Viveca Lärns roman Aprilväder var precis som förväntat: trevlig och underhållande. Det här är hennes sjätte bok om människorna på Saltön och jag skulle knappast vilja sträckläsa dem, men en lagom dos då och då är ett trevligt avbrott från ens egen vardag.
Det kanske mest spännande med den här boken var att hon satt vid bordet bredvid oss på Slussens pensionat i augusti och författarens tack är skrivet just där och då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar