Jag skalade potatis till middagen. Bredvid stod Päppel uppflugen på en stol med händerna på ryggen och tittade på. Plötsligt sträckte hon ut sin arm och klappade mig på ryggen:
- Bla skala, mamma.
- Vad sade du?
- Bla skala.
- Tycker du att jag skalar bra?
- Ja.
- Ööh.... tack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
mysigt!! :D jag gillar bekräftelse i vardagen!
Mmm...Det gäller att ta till sig det beröm man får! :)
Barns kommentarer är verkligen störtsköna.
Skicka en kommentar