torsdag 26 juli 2012

Två sätt att se på saken

- Vad högt golv det är här! utbrast Päppel när hon kom in i min farmor och farfars gamla stuga.
- Tycker du? sade jag lite frågande.
- Ja, jag når nästan upp till taket.

tisdag 24 juli 2012

Två i en smäll?

Igår var Päppel och Pirum nere vid vägen och vinkade av gäster. På vägen upp skrek Pirum plötsligt som en stucken gris och några sekunder senare skrek Päppel lika högt när hon passerade samma ställe i trappan. När jag mötte upp dem kunde jag konstatera att de hade varsitt getingstick.

Idag har Päppel varit räddare än någonsin för flygfän. En geting som surrade i närheten vid middagstid gav upphov till ett våldsamt spekulerande.
- Jag tror att den kommer från samma bo nere i trappan, sade hon.
- Det är nog mamman eller pappan. Eller storasyster. Den ser ut som en tjej, tyckte hon.
- De bor många i ett bo. Det är inte bara en familj, upplyste jag.
- Nej, jag vet. Det är kusiner. Och kompisar och allt möjligt.

måndag 23 juli 2012

Skogens guld

Jag är värdelös på att hitta kantarellerer, men inte ens jag kan missa dem när de kan skådas direkt från vardagsrumsfönstret.

torsdag 19 juli 2012

Objuden gäst

Jag trodde att någon av gästerna skojade med mig när det plötsligt saknades två kycklingfiléer på grillen. Så visade det sig att de hade sett en fiskmås passera precis över altanen och den ena biten återfanns ett par meter bort.

Jag får be Äppel bygga en fågelskrämma att ställa vid grillen.

En regnig dag i Sverige

Alla klagar på vädret, men jag måste faktiskt berätta att i min lilla del av landet har det varit fler dagar med grillning och shorts än med regn. Så här såg det till exempel ut igår trots att SMHI lovade mulet och skurar.



torsdag 12 juli 2012

En blandning av sött och salt

Igår började jag dagen med att klicka hem en skir sidenkjol på rea och drog sedan på mig blåbyxorna och snickrade på trädkojan.

Livet bjuder friskt vissa dagar.

söndag 8 juli 2012

Vad nu?

Kan det regna här?

måndag 2 juli 2012

Det tar sig

Jag kan fortfarande inte sova en hel natt. Den mentala och fysiska stress jag har upplevt den senaste månaden är helt klart den värsta jag har upplevt i mitt liv. Jag har gått som på autopilot och har jag någon gång tillåtit mig att tänka en tanke fullt ut har tårarna börjat rinna. Det har varit så tungt och jag vill ju inte ens flytta!

Nu är alla saker transporterade från gamla huset till nya, kök och sovrum är uppackade och huset beboligt även om det står travar med kartonger i vardagsrummet. Dessutom har jag finaste vännerna som har åkt femtio mil för att finnas här och hjälpa till. Gamla huset är städat och om ett par timmar är det dags att lämna nycklarna.

Sedan hoppas jag kunna lägga mig en stund i solstolen och njuta av hur vackert det är här.