Bad idea

Idag ska Pirum på sexmånaderskontroll. Jag fick lite panik över den stora skorvkakan som sköterskan helt säkert skulle kommentera och började pilla frenetiskt.

Nu har Pirum små fläckar med skorv, en hel massa fnas där emellan och under alltihop en riktigt röd hårbotten.

Borde jag skjuta upp BVC-besöket?

Husmodern

- Åh! Mamma, vilken fin! Är det ett förkläde?
- Näeh... det är en klänning.

Jag försöker ta det som en komplimang.

Julspår

Jag hittade ett halmhjärta i fönstret i lekrummet. Och grytlappar med tomtar i köket.

Det är samma visa varje år. Alltid någon liten tomte som råkar gömma sig i en mörk vrå.

Insikt

När jag vaknade imorse slogs jag av en tanke. Stenhårt.

Om Äppel håller låda på det här viset när jag råkar höra så gör han det säkert även när jag inte är med. Killen har till exempel gått på förskolan i 2,5 år sedan. Fröken måste ha svårt att hålla sig för skratt rätt ofta.

Eller ännu värre; hon kanske är grymt less på honom.

Vitt

Det borde vara lag på att det inte får snöa mer efter att jag har skottat. Åtminstone inte samma dag.

Fortsättning

När vi åkte hem från simskolan berättade Äppel för mig att han hade simmat under vattnet:
- Nästa gång ska jag göra det med allt jag har på mig.
- Vadå, ska ni simma klädsim? undrade jag.
- Näeh! Jag menar med skinn och ben och fötter och huvud.

Kyrkligt

Apropå pratglada barn. På julafton fördrev vi förmiddagen i kyrkan.

Efter att Äppels fröken berättat om Jesus, Maria, Josef, herdarna och alla de andra har han varit mycket intresserad av julevangeliet. När jag sade att mormor har en krubba med alla figurer hemma kunde han inte snabbt nog komma dit och det tog inte många minuter innan han övertalade henne att plocka fram den genast.

Att då besöka kyrkan på julafton när alla barn får hålla i varsin krubbfigur och komma fram med den allt eftersom berättelsen fortgår var en given succé. Vi var där tidigt så att Äppel kunde lägga beslag på Jesusbarnet.

När vi satt i kyrkbänken granskade han Jesus lite närmare och konstaterade att han inte såg ut som en bebis utan snarare var ett år eller så. Strax därefter hälsade prästen välkomna och inledde lite för att sedan bli tyst under klockringningen. Då tog lille kusinen på knappt två år till orda:
- Slut! Pappa, slut!

Här vände kvinnan i bänken framför sig om och sade glatt att hon hade valt bästa platsen i hela kyrkan.

Hålla låda

På simskolan stod Äppel för underhållningen. Föräldrarna dröjde sig kvar under uppropet och lektionen i isvett så alla fick njuta av min sons kunskaper.

När simläraren frågade vad man ska ha med ut på isen skrek Äppel snabbt:
- Is...!!! Öhhh.... för att sedan inte komma ihåg mer av det svåra ordet isdubbar. Men han berättade i allafall glatt att hans mamma hade sådana. Sedan fångade något annat hans uppmärksamhet och han utbrast:
- Mamma, titta på väggen!

Lektionen stannade upp och alla i lokalen tittade på väggen och undrade vad han menade. Jag undrar det fortfarande.

Sedan återgick läraren till att prata om isvett och undrade vad man mer skulle ha med sig.
- Kooom..., försökte han som ledtråd.
- Kamera! skrek Äppel.
Det är ju bra att ha, men här syftade han på en kompis. Varför man skulle ha en sådan med förstod Äppel snabbt. Den kan såklart hjälpa till om man faller i vattnet.
- Ja visst, fortsatte instruktören. Eller om man ramlar och slår sig och kanske bryter ett ben. Då är det också bra att ha en kompis med.
- Då får kompisen ha med sig en rullstol, sade Äppel mycket begåvat.

Här började jag känna mig ganska generad och hade svårt att hålla inne värsta fnissanfallet. Jag funderade också på om de andra barnen var stumma eller om de helt enkelt inte fick en syl i vädret.

Fritid

Idag ska Äppel börja på simskolan. Föräldrar får vänta utanför.

40 minuter med en god bok alltså. I like.

Finaste familjen

- Du är väldigt fin Päppel, säger jag.
- Du väldigt fin mamma, svarar hon. Och fortsätter:
- Äppel väldigt fin. Pirum väldigt fin. Pappa väldigt fin.

Dubbelpass är vardagsmat

Igår meddelade spinninginstruktören att det gick att köra dubbelpass igen. Man kan alltså välja att trampa en timme till direkt efter det första passet. Det var en handfull som satt kvar på cyklarna när vi andra lommade ut från lokalen.

Jag tror att instruktören försökte få oss att känna oss mindre lata när han sade att de som satt kvar var lite galna.

Galna? Snarare fria och lyxiga. Själv fick jag kasta på mig överdragskläderna och skynda hem till kaoset.

Sedelärande?

Ops, I did it again. Och inte kan jag skylla på att jag är gravid. Det måste vara någon kombination av cykelbyxor och minusgrader som slår ut en viss del av min hjärna.

Bästa bebisen

Äppel, Pirum och jag låg och kramades lite imorse.
- Är du också kär i Pirum? frågade jag. Det är jag.
Äppel tittade konstigt på mig.
- Det är väl alla? Alla tycker nog om Pirum.

Så sant. Så sant.

Övervakaren

Jag skalade potatis till middagen. Bredvid stod Päppel uppflugen på en stol med händerna på ryggen och tittade på. Plötsligt sträckte hon ut sin arm och klappade mig på ryggen:
- Bla skala, mamma.
- Vad sade du?
- Bla skala.
- Tycker du att jag skalar bra?
- Ja.
- Ööh.... tack.

Tacka vet jag ny teknik

Idag har jag varit på avslutningsseminarium med fett hår, sjuk Päppel och Pirum som rullade omkring på golvet och passade på att bajsa lite i blöjan.

Tur att det var en distanskurs.

Drömmen

Jag gillade Den osynliga väggen av Harry Bernstein så det var bara en tidsfråga innan jag skulle läsa fortsättningen. I Drömmen har familjen kommit till Amerika och läsaren får följa deras med- och motgångar.

Boken är spännande och läsvärd. Handlingen är fängslande och det faktum att den är historisk och sann gör den helt klart intressant. Ändå känner jag när jag läser vad jag skrev om Den osynliga väggen att det fattas något. Jag upplevde inte alls samma starka känslor och blev inte engagerad på samma sätt.

Bra, men inte lika bra.

Kannibal

När Äppel var liten kallade han sig själv för Dossoss.

Lillasyster Päppel kallade han för övrigt Dessess och maken för pappa Dassuss. Sin kompis Fred döpte han till Veff medan Fred sade Voff till Äppel. Hänger ni med? Strunt samma för det var egentligen inte namnförvirringen jag skulle skriva om.

Jag ville bara säga att det är minst sagt lustigt att Päppel numera äter dossoss. På hennes språk betyder det nämligen smörgås.

Ordning och reda

I helgen har vi organiserat en hel del. Jag gillar det eftersom det får mig att tro att jag ska få mer tid över till annat när det väl är gjort.

När jag tänker på det stämmer det dock dåligt. Det blir helt enkelt aldrig färdigt. Jag sorterar viktiga papper, men plötsligt svämmar det över av nya. Jag lägger barnkläder i respektive lådor och plötsligt är de urvuxna. Jag arrangerar ett skåp för pyssel, men plötsligt ryms inte allt i det.

Det är inte fullt lika illa som jobbet med tvätt, städning och middagsplanering som inte ens är färdigt innan det är dags igen. Men ändå.

Ses i spåret

Det finns sysslor som känns så tråkiga att jag drar mig in i det längsta att ta tag i dem. Att de sedan sällan är lika hemska att genomföra i verkligheten som i min fantasi hör egentligen inte hit.

En av dessa saker är att ordna med fotoalbum. En annan är att valla skidor. Det sistnämnda är riktigt dumt att dra ut på. För jag kan gå och ladda en hel vinter innan jag kommer till skott. Sedan hinner jag åka skidor en gång innan snön är borta.

Därför meddelar jag nu stolt att skidorna står redo i källaren. Om all snö regnar bort i natt är det jag som gråter imorgon bitti. Annars ger jag mig ut i det underbara vinterlandskapet.

Får får lamm

Jag gillar vintern när det är sol och inte allt för blåsigt. Minusgraderna lider jag inte av. Vi har ullsockor, ullkoftor och ullunderställ. Jag har till och med kjol och benvärmare av ull.

Vi fryser inte mina små lamm och jag.

Generöst III

Äppel viskade hemlighetsfullt till mig:
- Mamma, jag ska inte berätta för pappa om det där jag ska köpa till honom när jag blir vuxen. Det ska bli en överraskning.

Inte helt säker på vad saken gäller svarade jag:
- Okej. Bra, men det är ganska långt till dess. Det kanske finns risk att du glömmer.
- Men då kan du säga till mig.

Så nu lägger jag in ett alarm till vintern 2025.

Generöst II

Igår var vi på födelsedagsmiddag hos min syster. När jag pratade om vad jag skulle ge henne i present tittade Äppel frågande på mig:
- Du behöver inte köpa någon present. Jag har ju redan gjort en.

Öhh, joo. Men det kändes lite snålt med bara en färgglad orm gjord av lekmajs från hela familjen. Hon fyllde trots allt 35.

Generöst

Idag fick jag en av makens hyllor i garderoben. Precis vad jag ville ha.

Hoppas att han inte protesterar när han märker att jag tagit över den.

Storasyster

Päppel är omåttligt förtjust i sin lillasyster. Hon kan inte låta bli att peta på henne eller sticka fram näsan och göra roliga miner åt henne så fort hon har vägarna förbi. Allt som oftast sitter hon på filten på golvet bredvid Pirum och leker eller helt enkelt öser leksaker över henne.

Den enorma kärleken generar också en del svartsjuka. Om andra ger Pirum för mycket uppmärksamhet kan de få höra saker som:
- Min lillasyster!
eller:
- Inte titta min Pirum.

REA

Undrar vem som har bestämt att man måste shoppa så mycket när det är rea. Jobbigt är det.

Ju mer rea det är desto mer måste man shoppa så man gör ju ändå av med lika mycket pengar. Dumt det där.

Var god svälj

Det är hög tid för Pirum att börja äta något annat än bröstmjölk. Urjobbigt med allt pyssel tycker jag. Skala, koka, mixa och så.

Men när jag nu har tagit mig samman och uppfyllt min del av det hela kan väl hon göra en lite bättre insats? Typ gapa och svälja istället för att sära minimalt på läpparna, grimasera och spotta?

Stark självbild

Det spelar ingen roll vad man försöker kalla Päppel. Sötnos, busunge, råtta eller något annat. Hon svarar alltid på samma sätt:
- Jag Päppel. Bara Päppel.

Metropol

Min syster pratade för ett tag sedan med en ny bekantskap i Stockholm där de båda bor. Hon frågade var han skulle fira jul och blev mycket förvånad över svaret.
- I Ucklum.
- I Ucklum? Det ska jag med.

Så visade det sig att hans mamma fått ihop det med syrrans gamla klasskamrats pappa.

Världen är bra liten ändå. Ucklum är bra stort ändå.

Nyårslöfte

Jag ska sluta plåga er med skall.

Det är ju för tusan 2010!

Begränsad kärlek

Om man säger till Päppel att man tycker om henne svarar hon:
- Näeh, jag tycker om Pirum.

Apparaten som vardagen kretsar kring

Äppel fick ett slags dator i julklapp. Han hämtade den när han byggde koja.
- Så, nu har vi en dator också. Nu är det ett riktigt hem.

Förlovning

Dan före dan återsåg vi några kära vänner. Barnen lekte och hade jättekul. Röda om kinderna och iklädda spetsklänningar satt de vid middagsbordet när Äppel framförde sin variant av frieri:
- Amanda, jag skall gifta mig med dig.
- Och jag skall gifta mig med dig.

Halledudandemej.

Pfffffff

Nu har luften helt gått ur mig. Idag genomförde vi årets tredje julfirande med mycket att äta och en stor skörd julklappar.

Lika bra att inte dra in någon ny luft heller. Jag ser ändå redan ut som en ballong. Jag vill helst inte stiga till väders. Eller jo, kanske. För jag skulle behöva lite ledigt från alla knattar. Och kanske se mig om lite i världen. Men jag känner mig knappast som en ballong. Mer som en klump. Bättre att krypa ner i sängen kanske. Jag är dessutom ganska förkyld. Äh, vad jag babblar.

På återseende.

Bråda dagar

Äppel är en populär kille. Igår var han med sin moster på Liseberg och sov sedan över hos henne. Idag åkte han direkt vidare till sin morfar för att klä granen och dekorera pepparkakor och nu är han tillbaka hos mormor där vi andra håller hus.

Imorgon skall vi klä gran här också.
- Det blir mycket jobb för mig, har Äppel konstaterat.

Reinkarnation

Äppel säger att han vill dö. För att bli bebis igen.

Det låter lite hemskt, tycker jag och säger att han måste bli gammal innan han dör. Då föreslår han att vi skall sminka honom ful och gammal.

Kan man lura döden så lätt?

Bästa alibit

Pirum är onödigt smal. Så barnsköterskan har sagt att jag får välja på att börja ge henne lite annan mat redan i jul eller vila så att bröstmjölken blir fetare.

Jag är inget sugen vare sig på att börja med kladdportioner eller sitta stilla. Men jag ser det som en god anledning att äta extra mycket julgodis.

Nya rekord

Vi har gått på jullov och den här hösten har sannerligen varit bättre än den förra.

Inget av barnen har varit hemma från förskolan en enda dag!

Bästa komplimangen

Förra någon vecka sedan var jag på fotvård. Jag gissar att jag inte är ensam om att tycka att mina fötter är lite pinsamt misskötta och fula. Jag bestämde mig dock för att terapeuten nog hade sett värre och slängde glatt upp fossingarna.

Döm om min förvåning när hon sade att jag hade finfina fötter och att mina förhårdnader inte var något att tala om.

Jag undrar hur andras fötter ser ut egentligen. Eller var det bara något hon säger till alla?

Vinterland

Det hjälpte inte. Det har fortsatt att blåsa och snöa på tvärsen och korsen hela dagen. Jag har skottat två gånger, fått ställa in planerad promenad på grund av att gångvägen var täckt av drivor med snö och blivit tvingad att gräva fram bilen för att ta mig till förskolan av samma anledning.

Jag tycker att det räcker nu. Okej?

Vädrets makter

Päppel såg tvärsur ut i vagnen imorse. Inte så ovanligt i och för sig. Hon är sur hundra gånger om dagen. Det kan vara för att någon tar fram en sked åt henne, för att hon tycker att hon får för lite tandkräm, för att hon inte vill ha mössa, för att hon vill ha mössa eller någonting annat livsavgörande.

Den här gången var det dock inte någon i familjen hon var sur på. Plötsligt skrek hon rakt ut i luften:
- Sluta blåsa!

Orsak och verkan

När vi gick hem från förskolan frågade Äppel om det var vinden som blåste så att träden rörde sig eller om det var träden som viftade med grenarna så att det blåste.

Jag vet i alla fall vilket som låter mest sagolikt och spännande.

För liten

Päppel är inte bekväm med sin ålder. Vi har försökt att träna, men det spelar ingen roll hur mycket jag tjatar. Så fort åldern kommer på tal säger hon:
- Jag fyja åj.

När jag säger att hon är två blir hon väldigt förnärmad:
- Jag INTE tå åj!

Jag misstänker att steget till falskleg inte är så långt.

Envetna flingor

Alla barnen leker lyckligt i det vita utom mellansyster.
Snö på stövlarna gör henne upprörd och lite dyster.

Nattvandraren

Inatt vaknade jag av att Pirum låg och bökade och gnydde och gick upp och hämtade henne för nattamning. Precis som vanligt alltså. Vad som inte var som vanligt var att jag plötsligt gick rakt in i något litet och mjukt som stod på vårt sovrumsgolv i kolmörkret. Päppel!

Jag hjälpte henne tillbaka i säng, ammade och fick även lagt Pirum och slumrat till när jag vaknade med en märklig känsla. Jag lyssnade noga och tyckte mig höra några extra andetag. Päppel igen. De här gången sade jag åt henne att krypa upp emellan maken och mig så att det blev slut på springet.

Nu sitter jag här och funderar över vad som hade hänt om jag inte hade vaknat till. Hade hon gått tillbaka och lagt sig själv då? Står hon ofta i vårt sovrum om nätterna?

Inget julgodis här

Äppel började plötsligt klämma på min mage tidigare ikväll och frågade oskyldigt:

- Mamma, varför har du så stor mage? Skall du få en till bebis?

Där fick jag för att jag varit nöjd med min viktnedgång.

Stämning

Nu: dalande snöflingor.

Strax: promenad till julbordet.

Saknas bara en släde. Hohoho!

Till tänderna

Det är julfest på jobbet ikväll. Jag är laddad.

Jag har fönat håret med saltvattensprej, sminkat mig, plockat fram klänning, angorakofta och högklackat. Jag har ta mig tusan handväska (är dock fortfarande lite osäker på vad jag skall fylla den med).

Nu skall jag bara hämta barnen på förskolan. Hoppas att det inte blir problem. Om fröknarna inte ser att det är jag, menar jag.

Vill man vara fin

Äppel tittar skeptiskt på mitt pillande med pincetten strax ovanför ögonen.

- Vad gör du mamma?
- Öhh. Jag plockar bort några hårstrån som växer lite fel.
- Gör det inte ont i skinnet?
- Jo, svarar jag och är tacksam att det inte kommer fler frågor.

Perfekt tajming

Pirum somnar en stund klockan halv sex varje kväll. Det sammanfaller exakt med vår middag.

Väluppfostrat barn det där.

Det är smaken som räknas

Nu har jag gjort fiskbullar som de övriga i familjen skall äta imorgon. Eller ja, fiskröra kanske man skall kalla det. De så kallade bullarna föll liksom sönder i såsen.

Förlåt mina kära. Hoppas att det smakar.

Kunglig glans

Imorgon, har Äppel berättat, kommer förskolan att förvandlas till Kungliga slottet och det skall bli modellmiddag.

Jag har inte hjärta att förklara att modellmiddagen i vanliga fall äger rum i Stadshuset.

Den nya generationen

Äppel var lite orolig att hans förskolekompis inte skulle hitta hem till oss och kunna komma på barnkalaset.

- Det ordnar sig, sade jag. Hans pappa vet var vi bor och annars kan han titta på en karta.
- Eller de kanske har en sådan där som säger: sväng till höger.

Storebror

Det är fantastiskt att höra hur Äppel ömsom tillrättavisar Päppel och ömsom undervisar henne.

- Päppel, du får inte lägga armbågen i ansiktet på Pirum. Nej Päppel, nu gjorde du det igen.
- Hör du Päppel? Det är en grävmaskin som låter, förstår du.
- Ser du den runda saken som flyter där? Den binder man fast båten i. Och så sitter den fast i botten med ett snöre eller med vass.

För alltid

Jag har fått ett mejl från Libero som berättar att vi snart kommer att få ett UpGo-paket till Pirum.

Ett UpGo-paket? Vad tusan skall vi med det till? Pirum är en liten bebis och kommer så förbli.

Basta.

Ni pantar väl?

Jag är lite orolig. Hur går det med pantandet?

Nu börjar tjatet

- Mamma, nu när jag är fyra år kan jag nog ta hand om ett djur. En hund eller en katt.
- NEJ! NEJ NEJ NEJ NEJ! skriker jag inombords. Utåt är jag snäppet mer pedagogisk.

Väsentligt

Igår fyllde Äppel alltså år. Jag hörde honom inte berätta för någon att det var hans födelsedag. Däremot sade han till alla han mötte att han var fyra år.

Glöm att åldern inte har någon betydelse!

Drömdag

* Inte alls gå hem tidigare från förskolan som mamma planerat utan få henne att stanna kvar på mellanmålet istället.
* Gå mycket långsamt hem och utforska stenar och musbon samt hoppa lite på pölar som frusit.
* Spela nytt sällskapsspel.
* Sjunga julsånger.
* Bygga lego.
* Skala och skära morötter.
* Äta pannkakor med sylt och äppelmos. Blandat.
* Spela spel igen. Nu även med pappa.
* Se på barnprogram.

Så ser tydligen den perfekta födelsedagseftermiddagen ut om Äppel själv får välja.

Bildbevis

Just det, jag har ju lovat att visa vad jag slängde ihop framför teven härom kvällen (typ).

Tamtadam, en egenvirkad kjol. Jättefin, om jag får säga det själv. Dessvärre hänger den lite på trekvart så jag måste virka på en mudd. Och för att jag skall kunna göra det måste jag köpa mer garn. Men snart hoppas jag att den är redo för att användas på riktigt.

Dagens projekt

Min fina kaffemaskin säger att den måste rengöras om en användning för att garantin skall fortsätta gälla. En stor mugg kaffe är två användningar.

Jag måste alltså läsa instruktionsboken och få detta gjort ganska snart. Innan abstinensen ger sig till känna.

Årets julklapp

Det här var ju jättesnyggt. Hade jag haft $1500 över hade jag slagit till på den dubbla kedjan. Den blå är billigare, men inte riktigt i min smak.

Pust

Jag tror jag har gjort mig förtjänt av en pepparkaka.

Kalendrar

Ojoj, första december säger ni?

Bäst att jag slår in de där paketen innan dagen är slut åtminstone.

Här finns annars substitut:
För vuxna.
För barn.

Det börjar bli en vana

Idag har jag utnyttjat det där med att vara sent ute och köpt ytterligare två elektriska ljusstakar som nu var nedsatta med 20%. Egentligen borde jag köpa hela lagret. Man kan inte få för många ljusstakar när man har 44 fönster. Exklusive glasverandan.

För övrigt är det den 1 december imorgon. Jag trodde att jag hade varit ute i god tid och fixat alla saker till paketkalendern. Men nu sitter jag visst med 24 saker som skall slås in till imorgon.

Maxat

Till första advent brukar jag bara ta fram adventsljustakar och stjärnor, men i år slog jag på stort och packade upp varenda tomte redan nu. Nu har vi inte hundratals direkt, men en sex-sju söta ulliga saker, några stycken mindre moderna i porslin och plasttomten från Kina som tack och lov sjunger lite tystare och mer sällan för varje år.

Jag ursäktar mina avsteg från traditionerna såhär:

1. Det bara fanns en helt fungerande elektrisk ljusstake och en halvtrasig och stjärnan i barnens rum kunde inte sättas upp eftersom där fortfarande inte finns någon krok sedan renoveringen. Så det blev helt enkelt klent med julstämning med några enstaka upplysta fönster.

2. Vi kommer vara bortresta en stor del av julen så det är ganska meningslöst att julpynta närmare inpå.

Godkänt va?

Ordnung

Det är något med min familj och öppna skåp. Päppel kan helt plötsligt peka på ett köksskåp som står öppet och utropa titta med sådan frenesi att man kan tro att det är något som håller på att falla i golvet allra minst.

Jag vet var beteendet kommer ifrån. Maken kan nämligen komma hem från jobbet, kliva in i köket och stänga både skåp, lådor och diskmaskin medan jag lagar middag. Grymt irriterande tycker jag som alldeles strax måste öppna igen.

Äppel är precis som sin pappa och kan hoppa upp mitt under måltiden för att skjuta igen en låda. Päppel är snäppet bättre och brukar först fråga:
- Jag stänga där?

Nu håller jag tummarna för att Pirum skall vara ytterligare något bättre och allra helst helt fri från det här beteendet.

Sammanträffande

Jag hittade en lite prick på Äppel och utbrast (säkert felaktigt):
- Nämen, har du ett födelsemärke här?
- Det är nog för att jag varit på födelsedagskalas idag. Och gett en present.

Hot

- Min mamma vet vad du heter, sade en blond liten flicka när jag hämtade på förskolan.

Hjälp. Hoppas inte att hon vet var jag bor också.

Katedralen vid havet

Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones hade ett tufft utgångsläge. Jag har fått den rekommendera från flera håll och även fått höra att den påminner om Vindens skugga. Eftersom det är en av de bästa böcker jag läst var mina förväntningar skyhöga.

Boken har tagit mig lång tid att läsa. Nog för att den är tjock, men den huvudsakliga anledningen är att den varit lite av en besvikelse. Visst ville jag veta hur det skulle gå för Arnau, men ibland blev handlingen tråkig och ibland kändes hela berättelsen bara romantiserad och naiv. Dessutom irriterade jag mig på språket. Emellanåt var det otydligt om det i ett stycke text var någon av karaktärerna som tänkte eller talade eller om det bara var författaren som förde handlingen framåt.

Jag ångrar trots allt inte att jag läste den. Gillar man historiska romaner skall man allt ge den en chans.

Kalasångest

Det har väl knappast undgått någon att Äppel gärna vill ha kalas. Helst vill han såklart bjuda alla han känner. Eftersom de vuxna och förnuftiga i den här familjen vet att Äppel har en tendens att spela över när det blir för mycket folk är det uteslutet.

Efter att funderat, diskuterat och tvekat en hel del bestämde vi oss för att bjuda in fem kamrater. Fyra från förskolan också Fred såklart. Innan vi skickade inbjudan tänkte jag bara dubbelkolla med fröken om hon tyckte att man kunde bjuda fyra barn av elva i gruppen. Det tyckte hon var okej, men hon kunde förstå dilemmat. Fast samtidigt höll hon med om att det inte är rimligt att ha ett så stort kalas när man är fyra år.

När vi stod där och pratade kom en annan mamma och överhörde samtalet. Jag tycker alla eller ingen, var hennes kommentar.

Gah, känner jag. Livet är inte rättvist. Alla får inte alltid vara med på allt. (Även om vi givetvis inte skulle bjuda alla utom två eller något liknande.)

Hur som helst. Jag orkar inte utsätta mig för konflikten. Säkert tycker fler som hon. Så nu bjuder vi Fred och en enda pojke från förskolan. Den enda som är jämngammal med Äppel och den han verkligen leker absolut mest med. Blir det kommentarer om det kontrar jag bara med att det minsann är andra barn som ibland leker med varandra privat.

Kalas. Det är ett laddat ord det där.

Onaturligt vanlig

Igår var jag hos frisören. Hon föreslog att jag skulle göra några slingor. Det skulle bli lite mer naturligt.

Mer naturligt än vadå? Mitt helt medfödda råttfärgade hår?

Note to self

Sluta beställa kläder på postorder från H&M eller Ellos.

Jag har sagt det förr och säger det igen. Det är aldrig något som är lika fint när det kommer hem. Och är det mot förmodan det så är det fel storlek.

Stalkare

Imorse visste jag knappt att Värmlands landshövding Eva Eriksson existerade. Nu har jag plötsligt mycket bättre koll. Inte bara har jag tagit reda på hennes fullständiga personnummer utan dessutom har jag kollat upp hennes inkomster och en hel massa annat via en drös myndigheter.

Jag känner mig lite störd faktiskt. Snudd på kriminell.

Steg två

De där sju kilona är borta. Så nu har jag insett att mitt mål på tio kilo är väldigt godtyckligt.

Vadå gå ner just tio kilo? Jag har typ två eller tre kvar och inte tusan kommer de där skrämmande valkarna runt midjan vara borta för det.

Så nu går jag in i näst fas. Efter att ha koncentrerat mig på enbart fettförbränning (det roliga) skall jag nu föra in styrketräning och muskelbyggande (det tråkiga).

Första passet avklarat. Det blir nog svårt att lyfta armarna imorgon. Ännu svårare att lyfta Pirum.

Otympligt

Päppel sitter vid köksbordet och prasslar med morgontidningen.

- Stor tidning, säger hon frustrerat.
- Det kanske är bättre att du tar din tidning, säger jag och räcker henne en serietidning från brandkåren.
- Ja. Inte ha stor tidning, konstaterar hon och byter glatt SvD mot serierna.

Hon skulle bara veta hur stora morgontidningarna var när jag var liten.

Plåster på såren

Det känns bättre nu.

Jag har just bokat en treveckorsresa till Thailand.

Vem påstod att man inte kunde köpa sig till lycka?

Drömscenario

Idag är jag lite less.

Jag har kliande eksem på händerna. Med ett blöjbarn och två stycken lite större ungar som skall torkas i rumpan, ha hjälp att tvätta sig i princip varje gång de har ätit eller varit ute så tvättar jag mina stackars händer otaliga gånger om dagen.

Päppel tappade först tallriken med mat och sedan en mugg vatten på golvet under middagen. Pirum ville plötsligt äta samtidigt som vi andra och maken hann inte hem till maten.

Nu sitter jag här och fantiserar om att bryta benet. Det skulle vara optimalt. Influensa känns för jobbigt, men att sitta i soffan och läsa några veckor medan maken är hemma och sköter ruljansen låter lockande. Har ni tips om det minst smärtsamma sättet att gå tillväga?

Ordförståelse II

Äppel skall hjälpa till med maten.

- Har du tvättat händerna? frågar jag.
- Nej, svarar han och springer till badrummet.
- Fråga mig nu, säger han när han dyker upp i köket igen.
- Har du tvättat händerna?
- Nix.
- Suck. Gör det då.
- Men!? Jag sade ju nix. Det betyder att jag har gjort det.

Vad du är skön, min älskade

Äppel och Päppel tycker verkligen om sin lillasyster. Det älskar att pussas och kramas, hålla handen och gulla på alla de sätt. Äppel är helt förälskad i Pirums mjuka örsnibbar och hennes gulliga händer. Dem kommenterar han ofta.

En dag när Äppel satt och klappade som mest frågade jag om han tyckte att hon var mysig.

- Jaa, du är så mysig. Och så vacker, sade han till sin bebissyster.

En mamma kan knappast bli lyckligare än vad jag var i det ögonblicket.

Vi, de drunknade

Vi har läst Vi, de drunknade av Carsten Jensen i bokcirkeln. Vi gillade den skarpt!

I boken är det staden Marstals befolkning som är berättaren och skrivs som vi och dem får läsaren följa under ungefär etthundra år. Några personer får man lära känna mer och andra figurerar i periferin. Det är ett annorlunda och lyckat upplägg att läsa ur en hel befolknings perspektiv. Det ger en känsla av samhörigheten och grupptrycket i staden som inte hade kunnat fångas lika enkelt på något annat sätt.

Staden Marstal är en dansk sjöfartsstad och livet kretsar under den här tiden kring havet, sjöfarten och krigen. Det är en spännande berättelse inramad av historien.

Styltor

Jag är lite sugen på ett par fina högklackade skor. Det är bara det att för mig är skor högklackade om de har fem centimeters klack och det är tydligen inte det som gäller i vinter.

Jag fattar att Jimmy Choo kör spektakulära klackar. Men Din Sko? Borde de inte vara lite mer folkliga och tillverka snyggskor även för mindre glamourösa trebarnsmammor?

Uttalsövningar II

Igår skulle vi bort på middag och gjorde oss fina. Äppel iakttog sin pappa och tog sedan vatten från kranen och masserade in i håret.

- Det här är mitt frisyrfilé.

Uttalsövningar

Äppel babblar på som vanligt:

- Mamma, du är mamma bäber. Pappa är pappa bäber. Jag är storebror bäber och Päppel är storasyster Bäber.
- Du menar bäver, upplyser jag.
- Ja, bäber.
- Det heter bäver.
- Ja. Bäber, verkligen försöker Äppel och laddar. Bäber. Bäber. Väver!

Ordförståelse

Den där cykeln som jag går och puttar på, ni vet? Jag blev hemskt less på åbäket en dag och använde ett kraftuttryck som fick Äppel att fundera en hel del.

- Förbannad? Kan en cykel vara förbannad? Är den arg?

Sällskapssjuk

- Jag måste bajsa. Päppel, skall inte du bajsa?
- Näeh.
- Skall du kissa då? Du kan kissa om du inte behöver bajsa.

Lite sällskap är alltid trevligt. Lika bra att försöka i allafall.

Nya ord

Idag har jag läst Barnen på Bråkmakargatan. Helt ocensurerat. Även kapitlet där Lotta är negerslav.

Så nu behöver jag nog inte säga chokladbollar längre.

Baktankar

Grannen är ute och jobbar på sin tomt när vi kommer hem. Väl innanför dörren vill Äppel plötsligt måla teckningar till honom och hans fru.

- Också skriver vi inbjudningar. Jag vill att de skall komma på mitt kalas.
- Nej, det blir konstigt. Vi känner dem ju inte så bra.
- Jo, jag vill bjuda dem på mitt kalas. Då får de inte glömma att köpa present. Eller hur, mamma?

Uppföljning

Han menade verkligen allvar.

Imorse kom han ner för trappan och sade:
- Mamma, jag har gjort fioler till dig och pappa och Päppel.

Soppatorsk

Förskolan ligger inte långt härifrån, men på andra sidan en stor kulle.

Med tre barn har jag lite logistikproblem. Jag har löst det så att jag går och puttar en syskonvagn och en cykel med stödhjul uppför den långa backen. Sedan går jag med långa steg och bara vagn medan Äppel susar iväg nedför backen.

Han har lärt sig att vänta på ett förutbestämt ställe när han kommer ner. Idag klev han till och med av cykeln och började med några konstiga charader vid en lyktstolpe.

- Vad gör du Äppel?
- Jag tankar motorcykeln.

Stradivarius

Äppel kom in i vårt sovrum imorse med en oväntad replik på läpparna:
- Jag tillverkar fioler varje natt.

Öh? Vad skall man tro?

Oförstående

Jag försöker vara sjuk idag, men har inte lyckats förklara det för dammråttorna, tvättberget och de tre barnen. Det ropas i varje hörn.

Kanske bättre att jag försöker få maken att förstå.

Odefinierbart

Varje gång jag råkar se mig i spegeln undrar jag om det är tandkräm eller barnkräk jag har på tröjan.

Jag kan inte bestämma mig för vilket som vore minst glamouröst.

Stöldsäker

Äppel noterar att alla cyklarna i cykelstället har lås. Utom hans.

- Fast om några tar min cykel så ser de att den är lila. Och då vet de att det inte är deras.

Så sant. Så sant.

Recept någon?

- Mamma, det här var för gott!
- Öh, jaha? Skall vi inte göra det fler gånger?
- Jo, jag sa att det var för gott.
- Ja, vill du inte ha det någon mer gång?
- Jo! För gott betyder att det var jättejättegott.

Dessutom

Jag glömde berätta att jag har lite lite ont i halsen.

Dålig start

Dagen kunde börjat bättre.

Två nedkissade sängar, snöblandad småspik i luften och en avhoppad cykelkedja.

Nu hojtar jag hurtigt: det kan bara bli bättre!

Nitlott

Äppel har haft kompis på besök under eftermiddagen. De har haft hur kul som helst: kastat pappersflygplan, byggt kojor och hoppat i soffan.

Jag har mest stuckit in huvudet med jämna mellanrum och bett dem sluta med det ena eller andra. Och torkat fler rumpor än vanligt.

Känns som att jag fick tråkigaste rollen.

Uppslagsverk

Jag vill gärna tro att det är långt till jul, men omvärlden skriker annorlunda. Det finns som bekant julpryttlar i var och varannan affär och folk börjar planera för julledigheten. Äppel har i och för sig pratat om jul sedan midsommar och frågar titt som tätt om vi skall baka pepparkakor eller ta fram tomtar. Kanske är det därför jag fortsätter att hävda att det är långt kvar.

Igår när jag var ute och promenerade med en annan mamma pratade vi julrelaterat hela vägen. Då insåg jag att det faktiskt inte är så långt till advent och så blev jag lite sugen på att göra sådana där fina adventspaket till barnen. Ett för varje dag alltså. Det blir en hel massa smågrejer och jag råkar hata smågrejer. Det finns visst färdiga kit att köpa. En byggsats lego med tjugofyra delar till exempel. Fast det känns lite väl fantasilöst för min del.

Så, jag gorde som jag brukar göra när jag behöver lösa ett problem. Nu är jag inspirerad och upplyst om att det finns en massa bra saker att stoppa i paketen. Här skall slås in pepparkaksformar, reflexer och tandborstar.

Tacka vet jag Google.

Tystnad, tack

Jag stör mig något grymt på människor som under spinningpasset sitter och skriker i stil med:
- Yeah! Åhhh! Youh!

Vad är det för fel på att lida i tysthet?

Substitut

Medan ni väntar på att jag skall författa ett genialt inlägg kan ni läsa min favoritkolumnists senaste spalt. Jag skriver under på den.