tisdag 11 maj 2010

Telefonskräck

Jag drar mig för att ringa jobbiga samtal. Jobbiga samtal är alla samtal som inkluderar att be om något eller prata om något som jag inte riktigt har koll på. Allt från att skaffa nyckel till kajakförrådet till att boka tid på verkstan alltså. Och behöver jag nämna att jag suger på att söka jobb?

Jag drar mig i evigheters evigheter. Först tänker jag ringa efter att jag har druckit upp kaffet. Sedan kommer jag på att det är risk att Pirum börjar gnälla och bestämmer mig för att vänta tills hon har somnat. Sedan kollar jag på klockan och konstaterar att den är exakt tio. Då kan jag inte ringa eftersom det skulle se ut som att jag har suttit och laddat och bestämt mig för att ringa när stora visaren står på tolv.

Själva samtalet går alltid hur bra som helst. När personen i andra änden svarar är jag inte det minsta obekväm. Men tröskeln för att komma dit. Puh.

Idag har jag ringt en hantverkare. Nu sitter jag och laddar för att också ringa till lokaltidningen och se om jag kan få skriva en grej åt dem. Det är inte helt troligt att det blir av idag.

2 kommentarer:

Karin sa...

Oj vad jag känner igen mig i det där! Fast jag har hittat ett botemedel - försök att göra alla de där samtalen på ett språk som du med knapp nöd behärskar, efter det så kommer du att känna en sådan lättnad när du får ringa ett samtal på svenska att du kommer att kasta dig över telefonen.

Själv ska jag ringa gasbolaget och be att de skickar en tekniker, jag har redan skjutit upp det i två dagar...

Anonym sa...

Kunde snickaren fixa utsikt mot gården, denna sidan midsommar?