fredag 27 februari 2009

Direkt från Bästkusten

Äppel snackar hål i huvudet på morfar och envisas med att kalla honom vid förnamn. På promenad från bilen till Universeum drog han till med följande kommentar som faktiskt tyder på lite självinsikt:

- Jag passar på att andas in luft så att jag kan prata mer sedan.

onsdag 25 februari 2009

Go West

Imorgon, hörrni, kör jag och ungarna från den kungliga huvudstaden till Sveriges framsida. Eller rättare sagt jag kör och de håller sig förhoppningsvis nöjda och glada med diverse mutor.

Kanske blir det tyst här medan jag vilar upp mig.

Dålig passform

Just nu känns det som att alla byxor sitter skitdåligt. De vanliga måste jag knäppa nedanför magen och då blir det lätt lite gällivarehäng. På mammabyxorna känns det dock inte som att jag fyller ut den enorma resårgördeln så även den hamnar oftast under magen.

Att träningsshortsen hamnade bak-och-fram var därför inte ens något jag noterade. Undrar vad mannen på cykeln bakom mig tänkte. Han måste ju ha sett de små snörena som vippade på min rumpa.

Ordskapare

Det gäller att vara kreativ. Då gör man sig oftast förstådd. Igår bubblade Äppel på som vanligt på väg till förskolan:

- Mamma, igår såg pappa och jag en buss med rö... vad kallas det nu igen... rö... öhhh... röksugare kan man säga. En röksugare på sidan.
- Avgasrör?
- Just det. Avgasrör på sidan.

Skynda långsamt

Det svenska kungahuset går verkligen till överdrift i sin strävan att uppträda korrekt och inte ställa till skandaler. Nog för att jag förstår att Vickan och syskonen inte rusar och förlovar sig med första bästa, men det är det inte så jättemånga andra som gör heller.

Så som de tassar och smyger och avvaktar känns faktiskt löjligt. Kungahusen i våra grannländer är alls inte lika försiktiga med att visa känslor och komma till skott och inte blir det någon alltför blodig folkstorm för det.

Och nu då? Inget bröllop i år som traditionen bjuder utan det skall väntas lite till.

De är inte purunga. Daniel fyller 37 och Victoria 33 nästa år. Inte den biologiskt mest fördelaktiga åldern att börja bilda familj. Hoppas att allt väntande inte sätter käpparna i hjulet för den livets efterrätt som drottningen längtar efter.

tisdag 24 februari 2009

Framsteg

Nu ni, en tjej på 16 månader som hasar till pottan när hon vill bajsa. Det är väl ganska bra dresserat?

Jag har misstänkt det förut och konstaterade det precis. Eftersom jag satt klistrad här vid datorn märkte jag i och för sig inte att hon gjorde sig ärende till badrummet förrän hon började gråta där borta vid pottan. Det var precis att hon kunde hålla sig tills jag satte henne.

Nog för att hon oftast sköter det där på rutin när vi sätter henne efter måltiderna, men någon olycka förekommer någon gång då och då. Jag ser att de kan elimineras än mer. Alla blöjbyten som kan undvikas är värda att fira.

Lilla magen

Jag är inte speciellt blyg eller försynt. Sedan barnsben har jag fått höra att jag pratar för mycket. Jag har knappt några hämningar vad gäller att göra bort mig. Jag har ingenting emot att ställa mig på scen och sjunga karaoke inför hela arbetsenheten och trivs utmärkt i rollen som toastmadame.

Men jag tycker att det är urjobbigt att berätta att jag är gravid. För att det blir någon konstig uppmärksamhet runt min person där folk blir tvingade att gratulera och intressera sig för när det är dags och andra detaljer.

Nu längtar jag verkligen efter att magen ökar till gigantisk storlek. Alltså, jag tycker verkligen att det syns, men fortfarande i vecka 22 är det kollegor som undrar när jag skall gå upp till heltid. Och låter uppriktigt förvånade över att jag är gravid.

måndag 23 februari 2009

Bokklubben

För alla som gillar att läsa, diskutera, umgås och äta god mat rekommenderar jag verkligen att starta en bokklubb. Eller läsecirkel. Eller vad man nu vill kalla det. Kul är det i allafall.

Ikväll har jag haft bokträff här hos mig och vi diskuterade boken I en klass för sig som jag valt till den här gången. Jag gillade den, som ni vet. De andra var inte fullt lika entusiastiska, men tyckte att boken lyfte med diskussionen. Och det är verkligen en del av det roliga. Att prata om en bok med andra som gjort andra iakttagelser och reflektioner blir som att klämma ut lite till av den.

Så här har ni receptet:
1. 6-8 personer som gillar att läsa. Det behöver inte vara personer som redan umgås utan bjud in en kollega, en barndomsvän och en fotbollskompis och låt dem ta med varsin kompis.

2. En idé om hur träffarna skall genomföras. Vi har ett rullande schema och ses hemma hos varandra på middag ungefär var sjätte vecka. Men det skulle såklart funka lika bra på krogen, eller att ha ett knytkalas eller en tebjudning två gånger per termin.

lördag 21 februari 2009

Politiskt korrekt

Igår lade Äppel plötsligt närmare märke till en glaselefant som vi har i vårt sovrum och undrade varför den stod där.

- Den fick pappa och jag när vi gifte oss, sade jag.
- Har jag giftat mig? undrade han.
- Nej, skrattade jag. Det kan man göra när man är vuxen.
- Varför gifter man sig? frågade han vidare. Jag hoppade de praktiska juridiska argumenten och skillnaden mellan att vara sambor och gifta och svarade bara:
- Jo, det kan man göra om man tycker om varandra och vill leva tillsammans.
- Jag kanske kan gifta mig med Päppel när hon blir stor.
- Nej, invände jag. Man kan inte gifta sig med sin syster.
- Då kan jag gifta mig med Fred.

Jag övervägde ett tag att berätta att det är vanligast att två personer av olika kön gifter sig, men insåg innan jag hade klampat i något inskränkt klaver att det inte fanns någon som helst anledning.

fredag 20 februari 2009

Kommunikationsproblem

Jag var på OKQ8 och hämtade ett paket idag. Överhörde då denna konversation:

Kassörska 1 (K1): - Hejdå. Trevlig helg!
Kassörska 2 (K2) tittar ut från något rum bakom: - Vad är det? Sade du något?
K1: - Ja, jag sade trevlig helg till en kund.
K2: - Jaså, jag trodde du ropade på mig.
K1: - Trodde du att vi sade något roligt om dig?
Kassörska 3 som stätt bredvid K1 hela tiden: - Du skall inte gå hem än.

Alltså, det känns som att det är tur att inget av mina paket har försvunnit. Jag är lite orolig att någon av dem ber en annan att lägga någon framtida försändelse på en bestämd hylla. Det kan helt enkelt inte bli rätt.

A tribute

Äppel tror verkligen att sången går så här:

- Karlsson, Karlsson, världens bästa M....

Du vet vem du är.

torsdag 19 februari 2009

Tandborstdilemma

Päppel förstår mer och mer. Det går i ett rasande tempo. För ett par veckor sedan skakade hon på huvudet och svarade varje gång man ställde en fråga. Nu väljer hon helt korrekt mellan det och att nicka och svara jakande. Hon snappar upp mer och mer av det som pågår runt omkring och hämtar grejer och pekar på saker allt eftersom hon uppfattar ord i konversationer.

Det är såklart jättekul att det går framåt, men det leder faktiskt till problem emellanåt. Äppel och Päppel brukar vara samtidigt i badrummet på kvällen när vi gör dem färdiga för läggdags. De senaste dagarna när jag har borstat Äppels tänder och kommenderat honom att spotta har jag hört ett litet blött tvi-ljud bakom ryggen från lillasyster. Det börjar verkligen bli dags att fundera på vad man säger här hemma.

Chokladgröt

Nog för att maken kan få gå ut och roa sig ibland, men när han dessutom besöker en av mina tidigare nämnda favoritrestauranger måste jag ju ha rätt att frossa lite här hemma. Kvällens lyxiga delikatess blev efter lite inventering pulver-chokladpudding.

Eftersom jag hade gett mig tusan på att hinna pilla bort tyg från tre stolar under tiden jag kikade på Antikrundan fick jag förbereda min fest innan barnen hann i säng. Det såg ut att gå helt smärtfritt ett tag. Äppel var fullt upptagen med att tugga äpple och märkte in att jag vispade lite. Dessvärre blev han klar före jag blev det och undrade plötsligt vad jag gjorde. För att slippa tjat drog jag till med att det var att slags gröt. Lite skeptisk var han allt. Han ville gärna smaka och undrade nog om det inte var choklad i gröten, men jag var hård och iskall.

Nu oroar jag mig för två saker. Vad får man för straff för att ljuga för sina barn? Vad kommer hända nästa gång Äppel ser en likadan förpackning?

Tidsfördriv

Jag lovar, på heder och samvete, att det är något tekniskt strul här på kontoret som gör att jag inte kan göra det jag borde göra just nu.

Passar därför på att utföra den uppgift som Melkers mamma utmanat mig att göra. Den är väldigt lik den förra utmaningen jag råkade ut för så praktisk och miljövänlig som jag är återvinner jag lite. Dock inser jag glatt att de flesta saker jag sett fram emot har hänt så jag tar en stund och njuter av minnena....
...
...

sådär ja, nu är jag redo att besvara uppgifterna.

4 av mina favoritprogram på TV:
1. Desperate Housewifes (jag följde det i princip plikttroget så länge vi hade femman)
2. Greys Anatomi (dito)
3. House (började se det när vi hade förlorat femman.)
4. Bygglov (nykomling här, surprise!)

4 saker jag gjorde igår:
1. Storhandlade
2. Vek tvätt
3. Tömde diskmaskinen
4. Gick igenom våra tre projekt med snickaren (dagens höjdpunkt som ni märker)

4 saker jag längtar till:
1. Att renoveringsprojekten är färdiga
2. Att Päppel börjar gå
3. Födelsedagsmiddag för min kompis Maria
4. Förlossningen

4 favoritrestauranger:
1. Teppanyakistället i Nanjing (finns det något lyxigare än en egen kock som står och lagar till obegränsat med underbar mat bara till oss? För dryga hundralappen per skalle!)
2. Matbaren (ny favorit)
3. Grill
4. Mamas och tapas (Shit, vad länge sedan jag var där!)

Åh, där återfick jag kontakten med systemet. Måste jobba och hinner tyvärr inte utmana någon... :)

onsdag 18 februari 2009

Spekulerar

Det är ingen som har kommenterat att min bebisräknare tog ett extra hopp i måndags. För det bara måste ni ju ha noterat...??

Denna graviditet följer exakt samma mönster som de tidigare två. Jag fick ett nytt BF* tre dagar tidigare än det som BM** dragit till med. Vad hjälper det när ungarna kommer ännu senare än första beräkningen i allafall?

Äppel
BM: 29 november
UL***: 26 november
Ankomst: 3 december

Päppel
BM: 8 oktober
UL: 5 oktober
Ankomst: 10 oktober

Pirum
BM: 9 juli
UL: 6 juli
Ankomst: borde alltså klockrent kunna räknas ut till 9 juli. Det vet ju alla som fått fortsätta nummerserier på något test för att visa sin intelligens. Fast frågan är om den logiska följden gäller för barnafödande. Dessutom borde jag kanske lägga in en brasklapp för att båda förlossningarna har startat på femte dygnet.

/Kontrollfreaket


* Beräknad förlossning
** Barmorskan
*** Ultraljud

Dagens paradox

- Mamma, jag orkar inte vila.

Bortskämd av semesterbuffet

Denna konversation utspelade sig för några minuter sedan när barnen åt lunch.

Päppel: - Tack, tack.
Jag: - Vill du ha mer? Tyvärr är laxen slut. Det finns bara ris.
Äppel: - Jag vill inte ha mer. Jag är mätt.
Jag: - Vad bra. Då får Päppel det här.
Äppel: - Annars orkar inte jag efterrätt.

Jag tror inte att det har serverats efterrätt till lunch en onsdag i vårt hem. Någonsin.

tisdag 17 februari 2009

Gårdagens middagskonversation

Jag: - Vad gjorde ni på jobbet idag, Äppel?
Äppel: - Vi lekte följa John.
Jag: - Jaha, följa John. Vem var John?
Äppel: - Det var Jonathan.
Jag: - Var ni många som följde efter?
Äppel: - Nej, bara en. Vad kallas den som går bakom?
Jag: - Den kallas nog inget särskilt.
Äppel: - Kanske Äppel.
Jag: - Ja, kanske.
Äppel: - Varför heter han John?

Tänk vad mycket min son skulle kunna om hans mamma hade haft vett på att ta reda på fakta och kunde ge lite fler svar.

måndag 16 februari 2009

Säg hej till publiken

Det var en mycket livlig och busig krabat där inne. Det var tydligen inte det lättaste att mäta de delar som skall mätas och det var nära att det inte blev några bilder eftersom busfröet alls inte ville posera för kameran.

Som tur var blev det några foton i sista stund efter mycket buffande på magen. Jag kan tänka mig en dialog som annars skulle ägt rum om några år:

- Mamma, varför finns det bilder på Äppel och Päppel i magen? Vi har inga bilder på mig.
- Öh, du bara vände dig bort när barnmorskan försökte föreviga dig.
- Det tror jag inte på. Ni brydde er inte om att ta bilder på mig eftersom jag är nummer tre.

Nej du, den bjuder jag inte på. Det skall bli lika. Jag skall börja med Päppels album vilken dag som helst nu så att det blir din tur sedan. Och jag ser verkligen fram emot att sy ett tredje lapp-överkast.

Det skall börjas i tid

Jag kanske redan har berättat att Äppel är en otroligt vetgirig och nyfiken kille. Det är väl alla barn på sätt och vis. Varför är helt klart ett slitet ord bland treåringar. Jag tror dock att den här lille killen är något alldeles i hästeväg. Han inte bara frågar om allt. Han memorerar det också.

Detta har lett till ett ganska rikt och speciellt ordförråd. Han pratade till exempel redan som två-och-ett-halvt-åring obehindrat om kålrabbi och andra grönsaker som jag lärde mig namnet på ungefär samtidigt som han. Det senaste halvåret har vi också förvånats över att ord som bergakung och kioskägare har kommit över hans läppar.

På bussen från flygplatsen till hotellet på Gran Canaria utspelade sig följande illusterande scen:

Äppel i lugn samtalston: - Mamma, titta vad många vindkraftverk.
Pojke i femårsåldern längre bak i bussen strax efter i exalterat skrikläge: - Titta, snurror!!!!

söndag 15 februari 2009

Den stora dagen

Hurra hurra! Imorgon skall vi få träffa Pirum! Eller åtminstone kika närmare på underverket.

Det är hur spännande som helst. Livets mirakel kan knappast bli mer påtagligt än när barnmorskan pekar ut de små delarna på det lilla livet. Och hela graviditeten blir så mycket verkligare. Kanske vet jag imorgon eftermiddag om det är en liten pojke eller flicka som väntar därinne.

Större än så här blir det inte. Och det känns minst lika häftigt trots att det är min tredje graviditet och mitt femte ultraljud.

Redan!?

Under lunchen blev jag lite irriterad på Äppel. För att Päppel geggade mat i håret. Det kanske låter orättvist, men se det var det inte. Han uppmuntrade och hejade nämligen på så att hon trodde att det var det bästa hon kunde göra med den lasagne hon egentligen skulle äta.

Efter en del tjat från min sida övergick den lätta irritationen i ett riktigt mammaryt där jag sade till Äppel på skarpen. Då svarade han blixtsnabbt:

- Jag kanske skall flytta härifrån.

Han måste ha förstått att det uttalandet i kombination med ledsna hundögon var ett utmärkt sätt att knäcka ett mammahjärta. Det kommer dröja många år innan jag kan höra den meningen utan att genast fjäska för att få honom att ändra sig. Minst trettio.

lördag 14 februari 2009

Plåster på såren

Det verkar faktiskt som att vi blir kompenserade för en missad halvdag i solen. Har jag läst försäkringsvillkoren rätt kommer vi att få 600 spänn per skalle. Eller rättare sagt 2400 spänn att festa upp för mig och maken.

Inte kan barnen få återbäring när de inte betalat något från början. Päppel skulle må då. Hennes resa tjänar vi nämligen 300 pix på.

Kung för en vecka

Det är någonting med barn och geografiskt avgränsade semesterområden. Jag minns det själv från varenda läger och semester jag var på som barn; hur jag liksom fick en känsla av total kontroll över det område jag vistades i. Blixtsnabbt lärde jag mig allt från rutinerna för frukost till priserna i områdets kiosk. Och snart kändes det som att jag dominerade hela stället.

Äppel är bara tre år, men han ägde Bahía Feliz. På gott och ont. Det är rätt skönt att ha en liten villig passopp som gärna springer och hämtar plastgafflar till vattenmelonbitarna eller fixar barnstol till lillasyster i restaurangen. Men han blev långt kaxigare och mer självgående än vad som passar sig för en treåring.

Vi har hört repliker som:

- Mamma, jag är kissnödig. Jag kan gå själv.
- Jag går och hämtar mina solglasögon från vårt rum. Jag hittar.
- Jag går bara till lekplatsen en stund.

Och jösses vad vi har sprungit efter en liten kille som bara gett sig iväg genom poolområdet i eget ärende utan tillstånd.

Fast ändå njuter jag. Han fick uppleva hur det är att totalt kontrollera ett semesterområde. Det är så det skall vara när man är barn.

torsdag 5 februari 2009

Semesterstängt


Öppnar igen den 14 februari






Välkommen åter!

Taberas

Har ni tänkt på hur mycket man måste planera när man skall resa bort en vecka? Ta ut soporna och vattna blommorna.

Och äta upp allt som kan bli dåligt: mjölk och fil från kylen, glass från frysen, choklad från skafferiet...

Tidsgivare

Jag hade ställt in mig på att gå upp klockan fem! Jag hade nästan börjat se fram emot det. Så ringer de från Arlanda och säger att planet är fem timmar försenat.

Tack för lite sovtid, men hur skall jag kompenseras för uteblivna soltimmar?

Tidstjuvar

Jag tillhör inte dem som säger att allt tar mer tid när man har barn. Men packa: det tar sannerligen längre tid.

Inte bara behöver man vara ute i ännu mer god tid när man planerar. Det är liksom inte bara solkräms-beståndet som skall inventeras utan man skall säkerställa att barnen har skor och kläder i rätt storlek.

Dessutom tar det en vansinnig tid att packa. Mestadels för att barnen skall hjälpa till. Förr i tiden kunde jag ta fram en sak och bocka av den. Nu är ingenting verkligen på plats förrän väskan är förseglad.

- Äppel, var är din solhatt som jag hade lagt här?
- Den har jag lagt här nu.
- Suck, den skulle ligga i handbagaget.
- Passen! Var är de? Jag hade dem nyss!
- Dem har jag lagt i resväskan.
- Där kan de inte ligga... stopp, rör inte de där pengarna!

Packningsvånda

Hur varmt är 18 grader egentligen? Det är inte speciellt varmt att sitta i ett artongradigt hus. Det kräver tofflor och tjock tröja. Men om det är 18 grader i skuggan och solen gassar om man sticker ut näsan från parasollet. Är det varmt då?

Å ena sidan känns det illa om jag mest packar shorts till barnen och det slutar med att de får gå i ett enda par jeans och en fleece hela veckan. Å andra sidan är det ganska onödigt att släpa tre par byxor per person om man aldrig har dem på sig.

Fast kvällarna är väl säkert kyliga?

onsdag 4 februari 2009

När ingen ser

Nu sover båda barnen så jag måste passa på.

Det skulle kunna handla om något trevligt som att äta choklad eller se en film. Eller om en överraskning till de små.

Men nej då, jag skall bara epilera benen. Det gjorde jag en gång när Äppel såg och insåg att jag inte kunde motivera det. Hur skulle jag kunna stå för att tjejer skall ta bort sitt kroppshår när män inte gör det? Vad sänder det för signaler till min son respektive dotter?

Så, det blir till att smyga i många år.

tisdag 3 februari 2009

Reskassa

Jag har just slutfört några lyckade försäljningar på Tradera. Det blir ganska mycket jobb tycker jag: fota, lägga upp annonser, väga och förpacka, hantera kontakt med köpare och få iväg grejerna. Därför brukar det bli en räd i skåpen då och då och sedan ett litet uppehåll till nästa gång.

Lönsamt är det i allafall. Är det inte fascinerande hur allt tycks ha sin köpare? Vad sägs om ett par vita hängslebyxor i manchester med broderade blommor som har passerat minst två familjer utan att någon ens har behagat klippa av lapparna och låta plagget pryda någon liten sötnos? Nypris 129 kronor på Lindex en gång i tiden. Nu tydligen värt 46 kronor plus porto för en familj någonstans i Sverige. Trevligt att grejerna kommer till användning i dessa tider av lågkonjunktur och miljölarm.

Äppel hjälpte mig att förpacka. Som vanligt hade han tusen frågor. Jag besvarade dem en efter en och förklarade att vi skulle skicka grejerna till olika människor som hade köpt dem. Jag kom dock av mig när han frågade:

- Är det här en affär eller?

Det lät precis som något maken kunde ha sagt lite syrligt.

Nedräkning

Tre dagar kvar till avresa Gran Canaria!

Spänningen är olidlig. Kommer alla vara friska? Just nu hostas det friskt från alla håll och kanter, men ingen ligger utslagen.

måndag 2 februari 2009

Mycket klirr på det kalaset

Julstämningen har ännu inte helt gått ur vårt hus. Äppel går omkring och sjunger:

- Hej tomtegubbar, slå i glasen och lustiga varor.

Kicker

Äntligen!

De senaste fem dagarna eller så har jag känt små rörelser i magen.

It's alive.

söndag 1 februari 2009

I en klass för sig

Jag känner mig som fjorton igen! Eller nej, det gör jag inte. Men jag minns plötsligt känslan som om det vore igår.

Curtis Sittenfeld beskriver spelet med de populära, de töntiga och de osynliga otroligt träffande i boken I en klass för sig. Det är så tragiskt att jag bara kan glädja mig över att den tiden för länge sedan är förbi.

Läs.

Bra fråga

Jag var borta från sjukhemmet och kom hem en stund efter elva igår kväll. När jag tassade upp för trappan för att gå och lägga mig hörde jag Äppel gny inifrån barnrummet:

- Buhu. Snyft, snyft. Jag kommer aldrig att bli frisk. Varför blir jag aldrig frisk?

Strax därefter urartade det med en hostattack som gjorde att han kräktes i sängen och jag undrar samma sak.