1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.

Det här är några av mina systrar och de flesta av våra barn. Bilden är tagen på en blåsig strand utanför Varberg på självaste julafton.

Autentiskt

Barnen leker kalas.

- Jag skulle ha sojakorv, eller hur? Jag var allergisk mot laktos, säger Päppel.
- Nej, sojakorv äter man om man är vegetarian, rättar Äppel.
- Pirum och jag var vegetarianer. Visst Pirum?
- Det var jag också, tillägger Päppel.
- Och jag skulle inte ha det här brödet. Jag tålde inte mjölk.

Speciellt till dig, kära mor

I torsdags hade Päppel och Pirum med sig varsitt kort från förskolan. De skulle ligga i kylen hävdade Päppel. Jag misstänkte att det kanske hade något med mors dag att göra och påminde lite diskret imorse.
- Idag är det mors dag.
- Är det? Då måste jag göra något fint, sade Äppel som har lite livserfarenhet.
Päppel såg fundersam ut en stund och utbrast sedan:
- Är det du som är mor?
- Ehh. Ja.
- Åh, då ska du få korten som ligger i kylen. Fröken sade att vi skulle ge dem till mor på mors dag.
- Va? Jag trodde vi skulle ha med dem till Nicolina på hennes kalas, utbrast Pirum förvånat.

Det är enklare att förändra sitt eget beteende än andras

Jag hade en bild av det fina festliga påskpyntade hemmet med rena ytor och stora vaser med tulpaner. I två dagar har jag plockat och försökt att hålla undan medan barnen har härjat, rivit fram leksaker och pyssel, limmat på bordet och tillverkat egna saker att hänga i riset.

Jag ger upp.

Jag har närt tre slavar vid min barm

Äppel dukar, Päppel skalar morötter och Pirum skär falukorv.

Jag roddar spisen, men inom en inte alltför lång framtid tror jag att jag kan lägga mig på soffan medan barnen fixar middag.

Rapport från en 35-årsdag

Igår började jag dagen med att sjunga för mig själv tills Päppel och Pirum, som sov här, vaknade. När de hade kvicknat till undrade Pirum om jag inte skulle öppna mina paket.
- Vilka paket? undrade jag.
- Ska du inte ta fram dina paket? insisterade hon.

Senare på förmiddagen var jag med Äppel på hans upprop i första klass. Fröken avslöjade att ett av barnen fyllde år, men att de hade kommit överens om att fira honom dagen efter. Hon tyckte dock att hon skulle nämna det eftersom hon sedan berättade en anekdot om att hennes syster började skolan för 51 år sedan och var så besviken över att hennes mamma inte kunde följa med på uppropet på grund av att hon ägnade sig åt att föda just denna fröken. Det kändes smått absurt att stå i ett rum fullt med folk och sjunga födelsedagssången för någon annan på min egen födelsedag. Ännu märkligare blev det när jag fick höra att även ett småsyskon i rummet firade födelsedag. Hur är det möjligt att fyra personer som fyller år på samma dag hamnar i samma rum just den dagen?


Efter uppropet var barnen och jag och åt lunch tillsammans med några av de andra förstaklassfamiljerna. Därefter tog vi en sväng till strand och lekplats. Där berättade Päppel om större delen av familjens förehavanden och födelsedagsfiranden för en okänd man. Pirum berättade bara att hon var för liten för att gå på simskola, men tillräckligt stor för att äta godis.

Försöka duger II

- Jag fyller ju år på torsdag. Mest önskar jag mig snälla barn, men jag skulle också gärna vilja ha det lite fint här hemma på min födelsedag. Ni kanske kan plocka undan lite i ert rum sedan?
- Vi ska försöka, men vi får se om vi hinner. Nu ska vi leka, förklarar Päppel.

Försöka duger I

- Jag fyller ju år på torsdag. Mest av allt önskar jag mig snälla barn. Du, Äppel kan försöka sluta rycka och dra och slå i allting så att inga fler saker går sönder. Du, Päppel måste börja lyssna. Nu säger du hela tiden okej när jag till exempel ber dig sluta skrika eller leka vid matbordet, men sedan fortsätter du i alla fall. Du, Pirum kan äta din mat utan att jag behöver tjata.
- Men jag är ju så liten! svarar Pirum blixtsnabbt.

Kontraster

För en vecka sedan var barnen och jag på Astrid Lindgrens värld. Det var högsommarvärme, glass, dammiga grusvägar, får och total lycka.

Nu spöregnar det, barnen är hos sin pappa i sex dygn och mitt diskbråck har återvänt med full kraft. Så mycket värre kan jag inte föreställa mig tillvaron.

Det är väl den här galna  bergochdalbanan som är livet, får man tänka.

Hur ska jag någonsin vänja mig?

Jag sitter och lyssnar till en kör av tunga regelbundna andetag.

Hur mycket jag än försöker kan jag inte låta bli att tänka på att imorgon är det alldeles tyst igen.

Göra sig lustig

Vid middagsbordet såg Pirum plötsligt pillemarisk ut.

- Igåj på dagis jåkade jag kalla Joanna föj bajskovv, sade hon.
Äppel började skratta och Päppel såg så där förstående och eftertänksam ut som bara hon kan.
- Hon råkade bara. Det var inte meningen. Då gör det ju inget. Eller hur? analyserade hon.
- Blev Johanna arg? undrade Äppel.
- Nej, svarade Pirum glatt.
- Hon sa baja: så fåj man inte säga, tillade hon med barsk röst och viftande pekfinger.

Äppel skrattade vidare och jag konstaterade att lilla Pirum håller på att ta en ordentlig plats i syskonskaran. Hon vet vad man ska säga och kan de sociala reglerna. Själva historien tror jag är ett rent påhitt, men det visar bara på hennes utvecklade konversationsförmåga.

Hemlängtan

Det känns lättare nu. Jag kan tänka på att lämna mitt hem utan att få ett tryck över bröstet. Jag börjar faktiskt längta efter flytten i början av semestern.

Det ska bli härligt att få börja om med barnen på en plats som bara är vår. Vi ska bygga en trädkoja i sommar, hitta den bästa badplatsen i vår sjö och cykla på dammiga vägar som kommer vara en del av vårt nya liv. Vi ska skapa egna vanor och nya traditioner. Vi ska utforska skogen runt vårt hus och hitta svamp och bär och favoritutflyktsställen.

Jag ser fram emot att skapa minnen som mina barn ska bära med sig hela livet.

Vi borde kanske jobba på faunan

Päppel: - Mamma, kan vi leka gissa djuret?
Jag: - Okej. Jag börjar. Det här djuret är vaket på natten och äter gärna möss.
Päppel: - En räv.
Jag: - Nej.
Äppel: - En fågel.
Jag: - Nja. Nästan.
Pirum: - Nu jag säga!
Jag: - Ja, säg du.
Pirum: - En äs.
Jag: - Nej.
Äppel: - En katt.
Jag: - Nej.
Päppel: - En hund.
Jag: - Öh, nej.
Pirum: - En äs.
Jag: - Nej. Det är inte en häst.
Päppel: - En varg.
Jag: - Nej. Det säger hohoho.
Pirum: - En äs.
Jag: - Nej.
Äppel: - En uggla.
Jag: - Ja!!!
Pirum: - Nu jag säga. Det häj jujet ha fyja ben. Lång hals.
Äppel: - En giraff.
Pirum: - Nej.
Äppel: - En häst?
Pirum: - Nej. Säg en gubbe.
Äppel: - En gubbe?
Pirum: - Ja!

Det våras

Jag har köpt ett fint hus i skogen och vårt nuvarande hem genererade mer pengar än vi vågade hoppas. Jag flyttar lagom till semestern och ser redan fram emot att kliva ut genom dubbeldörrarna till den soliga altanen en tidig julimorgon.

Igår hittade vi blåsippor på tomten och barnen sprang traditionsenligt barfota runt förskolan. Det är två vårtecken som knappast kan ignoreras.

Jag är så glad att det är fredag. I helgen ska jag vara ute i solen och bjuda mina barn på vårens första glass!

Mitt veckoslut i klockslag (urval)

Fredag
05:42 Jag styr mot Trysil i en Renault Clio packad med en resväska, tre pulkor, tre hjälmar, tre stjärtlappar, två par skidor, två par stavar, tre skitiga overaller, en massa mat och tre barn.
06:08 Pirum kräks.
06:56 Pirum kräks.
07:38 Pirum kräks.
08:48 Pirum somnar.
10:46 Pirum vaknar.
10:47 Pirum får ett äpple.
10:48 Pirum kräks.
11:01 Jag bestämmer mig för att inte stanna för lunch på grund av Pirums hysteriska åksjuka.
11:16 Pirum kräks.
11:36 Pirum kräks. Eller spottar som Päppel säger. Inte mycket att få upp där.
11:44 Jag konstaterar att vi har en mycket god stämning i bilen och att resan går galant, trots att jag också kan se det ironiska i min positiva tanke.
12:39 Framme vid destination.
13:22 Enkel lunch intas.
14:05 Ut för snölek.
17:10 Värdfamiljen tas emot med middag.
18:12 Pirum kräks.
18:13 Jag börjar misstänka att det inte handlar om åksjuka.

Lördag
10:02 Vi beger oss ut för härlig snölek. Alla är glada och friska.
12:45 Vi äter lunch.
13:07 Jag tvingar en lite medtagen Pirum att sova middag.
14:48 Dags för dagens andra utepass.
17:30 Tacomiddag.
18:40 Jag kräks.
18:55 Päppel kräks.
19:25 Päppel somnar i soffan.
20:20 Jag går och lägger mig med alla barnen.
20:52 Vi vaknar av att Päppel kräks i sängen.
20:53 Jag kräks i en hink.
21:05 Vi somnar om.
21:10 Vi vaknar av att Äppel kräks i sängen.
21:32 Vi somnar om.
21:57 Vi vaknar av att Äppel kräks i sängen.
22:40 Vi somnar om.
23:10 Vi vaknar av att Äppel hulkar och jag hinner få fram hinken.
23:49 Vi vaknar av att Äppel hulkar och jag hinner få fram hinken.

Söndag
10:20 Mina pigga barn går ut och åker pulka med värdfamiljen. Själv sover jag ett par timmar.
14:35 Lite utelek innan vi vinkar farväl av våra hjältar som har tvättat och sanerat halva natten och underhållit barnen hela dagen.
18:50 Jag och barnen somnar för natten.
06:20 Vi sätter oss i bilen för hemfärd.
13:30 Vi anländer destination hemma. Jag konstaterar att jag har tre underbara barn som hållit humöret uppe hela resan och att vi har haft en härlig roadtrip.

Sammanfattning
En härlig vinterhelg och två mycket smidiga bilresor om man bortser från några smärre incidenter.

Tredje barnet

Jag har varsitt dokument där jag skriver om barnen. Om Äppel finns detaljerad information om varje tand, varje motoriskt framsteg och listor med ord han lärt sig.

Det känns ganska illa att jag just försökte sammanfatta de senaste nio månaderna av Pirums liv på tjugo minuter.

En ganska vanlig onsdag

Ibland känns det som att jag inte får något gjort. Idag är en sådan dag då jag knappast har uträttat några storverk och kan behöva påminna mig själv om att jag stretar på även om det inte alltid syns.

Förutom att ta hand om och utfodra tre barn med frukost, lunch och mellanmål har jag lagat middag till familjen, kört 90 minuter spinning, tvättat och hängt två maskiner tvätt, sått grönsaker tillsammans med barnen, dammsugit de delar av hemmet som behöver ett varv var och varannan dag, bakat två limpor bröd, monterat en putta-på-stång på Päppels cykel, höjt sadeln på Äppels cykel, lekt lite på gården och deklarerat.

Så, nu känns det lite bättre. Nu ska jag vika två andra maskiner tvätt innan  jag förklarar dagen avslutad.

Trångt om saligheten

Aldrig är livet så jordnära som när ett barn sitter och bajsar på pottan, ett annat på toaletten och det tredje kommer inspringande och berättar att det måste uträtta samma behov.

Längtan

Solen strålar. Jag längtar efter en rask promenad eller kanske en skidtur på isen. Synd bara att det är barnens lediga dag. Ska jag orka avbryta deras intensiva lek, klä på dem en massa lager kläder och lapa lite sol.

Jag tror jag gör det.

Ljusning

Ibland känns det som att vi har haft småbarn ganska länge. Den senaste fem åren har vi faktiskt hela tiden haft minst en på under två år i hushållet. Ibland två på samma gång.

Idag fick jag dock en känsla av hur livet skulle kunna vara. Efter frukost gick Äppel självmant och klädde på sig och borstade tänderna*. Därefter erbjöd han sig att plocka undan i köket.

Är det så här det kommer vara i framtiden? Är det bara tre och ett halvt år kvar tills jag kan luta mig tillbaka?


* Jag vet att man ska borsta barnens tänder tills de är typ tio år, men en gång kan väl knappast orsaka några hål?