Det gör ont

Ni kanske undrar vad jag gör? För tillfället vabbar jag en del. Alla barnen har varit hemma ett tag med hosta och förkylning. Idag kom i alla fall de två äldsta iväg på barnkalas, men Pirum har lite ont i öronen och får stanna hemma imorgon också.

När barnen var borta passade vi på att träffa två olika mäklare för att diskutera försäljning av huset. Det känns helt overkligt. Jag som varit så lycklig över glaspartiet, de nya lyktstolparna, att gårdsplanen börjar bli fin och att vi har en så otroligt bra tvättstuga. Jag har verkligen svårt att förstå hur människor kan köpa hus, renovera och sälja. Själv älskar jag allt det som vi har åstadkommit både med och utan hantverkare.

Jag älskar det här huset. Och det här området. Vi har eliminerat en del av nackdelarna och till och med hittat en fläck med lite kvällssol. Det är här mina barn är födda och här de har sina traditioner. Jag grät när jag plockade undan julpyntet för sista gången och tänkte på hur glad Äppel hade varit när vi tog fram det och hur noggrann han var att placera varje sak där den brukade stå.

Jag vet att jag kommer att bli lycklig var som helst så länge jag har barnen med mig. Jag vet att vi kommer skapa nya traditioner och få ett ännu bättre liv. Just nu är det bara så svårt att föreställa sig.

Huvudet på spiken

Lilla Päppel beskriver sina känslor så att mammas hjärta blöder.

- Helst vill jag att både pappa och du ska bo här hela tiden. Men det går ju inte.
- Nej, svarar jag. Det skulle nog inte bli så bra. Vi skulle nog bara bråka.
- Vuxna bråkar inte, invänder hon.
- Jodå. Det kan de göra, erkänner jag.
- Vadå? Vuxna bebisar då eller?

Drömmar

Ett litet hus vid havet. Gammaldags, men i gott skick. Med goda kommunikationer runt knuten. Ett stenkast från huvudstaden och inte särskilt dyrt.

Ska det vara så svårt att hitta?

Mitt veckoslut i klockslag (urval)

Fredag
05:42 Jag styr mot Trysil i en Renault Clio packad med en resväska, tre pulkor, tre hjälmar, tre stjärtlappar, två par skidor, två par stavar, tre skitiga overaller, en massa mat och tre barn.
06:08 Pirum kräks.
06:56 Pirum kräks.
07:38 Pirum kräks.
08:48 Pirum somnar.
10:46 Pirum vaknar.
10:47 Pirum får ett äpple.
10:48 Pirum kräks.
11:01 Jag bestämmer mig för att inte stanna för lunch på grund av Pirums hysteriska åksjuka.
11:16 Pirum kräks.
11:36 Pirum kräks. Eller spottar som Päppel säger. Inte mycket att få upp där.
11:44 Jag konstaterar att vi har en mycket god stämning i bilen och att resan går galant, trots att jag också kan se det ironiska i min positiva tanke.
12:39 Framme vid destination.
13:22 Enkel lunch intas.
14:05 Ut för snölek.
17:10 Värdfamiljen tas emot med middag.
18:12 Pirum kräks.
18:13 Jag börjar misstänka att det inte handlar om åksjuka.

Lördag
10:02 Vi beger oss ut för härlig snölek. Alla är glada och friska.
12:45 Vi äter lunch.
13:07 Jag tvingar en lite medtagen Pirum att sova middag.
14:48 Dags för dagens andra utepass.
17:30 Tacomiddag.
18:40 Jag kräks.
18:55 Päppel kräks.
19:25 Päppel somnar i soffan.
20:20 Jag går och lägger mig med alla barnen.
20:52 Vi vaknar av att Päppel kräks i sängen.
20:53 Jag kräks i en hink.
21:05 Vi somnar om.
21:10 Vi vaknar av att Äppel kräks i sängen.
21:32 Vi somnar om.
21:57 Vi vaknar av att Äppel kräks i sängen.
22:40 Vi somnar om.
23:10 Vi vaknar av att Äppel hulkar och jag hinner få fram hinken.
23:49 Vi vaknar av att Äppel hulkar och jag hinner få fram hinken.

Söndag
10:20 Mina pigga barn går ut och åker pulka med värdfamiljen. Själv sover jag ett par timmar.
14:35 Lite utelek innan vi vinkar farväl av våra hjältar som har tvättat och sanerat halva natten och underhållit barnen hela dagen.
18:50 Jag och barnen somnar för natten.
06:20 Vi sätter oss i bilen för hemfärd.
13:30 Vi anländer destination hemma. Jag konstaterar att jag har tre underbara barn som hållit humöret uppe hela resan och att vi har haft en härlig roadtrip.

Sammanfattning
En härlig vinterhelg och två mycket smidiga bilresor om man bortser från några smärre incidenter.

Så går ett år ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

2011 var ett tungt år. Jag fick en tankeställare kring min reumatiska sjukdom; en lungsjukdom som jag inte har funderat så mycket över eftersom den hållits i schack med mediciner. Under förra året försökte läkaren att fasa ut de mediciner jag ätit länge. Det blev ett försök som gjorde det tydligt att sjukdomen bara låg och väntade på att få en ny chans att härja fritt. Jag fick nya mediciner som knäckte min lever och sedan i maj äter jag ytterligare en sort som begränsar mitt liv och som vi ännu inte vet om den verkligen hjälper.

I början av juni rasade min kropp ännu litegrann. Jag fick helt oväntat två diskbråck. Det blev en ovisshet och en lång sommar där jag kände mig än mer begränsad av min kropp. Jag har inte längre ont och jag har förlikat med att jag inte har full rörlighet och känsel i vänster fot. Samtidigt är jag lite rädd för vad som händer härnäst.

I augusti bestämde maken och jag oss för att separera. Det gemensamma livet har varit jobbigt länge. Beslutet var lite av en lättnad, men ändå blev själva verkställandet såklart fruktansvärt jobbigt. Sedan slutet av oktober turas vi om att bo i vår gemensamma villa med barnen. Jag är alltigenom lycklig när jag är där medan de dagar jag är ensam i en hyrd stuga känns som att jag gör våld på mig själv. Jag har aldrig haft någon önskan om mer egentid. Att ha barnen omkring mig är självklart och nödvändigt för mig.

Jag ser att ni är många som troget tittar in här trots att jag har blivit så dålig på att skriva. Jag är verkligen glad för det, men känner att det är svårt att hitta de där ögonblicken av glädje som jag vill förmedla. De senaste veckorna har jag tänkt mycket på det symboliska i att det är nytt år nu. Dessvärre vet jag att det är en lång väg kvar innan kurvan pekar uppåt. 2012 kommer inte att bli mitt lyckligaste år som helhet, men det kommer säkert sluta långt mycket bättre än det börjar.

Nu vet ni i iallafall hur det ligger till. Kanske kan den vetskapen göra att jag kan skriva lite friare utan att känna mig pressad att prestera enbart roliga inlägg.

Kompensation

Jag hittade en riktig mördarbacke. Brant och obehagligt lång.

Jag sprang upp för den sex gånger innan jag tillät mig en normal joggingtur.

Tur jag inte satte upp några nyårslöften

Idag har jag ätit säsongens första semla.

Ja ja, alldeles för tidigt. Jag vet. Jag hann i alla fall slänga ut julgranen.

Ut i verkligheten

På väg in mot city igen. Med tanke på att föregående Stockholmsnatt var den lugnaste i mannaminne har nog alla laddat för nyårsnatten. Det kommer bli åka av.
Själv är jag helt enkelt på studiebesök. Det ingår i mitt jobb även om jag själv har valt tillfälle.

Årets lugnaste fredagsnatt

Ni kanske undrar vad jag pysslar med nuförtiden. I skrivande stund är jag på väg hem från en natt på stan.
Jag kan inte minnas när jag senast var ute hela natten. Frågan är om jag någonsin varit det.
Det var dock inte så spännande som det låter. Jag har hängt i en polisbil. Det låter i sin tur definitivt mer spännande än det var.
Strax blir det sängen och en dags sömn. Därmed är det absolut slut på spänning.

God jul

Rent hus

Igår var vi hemma och förberedde det sista inför julresan. Vi pysslade presenter och barnen kom in i ett riktigt flyt av generositet. Päppel konstaterade till exempel att hon hade så många halsband att hon kunde ge bort några.

Tyvärr hann vi inte slå in paket hela dagen. Annars hade det kunnat bli riktigt tomt och luftigt i hyllorna.

Jag funderar på om Ernst är waldorfbarn

I torsdags var det julavslutning och barnen kom hem med de mest fantastiska saker från förskolan. Framför allt Äppel som har sexårsverksamhet hade gjort så mycket vackert: smällkaramell, en liten mandarin med nejlikor, vackra björkljusstakar, fina julkort, en liten ask med pepparkakor och ett par citrusfrukter som han hade cicelerat.

Japp, det var det ordet han själv använde. Själv har jag varken cicelerat eller nyttjat ordet i hela mitt liv. Inte blev jag så förvånad när Ernst ägnade sig åt cicelering i sitt julprogram idag.

Gott nog

Lycka är att ha tre underbara barn att hämta på förskolan och att de har en fin vän som vill följa med dem hem.

All motion är nyttig

Jag har träningsvärk i käkarna. Det är mycket kola i den där korgen.

Insiktsfullt

Päppel har filat på en önskelista till tomten:

- Gungställning till dockorna
- Studsmatta till dockorna
- Russin till dockorna
- Godis till dockorna

Till slut kände jag mig tvungen att fråga om hon inte ville ha något till sig själv.
- Nej, jag behöver ingenting. Jag har redan så mycket leksaker, svarade hon då.

Jag kanske kan köpa lite regnskog eller något skolpaket till ett barn i Afrika?

Förebyggande

Jag går och kör ett spinningpass nu så att jag efter lunch kan hugga in på den gigantiska godiskorgen som någon har placerat precis bredvid min plats.

Not my cup of tea

- Päppel, ikväll är det bara du, jag och Pirum hemma. Vad tycker du att vi ska äta till middag?
- Pasta och fiskbullar.
- Hmmm. Det tycker inte jag är så gott.
- Du kan äta något annat till pastan.

Bra idé. I frysen finns en portion av något döpt till "pastasås med kalkon. Mums."

Alla nöjda. Alla glada.

Det gäller att prioritera

Nu julfest!

Jag har planerat klädseln noga. Det är bara att ta av koftan, byta dojor och hänga på lite pärlor så är jag riktigt partyredo.

Imorse passade jag på att byta till en festligare väska också. Den stora nackdelen med det var att jag kom till jobbet utan inpasseringskort och kort till datorn.

Det hade varit värre om jag glömt festskorna.

Äta upp sig

Inte alls dumt att gå på julbord så här tjugo dar före dan. Då hinner man nog precis bli lagom hungrig igen till jul.

Men väldigt roligt var det i alla fall

När vi gick hem från förskolan frågade jag Äppel om han hade lust att kolla om julkalendern på teve verkade bra i år.

- Ja, jag vill se Tjuvarnas jul! utbrast han.
- Hur vet du att den heter det?
Dum fråga av mig. Svaret kom föga förvånande:
- Oliver har sagt det. Han såg den imorse. Den går två gånger varje dag. På morgonen och på kvällen.
- Ja, just det.
- Ska jag berätta vad de gjorde?
- Nej, det blir ju inte kul att se den då.
- Men bara en sak, flinade Äppel.
- Okej.
- En trodde hans dammvippa var en hund. Så han höll på så här och kramades med den.
Här skrattade Äppel högt. Jag fick för mig att slänga in en kontrollfråga:
- Vad är en dammvippa?
- Jag vet inte.

Undrar om jag får någon lön nästa månad

Jag råkade slänga en blick på mitt tjänstekort. Det var giltigt till mitten av november. Ingen har sagt något. Jag kan fortfarande logga in i alla system och det fungerar i dörrarna.

Hur ska jag tolka detta? Behöver jag inte gå till jobbet längre?

Julklappstips

Bagagetaggar av skinn från 2 300 kronor.

Kan man försäkra dem?

Sovmorgon

Varannan söndag har jag möjlighet att sova länge, men väljer att gå upp 7.30 för att gå på spinning.

Imorse anade jag dock oråd redan när jag vaknade. Det var så ljust. Klockan var nästan nio och vid närmare koll hade jag ställt alarmet på 7.30... på onsdag.

Jag bestämde mig för att dra mig. Läste en stund, men somnade snart om och vaknade framåt elva. Undrar vilket år det hände senast.

Vi kanske skulle ha en tävling

Jag stod och pratade med en kollega om att cykla på gammaldags träningscykel som hemmaträning. En för mig okänd person överhörde vårt samtal och började komma med en massa tips om hur man skulle cykla för bästa effekt. I meningen efteråt berättade han att han hade gjort En svensk klassiker för ett par år sedan för att komma igång med träningen.

Förhoppningsvis lär jag känna honom bättre snart och säkert är han jättetrevlig, men är det inte ett ganska märkligt beteende att förutsätta att man är duktigare på något än någon man inte vet någonting om? Han har ju liksom ingen aning om hur många mil på cykel jag har trampat i mina dagar. Eller hur många klassiker jag har genomfört.

Boomerangtekniken

Jag har kommit på ett mycket bra sätt att få bekräftelse. Vad jag än säger till Pirum kommer det genast tillbaka.

- Åh, vad jag tycker om dig.
- Nej, ja yjje om dej.

Välbehövligt

Det blev plötsligt väldigt lugnt på jobbet. Vi ska packa ihop en leverans i slutet av veckan och jag har gjort det jag kan göra just nu och inväntar andra.

Plötsligt finns tid att kolla upp vad som händer inom mitt expertområde. Omvärldsbevakning och lite utvärdering av verktyg, hur kul och inspirerande som helst. Tänk om arbetsgivaren förstod att satsa mer på sådant.

Årstafruns dolda dagböcker

Jag gillar Årstafruns dolda dagböcker av Kristina Ekero Eriksson.

Det var verkligen jättespännande att läsa om en person som för tvåhundra år sedan rörde sig på samma platser som jag gör idag. Ekero Eriksson har bearbetat Märta Helena Reenstiernas egna dagböcker och klippt in citat på ett sätt som flyter bra och känns trovärdigt. 


Min enda kritik är att det var svårt att få en känsla av i vilken ordning händelserna kommer. Boken har delats in i temabaserade kapitel och hoppar således fram och tillbaka i tiden. Jag hade föredragit en kronologisk linje, men då hade det så klart blivit mindre av bearbetning från författarens håll.

Yes, yes, yes

Jag fick VG på min journalistikkurs! Hurra!

Det var i och för sig nästan ett och ett halvt år sedan jag avslutade den, men jag har visst glömt att kolla resultatet.

Vad roligt. Hur ska jag fira?

Retroteve

Vad är det med tevemakarna egentligen? Kan de inte komma med något nytt? Först såg jag att Gäster med gester fått nytt liv. Jag raljerade ganska friskt och undrade om de inte skulle dra igång Här är ditt kylskåp när de ändå var igång. Döm om min förvåning när jag insåg att även det har återuppstått! Värst av allt är kanske att jag precis har upptäckt att Kär och galen är tillbaka.

Vad kommer näst? Vem tar vem? Eller finns det redan i tevetablån?

Var allt verkligen så mycket bättre förr?

Läsa bok

Jag har tänkt på en sak. Pirum har gått miste om alla småbarnsböcker. Inte för att hon har blivit bortprioriterad för storasyskonens sagostund utan för att hon har lite annorlunda inställning till det här med att läsa bok.

- Ska vi läsa en bok? frågar jag.
- Ja! ropar hon glatt och springer till bokhyllan. Där insisterar hon på att jag tar ner två böcker. Sedan sätter vi oss i soffan där hon fördelar dem.
- Ja ä-a de bo-e. Mamma ä-a de.

Försöker jag ta hennes bok och läsa den för henne blir det ett herrans liv. Samma sak om jag och syskonen bänkar oss i soffan med en bok hon har siktat in sig på. Då ska hon ha den själv och vi får ta en annan. Dessvärre är det heller inte så populärt om jag försöker ersätta den bok jag fått tilldelad med någon jag valt själv. Risken finns dessutom att hon vill byta med mig om en stund oavsett om min har bilder eller inte.

Det känns lite sorgligt att hon inte har fått sin dos av Max och Knacka på. Tror ni att hon kommer att sakna en viktig pusselbit i sin utveckling?

Tungan rätt i mun

- Han har styckat benet, konstaterar Päppel och får mig att oroligt slänga en blick på teven.
- Nej, rättar Äppel. Han har stukat det.
- Stykat, försöker hon igen.
- Stukat, säger Äppel. Det är väl inte svårt att säga?

För honom nej.

Ta tillfället i akt

Nu: fira att lönesamtalet är avklarat.

Nästa vecka: fira nya lönen. Förhoppningsvis.

Trevlig helg!

Pondus

Idag har jag lönesamtal med min tvåmeterschef.

Hoppas att en sjucentimetersklack gör skillnad.

Med en förkärlek för u

- Titta, mamma. Tjuven jagar pulisen.
- Polisen, Äppel.
- Titta. Tjuven jagar snuten.

Olika världar

Waldorfskolan har en massa trevliga traditioner och snart är det dags för lyktfesten där barnen går som ett lysmask-tåg i mörkret medan de sjunger sånger om sina lanternor. Bakgrunden är som så ofta i dessa sammanhang ett uppmärksammande av något gammalt helgon. Just detta heter Martin.

Jag hoppas att Äppel skojade härom dagen när han plötsligt utbrast något om Sankt Martin Timell. För han tror väl inte att det finns något samband?

Kan du vara själv

- Kom nu hjärtat, säger jag till Pirum.
- Ja i-e jä-a. Mamma jä-a.

Sugen

Idag tycker jag att det borde vara en sådan dag som någon kommer och bjuder på bullar som blivit över från ett möte.

Det händer alldeles för sällan.

Testa Digster

Lyssnar du på musik via Spotify, iTunes eller WiMP? Då kan du få spellistor via tjänsten Digster.

Om du vill kan du dessutom prova att vara premiumkund gratis under sex månader. Använd koden buzzador.

Opinionsundersökning

Ponera att du sitter på ett spinningpass med sex andra deltagare. Instruktören vänder blicken mot dig och de två andra på första raden och säger:
- Pröva att sänka ner styret lite mer ska ni få se hur det känns i magen och ryggen.

Skulle du då säga att du avstår för att du har diskbråck och på så vis uttrycka behov av att få ursäkta dig eller skulle du vara tyst och låta honom tro att du är en slöfock som inte orkar utmana bålmuskulaturen eftersom du anser att du har rätt att göra som du vill utan att behöva ursäkta dig?

Den röda anteckningsboken

Jag fick en så fin present av en vän: en bok som hon valt ut för att hon själv tyckte så mycket om den. Jag blev själv mycket förtjust i Den röda anteckningsboken av Paul Auster. Det är en tunn liten volym med korta historier om sammanträffanden. Vissa helt fristående och vissa som bygger på varandra.

Boken är en fröjd att läsa, mycket för att berättelserna är så häpnandsväckande, men ännu mer för att författaren har förmågan att se det osannolika i livet och glädjas åt det.

Köp den här boken. Lägg den i väskan och läs någon sida på bussen, i väntrummet eller på toaletten. Du kommer snart att ha slukat den.

En ulv i fårakläder

- Vad är det? frågar jag en gråtande Päppel.
- Pirum drog mig i håret.
- Neäh, a ie oje. Äppe oje.

Översättningen av detta är alltså: Jag inte gjorde. Äppel gjorde. Det kunde kanske stämma. Om inte Äppel varit hos Oliver. Jag vet inte om jag ska vara stolt eller förtvivlad.

Spill: en damroman

Jag hade egentligen inte tänkt rekommendera Sigrid Combüchens augustprisade roman Spill. Jag tyckte att den var lite svår att komma in i för att inte säga seg innan jag fick upp farten.

Sedan diskuterade vi den i min bokcirkel och då plötsligt insåg jag dess storhet. Det går att trassla i karaktärerna och uppnå flera dimensioner och nivåer genom att fundera över vad som egentligen är verklighet och vad som är uppdiktat av författaren. Eller vilken författare? Den i boken eller den som har skrivit den? De har ju samma namn, men är de egentligen verkligen samma person?

Läs den, men se gärna till att ha någon att diskutera den med i soffan en mörk kväll i höst.

En fin stor fyraåring

Det är ingen vanlig dag för det är Päppels födelsedag!

Uppskattad födelsedagspresent

Ikväll blir det laxbiffar som födelsedagsbarnet har önskat och sedan ska hon och jag passa på att åka vattenrutschkana medan Äppel är på simskolan.

Vinteräpplen

Jag läste om Josefine Sundtröm i någon tidning och blev så sugen på att läsa hennes debutroman Vinteräpplen. Jag är normalt sett skeptisk till mediapersonligheter som hoppar mellan olika hantverk och tycker att det ofta blir ytligt. Här utlovades dock djup och mening, stora kvinnoöden och en lysande debutroman.

Jag borde inte gått på det. Visst behandlar romanen flera intressanta kvinnor och deras livsöden och vissa hade jag gärna läst mer om. Den räcker dock inte hela vägen. Språket faller ganska platt och dispositionen blir emellanåt effektsökande.

Vi diskuterar den här. Än så länge är vi ganska överens.

Kvalificerad gissning

- Päppel, vet du vad Fääänk jo betyder? undrar Äppel lite drygt.
- Fänkål! svarar hon blixtsnabbt.

Det är ju inte utan att man blir lite stolt

Jag träffade ytterligare en ryggkirurg igår.

Han fascinerades av mina röntgenbilder. Det var första gången han såg en person som fått två diskbråck samtidigt och menade att det var ungefär lika osannolikt som att bli träffad i huvudet av två skitande fåglar på samma gång.

Jag är ett medicinskt fenomen.

Håller skenet uppe

Det är meningen att jag ska arbeta 32 timmar i veckan. Den här veckan är det två eftermiddagssammankomster på förskolan och jag tror att jag lyckas komma upp i 29 timmar. Jag är mycket tacksam för att jag har flextid.

Strax före åtta imorse var det dock en kollega som kommenterade min närvaro med att man kan tro att jag bor på jobbet. Det verkar räcka att komma strax före alla andra för att de ska tro att jag har varit här i flera timmar. Alltid lurar det någon. Förhoppningsvis är denna någon min chef.

Själv kallar jag det friskvård

Idag passade jag på att flexa lite. Jag smet från jobbet, tog en promenad ner på stan, shoppade lite till både mig och barnen inför vintern och hann till och med lämna grejerna hemma innan jag promenerade i solen och hämtade barnen.

Jag misstänker att jag bröt mot lagen om rätt till barnomsorg eller liknande.

Högmod går före fall

Låt mig säga så här:
Min Äppel är inte gjord för att stå på scen i grupp och läsa inövade repliker. Improvisation och egen show är snarare hans melodi. När han slår igenom som komiker i framtiden kommer hans barndomskompisars föräldrar säga att de såg den talangen hos honom redan i hans första framträdande på förskolan.

Mikaelispelen förvandlades igår från ett läskigt äventyr till en komedi och det var många som skrattade högt. Dessvärre misstänker jag att där också stod några irriterade föräldrar och kände att deras telningar inte fick chansen att glänsa på scenen.

Lite onsdagsskryt

Idag blir det kort arbetsdag. Om en timme ska jag bege mig mot förskolan för höstfest där Äppel ska agera riddare i Mikaelispelen. Det vill inte jag missa. Både han och jag kommer att växa några centimeter under föreställningen.

Min son är en väldigt duktig och mycket smart pojke. Det sistnämnda berättade en förskolepedagog för mig i förra veckan. Äppel hade föreslagit för pedagogen att de skulle flytta låset till den andra komposten när de precis hade tömt den första på jord. Det hade pedagogen inte tänkt på själv.

Så nu vet både pedagogen och ni att Äppel har huvudet på skaft. Själv visste jag det sedan tidigare.

Djungelboken

I lördags var jag på teater. En helt fantastisk föreställning. Den bästa jag sett på många år.

Jag älskade hur djuren fick gestaltas av träffande mänskliga karaktärer. Föreställ er till exempel ett gäng brats som apor eller en förförisk Kill Bill-inspirerad läderklädd kvinna som orm.

Det är dock ingen idé att jag rekommenderar den. Sista föreställningen ges på fredag och är dessutom utsåld. Bättre lycka nästa gång!

Jag ska skriva ett brev

Vad är det för poäng att ringa och redovisa allt när man ändå får avslag baserad på gammal information en vecka senare? Hur vet man om de som tog emot informationen i kundtjänst verkligen skrev det jag sade?

Gissa vad jag pratar om?

Suck.

Skynda att älska

Äppel och jag pratade lite om kärlek.

Han konstaterade att man inte kan älska gamla människor för dem vill man inte klappa. De är inte så lena.

Tredje barnet

Jag har varsitt dokument där jag skriver om barnen. Om Äppel finns detaljerad information om varje tand, varje motoriskt framsteg och listor med ord han lärt sig.

Det känns ganska illa att jag just försökte sammanfatta de senaste nio månaderna av Pirums liv på tjugo minuter.

Tänka till

Imorgon blir det tomatsås igen. Jag tar fram något svart.

Kafka på stranden

Ni har väl inte missat att jag gillar Haruki Murakami? Senast läste jag Kafka på stranden och är fortfarande lika förtjust. Jag gillar den lite drömska stämning som finns i böckerna. Handlingen utspelar sig i gränslandet mellan dröm och verklighet utan att bli flummig.

Det är ingen idé att jag försöker beskriva bokens handling. Det skulle bara låta banalt. Läs den själv istället.

Måndagsmorgon

Vad var poängen med att jag lämnade en storgråtande Päppel på förskolan imorse när bussen ändå inte kom som den skulle? Jag hade kunnat sitta kvar och trösta henne och fixa de där byxorna som var knöliga under regnbyxorna.

Bra att komma ihåg till nästa gång.

Frustrerad

Först var jag föräldraledig. Sedan blev jag sjukskriven. Därefter var det semester. Sedan var jag föräldraledig några dagar innan jag blev sjukskriven på heltid igen. Efter det började jag jobba 50% och var sjukskriven på halvtid. Sedan började jag jobba 80% och tog ut 20% föräldraledighet. Den här veckan har jag varit hemma och vårdat barn några dagar.

Kan ni föreställa er hur många olika människor på försäkringskassan jag har pratat med de senaste månaderna? Och hur många olika besked jag har fått? Endera dagen måste jag redovisa sjukintyg för semesterperioden och nästa dag måste jag rapportera exakt antal timmar jag har jobbat varje specifik dag den senaste månaden. Jag är lite trött. Och jag misstänker att jag inte kommer att se några pengar på länge.

Back to life

Jag träffade en ryggkirurg igår. Han tyckte inte att jag behövde opereras. Han tyckte heller inte att jag behövde vara försiktigt. Diskbråck kan utlösas av såväl hostningar som joggning.

Han tyckte att jag skulle leva som vanligt. Blir jag sämre får vi ta tag i det då.

Den inställningen passar mig bra. I och för sig måste jag få tillbaka styrkan i foten innan jag kan springa, men jag ser fram emot längdskidor i vinter och studsmatta nästa sommar.

Nu skuttar jag ned från piedestalen.

VAB

Jag har varit bortrest i helgen tillsammans med två av barnen. Det var roligt och allt flöt fint, men ändå blir ju vardagen lite stressig när man missar en hel helg hemma. Det var riktigt skönt att få en bonusdag idag. Jag sorterar bort sommarkläder och tar fram ullkoftor och hinner nog läsa lite.

Stackars Äppel hostar något fruktansvärt, men har det ganska skönt framför teven medan regnet vräker ned utanför.

Kanske om jag sätter mig inne på toaletten och tar av mig klänningen

Jag har en matlåda med tomatsås. Och en vit klänning.

Jag är hungrig och försöker tänka ut en taktik för att få i mig maten och ändå se fortsatt representabel ut.

Jag som trodde att jag hade varit tydlig

Så här lät det vid lämningen imorse:

- Hejdå Äppel! Vi ses senare.
- Då köper du en hamster idag då, mamma?

Har ni djur? Nej, då är vi inte intresserade

Vi har varit på eftermiddagsfika hos en familj i området som vi har börjat stifta bekantskap med. Det var trevligt. Så länge vi var där.

När vi kom hem började Äppel tjata om en hamster. Det har han gjort hela kvällen och jag misstänker att det inte är slut i och med att den här dagen är till ända.

Nästa gång vi fattar tycke för nya människor måste vi nog kontrollera att de inte har husdjur innan vi ger oss in i något umgänge.

Maken

Just nu diskuterar vi Maken av Gun-Britt Sundström i bokyllet. Vilken annorlunda bok! Jag skulle vilja säga att den tar ett helt nytt grepp och kommer att bli banbrytande inom relationsromanen. Det är bara det att den har 35 år på nacken. Ändå känns den alltså i högsta grad aktuell.

Som någon skrev: den beskriver hur det är att vara människa, inte hur det borde vara. Jag gillar att följa Martinas grubblande och ältande. Allt är inte svart eller vitt. Hon vill ha Gustav, men hon vill ha friheten och det finns inget facit på hur hon borde leva sitt liv.

Jag hade missat den här boken helt. Har du? Läs den.

Nyhetstorka

Jag har jeans idag. Det kan jag inte minnas när jag hade sist. Det känns praktiskt, bekvämt och snyggt. Kanske blir det en jeansperiod i höst.

Skippa jätteräkan

Det kommer inte som någon nyhet för mig att det är riktigt miljövidrigt att äta jätteräkor. Jag skulle aldrig köpa tropiska räkor i matbutiken och undviker alla rätter med scampi eller gambas på krogen.

Dock med ett undantag.

Av någon konstig anledning har jag inte ens reflekterat över att jag äter sushi med jätteräkor. Nu ska det bli ändring på det!

Har du missat hela grejen? Se filmen.

En klassiker

Till dig som just ringde mig: försök igen.

Jag har ny telefon, förstår du, men nu har jag läst i instruktionsboken och tror jag vet hur man svarar.

Överproduktiv

På min att-göra-lista idag stod:
Ring Anna
Ring FK
Sätt upp ny ej-reklam-lapp

Då känns det ganska duktigt att ha sorterat och rensat i kartonger som råkade hamna i tvättstugan när elektrikerna plötsligt skulle dra kablar genom förrådet. Jag har dessutom ställt dem snyggt och prydligt på vinden där de nu ska bo eftersom Äppel har fått en verkstad i det gamla förrådet. När jag ändå var där passade jag på att sortera i de kartonger som stod där sedan tidigare. Och allt detta före lunch!

Sedan kanske jag borde ringa de där samtalen.

Inga ursäkter

Jag råkade just hitta min födelsedagskalender och min adressbok. Den första har jag letat efter ganska länge. Den andra visste jag knappt att jag hade.

Nu känns det som att jag borde skicka kort till alla jag känner på deras födelsedagar.

Misstänksam

Nu ska de felaktiga avgifterna vara bortplockade. Jag tror dock att jag behåller det gamla frikortet ett tag till för säkerhets skull.

Statusrapport

Dagen så här långt:
väntat på försenad förskolefröken
väntat på försenad buss
klurat ut hur man får upp rätt dator på skärmen
konstaterat att inga lösenord fungerar
låst upp inloggningskort
rensat 1200 mejl

Nu:
lunch

Nu kör vi

Efter 26 månaders föräldraledighet smyger jag igång med 50% på jobbet imorgon.

Wish med luck!

Muta

Jag har precis gjort lemoncurd. Det är till en efterrätt, men jag provsmakade och insåg att den skulle vara sagolik på en rostad brödskiva.

Jag tror att jag ska göra en burk och ge bort nästa gång jag blir bjuden på middag. Någon som är sugen?

Fortsättning följer

Jaha. På Sahlgrenska tyckte de att det var enklast att jag ringde fakturaenheten. När jag sade att det inte gick fick jag ett nummer till någon avdelning som har telefontid på onsdag mellan 10 och 12.

Jag tror att det här måste vara en taktik från deras sida. Till slut betalar man kanske av ren bekvämlighet.

Patientsäkerhet

I juni besökte jag inom 24 timmar tre olika vårdinrättningar i Göteborg. I förrgår fick jag en faktura på 650 kronor varav 50 kronor var en påminnelsavgift trots att jag inte sett skymten av någon tidigare räkning.

Jag tyckte det verkade lite konstigt. På den första mottagningen visade jag mitt frikort och på de andra ställena var det ingen som bad om någon betalning. Därför trodde jag att det redan var färdigt och att de kunde följa mitt ärende i sina datorer.

På fakturan stod det att man skulle kontakta aktuell vårdgivare vid synpunkter. Vilken det var hade de dock inte skrivit ut så jag kontaktade fakturaenheten som började med att bekräfta att påminnelseavgiften var felaktig eftersom de hade fått den första fakturan i retur, fortsatte med att konstatera att jag hade fakturerats från två ställen trots att man bara behöver betala en avgift inom ett dygn och slutligen gav mig rätt i att jag inte ska betala alls eftersom jag har frikort.

Bra så. Men fakturaenheten kan inte göra något utan jag måste själv ringa runt till de olika mottagningarna och få avgifterna bortplockade.

Jag är glad att jag hade vett på att spara frikortet som har gått ut, men jag kan inte låta bli att undra hur många pensionärer som samvetsgrant hade betalat fakturan med rädsla för inkasso.

Skynda att älska

Jag känner egentligen inte till Alex Schulman mer än till ryktet. Jag har hört att han är dryg och elak och har själv gjort mig en bild av honom som ytlig och kanske lite korkad. Nu hade jag redan hört att Skynda att älska var en ömsint och fin skildring av Alexs far så det var ingen överraskning. Däremot överraskades jag av det vackra språket, de fina miljöbeskrivningarna och metaforerna.

Jag tyckte mycket om boken. Både för sättet den var skriven på och för det intresseväckande porträttet av Allan Schulman.

Kanske bäst att vara lite försiktig i allafall

Äppel krånglar vid tandborstningen:

- Nej, nu får du sluta! Snart blir jag så arg så jag spricker, utbrister jag.
- Det är bara häxor som kan spricka, svarar han allvarligt.
- Är det? Men jag kanske är en häxa.
- Nej, mamma. Det är du inte.

Pust.

Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow

Tidigare i somras läste jag Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow av Sara Gruen. Boken handlar om en kringresande cirkus på 1920-talet där den unge Jacob hamnar av en slump och blir veterinär. Historien varvas snyggt med modern tid där Jacob lever på ett ålderdomshem och tänker tillbaka på den äventyrliga tiden.

Boken har mängder med fina ingredienser. Miljön kring cirkusen är både magisk och riktigt hård och eländig. Där finns kärlek och brinnande engagemang, men också bakslughet och svartsjuka. Anekdoterna om elefanten Rosie engagerade hela familjen och barnen ville hela tiden höra vad som hände i boken.

Boken har nu blivit film under titeln Water for Elphants. Se den om du inte orkar läsa den.

Vi diskuterar boken här.

Snarare från förra hösten

Päppel har helt klart ännu större bekymmer än storebrorsan hade med att hålla reda på tid och dagar. Hon chansar hej vilt när hon väljer mellan igår och imorgon och menar egentligen allt som har hänt eller ska hända när som helst i tiden.

Härom dagen gjorde hon ett försök att bena ut det hela:
- Mamma, visst är det bara en vecka till morgon?
- Öh, nu vet jag inte riktigt hur du menar.
- Visst är det imorgon efter den här natten?
- Jaså, imorgon. Ja, det är alltid imorgon efter nästa natt.

Idag satt hon och återberättade en historia ur en bok.
- Kanin hittade ett löv som låg kvar från.... här sneglade hon lite osäkert på mig... imorgon.

Ivrig

Barnen började förskolan i måndags. Framför allt Äppel var väldigt laddad, men blev lite besviken när han upptäckte att många av de andra barnen fortfarande har sommarlov och verksamheten går på kvartsfart.

- Imorgon måste Alexandra eller Oliver komma så att vi kan börja med sexårsverksamheten.

Arbetsskygg

Vad tror ni att min chef tänker när jag sjukskriver mig lagom till att jag skulle börja jobba efter drygt två års föräldraledighet?

Mannen som dog som en lax

Okej, det kanske inte verkar så logiskt att först ondgöra sig över svenska kriminalromaner och sedan kasta sig över en till. Sanningen är att jag inte hade förstått att Mannen som dog som en lax av Mikael Niemi var en sådan.

Så nu är då frågan om denna kunde omvända mig. Svaret är nja. Mikael Niemi har ett språk och ett sätt att skildra människor som står långt över de flesta andra svenska deckarförfattare, men jag tycker helt klart bättre om hans tidigare böcker.

Vi kan säga så här: om ni bara ska läsa en deckare i år så välj den här. Själv siktar jag in mig på en annan genre. Kanske Niemis senaste?

Heja Sverige!

Vi plockade lite hallon till lunchfilen och jag passade på att pröva en vits på barnen:

- Vet ni vad Finlands sämste trädgårdsmästare heter?
- Nej.
- Maski Hallonen.
- Har de bara dåliga trädgårdsmästare? funderade Äppel.
- Nej, men den sämsta heter så.
- Jaha, har de världens sämsta trädgårdsmästare, spekulerade han vidare.
- Vi har världens bästa, tillade han.
- Bosse!

Märks det att vi hellre ser på inrednings- och byggprogram än på Bolibompa? Nu måste jag förresten springa och se Ernst.

Den farliga leken

Camilla Läckberg protesterade ganska stött när jag berättade att jag inte är så förtjust i deckargengren*. Hon tyckte att jag generaliserade för hårt och att det finns så många typer av deckare att man inte kan avfärda alla på en gång. Där ger jag henne rätt, men svenska kriminalromaner fortsätter jag att dra över en kam. Jag har läst Mankell, Marklund, Läckberg och flera andra och jag tycker fortfarande att det är samma platta språk, torftiga handling och löjliga intriger. Just själva mordgåtan kan väl roa mig som ren förströelse, men de där fåniga poliserna och deras knackiga relationer skulle jag gärna vara utan.


Den farliga leken av Mari Jungstedt är inget undantag. Det var kul att fundera en stund över vem mördaren var, men det var solklart redan efter halva boken så där försvann det nöjet. Jag lägger ännu en författare till handlingarna och låter meddela att jag inte är omvänd i frågan om svenska kriminalromaner.

* Och jag som ville förklara det bara för att hon inte skulle ta det personligt när jag gav hennes bok ett lågt betyg.

Tur det finns att köpa på ICA Maxi

Det blir inget kräftfiske i år. Det var visst inte bara vi som hade otur utan kräftorna verkar i princip vara slut i sjön.

Verkligen synd. Det var kul när vi väl kom igång.

Vi slipper i allafall kattmaten.

Så ser det ut i vår familj

Det är verkligen inte lätt det här med bonussläktingar.

Igår ville Äppel leka med en kompis som visade sig vara hos sina morföräldrar. Päppel berättade för maken:

- Marcus kunde inte leka med Äppel. För han var hos sin morfar och Lisbeth.

Köpa kärlek

Barnen tycker att det är kul när jag öppnar glasdörren och säljer glass. Eftersom de inte har några egna pengar har jag kommit på att jag kan utnyttja situationen och tar betalt i pussar.

Då känns det underbart när de ger mig några för många och begär växel.

Easter Parade

Boken Easter Parade av Rickard Yates fick jag i en goodiebag någon gång i våras. Omslaget ger mig lite chicklit-vibbar och jag var spontant inte särskilt intresserad av att läsa boken. När jag sedan stod och rotade i bokhyllan tidigare i sommar fastnade jag dock för beskrivningen av författaren som fanns på baksidan. En man född 1926 kan väl knappast skriva chicklit och om han klassas som en av de riktigt stora amerikanska författarna måste han väl ha något vettigt att berätta?

I det här fallet borde jag ha följt min magkänsla. Historien om de två systrarna är tunn. Den ena lever ett cityliv med en rad på varandra följande förhållanden och den andra gifter sig mycket ung med drömprinsen som visar sig vara våldsam. Den ena gör en strålande karriär. Den andra blir en alkoholiserad hemmafru. Öden som kanske skulle kunna fängsla läsaren, men det känns platt och opersonligt.

Lyckligt lottad

Jag tog nyss en promenad förbi barnens förskola för att kika lite på det nya hus med tillhörande gård som Pirum ska börja vistas i om två veckor. Ett nytt hus bara för småbarnsgrupperna.

Det ser så fint ut och jag kan inte annat än konstatera att det är ganska lyxigt att få ha sin tvååring i en lite grupp med bara fem barn och att de kommer att få en mycket lugn och ombonad tillvaro samtidigt som gården lockar till lek där den ligger insprängd i naturen.

Jag passade också på att ta ett varv över den gamla gården och titta till solrosorna, potatisen och ringblommorna. Jag beundrade också väven som barnen arbetar med på gården och hönshuset som skolbarnen har byggt och som förhoppningsvis snart får några invånare. På den här delen av förskolan får Äppel vara kvar även under sexårsverksamheten och kan njuta fullt ut av att vara bland de äldsta och ha en massa privilegier.

Vilken tur vi har haft som har hittat den här förskolan! Bättre kan det inte bli.

Naturens lotteri

Förra året svämmade vår odlingslåda över av sallad och morotsblasten stod tätt. I år har sniglarna tagit allt.

Å andra sidan sitter körsbären för första gången kvar orörda på det stora vackra trädet på gräsmattan. Jag har till och med upptäckt ett nytt körsbärsträd i en vildvuxen del av trädgården tack vare att det lyser av röda bär.

Dödgrävarens dotter

Joyce Carol Oates har blivit en favorit hos mig på senare tid. Dödgrävarens dotter var ännu bättre än de tidigare böcker av henne jag läst så det lär bli fler.

Rebecca föds av tyska flyktingar i New Yorks hamn. Läsaren får följa hennes liv från den fattiga uppväxten i ett stenruckel på en kyrkogård där fadern är vaktmästare via ett äktenskap med en våldsam man som ljuger och bedrar till en allt mer ordnad tillvaro med en begåvad son och en make som älskar henne högt.

Historien är tragisk men lågmäld och rullar vidare sida efter sida på ett sätt som gör att man hela tiden vill läsa vidare.

Syrran upp i dagen

Igår kväll berättade jag för Pirum att hon skulle fylla två år och få paket. Gissa vad hon svarade?

Två år

Det är inte klokt.

Det är två år sedan vi förberedde oss för att åka iväg och få fart på den där förlossningen.

Två veckors extra väntan som var olidliga då känns nu som en bagatell.

Båten

Båten av Nam Le är en fin novellsamling. Författaren imponerar genom att skriva lika trovärdigt om till exempel kampen för kvinnors rättigheter i Teheran som om kriminellas uppgörelse i Colombia. Han gör nedslag i helt skilda världar med en fantastisk förmåga att fånga stämningar, språk och karaktärer.

Läs själv och se.

Heltidsjobb

Den här veckan har jag besökt remautologen, sjukgymnasten och en läkare på vårdcentralen. Nästa vecka är det dags för nya prover och ytterligare ett besök hos sjukgymnasten. Sedan närmar sig min röntgentid och därefter väntar jag på kallelse för någon neurologisk undersökning. Och så är det ju provtagningsdags igen. Och sjukgymnast.

Ni kanske inte är så intresserade?

Sade jag att jag har lyckats komma upp i frikort på en månad?

Var det heller inte intressant? Gissa varför jag inte har så mycket att blogga om då.

Semesterslött tillägg till gammal rapport

Och när vi tittade lite på det där rallyt försökte jag förbereda barnen på att vi strax skulle åka hem.

- Vi ska bara se på det här en liten stund. Sedan ska vi åka.
- Var är vår bil? undrade Päppel.
- Där, pekade jag. Den stod ju precis bakom, men Päppel kan vara lite förvirrad.
- Ska vi köra med den?
- Ja. Eller vänta nu. Vi ska alltså hem. Inte åka rally.

Sade jag att Päppel kan vara lite förvirrad?

Om inte nu så när

Om inte nu så när av Annika Thor var en helt okänd bok för mig när jag fick låna den under min sjukvistelse i Köpenhamn. Ibland tycker jag att det är skönt med böcker som jag inte har några som helst förväntningar på.

Boken är lättläst och enkel samtidigt som den behandlar ett intressant ämne. Den skildrar människor i Sverige under andra världskriget. Här finns Ilse vars judiska familj är kvar i Tyskland, Ingrid som förflyttas från utlänningsbyrån då hon förälskar sig i en man med judiskt påbrå och ett antal andra personer vars öden vävs samman på ett sätt som tilltalar mig.

Jag tyckte om boken och tyckte att det var intressant att läsa om krigstiden ur ett för mig nytt perspektiv. Det var ingen storartad läsupplevelse, men helt klart en godkänd.

Sommarlov

Vi har bott på en bondgård i fyra dagar. Jag har klappat kalvar, matat höns, gått på en dammig grusväg, simmat i en varm sjö, åkt roddbåt, plockat ägg, ätit dammiga smultron och sett lite rally.

Trots min åldrande kropp känner jag mig som en sjuåring.

Fågeln som vrider upp världen

Det var ren njutning att läsa Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. 

Om jag inte gillar böcker med övernaturliga fenomen så gillar jag desto mer dem som rör sig i gränslandet mellan dröm och verklighet. Jag gillar att känna mig lite överlistad och att inte riktigt vara säker på vad som har hänt och vad som bara är en produkt av karaktärenas fantasi.

Jag gillade i och för sig Norwegian Wood, men nu är jag verkligen helsåld på Murakami. Jag måste beställa hem några fler av hans verk.

Rent tekniskt var det han som shoppade, för mina pengar

Jag trodde aldrig att jag skulle köpa ett mjukdjur till något av mina barn. De har redan en hel balja full med sådana i barnkammaren.

När Pirum var hos öronläkaren gick jag dock en sväng i det lokala köpcentret med de två äldre barnen. Plötsligt siktade Äppel in sig på några superfina barbapappor på Åhleńs och sade att han ville köpa något till Pirum som säkert hade varit duktig hos doktorn.

Jag tyckte att det var så gulligt att jag inte kunde låta bli att instämma. Pirum blev jätteglad, Äppel blev jättestolt och jag blev ännu stoltare. Just nu bortser jag från att den nog snart ligger bortglömd bland de andra mjukisarna.