi inbjudningar. Jag vill att de skall komma på mitt kalas.
- Nej, det blir konstigt. Vi känner dem ju inte så bra.
- Jo, jag vill bjuda dem på mitt kalas. Då får de inte glömma att köpa present. Eller hur, mamma?

Uppföljning

Han menade verkligen allvar.

Imorse kom han ner för trappan och sade:
- Mamma, jag har gjort fioler till dig och pappa och Päppel.

måndag 9 november 2009

Soppatorsk

Förskolan ligger inte långt härifrån, men på andra sidan en stor kulle.

Med tre barn har jag lite logistikproblem. Jag har löst det så att jag går och puttar en syskonvagn och en cykel med stödhjul uppför den långa backen. Sedan går jag med långa steg och bara vagn medan Äppel susar iväg nedför backen.

Han har lärt sig att vänta på ett förutbestämt ställe när han kommer ner. Idag klev han till och med av cykeln och började med några konstiga charader vid en lyktstolpe.

- Vad gör du Äppel?
- Jag tankar motorcykeln.

söndag 8 november 2009

Stradivarius

Äppel kom in i vårt sovrum imorse med en oväntad replik på läpparna:
- Jag tillverkar fioler varje natt.

Öh? Vad skall man tro?

lördag 7 november 2009

Oförstående

Jag försöker vara sjuk idag, men har inte lyckats förklara det för dammråttorna, tvättberget och de tre barnen. Det ropas i varje hörn.

Kanske bättre att jag försöker få maken att förstå.

fredag 6 november 2009

Odefinierbart

Varje gång jag råkar se mig i spegeln undrar jag om det är tandkräm eller barnkräk jag har på tröjan.

Jag kan inte bestämma mig för vilket som vore minst glamouröst.

Stöldsäker

Äppel noterar att alla cyklarna i cykelstället har lås. Utom hans.

- Fast om några tar min cykel så ser de att den är lila. Och då vet de att det inte är deras.

Så sant. Så sant.

torsdag 5 november 2009

Recept någon?

- Mamma, det här var för gott!
- Öh, jaha? Skall vi inte göra det fler gånger?
- Jo, jag sa att det var för gott.
- Ja, vill du inte ha det någon mer gång?
- Jo! För gott betyder att det var jättejättegott.

Dessutom

Jag glömde berätta att jag har lite lite ont i halsen.

Dålig start

Dagen kunde börjat bättre.

Två nedkissade sängar, snöblandad småspik i luften och en avhoppad cykelkedja.

Nu hojtar jag hurtigt: det kan bara bli bättre!

onsdag 4 november 2009

Nitlott

Äppel har haft kompis på besök under eftermiddagen. De har haft hur kul som helst: kastat pappersflygplan, byggt kojor och hoppat i soffan.

Jag har mest stuckit in huvudet med jämna mellanrum och bett dem sluta med det ena eller andra. Och torkat fler rumpor än vanligt.

Känns som att jag fick tråkigaste rollen.

tisdag 3 november 2009

Uppslagsverk

Jag vill gärna tro att det är långt till jul, men omvärlden skriker annorlunda. Det finns som bekant julpryttlar i var och varannan affär och folk börjar planera för julledigheten. Äppel har i och för sig pratat om jul sedan midsommar och frågar titt som tätt om vi skall baka pepparkakor eller ta fram tomtar. Kanske är det därför jag fortsätter att hävda att det är långt kvar.

Igår när jag var ute och promenerade med en annan mamma pratade vi julrelaterat hela vägen. Då insåg jag att det faktiskt inte är så långt till advent och så blev jag lite sugen på att göra sådana där fina adventspaket till barnen. Ett för varje dag alltså. Det blir en hel massa smågrejer och jag råkar hata smågrejer. Det finns visst färdiga kit att köpa. En byggsats lego med tjugofyra delar till exempel. Fast det känns lite väl fantasilöst för min del.

Så, jag gorde som jag brukar göra när jag behöver lösa ett problem. Nu är jag inspirerad och upplyst om att det finns en massa bra saker att stoppa i paketen. Här skall slås in pepparkaksformar, reflexer och tandborstar.

Tacka vet jag Google.

söndag 1 november 2009

Tystnad, tack

Jag stör mig något grymt på människor som under spinningpasset sitter och skriker i stil med:
- Yeah! Åhhh! Youh!

Vad är det för fel på att lida i tysthet?

Substitut

Medan ni väntar på att jag skall författa ett genialt inlägg kan ni läsa min favoritkolumnists senaste spalt. Jag skriver under på den.

torsdag 29 oktober 2009

Villkorad vänskap

Äppel och Päppel äter sin gourmet-lunch.

- Mamma, jag vill ha mer. Bara pasta. Inga fiskbullar.
- Det går bra. Fiskbullarna är ändå slut.
- Bra, mamma. Då är du min kompis.

Dagsverke

Barnen och jag har varit ute ett par timmar. Förutom att bygga en kyrka i sandlådan har vi räfsat löv. Jag hatar att räfsa löv. Det tar alltid mer tid än man tror och dagen efter man har gjort det är det lika mycket löv på marken igen.

Så döm om min förvåning när vi hann det jag tänkt göra under hela dagen redan före lunch.

Let's call it a day! Godnatt.

Medley

Päppel sjunger och sjunger.

- Bä bä vita lamm. Annars tar jag dig.
- Ja, ja kära barn. Spindeln klättrar upp.

Hon är en hejare på remixer.

onsdag 28 oktober 2009

En dryg månad kvar

- När jag fyller år vill jag ha pajkalas, säger Äppel.
- Jaså, hur menar du då?
- Då skall vi äta massor med paj. Plommonpaj, päronpaj, äppelpaj, margarinpaj och ostpaj.

Jag måste säga att det tar sig.

Dela med sig

- Var är min mamma? frågar en liten kamrat på förskolan.
- Hon har ju gått. Hon skyndade sig till bussen.
- Men, jag vinkade inte, snyftar han. Nu börjar tårarna krypa fram.
- Du kan få vinka till min mamma, säger Äppel generöst.

Jag duger såklart inte. Men det var snällt tänkt.

tisdag 27 oktober 2009

Minnet är kort

Jag har haft en del problem med min nya mobiltelefon. Den har åkt in och ut på service under hela sommaren. Eller ja, egentligen har den mest åkt in. När den väl har varit där har de behållit den månader i sträck. Som plåster på såren skall jag få något fint tekniskt tillbehör.

Jag ringde just till supporten för att göra mitt val och fick då inspelad information om att jag gärna fick dröja kvar i luren efter samtalet för att svara på frågor om servicen. Fint initiativ, tänkte jag. Det skall jag självklart göra.

Så pratade jag med supportkillen. Säkert en minut. Jag menar, herregud, jag skulle lyckas rabbla både numret på mitt presentkort, mitt namn, min adress och välja pryl. Hur stor är sannolikheten att jag efter den prestationen skall komma ihåg att inte lägga på luren? Jag tryckte av samtalet och andas ut av ren lättnad över att ha klarat alla uppgifter.

måndag 26 oktober 2009

Sedelärande

Pirum och jag har varit på rättegång idag. Det handlade om en misshandelshistoria där alla uppgav olika versioner av vad som hänt. De misstänkta var 17 år. Den ene var dömd sedan tidigare och erkände nu dessutom en rattfylla vid ett annat tillfälle.

Jag tänkte att det skulle vara avskräckande för Pirum att se hur det kan gå när det är alkohol inblandat och man hamnar i fel sällskap. Tyvärr sov hon större delen av tiden så vi får kanske gå på fler besök i tingsrätten.

fredag 23 oktober 2009

Speedshopping

Hur mycket av IKEA hinner man på en timme? Typ gå in och slänga en flukt, skulle jag säga.

Om IKEA vore intresserade av att man plockade på sig varor och hann ut genom kassorna skulle de låta ungarna vara i bollhavet lite längre än så.

Rapport

Just nu är det mycket studier och träning för min del. Där emellan försöker jag hinna läsa skönlitteratur och så har jag kommit igång med kjolen.












torsdag 22 oktober 2009

Bajsvecka

Idag trampade jag i hundbajs med mina stövlar på väg till förskolan.

Men det var snäppet värre när jag trampade i barnbajs med mina tofflor i hallen i måndags.

tisdag 20 oktober 2009

Halvvägs

Ni kanske minns att jag skulle börja tänka på vikten? Det har jag gjort. Och jag har gjort det bra.

Jag tänkte att si sådär tio kilo vore bra att skala av. Fem gjorda. Fem kvar. Med det här tempot kommer jag att vara smal lagom till advent.

måndag 19 oktober 2009

Norwegian Wood

Jag har inte slutat läsa, men just nu blir det mest kurslitteratur. Så mycket annat hinner jag inte för tillfället.

I dagarna avslutade jag i allafall Norwegian Wood av Haruki Murakami. Jag har velat läsa något av denne författare sedan vi diskuterade honom hos bokyllet. Då passade det urmärkt att vi har geografiskt tema i år i min bokcirkel. Jag slog till med Japan och kommer bjuda på passande mat på träffen på onsdag.

Boken var alls inte lika skruvad som jag föreställt mig. Personerna var väldigt speciella och ganska extrema åt olika håll, men handlingen och boken som helhet var lågmäld, stillsam och sorgsen. Jag hade av någon anledning fått för mig att det skulle vara en del övernaturliga inslag, vilket jag i och för sig lika gärna kunde vara utan.

Jag gillade boken. Den fick mig att fundera över relationer, normer och vad som är accepterat i samhället.

Jag kommer läsa mer av Murakami. När jag inte har lika fullt upp som nu.

söndag 18 oktober 2009

Lattemorsa



Nu skall jag dricka gott kaffe resten av föräldraledigheten.

lördag 17 oktober 2009

Rakt på sak

Maken berättade under middagen att han köpt något till Äppel och Päppel på Gotland. Äppel tjatade oavbrutet för att få honom att avslöja vad det var.

Jag försökte utveckla det till en lek:
- Du får ställa frågor till pappa. Du kan fråga: Går det att leka med? Går det att äta? Är det mjukt att klappa? Fråga något.
- Okej. Vad är det?

Nödsituation

Om ni såg någon hoppa ur bilen under broöppningen vid Danvikstull i eftermiddags kan det ha varit jag. Om personen slet ur en liten tjej ur passagerarsätet och lät henne kissa vid vägkanten var det definitivt jag.

Om ni såg någon stå och torka spyor ur en bilbarnstol vid Lidl var det inte jag. Det var någon annan stackars sate.

Det finns alltid någon som har det värre.

fredag 16 oktober 2009

Drottningar

Men alltså? Jag undrar vad hela den här rosa-spets-normen för flickor kommer ifrån. Alla förväntar sig att småflickor skall bära sådant och ger dem komplimanger när de kommer i sina skira prinsessklänningar, men sällan har jag sett någon över tio år iklädd dessa stereotypa kläder.

Om det nu är så snyggt och kvinnligt borde det då inte avspegla sig även hos oss vuxna?

Prinsessor

Imorse inträffade följande incident.

En förskolevikarie skulle följa med på utflykt med de små barnen och hälsade på Päppel och en annan flicka som vi kan kalla Alice. Det tror jag nämligen att hon heter.

Alice uppförde sig som små barn ofta gör och drog ner mössan framför ansiktet och ville inte hälsa. Vikarien började då att flirta med henne:
- Åh, vilken fin flicka! Så fina rosa kläder. Och fin röd mössa.
Där kunde jag inte hålla tyst:
- Och här står Päppel i sina blå och gula kläder. Och hon är lika fin ändå.

Pappa, kom hem

Maken är på konferensresa (läs bor på hotell, äter gott och går på stadsvandring i Visby). Äppel brukar inte vara den blödiga typen och har allt klarat sig utan maken många kvällar förut, men igår såg han det som ett sätt att försöka slippa sova.

- Jag lääängtar efter pappa, ylade han och lyckades klämma fram några tårar.

Lika bra att spela med tänkte jag och föreslog att han skulle ha makens t-shirt, som luktade pappa, i sängen. Det tyckte Äppel alls inte att den gjorde, men roligt var det i alla fall och när jag tittade till honom senare på kvällen hade han tagit på sig den.

Sovande barn är bland det goaste som finns. Och inte blir de mindre söta för att de tar på sig en alldeles för stor tröja.

onsdag 14 oktober 2009

Ensamstående far

Jag går ut i hallen och möts av Äppel som vankar omkring med armen i vinkel hållande en duplobit över axeln.

- Mamma, vet du vad jag är?
- Du är väl en pojke?
- Nej, en vakt.
- Vad vaktar du då?
- Ett slott.
- Vem bor där?
- Kungen och prinsessan och dottern och prinsen.

tisdag 13 oktober 2009

Konversationsförmåga

Päppel har förstått vad riktiga svenskar talar om när de möts. Imorse när hon fick syn på förskolefröken hojtade hon:
- Regnar!

MrJet

Urk, burk! Snöblandat regn påminner om långa, mörka, kalla månader.

Den där solsemestern som jag gått och småpratat om ett tag känns plötsligt mycket angelägen. Jag kommer nog ägna ganska mycket tid åt biljettletande den närmaste tiden om jag känner mig själv rätt.

måndag 12 oktober 2009

Apropå namn

Förra veckan kom maken hem och berättade att han hade hittat en kompis till mig. Tydligen bor det en nyinflyttad familj i området med en bebis bara tio dagar yngre än Pirum.

Idag kilade jag förbi för att fråga om de ville följa med ut på promenad imorgon. Ännu vet jag inte så mycket mer om dem än vad de heter. Och när jag fick höra det drog jag en lättnadens suck. Flickebarnet heter Märta. Det var ungefär ett halvt hårstrå från att Pirum fick Märta som tilltalsnamn, men det hamnade slutligen som tredje förnamn.

Inte hela världen att heta samma namn som någon annan kan tyckas. Men jag har lagt en del energi på att se till att mina barn skall ha fina klassiska namn som de ändå är ganska ensamma om i sin generation och umgängeskrets.

Hade Pirum kallats Märta hade vi nog inte kunnat umgås med den här familjen. Vi hade nog blivit tvungna att flytta till ett Märta-fritt område. Märta och Märta, liksom. För tankarna till Verner och Verner.

Så blev det

Jag har glömt att berätta om ringarna.

Jag kom faktiskt på en helt ny idé. Nu har bägge ringarna samtliga namn.
ÄPPEL PÄPPEL PIRUM
PIRUM PÄPPEL ÄPPEL

Det blev jättebra eftersom Pirum har längst namn och jag nu kan vrida så att alla tre namnen syns bra. Till exempel:
PIRUM
ÄPPEL PÄPPEL

Alternativt bara visa namnet på det barn som har skött sig hyfsat på sistone.

söndag 11 oktober 2009

Bästa presenten

Igår var jag på finfin restaurang. God mat i enbart vuxet sällskap.

Bästa bästa bästa födelsedagspresenten för en trebarnsmamma. Smart av mig att ge det till min syster.

lördag 10 oktober 2009

Åldersnoja

- Päppel, idag fyller du två år.
- Näeh!

Är det inte lite tidigt att börja förneka sitt åldrande?

fredag 9 oktober 2009

Tvångstankar

Det tog ett tag innan jag fattade varför Äppel börjat springa ett varv runt barnkammaren innan han skall lägga sig.

Han måste visst trampa på alla fyra mattorna.

torsdag 8 oktober 2009

Kärt barn

Päppel kallar oftast Pirum för bebis, men insisterar man på att få ur henne ett namn brukar det fungera till slut.

- Vad heter hon?
- Bebis.
- Ja, men vad heter bebisen?
- Syster. Pirum!

Förhandlare

Idag orkade jag inte tjata in barnen när vi kom hem från förskolan utan drog till med en muta:

- Ni får tre torkade aprikoser var om ni kommer in och tvättar er utan bråk.
- Jag vill ha fem, försökte Äppel genast.

Insikt

Äppel jobbar på att förstå världen och all teknik vi har skapat. Förra veckan ville han ringa maken för att be honom ta snabba bussen hem så att han skulle hinna titta på månen. Under samtalet skickade Äppel och Päppel telefonen mellan sig och till slut blev det så rörigt att jag tog luren och lade på.

- Jag hann inte säga hejdå till pappa, sade Äppel.
- Nej, men han hade nog redan lagt på.
- Pratade han i sin telefon? undrade Äppel förvånat.

onsdag 7 oktober 2009

Förnuftig

Päppel sover sällan på förskolan vilket resulterar i att hon är hemskt trött och grinig om eftermiddagarna. Behändigt nog är det väldigt enkelt att få henne i säng. Idag tittade hon till exempel på mig och sade:

- Mamma, lägga. Bjamas.

Prestationsångest

Nu när jag i princip inte har bloggat på en vecka känner jag att jag borde komma på något fyndigt.

Ju mer jag tänker desto tråkigare blir uppslagen. Jag får helt enkelt publicera vad som helst för att komma över tröskeln.

söndag 4 oktober 2009

Busy

Barnen lediga både i fredags och imorgon måndag. Pappa med fru boendes i gästrummet i två nätter. Tjugofem personer på lunch igår. Inlämningsuppgift imorgon.

Ni får ursäkta, men här blir nog glest med inlägg ytterligare något dygn.

torsdag 1 oktober 2009

Virkning

Jag blev så sugen på att virka en sådan här. Och roligt nog har jag några medsystrar. Så det kanske får bli ett projekt under de mörka månaderna vi står inför.


Apropå virkning kom jag på att jag tänkt visa er några små saker jag har virkat och gett bort.








onsdag 30 september 2009

Egentid

Idag har jag varit på stan. De senaste gångerna (läs åren) jag har kryssat fram på Drottninggatan har jag noterat att jag blir stoppad av varenda välgörenhets- och miljöorganisation när jag går med barnvagn. Går jag utan slipper jag nästan alltid deras närmanden.

Det skulle kunna vara så att de siktar in sig på människor med barnvagn för att de har svårare att slinka undan. Men jag tror snarare att det beror på att de tror att vi har all tid i världen och går på stan och strosar och dricker latte varje dag.

Fel! Fel! Fel! Min tid på stan är ytterst begränsad och mycket helig. Och skulle jag ha en stund över så vill jag inte prata med Greenpeace (eftersom de ändå redan har värvat mig). Det finns viktigare saker att göra.

tisdag 29 september 2009

Stopp, stopp, stopp!

Det går för fort! Pirum skrattar och jollrar och beter sig inte alls som det nyfödda spädbarn jag vill ha kvar ett bra tag till.

Hon har alldeles för bråttom. I helgen vände hon sig till mage.

Ärligt talat. Hon är tio veckor. Drygt två månader. Borde inte hon ligga som ett paket och bara sova?

Aromer

När jag läser mitt förra inlägg inser jag att det kanske inte framgår att det alltså är två lingon i smeten.

Jojo, lingongodis skulle det ju vara. Ungefär samma bärhalt som köpegodis kan jag tänka. Fast vi skulle behöva lite smakförstärkare.

Kalas

För någon med drygt två månader kvar till födelsedagen funderar Äppel väldigt mycket på sitt kalas. Idag insisterade han på att göra godis till fiskdammen på de lingon som han plockade igår. När jag argumenterade att godiset skulle hinna bli dåligt kom han på att han kunde göra till Päppels kalas istället. Eftersom det är mindre än två veckor dit fick jag ge med mig.

Så nu har vi små byttor i kylen med en röra gjord på socker, kakao, mjölk och havregryn. Och så två lingon då.

Bad food day

Idag blir det mackor till lunch. Det är första gången sedan jag köpte min våg.

Någon gång ibland får man väl unna sig?

måndag 28 september 2009

Festligt

På väg hem från förskolan kom Äppel på att han glömt några stenar han hade tänkt ta hem.

- Då får vi ta dem en annan dag, sade jag.
- Ja, för jag skall ha dem i fiskdammspåsen på mitt kalas.

söndag 27 september 2009

Drömmar

Vi har varit borta på middag. I bilen på väg hem pratade Äppel och jag om hästar. Det började med att han tyckte att vi skulle köpa en och utvecklades till en helt underbar konversation. Här är några delar:

- Om vi köper en häst, försöker han.
- Vi kommer inte köpa en häst. Det är för mycket jobb.
- OM vi köper en häst.
- Vi kommer inte köpa någon häst, upprepar jag.
- Men om vi råkar köpa en häst kan Anna få rida på den. Då får vi bygga en sådan där trappa som hon kan stå på så att hon kan komma upp. Och så får hon ha en hästhjälm.

....

- Du får köpa en häst själv när du blir vuxen.
- Men jag vet inte vad den kostar.
- Det berättar nog den som vill sälja hästen.
- Men när blir jag vuxen?
- Det är ganska långt kvar.
- Först måste jag gå i skolan ett år. Och växa och växa och växa. Sedan blir jag vuxen. Han som jobbar i skolan berättar nog vad en häst kostar. Och så måste någon ge mig pengar. Jag måste nog gå till banken. Sedan kan jag köpa en häst. Jag måste köpa en plånbok också.

...

- Det kanske är någon som ringer till mig. Den kanske har en hästmamma och en hästpappa och en hästbebis och frågar om jag vill köpa dem. Och jag säger "ja, jag kommer" och den kanske säger att den vill sälja sitt hästsläp också, men inte sin bil. Jag tar min bil och åker dit. Men jag får nog köpa en ny häst för det finns kanske ingen som vill sälja sin. För de kanske tycker om sin häst.

Det snurrade så mycket tankar i Äppels huvud. Han kom också fram till att för att sköta en häst behöver man plantera, bygga ett stall och ge den mat. Men om man har en stor gräsmatta behöver man egentligen bara ge hästen vatten. Han var så inne i sina drömmar så att när vi kom hem frågade han om vi inte kunde fortsätta att prata om hästarna trots att det var långt efter läggdags.

Jag tror att vi måste hälsa på några hästar snart.

lördag 26 september 2009

Fågelunge

Om man lägger en filt över ögonen på en trött bebis slocknar den genast.

Det har i allafall funkat på alla våra.

fredag 25 september 2009

Lockande

Amelia har skickat mig ett erbjudande. För cirka sjuttio spänn får jag tre nummer av tidningen, ett läppglans och två biobiljetter.

Jag vill inte ha tre nummer av Amelia. Jag vet att jag bara kommer att få ångest över att jag inte läser dem. Och jag vill verkligen inte ha ett läppglans.

Två biobiljetter skulle jag dock kunna få användning för och det känns korkat att inte köpa dem för trettiofem kronor styck. Å andra sidan är det knappast försvarbart att slänga tre olästa tidningar och ett oöppnat läppglans.

Vattendjur

- Päppel, skynda dig och ät upp så att vi kan gå och duscha.
- Färdig!

torsdag 24 september 2009

Bara jag

Imorse tog jag en latte med fralla på kafé. Pirum sov i vagnen som jag avsiktligt ställde bakom min rygg.

För en liten stund glömde jag att jag var trebarnsmamma. Där fanns bara jag och min bok. En liten välbehövlig paus från ett liv som jag älskar.

Verklighetsuppfattning

Igår passerade vi en förskola.

- Mamma, är det där ett annat dagis? frågade Äppel.
- Ja, svarade jag.
- Men, dagis brukar inte ha cyklar.
- Det är en del som har det. Det är inte så många dagis som har vävstol och sågbänk på gården.
- Men sågbänken har vi inte gjort själva. Den har Kaspers pappa byggt.
- Ja, men jag tror inte att de har gjort cyklarna själva heller.

onsdag 23 september 2009

Hon älskade

Vi diskuterar just nu Hon älskade av Helena Henschen i bokklubben. Boken handlar om hennes farmor Signe. En självständig kvinna som var både berest och politiskt engagerad. Hon var aktiv i Fredrika Bremer-förbundet och under andra värlskriget var hon med och byggde upp en svensk motståndsrörelse.

Boken är en blandning av biografi och fiktion då Helena Henschen själv fyller ut där hon saknar kunskap. Det är en fascinerande berättelse om ett gripande levnadsöde. Ändå blir boken lite långrandig emellanåt. Speciellt när det kommer till kärlekshistorien med Oskar Vogt och relationen till hans hustru. Ändock läsvärd.

tisdag 22 september 2009

Tack för den

Dags att gå till förskolan om en kvart. Nu börjar det regna!

måndag 21 september 2009

Vem är vem?

Vi leker frisörsalong. Äppel tycker inte att den är helt autentisk.

- Hos en riktig frisör är det många passagerare... eh... patienter.

Urmodigheter

När jag fyllde tolv år fick jag en stereo. Den har tjänat väl och lever än. Det var länge sedan den stod på paradplats i flickrummet eller något vardagsrum, men den har också haft en tid på min arbetsplats. När vi flyttade till öppet landskap passerades klenoden dock till källaren. Nu är det dags för dess renässans.

Idag har jag monterat stereon i barnens lekrum och dammat av mina kassettband med Saltkråkan, Skogsmulle och Emil i Lönneberga. Detta var dagens lockbete.

Hela vägen hem från förskolan funderade Äppel:
- Mamma, får jag lyssna först på bandet?
- Ni kan höra samtidigt.
- Kan man lyssna båda två?
- Ja, alla kan höra samtidigt. Många på en gång.
- Står bandet bredvid soffan? Hur skall man få ljudet till örat?

Väl hemma stod Äppel och stirrade på kassettbandet som snurrade medan Päppel dansade glatt till Hujedamej sånt barn han var. Man kan ju tro att pojken aldrig har hört på radio.

Upprop

Jag var duktig i skolan, men tyckte inte om den. Matteböckerna räknade jag ut på nolltid. Istället för att få mer stimulerande uppgifter fick jag nya böcker med likadana tal att räkna vidare på rutin.

I syslöjd har jag alltid känt mig värdelös. Jag sydde sneda sömmar och fick repa upp. Varje gång. Att jag frivilligt har virkat sedan långt innan jag började skolan var det ingen som tog fasta på eller brydde sig om att utveckla. Jag fick bara virka samma töntiga apa som alla andra. Idag har jag förvånat insett att jag kan sy både fina lapptäcken och laga kläder. Fast kanske inte på exakt det sätt Berit eller Eva tänkte.

Kanske har den kommunala skolan blivit bättre och mer anpassad efter individen. Men jag tror fortfarande att barnen helst skall stöpas i samma form. Stoppa det!

Hjälp till att se till att Waldorfskolan med Sveriges enda godkända alternativa skolplan får fortsätta finnas. Skriv på uppropet!

söndag 20 september 2009

Tappar räkningen

Jag har vant mig vid tre barn. Det tog inte många dagar förrän det kändes som den naturliga vardagen. Numera är det en baggis att bara ha hand om två. Då kan jag typ måla om ett rum samtidigt.

Jag undrar dock om jag skulle kunna vänja mig vid fem. Det kändes helt kaotiskt den halvtimme jag var ensam med ett sådant gäng idag. Samtidigt som jag höll på att torka en som besökt pottan behövde en annan snabbt ha hjälp med kläderna för att hinna till toaletten. Då passade två på att börja rymma ner mot vägen och ytterligare en stod och tjatade om att jag skulle komma och titta på ett husbygge. Ungefär där började Pirum att skrika efter mat.

Nu låter det visst som att de var fler än fem. Så kändes det också.

fredag 18 september 2009

Verklighetschock

Jag gillade Dirty Dancing. En gång såg min syster och jag den två gånger på raken.

Jag hade en plansch med de tre huvudpersonerna på väggen.

Det känns lite konstigt att plötsligt inse att Patrick Swayze var född 1952. Han var alltså bara två år yngre än min pappa. Läskigt.

Uppfylla drömmar

Den här terminen har förskolan slutat servera hirspannkaka en dag i veckan. För att slippa tjatet har fröken sagt åt barnen att ta med pannkakor på fredagsutflykten istället. Så nu har Äppel tjatat här hemma några veckor.

De här veckan lovade jag att steka de efterfrågade godbitarna. Då förklarade Äppel plötsligt att de skulle vara honung på. Det har tydligen Liv. Det låter jätteäckligt. Men man kan inte alltid säga nej.

Jag hoppas att jag ligger på plus ett tag.

Färdig!

Pust och puh.

Nu har jag skrivit färdigt den inlämningsuppgift för kursen Hållbar utveckling som skall lämnas in idag. Så jag hinner både blogga, läsa tidningen, äta lunch och ta en promenad innan barnen skall hämtas klockan två.

onsdag 16 september 2009

Senilsnöre

På ICA Maxi har de lekhörna med barnvakt för barn från tre år. Det är jättebra. Inte bara för att man kan bli av med ett barn om man har en drös med till affären. Man kan dessutom ta med ett barn bara för att lämna in det och således avlasta den som blir hemma med de andra två.

Maken och jag talade av någon anledning om snodden med numrerad bricka som man får som kvitto när man lämnar in barnet. Han tyckte att jag var lite väl nördig som hängde den runt halsen.

Jag skulle aldrig våga annat. Maken har sannerligen missat en del av poängen med brickan. Om jag stoppade den i fickan är sannolikheten inte så stor att jag skulle minnas att jag hade haft med ungen till affären överhuvudtaget.

tisdag 15 september 2009

Dubbelmoral

Släkten har kommenterat kommentarerna. De har noterat att det varit lite kryptiskt Odd Molly-snack.

Det skall bekännas, jag har köpt en del kläder på sista tiden. Inte bara Odd Molly, men det är bara det märket som har en hel hord anhängare med bloggar. Vad jag vet.

Jag tycker att det är jätteroligt att titta på folks samlingar, se dem prova kläderna och kombinera dem på olika sätt. De borde få provision för det är klart att man blir sugen och inspirerad av deras lovord.

- Men, tänker ni. Det här stämmer inte. Får inte du dåligt samvete av konsumtion? Läser inte du en kurs i Hållbar utveckling? Var är logiken?

- Jooo, svarar jag. Jo. Jo. Vilken logik?

Det fanns i allafall lite plats i garderoben.

måndag 14 september 2009

Den enes lycka

Imorse stannade Äppel för att ta en bättre titt på en grävmaskin. Just när han skulle kliva på cykeln igen fick han syn på det eftertraktade djuret vid fötterna: nypisen!

Det var en mycket uppspelt pojke som anlände förskolan. Och en inte ont anande skalbagge som antagligen kommer att släpas runt och visas upp tills den dör.

lördag 12 september 2009

Nostalgi

Idag skall vi äta kräftor. Att kalla det kräftskiva vore vanvördigt. På kräftskiva skall man ha små hattar. Fina små hattar i olika färger och modeller. Någon spetsig, någon platt och gärna någon med lite glitter på.

Den dagen jag får syn på ett hederligt paket kräfthattar slår jag till med en brak-kräftskiva. Det är ett löfte.

fredag 11 september 2009

Obestridligt bevis

Varje veckodag har en färg. Det har jag alltid sett som självklart. Fast en gång hörde jag på radion om att just detta är ett fenomen som bara vissa människor delar.

Hur som helst, torsdagar är en riktigt tråkig brun färg.

torsdag 10 september 2009

Apropå torsdagar

För 25 år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle skriva ett positivt inlägg om torsdagar. När jag var liten var det den dag som fiskbilen kom.

Jag har aldrig varit något stort fan av fisk. Inte av fisk i allmänhet. Eller av torsk med äggsås i synnerhet.

När jag tänker på saken åt vi nog torsk med äggsås var och varannan torsdag.

Äntligen torsdag

Jag älskar barnens förskola. Det är så mysigt att komma dit och mötas av den avstressande sköna miljön och se hur barnen med glädje och energi hjälper till med att gräva upp potatis, tvätta tyger eller räfsa löv. Eller hur de bara härjar loss i skogsdungen för den delen.

Allra mysigast tycker jag att det är att lämna på torsdagar. Det är enda gången på veckan som dagen börjar inomhus. Då sitter barnen runt ett bord och hjälps åt att tvätta och skära grönsaker till soppkoket. Efter det vet jag att de kommer baka brödet som hör till.

Jag önskar att jag fick stanna.

onsdag 9 september 2009

Tankens kraft

Efter mina första två graviditeter har jag återgått till min ursprungliga vikt på två månader. Helt utan ansträngning. Jag har därför inte brytt mig nämnvärt om viktökningen den här gången även om jag märkt att jag har lagt på mig lite mer.

I förrgår var jag på återbesök hos barnmorskan och fick den obehagliga sanningen kastad i ansiktet. Sju kilo kvar var helt klart mer än vad jag själv trodde.

Dags att åtminstone börja tänka på vad jag äter och hur lite jag rör mig konstaterade jag och gick och köpte mig en våg för att kunna hålla koll på om det går åt rätt håll. Och det gör det. Imorse vägde jag drygt två kilo mindre än igår kväll.

Det blir en baggis detta. Jag fortsätter helt enkelt att tänka på vikten.

Inbjudan

Idag skall vi leta maskar, ormar, nypisar, tusenfotingar och andra småkryp.

Välkomna om ni har vägarna förbi. Det blir nog roligt.

tisdag 8 september 2009

Streakare

Det var bättre förr.

Nu lär varenda förskoleförälder ha hört historien om att Äppel plötsligt satt spritt språngande i sandlådan idag.

Förtydligande

Ni kanske undrar över rubriken på förra inlägget? Jag kan erkänna att den inte riktigt talar för sig själv.

Maken fick alltså ta en extra tur till Arlanda igår för att hämta väskorna. Och tulla dem, inte att förglömma.

Extra resa

Vi kom hem tryggt och säkert från vår lilla weekend-tripp.

Jag sade ju att ni inte skulle oroa er.

Däremot hade ni gärna fått uppmärksamma oss på att vi skulle tulla vårt bagage på Landvetter där vi bytte plan på väg hem. Då hade vi sluppit stå som korkade fån utan packning på Arlanda.

måndag 7 september 2009

På egna ben

Igår flög hela familjen från Köpenhamn. Vi fick inte våra platser när vi checkade in utan skulle uppsöka personal vid gaten. Det hade något att göra med att vi hade två barn under två år som skulle sitta i knät och fördelningen av barn i planet och lät väldigt genomtänkt.

Sagt och gjort, vi uppmärksammade personalen på situationen och fick våra lappar med siffror på när vi passerade gaten. Väl på väg in i planet kändes taktiken inte lika genomtänkt längre. Maken och jag skulle sitta med de små på plats 20D respektive 20E. Äppel skulle sitta på plats 18C.

torsdag 3 september 2009

Time out

Jag skall ut och flyga, men är tillbaka om några dagar.

Oroa er inte.

Kontrollera mera

På sexveckorskontrollen skall barn kunna lyfta huvudet när de ligger på mage. Det där är mitt dåliga samvete. Pirum har fått ligga och träna i runda slängar 8-10 gånger.

Mycket riktigt. På kontrollen visade hon inga vidare färdigheter. Då frågade läkaren om hon lyfter på huvudet om hon till exempel ligger på mitt bröst. "Jajemen, hon är stark som en oxe."

Kryss, så var hon godkänd på det momentet. Skall det vara så lätt? Jag ser framför mig hur jag ljuger oss förbi alla Pirums svårigheter under hennes uppväxt.

- Jodå, hon kan gå.
- Självklart kan hon rita huvudfotingar när hon är på det humöret.
- Hoppa på ett ben kunde hon jättetidigt.

Borde de inte ta sådana här livsavgörande frågor på större allvar? Jag menar specialistläkare, kontroll på barnsjukhus, träningsprogram och så?

onsdag 2 september 2009

Lockbete

Varje dag när jag hämtar Äppel på förskolan möts jag av samma skrik:
- Jag vill inte gå hem!

Visst är det skönt att veta att han har det bra och trivs, men lite jobbigt är det att jaga honom på gården och försöka få med honom ut.

Jag har därför för vana att tänka ut något att locka med. Det kan vara att vi skall gå till lekparken, åka till biblioteket, äta vindruvor eller baka. Igår hade jag dock ett riktigt trumfkort i bakfickan:
- Det är något djur som har bajsat på vår uppfart.

Yacoubians hus

Det är ingen tvekan om varför Yacoubian hus av Alaa Al-Aswany heter som den gör. Handlingen kretsar kring ett atal personer som bor eller arbetar i det stora huset. Jag brukar gilla den typen av böcker där olika levnadsöden utspelar sig parallellt och vävs samman utan att göra allt för mycket väsen av sig, men den här boken fastnade jag inte för.

Karaktärerna känns tillspetsade på något vis och deras viktighet för bokens handling haltar nästan i absurdum. Medan någon egentligen bara funderar över kvinnor och makt blir någon annan tillfångatagen och våldtagen och ansluter sig till terrorister. Att beröra ett sådant otroligt livsöde som det sista på ett så ytligt sätt är näst intill förolämpande.

En fråga om inställning

- Åh nej, vad det regnar, suckar jag.
- Ja! Då blir det blött i marken och vi kan göra lerbollar och hoppa i vattenpölar! replikerar Äppel.

måndag 31 augusti 2009

Omedveten

Visst kan det vara jobbigt med kräkbebisar, men de riskerar i allafall inte att växa fast i kläderna.

Jag upptäckte imorse att Pirum haft samma body i minst fyra dygn. Att hon hade den i torsdags vet jag med bestämdhet för då var vi och gjorde pass.

Bekännelser

Den första:
Igår kom Äppel in i köket där maken och jag satt och drack kaffe.

- Mamma, har du ätit kex? Det luktar kex.
- Ööööh... neeääh, ljög jag. Det är nog bara kaffet.

Den andra:
Enligt väderprognosen skulle det bli 18 grader idag. Inte hade jag räknat med att det skulle matchas med blåst och moln. Mina barn fick gå till förskolan i bara tröjor och hade nog behövt fleecetröjor.

Den tredje:
Äppel ville spela lottospel imorse. Det fanns inte tid till det så jag lovade att vi skulle göra det efter förskolan. Under dagen gömde jag spelet så att han skulle glömma bort det.

Gör dessa små incidenter mig till en dålig mamma? Vägs det i såfall upp av att jag har köpt ett fempack fingervantar på ICA Maxi idag?

söndag 30 augusti 2009

Gregorius

I somras läste jag Gregorius av Bengt Ohlsson. En enastående bok! Att skriva en roman med samma handling och samma karaktärer som Hjalmar Söderberg beskrivit hundra år tidigare känns utmanande. Bengt Ohlsson lyckas dock fullständigt. Hans version är lika fängslande, lika målande och lika vackert skriven. Jag älskar språket och miljöskildringarna. Jag fascineras också av hur Ohlsson har lyckats vända Gregorius till en så sympatisk person genom att låta läsaren sätta sig in i hans känslor och funderingar.

Jag ser nu fram emot att läsa Mordets praktik där Kerstin Ekman tillför historien ytterligare en dimension.

Matvrak

Storasyster har koll. Så fort Pirum säger minsta knyst utbrister Päppel:

- Mamma! Bebis! Hungi! Äta!

fredag 28 augusti 2009

Kräftor kräva mat

Kattmaten skall förhoppningsvis också leda till något gott: kräftor!

Efter fem års tvekan skall vi utnyttja vår fiskerätt i sjön nedanför vårt hus. Burar följde med huset. Den stora bromsklossen har varit betet. Man får inte använda fisk från annat vatten, men inte orkar vi stå här nere och meta först.

Så fick vi alltså tips om kattmat. Hoppas inte kräftorna hinner äta så mycket innan de skall ätas av mig!

Bläk

Jag är förkyld. Jättesnorig. Men jag har kommit på en positiv sak. Idag skall jag öppna en burk kattmat. Det har jag inte gjort på närmare tjugo år, men jag minns det som att det luktar riktigt illa. Det kan nog vara bra att ha lite nedsatt luktsinne.

Det går att hitta fördelar med nästan vad som helst.

Skitnervös II

Ingen kan minnas när Pirum bajsade sist. Det är minst en vecka sedan. Hur skall detta sluta?

onsdag 26 augusti 2009

Kalas

Jag och min stora trut. Igår lovade jag Äppel att vi skulle gå till skogen för att plocka blommor och blåbär idag. Och här bara vräker regnet ner.

Äppel ville ordna födelsedagskalas för sin pappa. Han kände sig lite snuvad igår. Vi hoppade över morgonuppvaktandet eftersom maken går till jobbet så tidigt och sedan firade vi med födelsedagsmiddag på restaurang utan Äppel och Päppel.

Nu tror jag att jag har reparerat den största skadan genom att sätta en chokladbollssmet* i händerna på honom.

Min stora trut kan nog komma till användning trots allt.



* Här har jag lyckats hålla tand för tunga varje gång jag har varit på väg att säga negerboll i Äppels närvaro. Egentligen vill jag säga det i ren protest eftersom jag inte menar något negativt med det och inte fattar varför folk skall värdera det så. Men det känns onödigt att en treåring lär sig ordet.

tisdag 25 augusti 2009

Alla goda ting blir professionell

Jag har börjat en kurs i journalistik. Roligt, tycker jag. Förhoppningsvis kommer ni märka stor utveckling hos mig som skribent.

Något ni definitivt kommer att märka är att det senare under läsåret dyker upp ett litet antal inlägg å kursens vägnar. Jag tänker att jag lika gärna kan publicera dem här som att starta en ny blogg.

måndag 24 augusti 2009

Efterlysning

Finns det någon som kan tänka sig att låna ut sin frörepa? De behöver en på förskolan och de skulle såklart få låna min om jag inte behövde den själv nu när linet skall skördas.

För ni vet väl vad en frörepa är? Det har jag vetat i flera dagar.

Skitnervös

Nu har Päppel gått i förskolan i två veckor. Inte en enda olycka har det blivit. Jag frågade fröken någon gång i början om hon sade till när hon behövde kissa, men fick till svar att hon brukade gå när de andra gick.

Jag har funderat på och oroat mig lite för hur det skall gå när hon behöver göra stort. Det känns lite svårare att förebygga.

När jag hämtade idag meddelade fröken imponerat att Päppel sagt till och bajsat på pottan två gånger. Sådant gör en småbarnsmamma stolt.

Snorkrokodil

- Pappa! Där. Kokii.
Päppel sträcker fram handen.
- En krokodil? undrar maken.
- Ja. Där.
- Va? Öh, nej. Du menar en kråka.

söndag 23 augusti 2009

Tröstäta

Tur att det fanns sådana här och sådana här kvar från Pirums babyvernissage igår.

De räddade dagen.

Ingen vanlig dag

Stark och självsäker efter fredagens utflykt tänkte jag att det kunde vara roligt att ta med familjen på Smaklust.

Det tog en stund att ta sig dit eftersom ett gäng hurtiga triathleter orsakade avstängningar och inställda bussar. Väl på plats upptäckte vi att vi inte var ensamma om att lockas av arrangemanget. Det var en rejäl utmaning att ta sig runt med syskonvagn och löst springande barn i folkmassan.

Varmt var det också så vi satte oss i första bästa skuggiga tält för att inta lunch. En lunch som snarare visade sig vara en aptitretare så efter att ha klappat diverse djur, kissat i buskar respektive bajamajor och knaprat lite smakprov tänkte vi fylla på med matiga crepes. Det var minst sagt surt när de stängde serveringen för paus just när jag kommit längst fram i kön. I det ögonblicket gav vi upp och promenerade till Hornsgatan för hamburgare.

På återresan gick sedan bussen sönder så vi fick promenera en bra bit. Vid Mariatorget hade jag gärna ätit en mjukglass, men det var inte läge. Päppel var övertrött och gallskrek i vagnen. Äppel nödgades besöka pissoaren och tog stöd med händerna i rännan för att nå.

Det var inte min dag min födelsedag.

lördag 22 augusti 2009

Vem styr tiden?

Jag undrar hur det är möjligt att 15 dagars väntan på Pirum kan kännas som ett år medan hennes första månad i livet går på några timmar.

fredag 21 augusti 2009

För er som undrar

I brist på fantasi följer jag upp några lösa trådar:

Mitt favoritnamn accepterades plötsligt och oväntat av maken. Varpå jag vacklade. Och var helt inne på ett helt annat namn när jag väl träffade Pirum. Ett namn som maken verkligen inte gillade. Hade jag orkat älta det i ett par månader hade han nog ändrat sig där också. Men jag bestämde mig för att lägga min energi på annat. De andra barnen känns helt synonyma med sina namn idag trots att jag tvekade lite i början.

Jag gjorde det. Barnen var snälla. Vi hade trevligt. Provsmakade godis och bröd och testade att bygga med majs. Vi till och med stannade på Ica Maxi på hemvägen för att stödhandla lite till morgondagens galej. Allt var frid och fröjd tills jag insåg att jag har så ont i ryggen att jag knappt kan gå. Det blev tydligen för mycket att lyfta in och ut tre barn samt en gigantisk vagn i bilen flera gånger.

Finns det något annat jag har glömt att berätta som ni undrar över?

torsdag 20 augusti 2009

Kamikaze

Jag vill gå på EcoNow. Idag är det bara öppet för fackfolk. Imorgon är jag ensam med tre barn och på lördag skall vi ha babyvernissage.

Vad tror ni? Överlever jag mässan med tre småbarn som sällskap?

tisdag 18 augusti 2009

Vad är det som går och går...

... och alltid kommer till förskolan?

Snart skall jag ge mig iväg för tredje gången. Först lämna Äppel och Päppel. Sedan hämta Päppel efter lunch och klockan tre är det dags för Äppel att gå hem.

Det är faktiskt fascinerande att jag förutom att ta hand om mig själv och Pirum har hunnit rensa lite rabatter, tvätta och hänga en maskin, läsa tidningen och blogga.

Med det här tempot hade jag kunnat bygga om huset när jag bara hade Äppel.

Förvaring

Jag tycker inte att jag gör annat än att organisera här hemma. Ständigt på jakt efter optimal förvaring. På senare tid har jag till exempel köpt stora leksakshinkar till barnen, en tamburmajor för deras smutsiga lekkläder och till och med rensat ut en hel del som inte längre används.

Visst blir det bättre och bättre, men det finns alltid kvar att göra. Vi skall bygga förvaring i tvättstugan för barnkläder som inte passar någon för tillfället, köpa hyllor och skåp till nya kontoret eftersom det gamla skall rymma leksaker och pysselmaterial. Vi borde tänka ut någon bra lösning för att kunna ha handdukarna i badrummet. Men i badrummet är det ganska fullt eftersom vi också tycker att det är praktiskt att ha två byråer med barnens kläder just där.

Vi har en glasveranda med återvinningskärl, två barnvagnar och ovan nämnda tamburmajor. Vi har vindsförråd där vi förutom kartonger förvarar resväskor, vinterjackor och annat. Vi har källare med ytterligare kartonger, arbetskläder, toapappersbalar, blöjpaket, en och annan vinflaska och en hel massa annat. Vi har uthus med vinterdäck, ytterligare en barnvagn och en hel del trädgårdsredskap.

Hur klarar folk att bo i lägenhet?
Just trädgårdsredskapen kanske inte är något problem. Men resten?

söndag 16 augusti 2009

Utveckling

Nio år senare är jag trebarnsmamma och statligt anställd på en IT-avdelning.

Jag undrar vad Usain Bolt gör 2018.

Ligger i lä

När jag var tjugotvå år var jag färdig med min universitetsutbildning och påbörjade en karriär som IT-konsult. Inte illa eller?

Det känns dock som att det hade varit häftigare att vara snabbast i världen. Genom tiderna.

lördag 15 augusti 2009

Omväxling

Pirum ligger i princip alltid med huvudet vänt åt samma håll: det håll som hon vrider nacken åt för att snusa på mig i sängen. När hon ligger i sin korg på dagarna är jag ideligen där och vrider på henne, men strax har hon återgått till sin favoritposition.

Vi vill såklart inte att hon blir sned för livet så nu har vi gjort ett desperat försök att vända trenden. Sängarna är roterade och i natt byter maken och jag plötsligt sida efter åtta år tillsammans.

fredag 14 augusti 2009

En gång är ingen gång

Två är två gånger för mycket.

Mattesnille

Päppel är ett mycket tidigt barn. I flera månader har hon kunnat räkna till tre.

Hon kommer inte att bevisa mitt påstående om du ber henne räkna. För hon har ingen aning om att hon kan. Men visa henne en rutschkana så hör du det klockrent:

- Ett-tåå-te!

torsdag 13 augusti 2009

Smakråd

Jag har två ganska breda silverringar med barnens namn på. Äppels och Päppels alltså. Nu har jag som bekant ett barn till, men på fingret ryms ingen ytterligare ring. Så jag försöker komma på en bra lösning. Det känns lite orättvist att två barn skall klämmas ihop på samma ring så jag försöker finna ett diplomatiskt sätt.

När jag har ringarna på mig idag ser det ut så här:
ÄPPEL
PÄPPEL

Kanske kan jag lägga till text så att det blir:
ÄLSKADE ÄPPEL,
PÄPPEL, PIRUM

Eller bara:
ÄLSKADE ÄPPEL
PÄPPEL PIRUM

Eller:
ÄPPELPIR
UMPÄPPEL

Vad tycker du? Har du något bättre förslag?

onsdag 12 augusti 2009

Välkommen till verkligheten

Äppel har haft en tuff dag. Eftersom Päppel är mitt i invänjningen fick hon gå till förskolan trots att vi har onsdag som ledig dag. Äppel fick stanna hemma enligt ordinarie schema.

Päppel fick två biobiljetter med posten som hon vunnit genom att lämna in en teckning i en butik. Äppel hade ingen tur i detta lotteri.

Äppels heliumballong steg till väders. Jag har aldrig sett honom så upprörd! Päppels sitter tryggt i taket här hemma.

Jag måste säga att jag tycker lite synd om honom. Nog för att han redan har två småsystrar, men än så länge har det mesta ändå skett på hans villkor och till hans fördel. Nu börjar konkurrensen.

måndag 10 augusti 2009

Dålig karma

Igår var hela familjen på brunch på trevlig restaurang med trädäck vid vattnet. När jag var inne och plockade av maten kom det in en påtagligt gravid kvinna. Trodde jag. På uteserveringen visade det sig att hon hade barnvagn med ytte-pytte-bebis. Genast bildade jag mig uppfattningen att hon precis blivit utsläppt från BB och bebisen var bara någon dag gammal. Döm om min förvåning när jag hörde henne säga till personalen att barnet var två veckor.

Jag gottade mig lite åt det där. Poängterade för maken att kvinnan faktiskt fött för ungefär lika länge sedan som jag och att jag då rakt inte hade en sådan där mage.

Det fick jag äta upp idag när mannen i kemtvätten frågade hur långt jag har kvar. Visst kan jag erkänna att jag var värd det. Men det hindrar mig inte från att bojkotta den tvättinrättningen i framtiden.

Ny era

Jag har just vinkat av Päppel som gick med kavata steg på egna ben mot sin första dag på förskolan. Eller ja, egentligen åkte hon vagn och hade maken med som stöd.

Men ändå. Jag vet vad som väntar. Innan jag vet ordet av skall hon säkert tågluffa. Eller åka ett år till USA.

lördag 8 augusti 2009

Fel målgrupp

Igår fick jag mejl från Libero. Det känns verkligen inte som att vi befinner oss på samma planet.

"Kanske börjar ni så smått få mer energi så att ni kan ta emot besök eller göra små utflykter? Eller är det fortfarande allra skönast att mysa hemma? Det viktigaste är att ni tillbringar tid tillsammans, hjälper varandra och bara gör det ni verkligen vill göra."

Undrar om de vet att man kan ha fler än ett barn? Och att storasyskon inte alltid är nöjda med att bara mysa hemma utan stimulans av andra människor och aktiviteter?

Iver

I torsdags röjde jag i mina garderober. Det var nödvändigt för att jag skulle hitta lite kläder jag kunde få på mig. Det var också nödvändigt för att de var överfulla med kläder jag inte använt på år och dar.

Jag har sannerligen problem med att rensa ut. Av nostalgiska, miljömässiga och ekonomiska skäl. Jag sparar en del plagg som är speciella, roliga, vackra eller omtyckta av annan anledning. Det känns okej. Däremot känns det mest jobbigt att jag sparar på kläder som sett sina bästa dagar för att jag tänker på vad de har orsakat i koldioxidutsläpp eller vad de kostade en gång i tiden. Om det vill sig riktigt illa kan jag ha dåligt samvete när jag köper en tröja och sedan när jag slänger samma tröja urtvättad och noppig flera år senare.

I torsdags tog jag mig alltså i kragen och bestämde mig för att kläderna ändå inte gjorde någon nytta oanvända i min garderob. Jag lyckades skänka flera rejäla kassar till insamling och slängde det som var alltför bedrövligt. Lite jobbigt var det allt att fatta beslutet. Men dagen efter kände jag mig bara nöjd, stolt och lättad. Så igår gick jag vidare med väskor och en del andra prylar.

Nu riktigt längtar jag efter att ta tag i skosamlingen.

fredag 7 augusti 2009

Höga tankar

Äppel ville ha sin Bamsekeps i eftermiddags. Jag letade på alla vanliga ställen i hallen: på hatthyllan, på krokarna och i korgen med mössor.

- Jag är ledsen, men jag hittar den inte.
- Jo! Jag vill ha den! Kan du inte ringa pappa och fråga var den är?
- Hahahahahaha!

Maken är inte den som brukar veta var saker ligger här hemma.

Ordförståelse

Barnen har fått vykort från Island. Maken läste dem högt och diskuterade innehållet med Äppel:

- Vet du vad en vulkan är?
- Ja. Som ett utedass.
- Va? Vet du vad ett utedass är?
- Ja, där man sitter och äter.

Äntligen fredag

Jag gillar fredagar.

På fredagar skriver Anna Larsson kolumn i SvD. Jag gillar Anna Larsson. Hon slår ofta huvudet på spiken och sätter väl valda ord på saker jag själv tänkt. Hon är inte rädd för att sticka ut och ha kontroversiella åsikter, men gör det alltid med väl underbyggda argument och mycket fakta.

På fredagar brukar jag också få ett mejl med ämnet Äntligen fredag från min pappa eller någon av mina systrar. Det är starten på en konversation där alla sammanfattar veckan och berättar vad de skall göra i helgen. Jag gillar fredagsmejlen.

Idag uteblev både Anna Larsson och fredagsmejlet. Det är inte utan att det känns lite snopet.

Ta betäckning

Pirum gör stort. Bokstavligen.

Den första veckan bajsade hon kopiösa mängder över skötbordet varje gång vi försökte byta på henne. För att slippa detta bestämde jag mig för att inte vara så snabb att byta utan vänta tills hon var färdig. Det var om något än ännu sämre taktik. En blöja räcker nämligen inte för Pirum. Istället blev det bajs på kläderna och det underlag hon låg på.

Så nu har jag utvecklat en avancerad metod som fungerar när man har tur. När jag hör att hon bajsar håller jag koll på när blöjan börjar bli full och försöker att snabbt byta till en ny blöja innan resten kommer.

Ett tag höll det på så här tre gånger om dagen. Senaste mönstret tycks dock vara varannan dag. Det blir som ni säkert förstår inte mindre mängder för att hon håller sig längre.

Enkel match

Päppel vrålar. Det har hon gjort den senaste kvarten.

Hon är fly förbannad för att hon inte får påfyllning av ost till sin smörgås.

Det finns inte en chans att hon vinner. Inte en chans. Jag är härdad och tål hur mycket barnskrik som helst.

onsdag 5 augusti 2009

Ny människa

Nu har jag sannerligen slagit på stort och epilerat benen, filat fötterna och peelat lite här och där.

Borta är sunkmorsan. Hade jag haft några normala kläder jag kom i hade jag kanske kunnat passera som fräscha morsan.

Nu får jag nöja mig med morsan.

Bättre än pengar

En vän till mig, tillika trebarnsmamma, sade härom dagen att hon känner sig rik när hon kommer gående med sina barn.

Jag hade inte hunnit landa i den känslan. Efter de senaste dagarnas strapatser ensam med alla tre förstår jag vad hon menar.

Det är vackert uttryckt.

tisdag 4 augusti 2009

3+1

Det funkar rätt bra. Igår vågade jag mig på en bilutflykt för att träffa den återuppståndna mammagruppen.

Alla barnen anlände rena och välklädda. De som har tänder hade också fått ett varv med tandborsten. Dessutom hade jag tagit med solskyddsfaktor, lunchlåda till Äppel och Päppel, blöjor, potta, extrakläder och lite annat smått och gott.

Visst låter det exemplariskt? En titt på mig själv avslöjar dock bristen i fasaden. Orakade ben, osminkad, sunkig t-shirt och gräslig tofs. Inte fick jag någon lunch heller.

Jag hade i alla fall borstat tänderna.

söndag 2 augusti 2009

Imorgon börjar allvaret

Nu är det slut på semestern. Min alltså. Inte makens. Han skall gå till kontoret och påbörja sin.

Jag skall vara ensam hemma med tre barn.

lördag 1 augusti 2009

Allt som återstår

Allt som återstår av Elin Boardy är en underbar bok. Jag älskar hur författarinnan beskriver miljön, karaktärerna och handlingen. Språket är vackert och fängslande och jag är djupt imponerad av hur en ung människa kan skriva en bok som utspelar sig för ett sekel sedan och så levande beskriva förhållanden som hon själv inte kan ha varit i närheten av att uppleva.

Jag vill ha mer. Mer av Simon, Emma, Emil och de andra. Och framför allt mer av Elin Boardy.

Vi har diskuterat boken i bokcirkeln, men du bör läsa den själv INNAN du tar del av diskussionen.

fredag 31 juli 2009

Stolta syskon

Äppel och Päppel skulle kunna slå ihjäl varandra. Äppel har haft bitmärken på armarna flera gånger i sommar och Päppel har just nu blåmärken på ryggraden efter att ha fallit offer för en trähammare. Pirum behandlar de dock som den ömtåliga docka hon är.

Det är helt underbart när Äppel säger att han vill vara med Pirum en stund och sitter och bara klappar. Eller när Päppel hämtar badrumspallen för att nå att komma åt att pussa henne på hjässan. Och nästan snäppet sötare är det när Pirum gråter och Päppel säger "Ååååh, bumman" med sin allra lenaste röst.

Jag måste minnas detta när Pirum får sitt första bitmärke.

torsdag 30 juli 2009

Turbotuttar

Jag trodde Pirum var vår minsta bebis. Med sina 53 cm var hon två respektive tre centimeter kortare än storasyster och storebror.

Men de måste ha mätt dåligt på förlossningen. Eller också var hon väldigt ihoptryckt. För det kan väl inte vara sådant krut i bröstmjölken så att hon har vuxit två och en halv centimeter på åtta dagar?

onsdag 29 juli 2009

Bästa loppan

Minns ni de där lopporna man vek som barn? När man bad någon välja ett nummer, bläddrade fram enligt antalet och sedan läste vad det stod under den färg som personen valde.

Äppel fick en magisk sådan i en affär igår. Det spelar ingen roll vilken färg han väljer. Den passar alltid hans intressen. Igår stod det till exempel att han skulle få en glasstrut före maten och idag skulle han få titta på flygplan på datorn.

Jag är lite orolig att denna loppa kommer att sabotera uppfostran av våra barn.

söndag 26 juli 2009

Algot, it is

Det är namnsdagstider. Vi har bland annat många släktingar med fruntimmersnamn. Därav Äppels nya intresse för fenomenet.

Igår pratade vi vid middagen.

- Vem har namnsdag idag?
- Det har Jakob.
- Och imorgon?
- Jesper.
- Jaha. Vet du vem som har namnsdag på torsdag?
- Nej, vem?
- Bebisen.

Då var det problemet ur världen.

lördag 25 juli 2009

Det skall börjas i tid

Vi kör inte med fredagsmys här hemma. Däremot brukar det bli en fredagsdrink när pappa kommer hem från jobbet. Äppel får juice eller saft med en isbit. Härom veckan fick han för första gången läsk.

Vi har tyckt att det låter lite lustigt när han frågar om vi skall ta en drink, men idag var det jag som förslog det. Svaret kom omedelbart:

- Då vill jag ha öl som jag fick en annan gång.

Pappas flicka

Päppel har snabbt insett att pappa är mer tillgänglig än mamma för tillfället. Hon går till pappa när hon har fått en knuff av storebror eller när hon har hittat någon liten partikel på golvet som hon tycker att någon skall ta hand om.

Det ropas pappa hit och pappa dit.

I natt kom Päppel för första gången in i vårt sovrum mitt i natten.

- Pappa, pappa, pappa, pappa.
- Oj, står du där. Vad är det?
- Pappa, bajsat.

Aaaah, bara för mamma att vända sig och somna om alltså.

fredag 24 juli 2009

En liten chans

Äppel har inte riktigt gett upp hoppet. Han säger titt som tätt att Pirum ser ut som en lillebror.

onsdag 22 juli 2009

Så där ja

Då har jag klämt fram ännu en bedårande klump på dryga fyra pannor.

Det behövdes lite hjälp i starten, men sedan startade värkarna på nolltid. De första timmarna hände dock inte så mycket. Sedan blev jag överkörd av tåget. Från öppen fem centimeter till bebis på magen på 25 minuter. Det ni!

Jag tror att jag skall vila lite nu. Vi hörs!

måndag 20 juli 2009

Sista förberedelserna

Vi håller på att fixa med logistiken här hemma. Det känns som att projektet blir större nu när vi har tid att planera än om vi bara hade hastat till sjukhuset.

Eftersom vi vet att barnvakten skall komma imorgon hade det känts oartigt att inte färdigställa menyn, bädda en gästsäng och tömma diskmaskinen.

Kanske borde man ta ett varv med dammsugaren också? Fast det får nog den med minst mage göra.

söndag 19 juli 2009

Skräddarställning may be the shit

Ingen kan säga att jag inte har försökt att få igång den här förlossningen. Enligt läkaren som undersökte mig i fredags skulle barnets huvud behöva pressa mer neråt för att värkarna skulle starta på riktigt.

Efter att nattens smärtsamma förvärkar varit nära att lura mig har jag satt in det tunga artilleriet. I förmiddags försökte jag studsa barnet mot bäckenbotten genom att gå upp och ner för trappan otaliga gånger.

Sedan läste jag någonstans att det kunde hjälpa barnet att tränga ned om man satt i skräddarställning. Så jag försökte sitta avslappnat med benen under mig medan jag såg på film. Några krampkänningar och somnade fötter senare kan jag i alla fall konstatera att bebisen skruvar sig något hiskeligt nedåt. Det känns ungefär som att det är någon som försöker skära sig ut med kniv.

Nu har jag dock fått en tanke som jag inte kan släppa. Om det skall vara så svårt för den här ungen att komma nedåt efter att två andra banat väg; hur stort huvud har den egentligen då?

Hua.

Underhållning

Här poppas det.

Jag tittar på Päppel som dansar, klappar händer, stampar fötter, slår på knäna och snurrar.

Vad skall man ha Spotify till om inte för att lyssna på barnmusik?

Högläsaren

Bernhard Schlinks roman Högläsaren är ett litet mästerverk.

Den 15-årige Michael har ett förhållande med Hanna, en mer än dubbelt så gammal kvinna. En kärleksaffär som tycks vara äkta för dem båda, men som ändå känns omöjlig. Hanna visar sig bära på hemligheter. Både uppenbara och oförutsägbara. Fasansfulla hemligheter som Michael får reda på genom en slump långt senare och som får honom att slitas mellan att fördöma och förstå.

Historien är fängslande och tänkvärd. Och absolut läsvärd.

lördag 18 juli 2009

Sin ensamma kropp

Jag älskade trilogin om Nancy av Elsie Johansson så det var med höga förväntningar jag tog mig an Sin ensamma kropp. Lite för höga, visade det sig.

Sin ensamma kropp är en äldre kvinnas inre monolog och jag tyckte att det blev lite segt med allt ältande om hennes längtan efter kärlek, hennes skuldkänslor och hennes syn på hur hon borde bete sig.

Med lägre förväntningar hade boken varit läsvärd. Språket är flödande, upplägget utmärkt och sammanflätandet av minnen och nutid är exemplariskt gjort.

Nu känner jag mig dock lite besviken.

Två av tre

Yes!

Päppel har legat stilla i sin säng flera kvällar i rad. Hon är helt blöjfri här hemma och säger till när hon behöver gå på pottan. Tyvärr har vi inte orkat ta bort nappen helt, men hon är införstådd med att hon bara får ha den på natten.

Det kanske var bra att vi fick de här extra veckorna för det var på håret att vi skulle klara det även den här gången.

Vi är redo för ett nytt småbarn.

Igångsättning

Alltså, jag vill verkligen inte. Men jag försöker tänka positivt och en hel del fördelar finns det allt:

- Det är max tre dagar kvar.

- Jag slipper dilemmat med att fundera över barnvakt mitt i natten. Synd att dra upp någon i onödan, men vanskligt att vänta för länge.

- Det finns ingen risk för att jag behöver kämpa med värkar med två barn som stirrar på mig.

- Jag behöver inte oroa mig för att komma in lika sent som sist.

Tack, vi kommer

- Imorgon skall vi på kalas hos Anna, säger Äppel.
- Skall vi? Har hon sagt det till dig? frågar jag.
- Ja.
- Jaha, vad trevligt.
- Vi skall äta tårta och smörgåsar och banan.
- Tror du att hon har någon tårta?
- Hon har nog bakat det.

Det låter trevligt detta. Vilken tid skall vi komma?

fredag 17 juli 2009

I verkligheten

Sanningen är den att jag inte alls var öppen åtta centimeter. Jag hade inte ens lyckats utplåna den där nedrans livmodertappen. Och sammandragningarna jag känner av syns inte i mätningarna.

På tisdag vill läkaren sätta igång förlossningen. Det vill inte jag. Jag tycker att det känns helt absurt. Läkaren trodde dock att risken är stor att det aldrig kommer att starta av sig själv om det inte gjort det då.

Så jag kan välja att bli igångsatt om fyra dagar. Eller fortsätta att springa på kontroller titt som tätt tills de verkligen måste sätta igång det.

Pest och pina.

torsdag 16 juli 2009

Den osynliga väggen

Den osynliga väggen är 96-årige Harry Bernsteins debutroman. Det är en gripande självbiografisk barndomsskildring där den judiske pojken Arry står i centrum. Arry bor på en liten fattig gata i England med judar på ena sidan och kristna på den andra. Främlingsskapet är starkt. Aldrig skulle två familjer från olika sidor av gatan kunna umgås med varandra, men samtidigt hjälps man åt och handlar av och skvallrar med varandra.

Boken är oerhört detaljrik vad gäller miljö- och personskildringar. Intrigerna är många och det är lätt att ryckas med i känslor av såväl stolthet och glädje som av besvikelse. En mycket levande bok som till min glädje har en fortsättning.

Otacksam

Äppel har varit med mormor på Skansen hela dagen. De har, förutom att ta den vanliga djurrundan, matat älgar, åkt karuseller, ätit pannkakor, fiskat fiskdamm och till och med besökt aphuset.

Om Äppel pratar oavbrutet om allt roligt han upplevt? Knappast.

Han gallskriker för att de tydligen glömde äta glass.

In my dreams

Imorgon skall jag på överburenhetskontroll.

Jag har egentligen ingen aning om vad det innebär, men jag föreställer mig att de kommer undersöka mig och säga ungefär såhär:

- Men, jösses. Du är öppen 8 cm. Har du inte märkt något?
- Näeh, verkligen? svarar jag. Jag har bara de här sköna sammandragningarna.
- Du skall i alla fall se att den här bebisen är ute om en liten stund så det är bäst att vi går upp till förlossningen.

onsdag 15 juli 2009

Livet rullar på

Idag har min mamma varit på besök och maken och jag passade på att göra ett besök på IKEA. Så nu finns förutsättningar för att färdigställa det där piffet i barnrummet. *

Inte skulle man kunna tro att jag är en bitter människa som gått nio dagar över tiden och bara vill ligga under täcket och vänta.



* Den fula affischen har förresten åkt ut. Den klistrade sig fast i målarfärgen och lämnade pappflagor. Så nu har maken en del jobb med att återställa väggen. Kanske finns det en sensmoral i detta?

Förebild

Äppel sjöng för mig imorse:
- Heja Bamse. Farmors dunderhonung äter han för att bli stark och slåss.

Kan detta vara förklaringen till att han blivit så våldsam på sistone?

tisdag 14 juli 2009

Barnarbete

Maken kör ved tillsammans med Äppel och Fred. Undrar vad Freds föräldrar kommer tycka när han berättar om det.

Borde vi kontakta en advokat?

måndag 13 juli 2009

Inget nytt under solen

Tänkte bara att jag skulle berätta det så att ni inte går och inbillar er något.

Men eftersom jag ignorerar Pirum har jag inget att skriva.

söndag 12 juli 2009

Mera virkat

Som sagt, att montera delar är det tråkigaste. Men nu har jag tagit mig i kragen och också sytt ihop de bakverk jag skall ge till familjen som helt underbart generöst skänkte oss en finfin barnvagn.


Nu skall jag bara ställa i ordning en presentkorg med lite andra godsaker innan jag kan gå över och tacka ordentligt.

Busmusen

Nu är musen färdig. Eftersom jag tycker att det är så grymt tråkigt att sy ihop delar har jag gjort ett par lite enklare byxor än de som Veronica gjorde i sitt mönster.




Äppel är mycket nöjd med sin nya vän. Jag fick stjäla honom ur sängen för att få möjlighet att fota. Det är ett gott betyg eftersom han normalt sover utan sällskap.

Ny taktik

Det är ganska mycket fokus på Pirum i bloggen. Det beror helt enkelt på att det är ganska mycket fokus på Pirum i mitt liv. Hela dagarna är faktiskt uppbyggda kring den här krabaten.

- Nej, nu är det dags för min efter-lunch-vila. Man vet ju aldrig när förlossningen startar och då gäller det att vara laddad.
- Har vi middag planerad för imorgon? Det underlättar ju om det måste komma barnvakt.
- Bäst att plocka undan lite innan vi lägger oss. Man vet ju inte om det startar i natt och det är inte så roligt att lämna huset i det här kaoset till barnvakten.
- Jag borde äta upp den här filen. Det är ju bara någon dag kvar på hållbarheten och jag kanske inte är hemma mer än idag.

Och så vidare.

Visst är det överdrivet mycket som kretsar runt den här ungen som borde komma ut någon gång inom rimlig framtid? Jag börjar undra om det är därför förlossningen inte startar. Barn gillar som bekant uppmärksamhet och så här mycket lär en trea knappast få senare i livet.

Om jag istället ignorerar det faktum att det snart borde vara förlossning så startar det säkert.

Håll till godo

Om två dagar kommer min mamma till stan. Vi kan visa upp barnens nyrenoverade rum, nya tvättstugan och det halvfärdiga kontoret.

Hoppas att hon inte hade förväntat sig att få se något annat.

lördag 11 juli 2009

Kändisspotting

Igår var jag på besök hos barnmorskan. Ett besök jag hade hoppats slippa. Under tiden roade sig familjen samt lillkusinen med familj i badhuset. Tydligen var där också en man med vitt skägg som Äppel fascinerat betraktade och högt och ljudligt pekade ut som tomten.

Jag roade mig lite på Äppels bekostnad och frågade senare om han verkligen hade sett tomten i badet.

- Ja, svarade han som om det vore det naturligaste i världen. Tomten måste ju också bada ibland.

Fredag hela veckan

Maken kliver in i köket.

- Åh, kyckling. Och så är det lördag. Precis som i reklamen!
- Öööh, du menar kyckling på fredag?

Den femte dagen

Båda mina tidigare förlossningar har startat på femte dygnet efter beräknad nedkomst.

Jag gillar inte att bryta rutiner. Det kan vara bra för dig att veta, Pirum.