Igelkottens elegans av Muriel Barbery var förra månadens bok i båda mina bokcirklar. Diskussionen och betygen blev också ganska likartad på bägge ställen.
Bokens upplägg är lite annorlunda. Läsaren får följa två mycket intelligenta personer genom deras egna tankar och dagboksanteckningar. Trots att portvakten Renée och överklassflickan Paloma lever mycket skilda liv, om än i samma hus, är det tydligt att de har mycket gemensamt och när Kakuro Ozu flyttar in i huset får de möjlighet att utveckla något slags vänskap. Problemet är bara att boken tar abrupt slut där.
Vid närmare granskning träffas de tre huvudpersonerna ungefär vid bokens mitt, men det känns som att det är mycket senare.
Åh, vad jag önskar att boken hade fortsatt några hundra sidor till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja jag med!! Jag är inte riktigt klar med den märker jag!
Skicka en kommentar