Under lunchen blev jag lite irriterad på Äppel. För att Päppel geggade mat i håret. Det kanske låter orättvist, men se det var det inte. Han uppmuntrade och hejade nämligen på så att hon trodde att det var det bästa hon kunde göra med den lasagne hon egentligen skulle äta.
Efter en del tjat från min sida övergick den lätta irritationen i ett riktigt mammaryt där jag sade till Äppel på skarpen. Då svarade han blixtsnabbt:
- Jag kanske skall flytta härifrån.
Han måste ha förstått att det uttalandet i kombination med ledsna hundögon var ett utmärkt sätt att knäcka ett mammahjärta. Det kommer dröja många år innan jag kan höra den meningen utan att genast fjäska för att få honom att ändra sig. Minst trettio.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar