Det är någonting med barn och geografiskt avgränsade semesterområden. Jag minns det själv från varenda läger och semester jag var på som barn; hur jag liksom fick en känsla av total kontroll över det område jag vistades i. Blixtsnabbt lärde jag mig allt från rutinerna för frukost till priserna i områdets kiosk. Och snart kändes det som att jag dominerade hela stället.
Äppel är bara tre år, men han ägde Bahía Feliz. På gott och ont. Det är rätt skönt att ha en liten villig passopp som gärna springer och hämtar plastgafflar till vattenmelonbitarna eller fixar barnstol till lillasyster i restaurangen. Men han blev långt kaxigare och mer självgående än vad som passar sig för en treåring.
Vi har hört repliker som:
- Mamma, jag är kissnödig. Jag kan gå själv.
- Jag går och hämtar mina solglasögon från vårt rum. Jag hittar.
- Jag går bara till lekplatsen en stund.
Och jösses vad vi har sprungit efter en liten kille som bara gett sig iväg genom poolområdet i eget ärende utan tillstånd.
Fast ändå njuter jag. Han fick uppleva hur det är att totalt kontrollera ett semesterområde. Det är så det skall vara när man är barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar