På sexveckorskontrollen skall barn kunna lyfta huvudet när de ligger på mage. Det där är mitt dåliga samvete. Pirum har fått ligga och träna i runda slängar 8-10 gånger.
Mycket riktigt. På kontrollen visade hon inga vidare färdigheter. Då frågade läkaren om hon lyfter på huvudet om hon till exempel ligger på mitt bröst. "Jajemen, hon är stark som en oxe."
Kryss, så var hon godkänd på det momentet. Skall det vara så lätt? Jag ser framför mig hur jag ljuger oss förbi alla Pirums svårigheter under hennes uppväxt.
- Jodå, hon kan gå.
- Självklart kan hon rita huvudfotingar när hon är på det humöret.
- Hoppa på ett ben kunde hon jättetidigt.
Borde de inte ta sådana här livsavgörande frågor på större allvar? Jag menar specialistläkare, kontroll på barnsjukhus, träningsprogram och så?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar