Jag är inte speciellt blyg eller försynt. Sedan barnsben har jag fått höra att jag pratar för mycket. Jag har knappt några hämningar vad gäller att göra bort mig. Jag har ingenting emot att ställa mig på scen och sjunga karaoke inför hela arbetsenheten och trivs utmärkt i rollen som toastmadame.
Men jag tycker att det är urjobbigt att berätta att jag är gravid. För att det blir någon konstig uppmärksamhet runt min person där folk blir tvingade att gratulera och intressera sig för när det är dags och andra detaljer.
Nu längtar jag verkligen efter att magen ökar till gigantisk storlek. Alltså, jag tycker verkligen att det syns, men fortfarande i vecka 22 är det kollegor som undrar när jag skall gå upp till heltid. Och låter uppriktigt förvånade över att jag är gravid.
tisdag 24 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar