Barnkalas

Äppel har varit på kalas. Ett mycket trevligt kalas måste jag säga för vi har fått uppleva reprisen.

Vi har haft ögonbindel och matat en ritad spindel, lekt leken där det gäller att memorera saker på en bricka för att veta vilken lekledaren tar bort och vi har gått på skattjakt med samma ledtrådar som på originalkalaset.

Äppel gillade konceptet så mycket att han har bestämt sig för att kopiera det rakt av när han själv fyller år.

Periodare

En period spelade jag flöjt flera timmar om dagen. En annan tränade jag minst fem gånger i veckan. Under vissa tider har jag gått mycket på teater och under ett par år lade jag en och annan helg på dykning. Ibland läser jag flera böcker i veckan och emellanåt har det sprutat ut virkalster.

En del av dessa saker har jag slutat helt med. Andra kör jag på sparlåga eller återkommer till då och då. Nu känns det som att mina största fritidsintressen det senaste året har varit att finkamma internet på bra bloggar och reor. Jag tror jag börjar tröttna. Och jag hoppas innerligt att min nästa passion ska bli trädgårdsarbete.

Genetiskt

Pirum har den senaste tiden allt oftare förflyttat sig upprätt på knä. Hon promenerar liksom omkring som ett barn utan underben.

Den här stilen har jag bara sett på ett annat barn tidigare: hennes kusin. Är det en slump eller något ärftligt på makens sida?

Komplimangerna haglar

Päppel är prickig och hemma idag. Vi har det ganska mysigt, men för en stund sedan utspelade sig följande konversation.

- Mamma, du har en stor rumpa.
- Nä! Jag har ingen stor rumpa.
- Jo, du är jättegammal.

Hade jag själv inte varit sjuk hade det blivit en extra lång löprunda ikväll.

Första kärleken

Äppel har berättat lite om sin nya förskolekompis Lisen här hemma.

- Är hon snäll? frågade maken.
- Ja... Eller jag tycker mer att hon är gullig, svarade Äppel.

Fredag den trettonde

Nej, jag är inte vidskeplig. Men hur tusan förklarar ni att vi har fått upp en kräfta ikväll?

En stor i och för sig, men ändå. En endaste.

Repriser

Ikväll är det dags att ta fram kattmaten igen.

Inte är jag speciellt snorig. Men ont i halsen det har jag.

Copycat

Det är mig bekant att barn härmar det som vuxna gör, men är alla verkligen lika omedelbara och extrema som Äppel?

För ett par dagar sedan skulle maken klyva ved. Genast drog Äppel ett rep över gården bredvid elkabeln och monterade upp en konstruktion av skottkärror och annat ett par meter från maken.

Grannen har de senaste dagarna ägnat sig åt att mala grenar och kvistar och idag konstruerade Äppel någon form av tugg av bland annat en rutschkana.

I somras stod Äppel tätt intill morfar och grillade i skottkärra med racket-grillgaller och frågade morfars fru hur man gjorde bearnaisesås som han sedan blandade till enligt anvisningarna.

Om barn lär genom att härma kommer den här pojken bli väldigt kunnig. För det här är verkligen bara några exempel.

Nära ögat

Jag satte upp vinylbokstäver på glasverandan idag. Jag tänkte att ett sådant snabbt litet projekt ska väl inte vara något problem ens med tre barn i hasorna.

Blixtsnabbt påbörjade Äppel samma projekt. Han undrade vad det stod, och ville genast ha hjälp att skriva en skylt. Det kunde jag inte ordna eftersom jag var mitt i placerandet. Då förberedde han sig genom att hämta ett eget vattenpass och lite andra prylar.

När jag står där med tungan rätt i mun och strök fast bokstäverna ser jag plötsligt i ögonvrån hur Äppel limmar frenetiskt. Det var inte många sekunder från att han skulle smacka upp ett A4-ark på väggen.

Pust.

Bra fråga

Vid lunchen tittade Päppel på mig och frågade:
- Mamma, varför blir du inte kladdig?
- Jag äter inte med händerna.
- Men varför blir du inte kladdig runt munnen?
- Öh, jag gapar väl stort och stoppar in maten i munnen...

Nytta med nöje

Jag funderade lite på att stryka servetter. Det är aningens präktigt att stryka servetter och lägga i skåpet för framtida middagsbjudningar. På annat sätt blir de dock inte använda.

Tänkte dock att jag skulle ha något program på teve att titta lite halvhjärtat på under tiden. Tyvärr finns det inget jag kan tänka mig att se.

Jag tänker inte vara så präktig att jag bara stryker så nu får det vara. Att teven alltid ska förstöra alla ansatser till att vara lite nyttig.

Lättlurad

Igår åkte jag och barnen till kompisar på förmiddagen. I bilen på väg dit satt Äppel och Päppel och konverserade i baksätet.

Päppel: - Äppel, du har glass på kinden.
Äppel: - Har jag?... Är det borta nu?
Päppel: - Nej.
Äppel: - Var är det?
Päppel: - Där. På kinden.
Äppel: - Var? Här?
Jag: - Du har ingen glass på kinden. Hur skulle du kunna ha det? Du har väl inte ätit glass? Vi har ju nyss ätit frukost.

Aaah

Höstens första second breakfast.

Två barn på förskolan. Ett som sover. Lugn och ro.

Duathlon

Imorse ställde jag väckarklockan, joggade de dryga två kilometerna till saltsjön, paddlade en knapp timme och joggade hem igen.

Vilken perfekt start på dagen. Varför kom jag inte på det lite tidigare än tre dagar innan makens semester är slut?

Nedräkning

På måndag är det slut på den här så kallade semestern. Då börjar allvaret med jobb och förskola igen och Pirum och jag får underhålla oss själva stora delar av dagarna.

Då blir det nog fler blogginlägg.

Kärt barn har många namn

Det är ganska roligt att Päppel på eget bevåg och utan att vi förstår varför kallar Pirum för Mimmi.

Det är ännu roligare att hon också kallar henne Skuggan. Det känns som ett träffsäkert smeknamn på någon som kryper hack i häl på storasyster.

Lillgammal

Nu har även Pirum slagit i tänderna och var idag på sitt första tandläkarbesök.

Väl hemma satt Pirum och lekte med tandborsten hon fått när Päppel kom in i rummet.
- Har du fått en ny tandborste Pirum? Vad fin den är, sade Päppel med tillgjord röst.

I sin rätta miljö

Äppel har gjort fint på farstutrappan. Han plockade en gren från en buske, kallade den träd och satte den i en hink vatten. Och så lade han i en del grus och blad i hinken och deklarerade att det var för att trädet skulle känna sig som hemma.

Kommunikationsproblem

Ett missförstånd uppdagades här för en stund sedan. Maken drog igång teven för att titta på Allsång på Skansen med Äppel och Päppel.
- Men, vi skulle ju se på Alfons! utbrast Päppel. Förstå att hon blev besviken när hon förstod att Allsång var något helt annat.

Sedan tänkte maken förklara var det hela ägde rum.
- Minns ni var vi var igår?
- Ja, i Thailand, svarade Päppel.
- Nej, på Gröna Lund.

Igenkänningsfaktor

Millan är tillbaka. Det ska bli kul att följa hennes liv som trebarnsmamma. Det brukar vara hög igenkänningsfaktor på det hon skriver.

Som idag när hon berättar om bajstricket.

Been there.

Affärsidé

Jag skojar lite med Äppel när jag borstar hans tänder.

- Vad många tänder du har. Vad ska du med alla till?
- Jag ska sälja dem till tandfén. Jag vill bli rik. Som Pippi.

Note to self

Åk inte till Grönan i juli. Även om det är mulet är det så mycket folk att det är långa köer redan på förmiddagen. Det känns inte som att man får valuta för pengarna.

Om du är så enveten att du ändå åker till Grönan i juli så tro inte att det går att byta till Djurgårdsbussen vid Norrmalmstorg. Det spelar ingen roll om du är ute i god tid. Det finns inte en chans att få på en barnvagn.

Tro inte att ett Grönanbesök i juli blir en liten aktivitet på fyra timmar. Eftersom du står i kö mesta tiden vill du nog vara kvar minst dubbelt så länge för att hinna åka något. Det är alltså läge att packa även middagsburk om du råkar ha småbarn i släptåg.

Look alike

Egentligen har jag glömt vad vi talade om, men Äppel höll i alla fall på och låtsades att han inte kände till helt vanliga saker. Till slut ledsnade jag på att spela med.

Äppel: - Champinjoner? Hur ser såna ut?
Jag: - De är blå och har långt hår.
Äppel: - Nej! Det är tandtroll!

Trädgårdslycka

Vi har haft kalas och gäster mest hela helgen.

Hur fantastiskt är det då inte att kunna gå och plocka in ett kilo potatis eller en stor bunt salladsblad? För att inte tala om alla underbara hallon.

Att veta när man bör ge sig

Äppel: - Vad står det här?
Jag: - I kohagen är alla hjältar.
Äppel: - Vad är en hjälta?
Jag: - En hjälte är någon som är duktig och stark. Och modig. Om Pirum ramlade i vattnet till exempel och du räddade henne. Då skulle alla tycka att du var en hjälte.
Äppel: - Eller om Päppel ramlade i vattnet.
Jag: - Just det.
Päppel: - Nej. Jag ramlade inte i vattnet. Jag trampade bara med fötterna. Då blev jag smutsig. Pappa spolade av mig.
Jag: - Jo, men OM du ramlade i vattnet...
Päppel: - Nej. Jag gjorde inte det.
Jag: - Men OM... Eller nej förresten. Det gjorde du inte.

Födelsedag

För precis ett år sedan var det slut på en olidlig väntan. Pirum var beräknad till den 6 juli, men hade fortfarande inga planer på att komma ut drygt två veckor senare.

Jag blev igångsatt vid tvåtiden, fick snabbt värkar, men det hände inte så mycket... förrän vid tjugo över fem. Då sade det bara pang och värkarna blev fruktansvärt intensiva. Jag fick panik. Strax innan hade de konstaterat att jag var öppen fyra-fem centimeter och det fanns inte en chans att jag skulle stå ut de timmar förlossningen kunde ta. Trodde jag. 25 minuter senare låg Pirum på min mage.

Både väntan och smärtan är förlåten. Vi har världens finaste ettåring här hemma.

Han kan visst cykla. I smyg.

Efter ett litet semesteruppehåll skulle Äppel och jag igår göra en omstart i cykelträningen. Vi har tidigare varit ute ett par gånger utan större framsteg. Han har lutat som en fura och jag har knappast vågat släppa käppen för ett ögonblick.

Döm om min förvåning när ungen cyklade helt på egen hand. Någon som vet hur det kan ha gått till?

Solsidan

Vi har varit på Västkusten i nästan en vecka. Där har det varierat mellan lätt soligt, kyligt och spöregn. Det hade säkert varit okej om vi packat koftor och regnställ.

Det är underbart att komma hem till värmen.

Imponerande

Hört på djurparken:
- Har du ätit upp hela glassen, Jonathan? Vad duktig du är!

Kärlekens historia

Jag har fått tips om Kärlekens historia av Nicole Krauss från flera håll. Ofta har den nämnts tillsammans med Vindens skugga och Katedralen vid havet, vilket felaktigt har fått mig att tro att den utspelar sig åtmistone hundra år tillbaka i tiden. Visst är det en och annan historisk tillbakablick till tiden kring andra världskriget, men i huvudsak handlar det om modern tid.

Boken är en lite annorlunda skildring av kärlek, udda karaktärer och av den ensamhet som lätt infinner sig i en storstad. Karaktärernas öde flätas samman på ett sätt som jag gillar och oväntade vändningar i historien gör att det hela tiden är spännande att läsa vidare.

Läs den i sommar.

Var kan han vara?

Äppel beklagar sig:
- Mamma, Päppel hittar mig hela tiden på en gång. Hon är för bra på kurragömma!
- Du får väl gömma dig på något svårare ställe? föreslår jag.
- Okej, svarar han. Och vänder sig till Päppel:
- Nu gömmer jag mig under soffan. Leta inte där direkt.

Bra fråga

Min pappa undrade om promenadband var något slags koppel för barn.

Det är det alltså inte. Utan som ett löpband för mindre snabba individer.

Sommarstuga

Jag gillar semesterkänslan man får i en sommarstuga.

Det är inte så noga med städningen. Man kan gå in och ut med skor. Eller med sandiga fötter om man föredrar det. Det är inte hela världen om det blir lite sand i sängen eller om barnen härjar lortiga i soffan.

Känslan har infunnit sig. Men någonstans gnager medvetandet om att sommarstugan är vår vanliga villa som vi ska leva vidare i lite mer civiliserat till hösten.

Ängelns lek

Sällan har jag haft så höga förväntningar på en bok som på Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón. Jag älskade Vindens skugga och har räknat dagarna till att uppföljaren kom ut i pocketformat. Okej, jag kanske inte hade fullt sådan stenkoll, men ni fattar poängen.

Lite nervös var jag alltså över att sätta igång med den här boken. Det var stor risk för besvikelse. Men den uteblev!

Jag älskar stämningen. Jag älskar språket. Jag älskar karaktärerna, intrigerna, den drömska historien som balanserar på kanten till det alltför overkliga.

Det är en underbar bok. Kanske inte fullt lika stark som föregångaren, men skillnaden är hårfin.

Underbara sommarvärme

Jag har hört att folk gnäller över vädret. Nu får ni väl ger er!

Ni gnällde över den långa vintern och snön som aldrig slutade falla, ni gnällde över den kalla våren och nu har ni mage att gnälla över att det är för varmt!

Det kan inte bli bättre än så här. Passar det inte kan ni tusan i mig åka till någon galleria med luftkonditionering. Eller parkera er i kylavdelningen på ICA.

Förutsägbart

Päppel och jag satt i ett väntrum på Vårdcentralen och underhöll folk idag. Det var ärligt talat mest hon som stod för underhållningen. Hon flyttade sig när en farbror satte sig bredvid henne och kommenterade en och annan väntande. Till exempel insisterade hon ljudligt på att en kvinna var Irmas mamma. Annars babblade hon oavbrutet så där lite allmänt.

- Mamma, vet du?
- Näeh.
- Mamma, vet du?
- Nej.
- Mamma, vet du?
- Nej.
- Varför säger du nej hela tiden?
- För att jag inte vet.
- Jo, du vet.
- Öh, nej?
- Jo.
- Okej, jag vill veta.
- Mamma, vet du?
- Jaaa?
Och så viskade hon finalen:
- En gång ramlade jag på dagis.

Okej. Hon hade rätt. Det visste jag. För det berättar hon flera gånger varje dag för alla som kan tänkas vilja höra på.

Tips till tandféen

Nu är tanden borta. Bokstavligt talat.

Äppel snurrade loss den och lade den tydligen på brickan som vi burit ut middagen på. Brickan har jag ställt tillbaka på sin plats så någonstans mellan utemöblerna och köksbänken ligger den nog.

Sommarlov

Det är 26 grader i skuggan. Jag har en bra bok. Barnen springer i vattenspridaren. Ikväll grillar vi hamburgare.

Det kunde inte bli bättre.

Våga vägra frisk luft

Onödiga saker finns det gott om. Nu har jag fått nys om ännu en: promenadbandet. Att det dessutom anses perfekt för småbarnsföräldrar får mig att skratta.

För föräldralediga som har gott om tid och extra yta, men saknar barnvagn?

Färskmakaroner

- Vad ska vi äta till lunch? undrar Äppel.
- Sill och potatis, svarar jag.
- Nej! Jag vill ha sill och pasta.

Ny glugg på gång

Äppel har en lös tand. Är det normalt för en pojke på fyra och ett halvt? Eller har vi missat att han har slagit i den?

Han brukar ju dratta i gatan då och då och vi var hos tandläkaren och röntgade en annan tand för bara ett par veckor sedan. För visst känns det väldigt tidigt?

Semester

Idag var barnens sista dag på förskolan. Imorgon börjar sommarlovet.

Jag förväntar mig att vi tar långa sovmorgnar hela sommaren. Annars känns det som att semestern för min del blir jobbigare än resten av året.

Ta saken i egna händer

En kompis till Äppel hade klippt några rejäla tofsar av sitt hår. Han försvarade sitt tilltag med att hans mormor sagt att han var lite långhårig.

Mormodern förnekar sin skuld, men jag tycker allt att det känns som något en mormor skulle kunna säga. Vad tror ni?

Mer reklam

Det är helt otroligt med dessa småbarnsmammor som syr fantastiska kläder och säljer i liten skala. Så mycket roligare - och finare - än Polarn eller annan massproduktion.

Äppel är stormförtjust i linnet som vi beställde från mjurbutiken. Han fick själv välja mellan ubåtar, elefanter eller apor.

- Ubåtar! För det vet jag inte hur det ser ut.

Rojalist, javisst

Alltså, det här med monarki må kanske inte vara särdeles demokratiskt eller modernt. Men, vad tusan. Visst är det trevligt att ha en representant för landet som inte byts ut var tredje eller fjärde år?

Det blir en helt annan känsla att följa kungafamiljen år efter år än att ha någon folkvald person som man knappt hinner bilda sig en uppfattning om innan det är dags för någon ny.

Jag kan hålla med om att det känns lite förlegat att födas in i ett ämbete. Men alltså, livet är inte rättvist. Vi föds alla med olika förutsättningar.

Regn hos mig

Hej vädergudarna!

Jag har ganska många fina sommarklänningar. Tror ni inte att ni vill se dem snart?

/Frusen

Min far hade en dröm

Jag ska inte hymla med att Barack Obamas bok Min far hade en dröm är mer läsvärd på grund av att den är skriven av USA:s president. Det hade inte varit fullt lika intressant att läsa om en vanlig amerikansk mans bakgrund och förehavanden.

Men jag är ändå imponerad över att presidentens självbiografiska roman håller så hög klass. Språket är bra och berättelsen fängslande. Jag tyckte om boken och sträckläste den på en strand i Thailand.

Det skulle inte förvåna mig om Barack Obama satsar på en författarkarriär när livet i vita huset är över.

Precis som på slottet

Äppel sitter på skötbordet så att jag kan tvätta hans fötter i handfatet. Plötsligt inser jag att hans kalsonger är ganska luftiga och har hamnat på sniskan.

- Man ser din snopp!
- Åh, vad fint! Vad kungligt! utbrister Äppel.

Han kommer aldrig upphöra att överraska och förvåna mig. Det är underbart!

Hårfin gräns

Jag var lite lätt less på mina barn igår kväll. Om vi nu ska ta den nedtonade versionen. Fortfarande imorse var jag något irriterad och bestämde mig för att börja deras lediga dag med klara direktiv.

- Okej. Vi åker till den där lekplatsen, men om det blir något bråk åker vi hem på en gång. Förstår du det Päppel?
- Inget bråk. Jag ska inte bråka. Bara busa.

Det är där skon klämmer

Jag har haft lite problem med vaderna den senaste månaden. Först small den ena till efter en löprunda. Strax efter att den var brukbar igen lade den andra av mitt i spåret så att jag fick linka hem.

Jag har haft grym ångest över detta och gissat att det har med min ålder att göra. Nu har jag dock kommit på vad jag ska skylla på: mina antika löpardojjor. Alltså, när köpte jag nya senast? De är ju helt slut.

En liten shoppingtur så ska det här problemet nog vara ur världen.

Stor dag

Grattis systeryster!

Idag hade vi finfin avslutning på förskolan med sång, dockspel och flöjtmelodier. Picknick på klassrumsgolv fungerade också.

Jag undrar om de städar kylskåpet på jobbet. Som om jag skulle bry mig. Det hinner bli smutsigt igen innan jag ens har börjat fundera på att gå dit.

Minnesbank

Jag berättade följande för en väninna idag och kom på att jag nog har glömt att berätta det för er.

När vi var Thailand blev Äppel så där härligt hemmastadd på vårt lilla bungalow-område. Han sprang själv och uträttade ett och annat ärende. En kväll när vi satt och åt i restaurangen och det blev dags för ärende förmanade jag honom:
- Ta inte i någonting! Titta på snoppen när du kissar. Du behöver inte stänga locket. Tvätta händerna!
- Mamma, avbröt han mig. Du behöver inte säga det där. Jag har redan alltihop här inne i huvudet.

Redo för fest

Två klänningar, ett par byxor och två par fleecemamelucker lyckades jag begränsa det till.

Barnen ska väl inte behöva gå nakna?

Låt maten tysta munnen

Det blev väldigt högljutt en stund vid middagsbordet. Pirum skrek för att hon inte fick mat fort nog, Päppel för att hon inte ville ha.

Borde inte dessa två ha tagit ut varandra? Som minus och minus typ.

Finfint

Jag är, som ni nog har förstått, inte så förtjust i ovanan att klä småflickor helt i rosa. Nu har jag hittat en tjej som syr helt i min smak och har lust att köpa allt som finns i hennes webbshop Kinoko.


Dessutom lottar hon just nu ut en vacker kjol för vuxna kvinnor. Missa inte tävlingen som pågår här till och med 21 juni.

Kunzelmann och Kunzelmann

Nu diskuterar vi Kunzelmann och Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren i bokcirkeln. Jag är kluven.

Boken består av två historier. Den ena helt magisk med de underbara ingredienserna konst, dubbelliv och historiska vingslag. Den andra något slags modern historia om en riktig looser som funderar över smak och konsistens på sina snorkråkor.

Jag vet inte om jag ska hissa eller dissa. Den bra delen väger nog upp så att jag måste säga att den trots allt är läsvärd. Eller hyfsat läsvärd.

På andra sidan

Jag konstaterade tidigare i våras att vi befinner oss mitt i den jobbigaste perioden. Vi har haft tre småbarn de senaste tio månaderna. För att exemplifiera har jag nämnt att ingen av dem ens klarar att knäppa fast sig själv i bilen.

Nu kan Äppel det. Allt kommer bara bli lättare och lättare.

Och här kan alla tonårsföräldrar låta bli att trycka ner mig i skorna...

Sparlåga

Flera av de bloggar jag läser har någon gång tagit paus. Orsakerna brukar vara brist på inspiration eller tid. Jag känner själv av dessa aspekter emellanåt.

Att ta en paus känns dock så definitivt. Om jag får ett uppslag och vill skriva - är pausen bruten då? Och när jag börjar igen förväntar sig folk säkert att jag ska vara väldigt intensiv i mitt bloggande.

Just det här tar Anders Mildner upp i dagens kolumn i SvD. Att antingen ställer man upp på att vara enpersonmedia eller så slutar man helt. Att minska på flödet verkar inte vara ett alternativ.

Jag tänkte bryta den trenden. Jag skriver när jag känner för det. Periodvis mer. Periodvis mindre.

Oss småbarnsmammor emellan

Dagens roligaste var när en av mammorna på öppna förskolan började prata om att hon tog studenten för två år sedan. Mamman som satt bredvid såg chockad ut och utbrast:

- Jag är tjugo år äldre än du! Jag skulle kunna vara din mamma.

Efter ytterligare lite diskussion visade det sig faktiskt att den unga mammans egen mamma var bara ett år äldre än den andra bebismamman.

Livet ser sannerligen olika ut för olika människor.

Orsak och verkan

Kan det här bero på det här?

Utmaningen antagen

Jag pratade med en kompis om det där med pojkar som vill ha klänningar och volanger. Jag sade att jag inte hade något emot att Äppel klär sig i flickkläder. Han skulle gärna få ha på sig klänningar om vi hade haft några i hans storlek. Däremot bär det mig emot att gå och köpa kläder som jag själv inte ens tycker är särskilt snygga.

Jag kände att mina argument var ganska dåliga och att jag trasslade in mig i resonemanget. Så imorse läste jag dagens kolumn i SvD av bästa Anna Laestadius Larsson. Jag hittar den tyvärr inte på nätet ännu, men länkar dit när den dyker upp.

Anna utmanar alla pojkmammor att nu till mors dag köpa något rosa till sina söner. Eller en danslektion.

Jag for till second hand-butiken på stört och kom hem med en blå klänning med fjärilar, en brunblommig liten stretchklänning och en hiskelig rosa tyllkjol.

Härmed skickar jag utmaningen vidare. Låt pojkarna utmana sina könsroller på samma sätt som vi låter flickor göra det!

Utbränd

Det hörs ett illvrål från Äppel som är i köket:
- Aaaaaj! Jag gick in i väggen!

I så unga år.

Plikttrogen

- Jag kan inte cykla till dagis idag för då orkar jag inte laga soppa, konstaterar Äppel.

Det är bra att han tar sitt jobb på allvar.

Insiktsfullt

Äppel klättrade i äppelträdet och jag förmanade lite lojt att han skulle akta sig. Och trädet.

När han en stund senare klättrade ner rev han sig på ryggen.

- Nu tycker jag att vi sätter stopp för klättrandet, sade han mycket bestämt. Vi sätter upp en skylt.

Det kanske skulle vara en bra idé om de klättersugna var läskunniga.

Orättvist

Jag har rotat fram sommarkläder som barnen provar. Päppel har travar med ärvda rosa volangklänningar och gröna klänningar med äpplen och prickar som jag har köpt. En och annan skir blus kommer också upp ur kassarna. Till slut kan inte Äppel dölja sin avundsjuka:

- Jag tycker det där vita linnet med blommor är jättefint. Det här till mig är bara svart och ingenting på.

Lågoddsare

Den som kan gissa vem som började klättra i trappan igår vinner absolut ingenting.

Deja vu

Att jag aldrig lär mig. Självklart kommer hon gå om en vecka.

I allafall om jag tar upp saken till diskussion på öppna förskolan. Hon har ju satt i system att motbevisa mig.

Högoddsare

I fredags blev Pirum tio månader och vi var på kontroll på BVC. Det gick väl så där. Hon hade alls inte lust att slå ihop två klossar och hade inte helt utvecklat pincettgrepp. Men framför allt kunde hon inte resa sig.

Det var ingen som var orolig för det i och för sig. Päppel var likadan. Så jag visade bara att Pirum är helt ointresserad av att stå och inte ens sätter i fötterna om man håller henne framför sig. Läkaren tyckte att det här var något vi kunde avvakta med och kolla upp efter sommaren om hon fortfarande inte hade gjort några framsteg.

Idag var vi på öppna förskolan och jag pratade lite med några mammor om nackdelen med att ha barn som kryper på sommaren. Jag konstaterade dock att Pirum nog skulle resa sig lagom till hösten om hon följde storasysters takt.

Så, vart vill jag komma? Döm om min förvåning när ungen ställer sig upp under eftermiddagen! Gång på gång! Hur kan ett par ben som aldrig ens har stått och hoppat i knät bära barnet. Jag är mycket förvånad. Snudd på chockad!

Vad händer nu? Kommer hon gå om en vecka?

Helgen som försvann

Förr i tiden fanns en helg som hette pingst. Varför den firades var det kanske inte så många som visste, men en extra ledig dag är alltid trevligt.

Snart kommer pingstdagen vara lika intetsägande som tjugotredje söndagen efter trefaldighet.

Steget före

Igår fick Pirum makaronipudding till middag och Äppel stirrade avundsjukt:
- Mamma, varför får vi aldrig makaronipudding?
- Ni får det i era matlådor imorgon.
- Ja! Varför gör vi aldrig pizza?
- Det ska vi baka imorgon.

Jag måste vara bästa mamman.

Definitionen av kycklingfilé

- Det här är kött. Utan pinnar... utan små spett.

Min tid kommer

Idag mötte jag för andra gången på en vecka min före detta kollega som nu är pensionär.

Han cyklar som en skottspoling i området. Ja, kanske inte riktigt bara i området. Förra turen var drygt fyra mil. Idag hann han inte stanna och berätta.

Jag funderar nu över om det kanske är om sisådär en 33 år jag kommer att vara i mitt livs bästa form. Jag som trott att jag var på väg utför.

Öppet brev till släkten

Hej!

Om ni hade tänkt träffa oss i sommar får ni komma hit. Päppel nöjer sig inte längre med att sitta och gnälla över att hon har ont överallt och mår illa när vi åker bil. Hon gallskriker. Från det att vi lämnar parkeringen.

Så ni som bor, låt säga, mer än en halvtimme bort kan inte vänta er påhälsning av oss tyvärr.

Dagens geniala idé

Jag tänkte be er om en liten sak. Skulle ni kunna tänka er att börja bära namnskylt? Det skulle underlätta för mig förstår ni.

Varje gång vi möter en människa frågar Päppel:
- Vad heter han?
Eller:
- Vem var det? Hon heter?

Det känns jobbigt att sällan kunna svara.

Jag misstänker att de är svårt att få igenom ett lagförslag om att alla måste bära namnskylt. Det funkar ju inte ens att få folk att bära synliga id-kort på kontoret. Så om ni börjar kanske folk helt enkelt inser att det vore praktiskt och hakar på.

Lantis

När vi någon gång är i stan en helg brukar jag bli lite avundsjuk på alla familjer som hänger i lekparkerna. Tänk att bo i lägenhet och ha så lite måsten att man hinner sådant.

Sedan kommer jag på att jag hatar att vara i lekparken. Jag avskyr att stå och gunga barn och att engagera mig i vems tur det är att ha den roligaste grävmaskinen i sandlådan.

Tacka vet jag att gå omkring och småpyssla på tomten medan ungarna bygger galna saker av gamla brädhögar och gräver upp grusplanen.

Växa - inte lyda

Eftersom en och annan förälder läser den här bloggen så vill jag passa på att tipsa om en bok jag nyligen sträckläste. Den här gången handlar det alltså inte om skönlitteratur.

Min syster och jag hörde barnläkaren och åttabarnsfadern Lars H Gustafsson berätta om sin senaste bok Växa - inte lyda och kom hem med varsitt exemplar. Jag tyckte att boken i allra högsta grad levde upp till förväntningarna.

Boken har tillkommit lite som en reaktion mot de nyauktoritära uppfostringsprogram som blivit moderna på senare tid. Lars H Gustafsson argumenterar mot time-out och olika metoder och förespråkar respekt mot barnet och fostran genom närvaro och kärlek. Det är egentligen helt logiskt och inga nyheter, men boken är en bra påminnelse och ger även en del konkreta tips på hur man kan bemöta olika situationer.

Jag har satt upp hans åtta råd om barnuppfostran på kylskåpet och kommer tvinga maken att läsa boken. För närvarande är mitt exemplar dock utlånat.

Gå över ån efter vatten

Grannen berättade att hennes fyraåring idag åkt med förskolegruppen till Fjärilshuset i Haga. Det är en resa med buss och tunnelbana som säkert tar minst en timme.

I vårt närområde finns naturskola och stall, insjöar, naturreservat, Saltsjön, skogar, trädgårdskafé och givetvis en och annan lekplats.

Är det bara jag som tycker att sådana här utflykter känns lite onödiga för småknattar?

Udda förvaring

Förra veckan upptäckte jag att mitt ICA-kort var borta. Jag letade i väskor, jackfickor och till och med i alla pappkassar som jag kunde tänkas ha haft med till affären sist jag handlade.

Däremot tänkte jag inte på att leta mellan parmesanosten och den rökta skinkan i kylskåpet.

Fel inställning

Så här i bröllopstider funderar Äppel en del över äktenskapet.

- Karin har gift sig två gånger. Först med den hon bodde med förut och sedan med Kalle.
- Nej, hon har faktiskt inte gift sig alls. Men morfar däremot. Han var först gift med mormor och nu med Lisbeth.
- Jag ska också gifta mig två gånger.

Kanske bäst att inte berätta det för hans första fru.

Förlorad

Jag springer om Päppel i trappan och hör bakom mig:
- Du är inte snabb. Du är förlorad. Jag vann.

Kors i taket

Jag lyckades genomföra ett helt ofarligt samtal till.

Tänkte väl att jag skulle känna mig lite mer tvingad efter att ha luftat mina våndor här.

Telefonskräck

Jag drar mig för att ringa jobbiga samtal. Jobbiga samtal är alla samtal som inkluderar att be om något eller prata om något som jag inte riktigt har koll på. Allt från att skaffa nyckel till kajakförrådet till att boka tid på verkstan alltså. Och behöver jag nämna att jag suger på att söka jobb?

Jag drar mig i evigheters evigheter. Först tänker jag ringa efter att jag har druckit upp kaffet. Sedan kommer jag på att det är risk att Pirum börjar gnälla och bestämmer mig för att vänta tills hon har somnat. Sedan kollar jag på klockan och konstaterar att den är exakt tio. Då kan jag inte ringa eftersom det skulle se ut som att jag har suttit och laddat och bestämt mig för att ringa när stora visaren står på tolv.

Själva samtalet går alltid hur bra som helst. När personen i andra änden svarar är jag inte det minsta obekväm. Men tröskeln för att komma dit. Puh.

Idag har jag ringt en hantverkare. Nu sitter jag och laddar för att också ringa till lokaltidningen och se om jag kan få skriva en grej åt dem. Det är inte helt troligt att det blir av idag.

Pest eller kolera

Pirum har sovit färdigt och vill alls inte sitta i sängen. Stora krokodiltårar.

Päppel har bestämt sig för att jag inte får ta upp Pirum. Stora krokodiltårar och ett herrans väsen.

Arabiskt

- Mamma, ser du vad det står här?
- Öhhh. Leppä?
- Nej. Det står Äppel.
- Jaha, men man ska börja med Ä.
- Jag började med Ä.

Jaha. Då så. Då är det väl jag som läser åt fel håll.

Illusionisten

Jag läste inte bara dåliga böcker på semestern. Jag hann plöja ett riktigt mästerverk på närmare 800 sidor.

Illusionisten av John Fowles är en bok helt i min smak. Bra språk, klurigheter och kurragömmalekar samt tankeväckande resonemang. Här handlar det framför allt om ifrågasättandet av den fria viljan och hur ödet styr oss.

Det här är en sådan där bok som man knappt kan sluta läsa, men som man önskar aldrig tar slut.

Sysselsatt

Äppel har kissat på sig i natt. Pirum har bajsat ner hela sin säng. Päppel har haft ont i öronen och fått lökomslag. Den hackade löken hällde hon ut över golvet imorse. Äppel gjorde salivteckningar på de nytvättade fönstren.

Det finns att göra idag också.

Bästa vänner

När jag lämnade på förskolan i måndags sade fröken att Äppel måste komma ihåg att ta med sina blommor hem. Blommor som hans kamrat Oliver haft med sig till honom. Det var tydligen inte första gången som Oliver hade med blommor till Äppel.

Tyvärr kom vi inte ihåg dem på eftermiddagen och jag har inte sett buketten. Men det måste varit världens finaste blommor. Världens finaste bukett från världens finaste kompis.

Utsikt II

Nog för att vi har fin utsikt genom fönstren, men mot gården kommer vi inte att se ut i sommar heller.

Vi skulle sätta in en köksdörr och hade en hantverkare för uppdraget. Nu har han plötsligt inte tid på den här sidan semestern. Det verkar ingen annan ha heller.

De har det för bra de där hantverkarna.

Utsikt

Jag kommer inte sträcka mig till att påstå att det är roligt att tvätta fönster.

Men vilken skillnad det blir. Och vad bra det känns efteråt. Lite motion är det dessutom.

Glamour

Imorse kände jag mig lite grusig i ögonen. När jag såg mig i spegeln förstod jag varför. Jag hade gått och lagt mig med mascara på.

Det kom lite som en chock. Inte att jag hade glömt att tvätta bort den. Utan att jag faktiskt hade målat ögonfransarna. Det var nog andra gången på en dryg månad.

Produktivt

De senaste dagarna har vi: putsat fönster, tagit fram utemöbler, byggt en odlingslåda där vi satt potatis och sått lite annat ätbart, tittat på majbrasa, shoppat och gjort en del andra trevligheter.

Jag förstår att det låter duktigt, men jag är inte ute efter att skryta. Jag vill bara poängtera att det är vår.

Eller jo förresten, lite skryt kan vara på sin plats: jag har just avverkat min tredje löprunda på fyra dagar.

Vårkänslor

Igår var barnen och jag ute i det vackra vädret och vårfixade lite.

Vi torkade av torkvindan, tog ut gungorna, satte nät kring det som vi vill rädda från rådjuren och... ähum... tog bort juldekorationerna från verandan.

Har jag missat något?

Jag har ett mejl i min inkorg. Skickat från mig själv den 1 oktober. I ämnesraden står det Att göra.

Jag vet inte om jag vågar öppna det.

Rapport från verkligheten

Strax innan jag skulle somna hördes gråt från barnens rum. Jag tänkte att Äppel mådde illa och smög in med en hink.

För sent.

- Mamma, det är kräk överallt. Jag har kräk på hela mig. Det är kräk i mitt hår!

Flickvännen

Just nu diskuterar vi Flickvännen av Karolina Ramqvist i bokcirkeln.

Boken handlar om Karin som går hemma och väntar på sin kriminelle pojkvän som är ute på ett jobb. Medan Karin väntar ältar hon sitt liv och ägnar sig åt att pyssla med sitt utseende och sitt perfekta hem.

Låter det långtråkigt? Det är det.

Jag orkar inte ens försöka uppbringa sympati med en människa så helt utan ambitioner.

Kinesen

Ni skulle ju påminna mig!

Kinesen av Henning Mankell är ingen vanlig deckare där det sker ett mord och en dum polis ägnar sig åt att försöka lista ut vem som är mördaren. Och tur är väl det. Jag gillar inte vanliga deckare.

I Kinesen är mördaren given ganska tidigt. Boken är snarare en historisk skildring kombinerad med lite aktuell politik som förklarar varför mordet äger rum.

Ändå är boken inget bra. Jag gillar de historiska perspektiven, men jag gillar inte de långsökta slumpartade händelser som gör att huvudpersonen springer på lösningar. Ett inslag av vanlig deckare trots allt.

Ett steg fram och två steg bak

Sjutton timmars sömn på ett dygn får nog anses vara lite av ett rekord. Nu känner jag mig bättre.

Rustad för att ta hand om de två småttingar som kräktes upp sin frukost.

Snuvad

Jag vaknade tidigt imorse med huvudvärk och illamående och hann förebrå mig själv för att ha druckit för mycket alkohol...

tills jag insåg att jag bara drack bubbelvatten igår.

Magsjuka. Som en baksmälla utan fest. Hurray!

Hej verklighet!

Det regnade när vi åkte. Det regnade när vi kom hem. Och ta mig tusan om det inte ligger en liten snöhög kvar i trädgården.

Men isen är borta.

Semesterstängt

Vi hörs, hörrni!