I fredags blev Pirum tio månader och vi var på kontroll på BVC. Det gick väl så där. Hon hade alls inte lust att slå ihop två klossar och hade inte helt utvecklat pincettgrepp. Men framför allt kunde hon inte resa sig.
Det var ingen som var orolig för det i och för sig. Päppel var likadan. Så jag visade bara att Pirum är helt ointresserad av att stå och inte ens sätter i fötterna om man håller henne framför sig. Läkaren tyckte att det här var något vi kunde avvakta med och kolla upp efter sommaren om hon fortfarande inte hade gjort några framsteg.
Idag var vi på öppna förskolan och jag pratade lite med några mammor om nackdelen med att ha barn som kryper på sommaren. Jag konstaterade dock att Pirum nog skulle resa sig lagom till hösten om hon följde storasysters takt.
Så, vart vill jag komma? Döm om min förvåning när ungen ställer sig upp under eftermiddagen! Gång på gång! Hur kan ett par ben som aldrig ens har stått och hoppat i knät bära barnet. Jag är mycket förvånad. Snudd på chockad!
Vad händer nu? Kommer hon gå om en vecka?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar