söndag 6 april 2014

Den som ändå hade en säng

Jag har just flyttat. Det är fantastiskt. Nu har jag ett hus som är dubbelt så stort som tidigare och min åttaåriga son behöver inte längre dela rum med mig utan får ett helt eget. Den stora sexåringen var snabb att önska sig samma sak medan lilla fyraåringen såg chansen att flytta in permanent hos mig. Det får hon ju så gärna. Problemet är bara att vi sover så risigt i en gammal nittiosäng. Nu drömmer jag om en stor, lyxig bädd där alla barnen kan känna sig välkomna när de känner att de egna rummen blir för ödsliga.



Så nu hoppas jag vinna den här fantastiska sängen hos attvaranågonsfru.

måndag 31 mars 2014

Nedräkning

Om fyra dagar går flyttlasset. Till ett hus som är större, närmare barnens skola och annan miljö som jag rör mig i. Livet kommer bli bekvämare och enklare. Om jag ska tro min hjärnas gränsfulla fantasier kommer det också bli mer harmoniskt och jag själv en mer kreativ människa.

Jag har beställt inspirerande magasin att läsa i en korgstol på verandan och har samlat på mig idéer till kojor som ska byggas och hantverk som ska ge hemmet dess rätta karaktär. Jag ser framför mig middagar med egenodlade grönsaker och enkla blomsterarrangemang.

Nu ska jag bara köpa en korgstol och gå ett par kurser så är mitt liv fulländat.



torsdag 9 januari 2014

Ett steg fram och ett dussin bak

Det går inte så bra det här. Och då menar jag inte bloggandet.

Min start på det nya lovande året blev att vi rev upp kontraktet på huset jag hade köpt. Det visade sig helt enkelt vara för mycket kostsamma bekymmer att åtgärda.

Jag ska väl vara glad att jag upptäckte det i tid, men det känns som en klen tröst när jag hade byggt upp alla mina framtidsdrömmar runt det.

lördag 4 januari 2014

Att glänta lite på dörren till mitt liv

Året som gick. Året 2013. Det var ett fantastiskt år. Inte minst var det otroligt bra väder nästan in i det sista. En riktigt härlig vinter med massor av snö som övergick i sommar utan en massa slask, regn och löftesrika vårdagar som allt som oftast är lurdagar med bakslag att vänta. Vi hade snö tills det blev metrologisk sommar. Så många dagar barnen och jag har spenderat utomhus tillsammans det här året! Vi ordnade ett litet Vasalopp för våra små kompisar och vi gjorde utflykter i strålande sol till vår istäckta sjö i påskas. Som vi har badat! För Äppel släppte bröstsimmet och han lyckades äntligen simma mer än tjugofem meter. Päppel lärde sig också och hittade samtidigt glädjen i att hoppa från bryggan. Om och om igen.

Jag började året förälskad. Det fanns en man som jag föll pladask för och som mina barn omedelbart tog till sin hjärta. Han gav oss många fina minnen.

Barnen och jag var på Kreta. Vår första utlandssemester efter separationen. En oändlig vecka av tid tillsammans.

Jag började springa igen. Jag gick en kurs i löpteknik och diskbråcken har efter det hållit sig i schack. Både Päppel och Pirum har lärt sig att cykla. Vi har läst massor med böcker. Vi tyckte mycket om svt:s julkalender och vi hade flera lugna dagar före jul då vi pysslade och slog in klappar tillsammans.

Tyvärr har det också varit ett ganska tufft år. Mannen som vi älskade försvann lika plötsligt som han klev in i våra liv. Nästan som att han aldrig hade funnits annat än i vår fantasi.

Den före detta maken och jag tappade helt förmågan att prata med varandra och ligger nu i en vårdnadstvist där socialtjänsten utreder vad de tycker är barnens bästa. Samtidigt ska vardagen fungera och vi kan inte ens komma överens om att köpa ett par stövlar till Päppel.

I början av året bröt Äppel armen. I samma veva fick vi influensa. På tre veckor var vi knappt utanför dörren. Armen läkte inte riktigt som den skulle och det  blev sjukgymnastik och återbesök innan han friskförklarades i slutet av hösten.

I oktober snubblade jag på min dysfunktionella fot och slog av en tand. En dyr och ganska besvärlig historia som kommer att följa mig under överskådlig framtid. Efter det har jag inte kunnat springa så mycket eftersom min kroniska lungsjukdom har gjort sig påmind med hosta och rosslande lungor.

Det här är ingen snyftkrönika. Jag mår bra och vet vid det här laget att det är de fina minnena som kommer att finnas starkast kvar. Jag har roligt; kompisar som jag skrattar med och ett jobb jag trivs på. Dessutom ser jag så otroligt mycket fram emot 2014. Vi ska flytta till ett hus närmare resten av vårt liv. Barnen är glada för närheten till skolan och kompisarna. Jag ser fram emot att ha sjön, kajakklubben och skidspåret inpå tomten. Jag längtar också till Alicante där vi ska spendera tolv ostörda dagar i vår.

Mest av allt ser jag nog ändå fram emot alla de där fantastiska stunderna som jag ännu inte vet något om. De som kommer infinna sig i soffan, på stranden, vid middagsbordet, i sängen, mitt i flyttkaoset eller närhelst jag minst anar det.


4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum

Alltså, det här är egentligen lite fusk. Så här prydligt har mitt vardagsrum bara varit en dag. Med tanke på att jag har tre barn och att vardagsrummet upptar ungefär en tredjedel av vår boyta vore det konstigt om det var så här spartanskt och piffigt.

Men fint är det! Nästan så att jag blir lite sugen på att bo kvar, men det ska jag alltså inte. Jag ska snarare se till att det är lika fint imorgon för då kommer det spekulanter.


3. En grej jag skulle vilja lära mig

Dansa! Riktig styrdans!

Mest för att jag trodde att jag kunde lite halvhyfsat innan jag åkte till Hallunda på dans en fredagskväll. Vet ni att bugg inte längre se likadant ut som när jag gick på buggkurs på mellanstadiet? Och vet ni hur jobbigt det är att varje dans är fyra låtar när man känner sig som ett kassaskåp som någon stackars man får släpa runt på?

- Revansch, säger jag bara.

torsdag 2 januari 2014

2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…

Jag har redan två tatueringar. Jag kan inte påstå att jag identifierar mig med dem eller att jag tycker att de är särskilt vackra. Däremot är de en del av min historia och har blivit en lika naturlig del av mig som mina födelsemärken och mitt blindtarmsärr. Jag tänker sällan på dem och kommer aldrig att ångra att jag gjorde dem.

En text däremot! Den måste man ju verkligen stå för. Jag skulle vilja ta något svenskt och insiktsfullt. Det finns så många vackra texter. Det enda som poppar upp i mitt huvud är dock And then I go and spoil it all by saying something stupid like "I love you".

Med tanke på pistolen får jag väl leva med det.

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.


Det här är några av mina systrar och de flesta av våra barn. Bilden är tagen på en blåsig strand utanför Varberg på självaste julafton.

Nytt år, nya friska tag

Min blogginspiration har uppenbarligen gått på sparlåga ett bra tag nu. Jag hoppar på Lisas bloggkalender och ser om det kan hjälpa mig att komma igång.

söndag 22 december 2013

När minnet sviker

- Jag kommer inte ihåg, utbrister Päppel.
- Minnet har försvinnet.

fredag 13 december 2013

Medelålders får plötsligt en ny innebörd

Här sitter jag en fredagskväll och stickar och tittar på julkalendern. Det ena borde på något vis ta ut det andra.

onsdag 11 december 2013

Viktiga frågor

Jag funderar en hel del över de stora frågorna så här i adventstider. Hur många lussekatter får man egentligen äta i veckan? Gäller särskilda regler om barnen har varit med och bakat, men inte är med vid ätandet?

söndag 8 december 2013

Kontraster

Vi har skapat små söta ulliga tomtar idag. Det kändes genuint.

Sedan byggde Äppel och Päppel mikrofoner av överblivet material och gjorde om krubban till en rockscen åt tomtarna. Det kändes väldigt modernt, på gränsen till hedniskt.

tisdag 12 november 2013

Autentiskt

Barnen leker kalas.

- Jag skulle ha sojakorv, eller hur? Jag var allergisk mot laktos, säger Päppel.
- Nej, sojakorv äter man om man är vegetarian, rättar Äppel.
- Pirum och jag var vegetarianer. Visst Pirum?
- Det var jag också, tillägger Päppel.
- Och jag skulle inte ha det här brödet. Jag tålde inte mjölk.

tisdag 5 november 2013

Det är mörkt nu

Jag upptäckte just, i jobbtoalettens obarmhärtiga ljus, att jag har lila strumpbyxor på mig. När jag tog på mig dem imorse var jag säker på att de var bruna.

 I övrigt är livet inte så illa. Jag ska försöka bli bättre på att skriva. Jag saknar det emellanåt.

tisdag 3 september 2013

Det här inlägget är på riktigt

Päppel är en lättskrämd flicka. Det har givetvis lett till att jag vid flera tillfällen har påmint om att en film eller en bok inte är på riktigt. Tyvärr misstänker jag att min välmening har bidragit till att hon har det lite svårt med verklighetsuppfattningen.

När vi var på Astrid Lindgrens värld i somras brottades Päppel med sin empati när Anton fastnade med tån i en råttfälla.
- Mamma, är det här på riktigt?
- Nej, det är ju en berättelse från en bok.
- Men finns inte Emils pappa i riktigheten?
- Nej, det är bara en skådespelare.
- Men det är en riktig människa?
- Ja, alltså mannen där framme finns ju på riktigt. Nu spelar de bara teater. Som en lek, kanske man kan säga.
- Men då har han ju en råttfälla på tån. Har han ont på riktigt?

Häromdagen utbrast Päppel att en man som körde lite konstigt var helt värdelös.
- Det tycker jag inte att du ska säga. Det är inte snällt.
- Det var två stycken som skulle springa och försöka ta en nyckel.
- Var då? På förskolan?
- Nej, på teve. Pappa sade att killen var helt värdelös.
- På Fångarna på fortet? Jag tycker inte att det är så trevligt att säga så. Han var kanske inte så bra på det, men han är säkert jätteduktig på annat. Man är ju bra på olika saker.
- Men han fanns ju inte på riktigt.

fredag 19 juli 2013

Torsdagsbarn

Jag läste nyligen Torsdagsbarn av Sonya Hartnett. Det är en bok om en familj med ett fascinerande levnadsöde. På något sätt kom jag idag att berätta för barnen om den lille pojken Tin som väljer att leva sitt liv under jorden där han gräver gångar. Först under familjens hus, men efter att det har rasat ner i marken, allt längre och längre bort.
- Hände det i riktigheten? undrade Päppel fascinerat.
- Nej, alltså det var bara en bok.
- Men hur gick det för honom vid raseriet? fortsatte Äppel funderandet.
Ibland blir det fel, men ändå rätt på något sätt.

Här kan ni läsa vad jag och andra tyckte om boken.

lördag 1 juni 2013

Skitgöra

Häromdagen ropade Päppel på mig från toaletten. Hon ville att jag skulle hjälpa till att torka henne eftersom hon var lös i magen. Jag tyckte att det var ett fullt acceptabelt önskemål från en femåring även om hon normalt sköter det där själv sedan åtminstone ett år tillbaka.
- Jag ropar alltid på pappa när jag har bajsat hemma hos honom, sade hon sedan.
- Jaså? Varför då? frågade jag förvånat.
- Jag kan ju redan torka mig själv så då kan lika gärna han göra det.

söndag 26 maj 2013

Speciellt till dig, kära mor

I torsdags hade Päppel och Pirum med sig varsitt kort från förskolan. De skulle ligga i kylen hävdade Päppel. Jag misstänkte att det kanske hade något med mors dag att göra och påminde lite diskret imorse.
- Idag är det mors dag.
- Är det? Då måste jag göra något fint, sade Äppel som har lite livserfarenhet.
Päppel såg fundersam ut en stund och utbrast sedan:
- Är det du som är mor?
- Ehh. Ja.
- Åh, då ska du få korten som ligger i kylen. Fröken sade att vi skulle ge dem till mor på mors dag.
- Va? Jag trodde vi skulle ha med dem till Nicolina på hennes kalas, utbrast Pirum förvånat.

fredag 17 maj 2013

Kvällsrundan

Jag älskar den där lilla turen runt trädgården på kvällen när jag plockar in dynor, stänger sandlådan och tar in tvätten. Alltid är det några skor som har kastats av ett sommarrusigt barn eller någon blomma som behöver vattnas. Jag är glad att det varje kväll finns någon anledning att ge sig ut efter att barnen har lagt sig för ofta dröjer jag mig oplanerat kvar en stund, rycker ett ogräs och tar in allt det som jag gillar med min plats på jorden.

söndag 14 april 2013

Att vilja eller inte vilja. Det är avgörande.

Jag hade tänkt mig att Päppel skulle lära sig cykla förra sommaren. Själv var hon alls inte intresserad. Det spelade ingen roll hur mycket jag lockade och pockade och engagerade mig i att springa bakom. Hon bara surade och det slutade alltid med att vi gav upp efter några få minuter.

Så för en dryg vecka sedan var hon hemma hos en kompis som hade lärt sig cykla och skulle plötsligt själv. Helt själv. Utan hjälp. I en dryg halvtimme höll hon på och försökte att komma iväg på cykeln och puttade sig fram med fötterna utan direkt framgång. Idag tog vi ut hennes egen cykel och hon var lika envis. Efter en bra stund frågade jag om vi inte skulle sätta på pinnen därbak eftersom det faktiskt kan vara lite svårt att börja från marken om man inte är van. Hon gav med sig och jag hjälpte henne att starta. Sedan cyklade hon iväg och behövde inte hjälp någon mer gång.

lördag 6 april 2013

Mellandagar

Jag hyser sannerligen en aversion mot årstidsväxlingar. Medan andra jublar över att det äntligen är vårlikt förfasas jag över att hallen är full av bävernylonoveraller, vinterkängor OCH leriga överdragsbyxor samt gummistövlar samtidigt. Varje morgon fryser jag i skinnstövlar och handskar medan jag varje eftermiddag försöker undvika de värsta geggpölarna och svettas i min kappa.

Jag blir tokig på de här övergångsperioderna. Låt oss stänga vintern och öppna våren en dag från en annan.

torsdag 4 april 2013

Jaså, den typen av energipåfyllning

Det är sannerligen ljusare nu. Barnen sover inte längre obehindrat till halv nio på helgmornarna. Nyligen vaknade Pirum vid halvsexsnåret.
- Snälla Pirum, det är natt. Ni måste sova lite till, försökte jag.
- Det går inte. Mitt batteri är slut. Jag kan inte sova.
- När du sover laddar du batteriet, trugade jag.
- Nej. Jag behöver mat.

söndag 31 mars 2013

Egenkärlek

Vi gör pärlplattor. Äppel har gjort en ram runt ett hjärta.
- Du måste ju inte pärla inuti, säger jag.
- Du kan ha den som en ram runt ett foto.
- Ja, det tänkte jag.
- Vem ska du ha där då? luskar jag nyfiket.
- Mig själv.

lördag 30 mars 2013

Tidsresa

Jag minns en natt för, låt säga, 18 år sedan. Jag var på någon fest i Vällingby och skulle tillsammans med några kompisar åka kommunalt till Södertälje. Vi missade sista pendeltåget och förstod att vi hade ett antal timmar att fördriva i väntan på första morgontåget. Sedan insåg vi någon gång mitt i natten att det var dags att ställa fram klockan. Aldrig hade väl ett gäng tonåringar varit så glada över att förlora en timme.

Lika glad har jag nog heller inte varit för detta fenomen sedan dess. Ikväll förnimmer jag dock lite av känslan. Kan vi säga att klockan är tio och att det är okej att börja fundera på sängen?

Syskonkärlek

- Mamma, säger Äppel.
- När jag bli stor vill jag ha ett sånt barn som Pirum.
- Då får du skaffa ett sådant barn. Du får säkert lika fina barn.
- Hon ska vara precis som Pirum. För hon är så gullig.


Det är enklare att förändra sitt eget beteende än andras

Jag hade en bild av det fina festliga påskpyntade hemmet med rena ytor och stora vaser med tulpaner. I två dagar har jag plockat och försökt att hålla undan medan barnen har härjat, rivit fram leksaker och pyssel, limmat på bordet och tillverkat egna saker att hänga i riset.

Jag ger upp.

torsdag 7 mars 2013

Vacklande hälsa

Imorse hade Pirum bestämt sig för att hon inte ville gå till förskolan. Hon grät och protesterade och försökte med all sin övertalningsförmåga att få vara hemma.

Strax innan vi kom fram till den oönskade platsen kom hon på en ny taktik:
- Jag är varm i pannan. Jag är sjuk. Jag måste vara hemma.
- Det låter inte bra, sade jag.
- Då kan vi ju inte gå till badhuset i eftermiddag som vi skulle.
- Men då är jag inte sjuk längre, svarade hon snabbt.
- Du ska gå till dagis.
- Men jag har ju feber. Då måste man vara hemma.

Ungefär här parkerade vi bilen och Pirum sprang snabbt ner till gården och började åka rumpkana på en snöhög.

lördag 16 februari 2013

Rakt in i medelåldern

Under den senaste sjukperioden lärde jag mig sticka. Eller fräschade upp kunskaperna kanske jag ska säga. Jag stickade faktiskt ett par bebisbyxor på högstadiet.

Nu producerar jag mössor på löpande band. För att riktigt trycka fast tantstämpeln sitter jag här en lördagkväll med stickning och ett gammalt avsnitt av På spåret.

onsdag 13 februari 2013

Lyxmacka

När vi sov borta på nyårsafton pekade Pirum glatt vid frukostbordet.
- Jag vill ha chokladsmör!

Det säger en del om hur ofta vi äter leverpastej. Eller kanske en del om att hennes morfar har bott i Köpenhamn.

Livstecken

Jodå, vi är igenom. Det tog mig bara någon extra vecka att först komma på att jag har en blogg och sedan att minnas var den fanns.

Men nu, nya tag!

onsdag 23 januari 2013

Utsiktslöst

Hej!

Jag har hostan från helvetet, feberfrossa, ont i kroppen och några barn att ta hand om.

Ses på andra sidan! Låt den inte vara alltför långt borta.

tisdag 22 januari 2013

Ovälkommen gåva

Pirum tycker att den stora ullfilten i soffan sticks och undrar nog lite över varför vi har den.

- Mamma, har du virkat den där filten?
- Nej, jag har fått den i present.
- Oj, då fick du en stor. Orkade du hålla den?
- Ja.
- Det var därför du fick ont i ryggen.

måndag 21 januari 2013

Vridet

- Mamma? frågar Pirum.
- Är jag vänsterhänt eller högervänt?

Ohälsan tiger still

Det är mycket nu.

Det började med att barnens pappa upptäckte springmask hos Päppel förra helgen. Samtidigt fick jag en lindrig ögoninflammation. I måndags tog krämporna högre fart. Äppel föll från ett träd och bröt armen. Jag fick vara hemma med honom hela veckan. Samtidigt som han grät av smärta på nätterna fick jag själv sitta upp och sova på grund av örsprång. Under helgen har det mesta lagt sig och jag hann igår rapportera att jag skulle komma till jobbet denna morgon. Det fick jag backa på någon timme senare. Pirum hostar riktigt illa och kräktes ned sängen igår kväll.

måndag 7 januari 2013

Varmare breddgrader

Apropå döden så meddelade Pirum även att hon längtade efter att dö och komma till solen.

Det låter lite som skärselden i mina öron.

onsdag 2 januari 2013

Gengångare

Vi är på besök hos barnens morfar. Efter ett tag tittar Pirum på mig och frågar lite skeptiskt:
- Är det din pappa?
- Ja.
- Du sade att han var död.

onsdag 26 december 2012

Going nuts

Jag hittade just nötknäpparen i ett skåp. Julen är över och jag har inte knäppt en enda nöt. Oacceptabelt! Imorgon ska jag tömma butikerna.