När minnet sviker

- Jag kommer inte ihåg, utbrister Päppel.
- Minnet har försvinnet.

Det här inlägget är på riktigt

Päppel är en lättskrämd flicka. Det har givetvis lett till att jag vid flera tillfällen har påmint om att en film eller en bok inte är på riktigt. Tyvärr misstänker jag att min välmening har bidragit till att hon har det lite svårt med verklighetsuppfattningen.

När vi var på Astrid Lindgrens värld i somras brottades Päppel med sin empati när Anton fastnade med tån i en råttfälla.
- Mamma, är det här på riktigt?
- Nej, det är ju en berättelse från en bok.
- Men finns inte Emils pappa i riktigheten?
- Nej, det är bara en skådespelare.
- Men det är en riktig människa?
- Ja, alltså mannen där framme finns ju på riktigt. Nu spelar de bara teater. Som en lek, kanske man kan säga.
- Men då har han ju en råttfälla på tån. Har han ont på riktigt?

Häromdagen utbrast Päppel att en man som körde lite konstigt var helt värdelös.
- Det tycker jag inte att du ska säga. Det är inte snällt.
- Det var två stycken som skulle springa och försöka ta en nyckel.
- Var då? På förskolan?
- Nej, på teve. Pappa sade att killen var helt värdelös.
- På Fångarna på fortet? Jag tycker inte att det är så trevligt att säga så. Han var kanske inte så bra på det, men han är säkert jätteduktig på annat. Man är ju bra på olika saker.
- Men han fanns ju inte på riktigt.

Torsdagsbarn

Jag läste nyligen Torsdagsbarn av Sonya Hartnett. Det är en bok om en familj med ett fascinerande levnadsöde. På något sätt kom jag idag att berätta för barnen om den lille pojken Tin som väljer att leva sitt liv under jorden där han gräver gångar. Först under familjens hus, men efter att det har rasat ner i marken, allt längre och längre bort.
- Hände det i riktigheten? undrade Päppel fascinerat.
- Nej, alltså det var bara en bok.
- Men hur gick det för honom vid raseriet? fortsatte Äppel funderandet.
Ibland blir det fel, men ändå rätt på något sätt.

Här kan ni läsa vad jag och andra tyckte om boken.

Speciellt till dig, kära mor

I torsdags hade Päppel och Pirum med sig varsitt kort från förskolan. De skulle ligga i kylen hävdade Päppel. Jag misstänkte att det kanske hade något med mors dag att göra och påminde lite diskret imorse.
- Idag är det mors dag.
- Är det? Då måste jag göra något fint, sade Äppel som har lite livserfarenhet.
Päppel såg fundersam ut en stund och utbrast sedan:
- Är det du som är mor?
- Ehh. Ja.
- Åh, då ska du få korten som ligger i kylen. Fröken sade att vi skulle ge dem till mor på mors dag.
- Va? Jag trodde vi skulle ha med dem till Nicolina på hennes kalas, utbrast Pirum förvånat.

Vridet

- Mamma? frågar Pirum.
- Är jag vänsterhänt eller högervänt?

Gengångare

Vi är på besök hos barnens morfar. Efter ett tag tittar Pirum på mig och frågar lite skeptiskt:
- Är det din pappa?
- Ja.
- Du sade att han var död.

Jag vet var din brevlåda bor

Mina tidigare grannar har bett mig om kontaktuppgifter till köparna av vårt gamla hus.

Jag tycker inte att det borde vara så väldigt svårt att hitta dem.

Jag fick ett e-brev

Bästa kund,

Vi har tagit emot ert meddelande, dessvärre kan vi ej behandla det, e-mail adressen ni lämnat är felaktig.

Vi rekomenderar dig att på in på www.philips.se, och välja produktgrupp. Via "kontakt" (uppe till vänster) kan du skicka  din fråga till Philips.

Bästa hälsningar,
Philips Kundtjänst

Vi borde kanske jobba på faunan

Päppel: - Mamma, kan vi leka gissa djuret?
Jag: - Okej. Jag börjar. Det här djuret är vaket på natten och äter gärna möss.
Päppel: - En räv.
Jag: - Nej.
Äppel: - En fågel.
Jag: - Nja. Nästan.
Pirum: - Nu jag säga!
Jag: - Ja, säg du.
Pirum: - En äs.
Jag: - Nej.
Äppel: - En katt.
Jag: - Nej.
Päppel: - En hund.
Jag: - Öh, nej.
Pirum: - En äs.
Jag: - Nej. Det är inte en häst.
Päppel: - En varg.
Jag: - Nej. Det säger hohoho.
Pirum: - En äs.
Jag: - Nej.
Äppel: - En uggla.
Jag: - Ja!!!
Pirum: - Nu jag säga. Det häj jujet ha fyja ben. Lång hals.
Äppel: - En giraff.
Pirum: - Nej.
Äppel: - En häst?
Pirum: - Nej. Säg en gubbe.
Äppel: - En gubbe?
Pirum: - Ja!

Tungan rätt i mun

- Han har styckat benet, konstaterar Päppel och får mig att oroligt slänga en blick på teven.
- Nej, rättar Äppel. Han har stukat det.
- Stykat, försöker hon igen.
- Stukat, säger Äppel. Det är väl inte svårt att säga?

För honom nej.

Kvalificerad gissning

- Päppel, vet du vad Fääänk jo betyder? undrar Äppel lite drygt.
- Fänkål! svarar hon blixtsnabbt.

Snarare från förra hösten

Päppel har helt klart ännu större bekymmer än storebrorsan hade med att hålla reda på tid och dagar. Hon chansar hej vilt när hon väljer mellan igår och imorgon och menar egentligen allt som har hänt eller ska hända när som helst i tiden.

Härom dagen gjorde hon ett försök att bena ut det hela:
- Mamma, visst är det bara en vecka till morgon?
- Öh, nu vet jag inte riktigt hur du menar.
- Visst är det imorgon efter den här natten?
- Jaså, imorgon. Ja, det är alltid imorgon efter nästa natt.

Idag satt hon och återberättade en historia ur en bok.
- Kanin hittade ett löv som låg kvar från.... här sneglade hon lite osäkert på mig... imorgon.

Så ser det ut i vår familj

Det är verkligen inte lätt det här med bonussläktingar.

Igår ville Äppel leka med en kompis som visade sig vara hos sina morföräldrar. Päppel berättade för maken:

- Marcus kunde inte leka med Äppel. För han var hos sin morfar och Lisbeth.

Med lite fantasi går det faktiskt att förstå

- Mamma! Mamma! O-ä u-e!
- Slog du dig i huvudet?
- A!

Och julen vara fram till påska...

Päppel kom instormande när jag stod i duschen.
- Mamma, var var vi i tisdags?
- Ööööhhh... vad menar du? Det är tisdag idag.
- Jag menar i fredags. När Pirum var hos farmor.
- Va? Vi var väl ingenstans i fredags?
- Jo, när Pirum var ensam hos farmor. Och vi var någon annanstans.
- Menar du när vi var på julbord?
- Ja! Just det! Julbord, utbrast hon glatt och sprang ut till Äppel för att säga vad det nu var hon hade tänkt säga när hon plötsligt hade stort behov av att använda ordet julbord.

Hälften vunnet

Pirum pratar mer och mer. Hon har dock inte riktigt klämt det där med konsonanter utan säger argt i-e när hon menar inte och e-i till en kär person vars namn jag undviker att avslöja här.

Min personliga favorit är nog ändå i-ö-i som hon hojtar varje gång hon behöver gå på toa.

Där barn befinner sig innan de blir till

Barnen har fått en ny kusin: Signe.

Jag berättade för barnen att jag trodde att det var ett pojknamn när jag själv var liten. En gång gick jag i samma skidskolegrupp som en Signe och det var inte förrän sista dagen när vi gick in och drack varm choklad och tog av oss hjälmarna som jag förstod att det var en flicka.

När jag hade berättat klart inflikade Päppel:
- Väntade vi i bilen då?

Många apparater är det

Vårt teverum ser väl ut som de flesta andra med en uppsjö av apparater. Det gäller att veta precis vad som är vad och vilken fjärrkontroll som går till vilken maskin om man ska få igång någon film. Äppel har hyfsad koll.

- Päppel, om du startar teven så startar jag boxen och pergolan.

Kommunikationsproblem

Ett missförstånd uppdagades här för en stund sedan. Maken drog igång teven för att titta på Allsång på Skansen med Äppel och Päppel.
- Men, vi skulle ju se på Alfons! utbrast Päppel. Förstå att hon blev besviken när hon förstod att Allsång var något helt annat.

Sedan tänkte maken förklara var det hela ägde rum.
- Minns ni var vi var igår?
- Ja, i Thailand, svarade Päppel.
- Nej, på Gröna Lund.

Att veta när man bör ge sig

Äppel: - Vad står det här?
Jag: - I kohagen är alla hjältar.
Äppel: - Vad är en hjälta?
Jag: - En hjälte är någon som är duktig och stark. Och modig. Om Pirum ramlade i vattnet till exempel och du räddade henne. Då skulle alla tycka att du var en hjälte.
Äppel: - Eller om Päppel ramlade i vattnet.
Jag: - Just det.
Päppel: - Nej. Jag ramlade inte i vattnet. Jag trampade bara med fötterna. Då blev jag smutsig. Pappa spolade av mig.
Jag: - Jo, men OM du ramlade i vattnet...
Päppel: - Nej. Jag gjorde inte det.
Jag: - Men OM... Eller nej förresten. Det gjorde du inte.