Att glänta lite på dörren till mitt liv

Året som gick. Året 2013. Det var ett fantastiskt år. Inte minst var det otroligt bra väder nästan in i det sista. En riktigt härlig vinter med massor av snö som övergick i sommar utan en massa slask, regn och löftesrika vårdagar som allt som oftast är lurdagar med bakslag att vänta. Vi hade snö tills det blev metrologisk sommar. Så många dagar barnen och jag har spenderat utomhus tillsammans det här året! Vi ordnade ett litet Vasalopp för våra små kompisar och vi gjorde utflykter i strålande sol till vår istäckta sjö i påskas. Som vi har badat! För Äppel släppte bröstsimmet och han lyckades äntligen simma mer än tjugofem meter. Päppel lärde sig också och hittade samtidigt glädjen i att hoppa från bryggan. Om och om igen.

Jag började året förälskad. Det fanns en man som jag föll pladask för och som mina barn omedelbart tog till sin hjärta. Han gav oss många fina minnen.

Barnen och jag var på Kreta. Vår första utlandssemester efter separationen. En oändlig vecka av tid tillsammans.

Jag började springa igen. Jag gick en kurs i löpteknik och diskbråcken har efter det hållit sig i schack. Både Päppel och Pirum har lärt sig att cykla. Vi har läst massor med böcker. Vi tyckte mycket om svt:s julkalender och vi hade flera lugna dagar före jul då vi pysslade och slog in klappar tillsammans.

Tyvärr har det också varit ett ganska tufft år. Mannen som vi älskade försvann lika plötsligt som han klev in i våra liv. Nästan som att han aldrig hade funnits annat än i vår fantasi.

Den före detta maken och jag tappade helt förmågan att prata med varandra och ligger nu i en vårdnadstvist där socialtjänsten utreder vad de tycker är barnens bästa. Samtidigt ska vardagen fungera och vi kan inte ens komma överens om att köpa ett par stövlar till Päppel.

I början av året bröt Äppel armen. I samma veva fick vi influensa. På tre veckor var vi knappt utanför dörren. Armen läkte inte riktigt som den skulle och det  blev sjukgymnastik och återbesök innan han friskförklarades i slutet av hösten.

I oktober snubblade jag på min dysfunktionella fot och slog av en tand. En dyr och ganska besvärlig historia som kommer att följa mig under överskådlig framtid. Efter det har jag inte kunnat springa så mycket eftersom min kroniska lungsjukdom har gjort sig påmind med hosta och rosslande lungor.

Det här är ingen snyftkrönika. Jag mår bra och vet vid det här laget att det är de fina minnena som kommer att finnas starkast kvar. Jag har roligt; kompisar som jag skrattar med och ett jobb jag trivs på. Dessutom ser jag så otroligt mycket fram emot 2014. Vi ska flytta till ett hus närmare resten av vårt liv. Barnen är glada för närheten till skolan och kompisarna. Jag ser fram emot att ha sjön, kajakklubben och skidspåret inpå tomten. Jag längtar också till Alicante där vi ska spendera tolv ostörda dagar i vår.

Mest av allt ser jag nog ändå fram emot alla de där fantastiska stunderna som jag ännu inte vet något om. De som kommer infinna sig i soffan, på stranden, vid middagsbordet, i sängen, mitt i flyttkaoset eller närhelst jag minst anar det.

Vacklande hälsa

Imorse hade Pirum bestämt sig för att hon inte ville gå till förskolan. Hon grät och protesterade och försökte med all sin övertalningsförmåga att få vara hemma.

Strax innan vi kom fram till den oönskade platsen kom hon på en ny taktik:
- Jag är varm i pannan. Jag är sjuk. Jag måste vara hemma.
- Det låter inte bra, sade jag.
- Då kan vi ju inte gå till badhuset i eftermiddag som vi skulle.
- Men då är jag inte sjuk längre, svarade hon snabbt.
- Du ska gå till dagis.
- Men jag har ju feber. Då måste man vara hemma.

Ungefär här parkerade vi bilen och Pirum sprang snabbt ner till gården och började åka rumpkana på en snöhög.

Utsiktslöst

Hej!

Jag har hostan från helvetet, feberfrossa, ont i kroppen och några barn att ta hand om.

Ses på andra sidan! Låt den inte vara alltför långt borta.

Ovälkommen gåva

Pirum tycker att den stora ullfilten i soffan sticks och undrar nog lite över varför vi har den.

- Mamma, har du virkat den där filten?
- Nej, jag har fått den i present.
- Oj, då fick du en stor. Orkade du hålla den?
- Ja.
- Det var därför du fick ont i ryggen.

Ohälsan tiger still

Det är mycket nu.

Det började med att barnens pappa upptäckte springmask hos Päppel förra helgen. Samtidigt fick jag en lindrig ögoninflammation. I måndags tog krämporna högre fart. Äppel föll från ett träd och bröt armen. Jag fick vara hemma med honom hela veckan. Samtidigt som han grät av smärta på nätterna fick jag själv sitta upp och sova på grund av örsprång. Under helgen har det mesta lagt sig och jag hann igår rapportera att jag skulle komma till jobbet denna morgon. Det fick jag backa på någon timme senare. Pirum hostar riktigt illa och kräktes ned sängen igår kväll.

Prövad

Det har varit slitit de senaste veckorna. Det började en onsdag med klass två-varning i hela Stockholmsområdet. Jag pulsade på bilvägen på morgonen och fann en buss som tog mig till stan, långsamt men säkert. Ett par timmar senare insåg jag att det inte gick att ta sig hem på samma sätt. Jag bestämde mig för att kasta mig i en taxi redan vid lunchtid för att försöka komma fram till mina barns förskola och skola innan läget skulle bli ännu värre. Dit kom jag, men inte längre. Min bil, som stod på pendelparkeringen sedan dagen innan, var totalt insnöad. Mina tre barn och jag promenerade ett par kilometer i snömassorna till vänner som bjöd oss på middag. Därefter tog vi taxi hem och möttes av lårhög snö och strömavbrott. Dessutom hade min mobil laddat ur och jag var lätt förtvivlad. När strömmen kom tillbaka strax efteråt snyftade jag lite.

Några dagar efter detta frös vattnet. Hela dagen var vi utan. Min snälle svåger lokaliserade proppen och stod med hårtork i kylan. Sedan gick inte rören ihop utan vattnet sprutade istället ut under huset. Lyckligtvis är grannen rörmokare och kunde rycka ut med nya rördelar.

Efter det har det bara fortsatt att snöa. Det faller ett par centimeter så gott som dagligen och jag skottar ryggen öm. Två gånger har jag fastnat med bilen. En gång så illa att jag fick åka buss med barnen och till slut stod med tårar i ögonen på förskolan. Då fick jag acceptera att ta hjälp av en snäll dagispappa som körde oss hem, drog loss bilen och skottade parkeringsplatsen.

Ibland undrar jag vad jag har gett mig in på. Arbetet var jag beredd på, men känslan av otillräcklighet och beroende är värre. Jag hoppas att jag glömmer den känslan när det blir vår.

Högst levande

Idag har jag skrattat gott med bästa arbetskamraterna, fått trevliga sms, varit orolig för Äppel som låg sjuk på fritids och hämtades av farmor samt fly förbannad på en kollega som inte visat respekt för min tid. Dessutom har jag ätit en god middag, saknat ovan nämda sjukling och gosat med mina två döttrar i soffan.

Sammanfattningsvis en bra dag.

Lantliga äventyr

Idag har jag blivit nypen av kräftor och stampad av en kalv.

Det tar jag gärna för att få äta nyfångade skaldjur och praktisera på bondgård.

Tillbaka till verkligheten

Barnen har varit friska som nötkärnor hela sommaren. Efter knappt två veckor på förskolan är Äppel och Pirum jätteförkylda. Hur är det möjligt? De är i princip ute hela dagarna och går bara in för lunch och vila och då har de varit helt ensamma i gruppen.

Imorgon blir det alltså höstens första vab. Jag känner viss aversion mot att skriva höst, men är det vab så är det nog tusan höst.

Statusuppdatering

Vad pågår? frågar ni.

Jo, tack. Värsta smärtan är borta, men foten är fortfarande så gott som förlamad.

Jag hinner dock inte oroa mig för det; jag fokuserar på att leverera en massa på jobbet innan den 28 juni och på att ha hela mitt bohag packat innan flyttfirman anländer den 29 juni.

Det är lite stressigt, kan man säga. Jag tror att jag har ganska mycket kvar att packa ned, men känner att jag har gjort de jobbigaste delarna: källaren, bokhyllorna och alla barnens prylar. Där behövdes mycket struktur, rensande och sorterande. Det krävs en del tankeverksamhet att packa lådor som blir något så när logiska att packa upp utan att de för den delen blir för tunga.

Nu har jag främst kök, kläder och badrum kvar. Det borde väl vara enklare att bara slänga ner?

Traditioner

En del förknippar avslutningstiden med jordgubbstårta och syrener.

Jag associerar den med kryckor.

Kontraster

För en vecka sedan var barnen och jag på Astrid Lindgrens värld. Det var högsommarvärme, glass, dammiga grusvägar, får och total lycka.

Nu spöregnar det, barnen är hos sin pappa i sex dygn och mitt diskbråck har återvänt med full kraft. Så mycket värre kan jag inte föreställa mig tillvaron.

Det är väl den här galna  bergochdalbanan som är livet, får man tänka.

Mitt veckoslut i klockslag (urval)

Fredag
05:42 Jag styr mot Trysil i en Renault Clio packad med en resväska, tre pulkor, tre hjälmar, tre stjärtlappar, två par skidor, två par stavar, tre skitiga overaller, en massa mat och tre barn.
06:08 Pirum kräks.
06:56 Pirum kräks.
07:38 Pirum kräks.
08:48 Pirum somnar.
10:46 Pirum vaknar.
10:47 Pirum får ett äpple.
10:48 Pirum kräks.
11:01 Jag bestämmer mig för att inte stanna för lunch på grund av Pirums hysteriska åksjuka.
11:16 Pirum kräks.
11:36 Pirum kräks. Eller spottar som Päppel säger. Inte mycket att få upp där.
11:44 Jag konstaterar att vi har en mycket god stämning i bilen och att resan går galant, trots att jag också kan se det ironiska i min positiva tanke.
12:39 Framme vid destination.
13:22 Enkel lunch intas.
14:05 Ut för snölek.
17:10 Värdfamiljen tas emot med middag.
18:12 Pirum kräks.
18:13 Jag börjar misstänka att det inte handlar om åksjuka.

Lördag
10:02 Vi beger oss ut för härlig snölek. Alla är glada och friska.
12:45 Vi äter lunch.
13:07 Jag tvingar en lite medtagen Pirum att sova middag.
14:48 Dags för dagens andra utepass.
17:30 Tacomiddag.
18:40 Jag kräks.
18:55 Päppel kräks.
19:25 Päppel somnar i soffan.
20:20 Jag går och lägger mig med alla barnen.
20:52 Vi vaknar av att Päppel kräks i sängen.
20:53 Jag kräks i en hink.
21:05 Vi somnar om.
21:10 Vi vaknar av att Äppel kräks i sängen.
21:32 Vi somnar om.
21:57 Vi vaknar av att Äppel kräks i sängen.
22:40 Vi somnar om.
23:10 Vi vaknar av att Äppel hulkar och jag hinner få fram hinken.
23:49 Vi vaknar av att Äppel hulkar och jag hinner få fram hinken.

Söndag
10:20 Mina pigga barn går ut och åker pulka med värdfamiljen. Själv sover jag ett par timmar.
14:35 Lite utelek innan vi vinkar farväl av våra hjältar som har tvättat och sanerat halva natten och underhållit barnen hela dagen.
18:50 Jag och barnen somnar för natten.
06:20 Vi sätter oss i bilen för hemfärd.
13:30 Vi anländer destination hemma. Jag konstaterar att jag har tre underbara barn som hållit humöret uppe hela resan och att vi har haft en härlig roadtrip.

Sammanfattning
En härlig vinterhelg och två mycket smidiga bilresor om man bortser från några smärre incidenter.

Opinionsundersökning

Ponera att du sitter på ett spinningpass med sex andra deltagare. Instruktören vänder blicken mot dig och de två andra på första raden och säger:
- Pröva att sänka ner styret lite mer ska ni få se hur det känns i magen och ryggen.

Skulle du då säga att du avstår för att du har diskbråck och på så vis uttrycka behov av att få ursäkta dig eller skulle du vara tyst och låta honom tro att du är en slöfock som inte orkar utmana bålmuskulaturen eftersom du anser att du har rätt att göra som du vill utan att behöva ursäkta dig?

Det är ju inte utan att man blir lite stolt

Jag träffade ytterligare en ryggkirurg igår.

Han fascinerades av mina röntgenbilder. Det var första gången han såg en person som fått två diskbråck samtidigt och menade att det var ungefär lika osannolikt som att bli träffad i huvudet av två skitande fåglar på samma gång.

Jag är ett medicinskt fenomen.

Jag ska skriva ett brev

Vad är det för poäng att ringa och redovisa allt när man ändå får avslag baserad på gammal information en vecka senare? Hur vet man om de som tog emot informationen i kundtjänst verkligen skrev det jag sade?

Gissa vad jag pratar om?

Suck.

Frustrerad

Först var jag föräldraledig. Sedan blev jag sjukskriven. Därefter var det semester. Sedan var jag föräldraledig några dagar innan jag blev sjukskriven på heltid igen. Efter det började jag jobba 50% och var sjukskriven på halvtid. Sedan började jag jobba 80% och tog ut 20% föräldraledighet. Den här veckan har jag varit hemma och vårdat barn några dagar.

Kan ni föreställa er hur många olika människor på försäkringskassan jag har pratat med de senaste månaderna? Och hur många olika besked jag har fått? Endera dagen måste jag redovisa sjukintyg för semesterperioden och nästa dag måste jag rapportera exakt antal timmar jag har jobbat varje specifik dag den senaste månaden. Jag är lite trött. Och jag misstänker att jag inte kommer att se några pengar på länge.

Back to life

Jag träffade en ryggkirurg igår. Han tyckte inte att jag behövde opereras. Han tyckte heller inte att jag behövde vara försiktigt. Diskbråck kan utlösas av såväl hostningar som joggning.

Han tyckte att jag skulle leva som vanligt. Blir jag sämre får vi ta tag i det då.

Den inställningen passar mig bra. I och för sig måste jag få tillbaka styrkan i foten innan jag kan springa, men jag ser fram emot längdskidor i vinter och studsmatta nästa sommar.

Nu skuttar jag ned från piedestalen.

VAB

Jag har varit bortrest i helgen tillsammans med två av barnen. Det var roligt och allt flöt fint, men ändå blir ju vardagen lite stressig när man missar en hel helg hemma. Det var riktigt skönt att få en bonusdag idag. Jag sorterar bort sommarkläder och tar fram ullkoftor och hinner nog läsa lite.

Stackars Äppel hostar något fruktansvärt, men har det ganska skönt framför teven medan regnet vräker ned utanför.

Patientsäkerhet

I juni besökte jag inom 24 timmar tre olika vårdinrättningar i Göteborg. I förrgår fick jag en faktura på 650 kronor varav 50 kronor var en påminnelsavgift trots att jag inte sett skymten av någon tidigare räkning.

Jag tyckte det verkade lite konstigt. På den första mottagningen visade jag mitt frikort och på de andra ställena var det ingen som bad om någon betalning. Därför trodde jag att det redan var färdigt och att de kunde följa mitt ärende i sina datorer.

På fakturan stod det att man skulle kontakta aktuell vårdgivare vid synpunkter. Vilken det var hade de dock inte skrivit ut så jag kontaktade fakturaenheten som började med att bekräfta att påminnelseavgiften var felaktig eftersom de hade fått den första fakturan i retur, fortsatte med att konstatera att jag hade fakturerats från två ställen trots att man bara behöver betala en avgift inom ett dygn och slutligen gav mig rätt i att jag inte ska betala alls eftersom jag har frikort.

Bra så. Men fakturaenheten kan inte göra något utan jag måste själv ringa runt till de olika mottagningarna och få avgifterna bortplockade.

Jag är glad att jag hade vett på att spara frikortet som har gått ut, men jag kan inte låta bli att undra hur många pensionärer som samvetsgrant hade betalat fakturan med rädsla för inkasso.