Låt oss tala om känslor

 När vi cyklade till lekskolan i morse satt Parum bak i barnstolen och funderade.

- Mamma, ibland är du ledsen. Ibland är du arg på mig och då blir jag ledsen.

Det drabbade mig. 

Speciellt till dig, kära mor

I torsdags hade Päppel och Pirum med sig varsitt kort från förskolan. De skulle ligga i kylen hävdade Päppel. Jag misstänkte att det kanske hade något med mors dag att göra och påminde lite diskret imorse.
- Idag är det mors dag.
- Är det? Då måste jag göra något fint, sade Äppel som har lite livserfarenhet.
Päppel såg fundersam ut en stund och utbrast sedan:
- Är det du som är mor?
- Ehh. Ja.
- Åh, då ska du få korten som ligger i kylen. Fröken sade att vi skulle ge dem till mor på mors dag.
- Va? Jag trodde vi skulle ha med dem till Nicolina på hennes kalas, utbrast Pirum förvånat.

Lanternor och kalla tår

Idag är det lyktfest, först på förskolan och sedan på skolan. Det är ett fantastiskt påfund. Mitt i mörkaste november lyses sinnena upp av sjungande barn i lykttåg. Första året blev jag så rörd att jag fällde några tårar. Nu är jag lite mer härdad.

Det enda negativa med denna högtid är att det brukar vara ganska ruggigt att stå ute i flera timmar. Jag hoppas att jag är tillräckligt rustad med dubbla yllebyxor under kjolen, men kanske borde jag ha plockat fram fårskinnsstövlarna.

Fullärda

Äppel och jag försöker utröna vilken fröken han har i spanska.
- Jag har sett henne med tvåorna en gång, funderar han.
- Är det inte deras fröken då? undrar jag.
- Nej, inte den de brukar ha.
- Hon kanske bara har spanska. Då hade hon väl det med dem när du såg henne.
- Men de har inte spanska! De kan redan det. De hade ju det förra året.

Bristande självinsikt I

I fredags var jag med sexårsgruppen på studiebesök på flöjtfabriken i Järna. Det var fascinerande att se tillverkningens alla steg och häftigt att det fanns en maskin för varje moment. Processen var alltså både tidskrävande och komplex.

Ändå hann vi inte ens hem förrän Äppel deklarerade att han skulle bygga sin egen flöjtfabrik samma eftermiddag. Han tyckte nog inte att det kunde vara särskilt svårt och konstaterade att det skulle underlätta i framtiden när skolan inte behövde köpa flöjter från Järna utan kunde få dem direkt från honom.

Jag funderar på om Ernst är waldorfbarn

I torsdags var det julavslutning och barnen kom hem med de mest fantastiska saker från förskolan. Framför allt Äppel som har sexårsverksamhet hade gjort så mycket vackert: smällkaramell, en liten mandarin med nejlikor, vackra björkljusstakar, fina julkort, en liten ask med pepparkakor och ett par citrusfrukter som han hade cicelerat.

Japp, det var det ordet han själv använde. Själv har jag varken cicelerat eller nyttjat ordet i hela mitt liv. Inte blev jag så förvånad när Ernst ägnade sig åt cicelering i sitt julprogram idag.

Högmod går före fall

Låt mig säga så här:
Min Äppel är inte gjord för att stå på scen i grupp och läsa inövade repliker. Improvisation och egen show är snarare hans melodi. När han slår igenom som komiker i framtiden kommer hans barndomskompisars föräldrar säga att de såg den talangen hos honom redan i hans första framträdande på förskolan.

Mikaelispelen förvandlades igår från ett läskigt äventyr till en komedi och det var många som skrattade högt. Dessvärre misstänker jag att där också stod några irriterade föräldrar och kände att deras telningar inte fick chansen att glänsa på scenen.

Lite onsdagsskryt

Idag blir det kort arbetsdag. Om en timme ska jag bege mig mot förskolan för höstfest där Äppel ska agera riddare i Mikaelispelen. Det vill inte jag missa. Både han och jag kommer att växa några centimeter under föreställningen.

Min son är en väldigt duktig och mycket smart pojke. Det sistnämnda berättade en förskolepedagog för mig i förra veckan. Äppel hade föreslagit för pedagogen att de skulle flytta låset till den andra komposten när de precis hade tömt den första på jord. Det hade pedagogen inte tänkt på själv.

Så nu vet både pedagogen och ni att Äppel har huvudet på skaft. Själv visste jag det sedan tidigare.

Ivrig

Barnen började förskolan i måndags. Framför allt Äppel var väldigt laddad, men blev lite besviken när han upptäckte att många av de andra barnen fortfarande har sommarlov och verksamheten går på kvartsfart.

- Imorgon måste Alexandra eller Oliver komma så att vi kan börja med sexårsverksamheten.

Lyckligt lottad

Jag tog nyss en promenad förbi barnens förskola för att kika lite på det nya hus med tillhörande gård som Pirum ska börja vistas i om två veckor. Ett nytt hus bara för småbarnsgrupperna.

Det ser så fint ut och jag kan inte annat än konstatera att det är ganska lyxigt att få ha sin tvååring i en lite grupp med bara fem barn och att de kommer att få en mycket lugn och ombonad tillvaro samtidigt som gården lockar till lek där den ligger insprängd i naturen.

Jag passade också på att ta ett varv över den gamla gården och titta till solrosorna, potatisen och ringblommorna. Jag beundrade också väven som barnen arbetar med på gården och hönshuset som skolbarnen har byggt och som förhoppningsvis snart får några invånare. På den här delen av förskolan får Äppel vara kvar även under sexårsverksamheten och kan njuta fullt ut av att vara bland de äldsta och ha en massa privilegier.

Vilken tur vi har haft som har hittat den här förskolan! Bättre kan det inte bli.

Överlistad

Innan jag for till spinningen ikväll tryckte jag i mig en smörgås. Maken och barnen skulle passa på att äta panerad fisk och potatismos, vilket jag inte är vidare förtjust i. Väl hemma tänkte jag fylla på med en tallrik grön ärtsoppa.

- Jag vill också ha smörgås, tjurade Äppel.
- Ni ska strax äta. Du älskar fisk och potatismos.
- Nej, det gör jag inte. Och du ska säkert äta mer mackor till soppan sen.
- Nej, det ska jag inte, ljög jag.
- Och förresten får du inte gå till dagis imorgon.
- Varför inte? frågade Äppel förvånat.
- För att det är soppdag och ni får säkert smörgås. Det får inte jag.
- Det är inte samma sak. Jag har inte fått smörgås till frukost innan. Det har du fått idag och du kan äta smörgås imorgon med.

Det är inte så lätt att kollra bort den gossen längre. Jag får slipa på mina argument.

Konstnär

Äppel har gjort en replika av Sankt Göran och draken. Den är gjord i guldpapper (draken), ritpapper (Sankt Göran) och tandpetare (svärdet). Hans motiv är att kyrkan där prinsessan Victoria gifte sig kanske är stängd på vintern så att man inte kan gå dit och titta på statyn.

Med orubbat självförtroende har Äppel tejpat upp sin skapelse på vardagsrumsväggen. Någon som vill komma på vernissage?

Varning för betygskramare

Idag slår Anna Laestadius Larsson huvudet på spiken i betygsfrågan. Sug på den!

Tiden rusar

Ibland tror jag nästan att fröknarna skojar när de påminner om fredagens matsäck.

Hur fort kan en vecka gå egentligen? Och vad har jag gjort de här dagarna?

Naturkunskap

Jag kanske börjar bli tjatig om dessa Waldorfbarn, men måste bara berätta om lämningen igår.

Äppel plockade upp en stor kvist som han hittade på marken utanför förskolan och sprang in på gården med den i högsta hugg:
- Theo! Titta vem som kommer här då!
- Åh, fru Asp!

Bevingad

Och om man då ändå skulle tveka på att barnen är Waldorfbarn får man det bekräftat när de tittar på klippdockans prinsessklänning med puffärmar och utbrister:
- Titta, ängeln Mikael!

Dunderkost

Man vet att man har Waldorf-ungar när de förklarar att Pippi är så stark för att hon har ätit mjölksyrade morötter och linfrön.

Fjäderfän

Jag gillar inte djur i allmänhet. De enda husdjur som jag skulle kunna tänka mig - ja, som jag faktiskt funderar på ibland - är hönor.

Jag tycker att det verkar så hemtrevligt med några höns som går och pickar på gården. För att inte tala om lyxen att kunna gå ut och hämta färska frukostägg.

Därför började jag nästan hoppa av lycka när Äppel berättade att skolbarnen bygger ett hönshus på förskolans gård. Kanske kan jag få bli helgskötare?

Äkta vara

Äppel berättar andäktigt:
- Mamma, vet du? Fröken Ann är så snäll att hon låter oss ha RIKTIGT vatten i kastrullerna ibland.

Stor dag

Grattis systeryster!

Idag hade vi finfin avslutning på förskolan med sång, dockspel och flöjtmelodier. Picknick på klassrumsgolv fungerade också.

Jag undrar om de städar kylskåpet på jobbet. Som om jag skulle bry mig. Det hinner bli smutsigt igen innan jag ens har börjat fundera på att gå dit.