Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones hade ett tufft utgångsläge. Jag har fått den rekommendera från flera håll och även fått höra att den påminner om Vindens skugga. Eftersom det är en av de bästa böcker jag läst var mina förväntningar skyhöga.
Boken har tagit mig lång tid att läsa. Nog för att den är tjock, men den huvudsakliga anledningen är att den varit lite av en besvikelse. Visst ville jag veta hur det skulle gå för Arnau, men ibland blev handlingen tråkig och ibland kändes hela berättelsen bara romantiserad och naiv. Dessutom irriterade jag mig på språket. Emellanåt var det otydligt om det i ett stycke text var någon av karaktärerna som tänkte eller talade eller om det bara var författaren som förde handlingen framåt.
Jag ångrar trots allt inte att jag läste den. Gillar man historiska romaner skall man allt ge den en chans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar