Sin ensamma kropp

Jag älskade trilogin om Nancy av Elsie Johansson så det var med höga förväntningar jag tog mig an Sin ensamma kropp. Lite för höga, visade det sig.

Sin ensamma kropp är en äldre kvinnas inre monolog och jag tyckte att det blev lite segt med allt ältande om hennes längtan efter kärlek, hennes skuldkänslor och hennes syn på hur hon borde bete sig.

Med lägre förväntningar hade boken varit läsvärd. Språket är flödande, upplägget utmärkt och sammanflätandet av minnen och nutid är exemplariskt gjort.

Nu känner jag mig dock lite besviken.