onsdag 31 december 2008

Årskrönika - nedtecknad i all hast

Det här var året när vi på allvar blev en tvåbarns-familj. Nog för att Päppel är född redan i oktober 2007, men hon tog sig inte ur bebiskorgen förrän i år. Med henne kom syskonkärlek, bus och kramar. Det är hur underbart som helst när barnen blåser varandra i magen eller skjuter bilar mellan sig och skrattet porlar ur bägge två. Syskonsituationen innebär självklart även konflikter och tillhörande skrik och gråt. Äppel är snabb med att rycka leksaker ur händerna på Päppel eller att dra i henne tills hon protesterar högljutt, vilket han tyvärr inte verkar uppfatta alls.

Det känns också som att det är i år vi har kunnat göra saker tillsammans med Äppel på ett helt nytt sätt. Han är inte längre ett småbarn som bara uppskattar sandlådan. Vi har varit på Grönan och åkt både nyckelpigan och elefanterna så att det killat i magen. Vi har åkt vattenrutschkana trettio gånger i följd utan att Äppel visat minsta tecken på att tröttna. Vi har kunnat prata om och se fram emot kalas, födelsedagar och inte minst julen tillsammans. Äppel har ridit på en ponny och åkt pulka i riktig backe. Det har varit hur roligt som helst tycker mamma, som passar på att känna sig som ett barn på nytt.

Men det är också liiiite skrämmande hur fort det går. Nu kan Äppel gå på lekträff utan föräldrar och det är säkert bara ett ögonblick tills han vägrar att ha mamma med sig någonstans. Bäst att fortsätta njuta av dagarna så länge det varar!

tisdag 30 december 2008

Färden genom mangroven

Jag är övertygad om att Färden genom mangroven av Maryse Condé är en bra bok. Tyvärr läste jag den på sämsta möjliga sätt: några sidor då, ett kapitel då och ytterligare ett kapitel ett antal dagar senare. Jag hade den nämligen i väskan samtidigt som jag läste en annan bok på hemmaplan.

Boken har ett finurligt upplägg. En man hittas död i Rivière au Sel på Guadeloupe och historien om honom växer fram genom olika berättare i varje kapitel. Med lite kontinuitet hade det varit möjligt att komma ihåg de olika personernas inbördes relationer. Jag tyckte att boken var läsvärd, men är säker på att jag missade en del i historien på grund av att jag tappade tråden emellanåt.

Ett tips till den som läser lite oftare än en eller två gånger i veckan alltså. Eller som har tid att sträckläsa 250 sidor, för den delen.

S/M

Äppel bankar ivrigt på sin lille Björne-nalle.

- Jag smiskar Björne.
- Vad hårt du slår! Man får bara göra lite så här på skoj, säger jag och klappar Björne på baken.
- Björne gillar hårt, svarar Äppel som om det vore det naturligaste i världen.

Kroppsarbete

Aaaah, inget går upp mot en dag med motorsågen som slav släpandes stockar och vedklampar uppför en brant terrängbacke. Nu behöver jag inte träna eller ens gå utanför dörren förrän det är dags för promenad till nyårsfesten.

måndag 29 december 2008

Under pistolhot

Äppel har spenderat eftermiddagen hos Fred. Det var en kombinerad lekträff och träningsläger inför nyår. Äppel behöver vänja sig vid den stora svarta hunden som delar bostad med Fred. Han har såklart haft jättekul och babblar oavbrutet om allt möjligt.

- Mamma, har ni sådana där skridskor som Fred har?
- Nej, jag har inga skridskor.
- Pappa, har du skridskor?
- Ja, fast inte här. De är hos farmor.
- Är dina skridskor också hos farmor, mamma?
- Nej, jag har inga. Jag kan inte åka skridskor.
- Varför kan du inte det? Är du tjock? Är du gammal?
- Hahaha, replikerar maken blixtsnabbt. Den skall in i bloggen!

Bearbetning

Äppel pratar fortfarande mycket om allt som hänt i jul. Idag kom plötsligt en monolog kring tomten.

- Tomten var så tjock. Jo, det kan man väl säga. Åtminstone där han var uppstoppad med kudde.
- Kanske han hade en bebis i magen. Tveksamt.
- Tomten hade andra händer. Andra? Det var makens vanliga händer. Inga vantar. Inte ens av med ringen.
- Bajshänder. Jaha? Som sagt, makens vanliga händer.

Eländes elände

Så fort man tar sig några dagar ledigt svämmar tvättkorgen över, dammråttorna kryper ut från sina gömställen och kylskåpet gapar tomt.

Som en riktigt rejäl baksmälla på något vis.

söndag 28 december 2008

Komplimang

Äppel ville gärna köpa en julklapp till sin pappa. Han hade bestämt sig för choklad. Choklad är lite oåtkomligt för honom och därmed den största lyxen.

Han slog också in chokladbiten med största möjliga omsorg. Ett helt ark klistermärken gick åt till att dekorera paketet.

- Vad fint det blev, uppmuntrade jag.
- Det är en bra mamma, mumlade Äppel i sin pyssellycka.
- Vad sade du? Är det en bra mamma?
- Du. Du är en bra mamma.

Det här hände som ni förstår någon dag före julafton. Men jag kommer leva på det länge.

Bromsspår

Päppel har börjat rymma från pottan efter att hon har uträttat sina behov. Det är inte speciellt käckt eftersom hon är rumphasare.

Riktigt så illa som rubriken antyder har det ännu inte varit, men det är nog bara en tidsfråga.

lördag 27 december 2008

Sammanfattning

Tomten: Succé! Äppel pratade avslappnat med tomten och gav honom till och med en hjärtlig kram utan att alls förstå att det var hans egen pappa. Päppel satt lugnt på golvet och tittade på. Inte det minsta rädd, helt otippat!

Julklappar: Lagom. Perfekt blandning till barnen med en efterlängtad skottkärra och några trevliga och hållbara leksaker, men också praktiska grejer som gummistövlar, kläder och ryggsäck.

Maten: Perfekt. Bara sånt som folk verkligen ville ha. Tack livsmedelsverket för att ni inte avråder gravida från nygjord gravad lax!

En utomordentlig jul helt enkelt.

Kaos

Det är två barn som skriker här hemma och idag är en sådan dag när jag bara tänker:

- Är det verkligen mitt problem?

Jag tror jag tar en joggingrunda och lämnar änglarna med maken.

fredag 26 december 2008

Det blir bara bättre

Vi har precis kommit hem från Teo, 5 år, och hans nya fina bilbana. Det var superhäftigt att se hur fort Äppel lärde sig tekniken att köra bilen med lagom gas för att hålla sig på banan och hur han hade stenkoll på vilket spår hans bil skulle vara på om den väl körde av. Jag trodde att han skulle vara alldeles för liten, men han hade fantastiskt roligt vilket han sade gång på gång.

När Äppel var och bytte om till pyjamas passade jag på att köra lite med Teo. Vi skrattade båda två och turades om att prejas i smala kurvan och krocka där spåren korsar varandra. Jag tycker att det är jättekul att ha barn redan nu, men fick en föraning om att det bara blir roligare och roligare!

tisdag 23 december 2008

God jul mina systrar

God jul mina systrar som reser och far.
God jul mina systrar where ever you are.

God jul du långt bort i Indianland.
Jag hoppas du ligger och njuter på strand.
Att du missar julmaten gör dig detsamma,
men ta ett glas vin och hälsa till mamma.

God jul uppe i Träsket du som åkt dit.
Du får åtminstone en jul som är vit.
Ät mycket julmat, det behövs energi
för att klara kyla, längdspår och after ski.

God jul du som korsar Atlanten på dan
när vi andra äter skinka och dansar runt gran.
Jag hoppas en skön semester du får.
Jul kan du fira ett annat år.

God jul mina systrar var ni än är.
God jul alla andra som läser det här.

Förväntningar

Allt är så mycket härligare den här julen! Det är första året som Äppel verkligen förstår vad som väntar. Han pratar konstant om tomtar, julklappar och sill. Han är så förväntansfull och jag dras med. Det är så roligt att öppna Bamse-kalendern, tända datumljuset och räkna ner dag för dag. Jag känner mig som ett barn på nytt.

Någon gång har det hänt att maken och jag funderat på om Äppel kommer bli besviken på själva dagen som man själv kan bli när man byggt upp för höga förväntningar. Så har vi slagit bort farhågorna med att det faktiskt kommer att bli ett överrumplande himmelrike för en treåring med alla julklappar, ljus, tomtar, all mat med mera.

Så i förmiddags när vi gjorde en bussutflykt pratade vi lite om morgondagen.

- Tänk att det är julafton imorgon, sade jag.
- Ja, svarade Äppel och tittade drömmande ut genom fönstret. Och det kommer att vara snö här överallt.
- Nej, det är inte alltid snö på julafton. Jag tror inte det kommer att vara det.
- Jag tror det.

Så om Äppel blir besviken imorgon skyller jag på Astrid Lindgren och Jujja Wieslander.

Sista minuten

Jag tycker inte om att vara sent ute. Och det är inte ofta jag är det. Julklapparna brukar till exempel vara färdigköpta innan Lucia. Därför är jag lite upprörd över att det faktiskt kan löna sig att vänta med inköp till dagarna före jul. När vi skulle köpa tomteskägg igår var det redan halva priset på alla julgrejer. Hur är det möjligt att de säljer ut grejer just när folk behöver dem som mest? De som har planerat och handlat redan i början av december straffas alltså för det med större hål i plånboken?

En sak som jag har satt i system att skjuta på och som dessvärre inte lönar sig är sömnaden av överkast. Redan i slutet av förra året kom jag på att jag skulle ge Äppel ett hemsytt överkast i lapptäcke-teknik. Jag orkade dock inte ta tag i det inför den stundande julen, men i år har jag haft det lite i bakhuvudet och samlat på mig tyger för ändamålet. Eftersom det inte är så långt kvar tills Päppel får riktig säng kom jag på att jag kunde sy ett till henne i födesledagspresent först. Det blev färdigt på eftermiddagen på självast dagen. När det var dags för Äppels födelsedag satt jag där och slet igen. Dagen före födelsedagen återstod bara bakstycke. Vilket antiklimax när fleecetyget var slut i butiken!

Nu har jag dock haft det hemma i flera veckor. Varför har jag inte sytt fast det när han skall få det imorgon? Suck! Annorlunda uppesittarkväll här alltså.

måndag 22 december 2008

När andra jobbar

Det känns så skönt att sitta här och bara titta när maken kämpar med att slå in sina julklappar. Det är så det är när man är ut i god tid... eller kanske när man slipper köpa klappar till hela släkten.

Jag kanske borde bocka av Njuta av julfriden från listan. Jag borde definitivt sluta äta nötter i allafall.

Det är den åldern

Det ljuder skönsång här hemma:

- Bajs och kiss, bajs och kiss.
- Äppel, du får gå någon annanstans och sjunga det där. Jag vill inte höra.
- Det är inte jag. Det är den här legogubben.
- Då får han gå någon annanstans.
- Han skall inte sjunga om bajs och kiss mer.
- Okej.
- Inte bajs, inte kiss. Inte bajs, inte kiss.
- Suck.

söndag 21 december 2008

Substitut

Maken har hela tiden trott att det betyder pappa när Päppel säger pappapappapp. Jag har tyckt att det är lite konstigt att hon så ofta gastar efter honom när hon är gnällig och han inte är i närheten.

Nu har jag dock upptäckt vad det betyder.

Napp.

Bråda dagar

Klä granen
Sy stor julduk
Köpa röd tråd
Sy löpare
Sy liten duk till teverummet (utgår till förmån för sista punkten)
Sy fast fleecebakstycke på Äppels överkast
Fixa makens julklapp
Slå in klappar
Grava lax
Göra gravlaxsås
Baka julbröd
Göra saffranssill
Göra romsill
Besöka julmarknad
Klippa Äppels hår
Se till att finkläder är rena och strukna
Kolla att maken köpt tomteskägg Köpa tomteskägg
Njuta av julfriden

lördag 20 december 2008

Självklart!

När vi var på julbord tog Äppel en närmare titt på restaurangens julgran. Han knackade ihärdigt på en julgranskula och utbrast:

- Det är inget riktigt äpple.

Lite lustigt tyckte jag. I och för sig kunde jag förstå att han tyckte att de påminde lite om äpplen, men inte förrän Ernst Kirchsteiger berättade att julgranskulorna faktiskt ersatte och symboliserar äpplen insåg jag hur logiskt det faktiskt är.

Alltså Äppel och Ernst. They are like this.

Gravidklubben

Igår hade vi föräldragruppen på besök. Det var dem jag hängde med när Äppel var liten och vi har således ett gäng halvvilda treåringar nu. De är ihärdiga i den åldern. De ger sig liksom inte förrän de har dragit fram varenda leksak i hela huset och vräkt ut dem på golvet. De lyckades snoka rätt på lådor med prylar som jag ställt undan och de plockade lakan och till och med madrasser ur docksängen. De verkade ha riktigt kul!

I sommar kan vi återskapa mammagruppen så gott som intakt. Fyra av fem är gravida. De andra väntar tvåan. Jag känner mig lite som en barnfabrik.

torsdag 18 december 2008

Riktigt läskigt

Päppel är inte av den modiga sorten. Bland okända människor klättrar hon helst på mamma och aktar sig noga för att bli tvungen att hasa runt på golvet.

Om hon ser ett alltför stort gosedjur ryggar hon. Skulle gosedjuret dessutom falla framåt börjar hon skaka och gråta.

När Päppel vistas i samma rum som en hund är hon panikslagen. Det spelar ingen roll att hon hänger runt mammas hals och hunden inte ens når hennes fötter.

Stackars Päppel. Hon är verkligen rädd för allt som är okänt, lurvigt och rör sig. Jag börjar undra om det här med tomte verkligen är en bra idé.

Julklappsskörd

Eftersom mina familjemedlemmar* är utspridda från Chile till Norrland i jul har vi bestämt att inte byta julklappar. Idag har jag därför med fasa insett att jag nog redan öppnat merparten av det jag kommer få. Och jag är inte helt nöjd. Här är min skörd:

1. Ett salt- och pepparset från Bodum med polisens logga diskret tryckt i nederkanten. Ganska fin julklapp, men inte direkt vad jag önskat mig.

2. En kokbok av Lisa Förare Winblad. Bra grej egentligen. Och jättetrevligt initiativ av Middagsfrid, men det är den tredje kokboken jag får sedan augusti och jag börjar mest få dåligt samvete över att jag aldrig tar mig tid att inspireras av dem.

3. En t-shirt från Neova med en stor åtta (8) på. Och därunder texten "Vi pelletseldare släpper ut 8 ton mindre koldioxid". I storlek L. Jag får bli väldigt desperat fram emot vecka 39 för att ta på mig den.



* Inte maken, Äppel och Päppel såklart utan mamma, pappa och syrrorna.

Mammaliv

Ni kanske undrar varför jag bloggar så dåligt? Det är bara för att jag är ute och svirar så mycket.

Igår hann jag med BVC, lekträff i bollhörna och barnkalas. Nu skall jag strax rusa till MVC och sedan föreslog en annan mamma lunch i köpcentret. Då måste man ställa upp.

Någon nitisk kalenderslav kanske funderar på om inte jag borde jobba idag. Lugn, jag har koll. Jag har bytt till imorgon. Blir nog svårt att hinna blogga då också. Jag får försöka kompensera ikväll.

tisdag 16 december 2008

Kurragömma

När jag var gravid med Päppel var det vissa som påstod att det syntes redan i vecka åtta. Riktigt så illa är det inte den här gången. Jag tycker inte alls att det är problem att dölja fast jag är i vecka tolv. Framåt kvällen är det i och för sig ganska skönt att puta med magen när jag skrotar omkring här hemma, men jag blev förvånad när Äppel plötsligt började känna på min mage.

- Mamma. Du har stor mage.

Jag kom helt av mig. Medan jag funderade på vad jag skulle svara kom något ännu mer oväntat:

- Är Päppel där inne?

Mammas pojke

Äppel älskar änglaspelet.

Hela eftermiddagen och kvällen ville han sitta i soffan och mysa och lyssna på klangen.

Åh, vilken stämning!

Julstök

För den som bryr sig berättar jag att den goda julstämningen fortsätter att utvecklas här hemma.

1. Sillfiléerna ligger i vatten och skall snart få en skön lag att simma vidare i.
2. Äppel och jag har dammsugit och tagit fram alla tomtar. Och änglaspelet! Jag älskar det. Maken kommer sucka när han ser det.
3. Mitt jultyg har kommit. Nu skall det bara fållas lite och sedan simsalabim kommer det kallas julduk.
4. Äppel går och sjunger någon sång om Maria.

Du bryr dig inte? Då skulle du inte ha läst. Rubriken gav faktiskt ett hum om vad inlägget handlade om.

Prinsesståg

Nu måste jag publicera de sista Lucia-anekdoterna innan det blir för inaktuellt.

Igår morse fick Äppel syn på stjärngossestruten och föreslog att vi skulle gå luciatåg igen. Jag sade att vi inte hann med det eftersom vi strax skulle gå till förskolan.

- Men vi kan gå efter jobbet*, föreslog Äppel.
- Det är pappa som hämtar dig idag, men du kan fråga honom om ni kan gå.
- Då skall jag vara stjärngosse. Pappa kan vara prinsessa.
- Vänta till jag kommer hem så jag kan titta.

På förskolan fick föräldrar och syskon vara kvar en stund för att se luciatåget. En klass från skolan kom och lussade. Vi pratade om detta senare vid middagen.

- Har du berättat för pappa att det kom ett luciatåg till jobbet? frågade jag.
- Åh, var det fint? frågade maken.
- De gick in med skorna på, svarade Äppel. Visst gjorde de mamma?
- Det kanske de gjorde, men det var nog för att de inte kunde ta av sig skorna när de hade ljus i händerna.
- Men hon som var blå kunde ta av skorna, invände Äppel. Hon hade bara ljus på huvudet.
- Hon som var blå? reagerade maken.
- Öööh. Alltså Lucian såg indisk ut.


* Varken dagis eller förskola är godkäda begrepp här hemma. Äppel rättar alltid. Jobbet skall det vara.

måndag 15 december 2008

Influerad av tevevåld

Nu kommer jag att lägga fram bevis för att barn påverkas av våld på teve.

I helgen var Äppel hos farmor och farfar och hade där fått se två avsnitt av Tom och Jerry. Vi pratade lite om det i bilen när vi åkte därifrån.

- Såg du på Tom och Jerry?
- Tom och Jerry?
- Ja, på teve. Katten och musen.
- Det kom en hund och mosade katten.
- Oj, men det var bara på låtsas.

En stund senare skulle vi promenera upp för en lång backe och Äppel drog igång en lång monolog:

- Oj, skall vi så högt? Mamma, tänk om Päppel var med. Du kanske skulle bära henne och så tappade du henne. Då ramlade hon ner för hela backen. Sedan kom det blod. Det kom en stor lastbil och körde på henne. Och mosade henne. Med hjulet.

Där någonstans fick vi tyst på honom. Och jag bannlyser härmed Tom och Jerry för de närmsta åren.

söndag 14 december 2008

Mansslukerskan

När Äppel var bebis lekte han med fina skallror, mjuka böcker och annat anpassat för riktigt små människor. Han hade i och för sig inget val. Det var det som fanns i vårt nyblivna barnhem.

Päppel däremot har ett helt annat utbud. Det finns bilar, dockor, kastruller, duplo, klossar och saker för att fylla en mindre affär. Antingen har hon varit väldigt tidig och sofistikerad i sina val eller också är leksaker för något äldre barn egentligen roligast för de minsta också. Hon sitter ofta och vispar i någon bunke, brummar runt med en liten bil eller kastar duplobitar omkring sig.

Allra allra mest gillar Päppel duplogubbarna. De är tydligen inte bara roliga utan dessutom väldigt goda. Man ser henne nämligen alltsom oftast med ett par ben stickande ut ur munnen medan hon rumphasar omkring här hemma.

Julhelg

Jag börjar komma i stämning!

Helgen inleddes alltså med luciatåg. Äppel vaknade dock halv sju så det slutade med att han och jag lussade för de andra. Lika bra var det för vi upptäckte att maken inte kunde stå raklång med stjärngossestruten i sovrummen. Vår sammanlagda utstyrsel var ett lucialinne, en pyjamas, en strut och två levande ljus. Framträdandet bestod av första versen av Natten går tunga fjät. Så man kan nog sammanfatta det som ett minimalistiskt luciatåg.

Efter det har helgen fortsatt i julens tecken. Glöggbjudning på lördag och därefter nygriljerad skinka på vörtbröd och idag eskalerade det hela med julbord. Efter det var jag så i stämning att jag införskaffade lite sillfiléer för vidare bearbetning under veckan.

Jag börar känna mig redo för att jula loss helt enkelt! Blir nog till att pynta, laga mat och handla klappar hela veckan om jag skall upprätthålla nivån.

Godispremiär

Äppel har aldrig fått godis. Det är egentligen ingen stor grej. Vi tycker helt enkelt att det är lika bra att vänta så länge det fungerar.

För Äppel har det blivit naturligt. På samma sätt som vuxna dricker vissa drycker som inte är för små barn så är en del ätbara saker ockå förbehållet dem. Det har i och för sig lett till en del lustiga uttalanden från Äppels sida. Inför treårsdagen satt han t.ex. och spekulerade om sina kommande presenter:

- Jag kanske får russin. Eller kanske choklad. Då kan jag ge den till er.

Nu är Äppel dock bjuden på barnkalas i veckan och vi har sagt att om det blir godis kan vi inte neka honom när alla jämnåriga äter. Så när vi var på glöggkalas igår bestämde vi innan att vi lika gärna kunde kolla hur han reagerade med godis redan då.

Det började med att en lite äldre flicka visade honom att det fanns skumtomtar i en skål. Äppel tittade intresserat och lade tillbaka locket. En stund senare såg han samma tjej äta ischoklad och kläckte:

- Barn får inte äta choklad.

Vi förklarade att hon var lite större och att hon nog fick det för sina föräldrar. Sedan sade jag att han fick ta en skumtomte. Den glufsade han glatt i sig, men gick sedan och lekte igen. En stund senare kom han tillbaka och frågade om han fick lov att ta en till. Jag sade ja, men att det räckte sedan. Bara så. Det blev aldrig någon stor grej. Jag som hade förväntat mig en kille som inte skulle kunna slita sig från godisskålen.

fredag 12 december 2008

Kleopatras kam

Jag gillar Maria Ernestam. Jag blev både glad och förvånad när jag insåg att hon gett ut två böcker som jag inte läst. Nu har jag plöjt den första av dessa: Kleopatras kam.

Den levde upp till förväntningarna. Liksom de tidigare böckerna är den humoristisk och underfundig samtidigt som den ger en intressant inblick i karaktärernas tragiska förflutna och utmanar deras värderingar. Och självklart innehåller boken ett flertal oförutsedda skruvar!

Härligt att jag har Alltid hos dig att se fram emot.

Se nu nalkas Lucia

Jag har sett fram emot Luciamorgon. Mina barn är för små för att klä ut sig, sjunga och servera lussekatter. Därför tänkte jag passa på att göra det själv. Vem vet hur många år jag får göra det innan ungarna tar över.

Planen var att maken och jag skulle väcka dem med stämningsfull sång* och att vi sedan skulle fika framför Luciamorgon på teve. Men jag börjar tveka. Varför börjar det så vansinnigt tidigt? Är det sunt att ställa klockan på kvart i sju för att hinna med spektaklet?


* Från min sida i allafall. Jag tror tyvärr inte att maken kan några av sångerna.

torsdag 11 december 2008

Bästa hotet

Jag gillar inte hot som uppfostringsmetod. Fast ibland faller jag dit. Man är ju inte mer än människa.

Våra små är oftast änglar vid läggning. Vi lägger dem i varsin säng, släcker lampan och går ut. En stund senare sover de. Ibland kommer Äppel dock in i en busperiod. Just nu är en sådan. Någon sen kväll hittade vi honom skavfötters med Päppel i spjälsängen. Bedårande den gången när båda sov sött, men inte nästa dag när han höll igång så hon grät av trötthet. Vi tjatar om att han skall ligga stilla och tyst i sin säng, men inget hjälper. Lampor tänds, leksaker kastas omkring och det är inte tyst många minuter i taget.

Det är då trumfkortet kommer fram. Vi hotar med att flytta Päppel till vårt sovrum. Det räcker med att göra en ansats att bära iväg spjälsängen så lovar Äppel att vara snäll som ett lamm och snart sover de lika sött som vanligt.

Punkigt

Jag har knappt lagt märke till Lena Adelsohn Liljeroth. Förrän nu. Visst var hennes nobelklänning hur cool som helst?

Känns som något jag själv skulle kunna sätta på mig för att utmana etablissemanget, men ändå inte bryta mot de oskrivna reglerna. För femton år sedan hade jag nog matchat med ett par Doc Martens, men fullt så modig är jag inte längre.

Tiden är konstruerad

Så här kan det låta när jag skall berätta något:

- När jag var och handlade i torsdags... eller förresten var det i torsdags? Nej, i onsdags. Jo förresten, det måste ha varit i torsdags...

Äppel, däremot, berättar alltid med osviklig säkerhet:

- I torsdags när pappa och jag målade lekstugan.

Han menar i och för sig i somras, men vad har det för betydelse? Och jag kan inte låta bli att fundera över vem av oss som gör sig bäst förstådd.

onsdag 10 december 2008

Hjälpsam

Äppel har en taktik. Om jag frågar vad han gör svarar han så gott som alltid:

- Jag är här.

Anledningen till att jag frågar är såklart för att jag anar oråd och jag blir knappast mindre orolig av hans svar. Det är ganska tydligt att han försöker mörka. Så jag upprepar min fråga tills jag får svar. Imorse löd det så här:

- Jag tar ur lakanen ur din säng.
- Nej! Varför?
- För att Päppel har kräkts där.

Inte en chans. Hon kan inte gå upp för trappan själv. Men, lite mer jobb för mamma skadar väl aldrig?

Namnlös

Jag blev lite inspirerad av det här inlägget om bonussläktingar. I vår familj har vi morfar och Lisbeth. Morfar är såklart en helt vanlig biologisk släkting, men ni fattar.

Äppel hade en gång en period när han var väldigt fascinerad av namn. Han visste vad alla släktingar hette i både andranamn och efternamn. En dag gick han och rabblade på väg hem från förskolan och räknade upp morfar och farmor och alla de andra. Sedan blev han fundersam.

- Mamma? Lisbeth heter?
- Öhh, alltså Lisbeth heter Lisbeth. Det är inte som med morfar att hon kallas något annat.

Kort tystnad.

- Lisbeth inte har namn.

Många munnar

Jag ser verkligen fram emot ett tredje barn. Det kommer bli urkul! Jag har egentligen bara en farhåga: tandborstningen.

Alltså, Pirum kommer troligtvis att få sin första tand innan Äppel fyller fyra. Då skall vi borsta tänderna på tre barn i sex års tid! Två gånger om dagen!

Jag som är så less på att borsta tänderna på trilskande barn redan nu.

tisdag 9 december 2008

Är Felicia ett hästnamn?

Barnen i Äppels förskolegrupp har fått var sin underbar trähäst att sköta om. Deras fröken har själv tillverkat dem av en björkklabbe med svans, ben, hals och huvud. Hästarna kom till barnen en dag när Äppel var sjuk och hade vid ett dop fått namn som Lilla Gubben, Felicia och Pålle.

När Äppel kom tillbaka fick han ta emot sin sköthäst och fröken sade att han kunde tänka ut ett namn så att de kunde döpa hans häst också. Äppel funderade länge. Efter någon vecka hade han bestämt sig för att kalla hästen Plupp. Det var inte helt taget ur luften utan kom från den blåhårige fjällvarelse vi läser om ibland. Maken och jag tyckte att han valt ett bra namn. Döm om min förvåning när han kom hem från förskolan med gråten i halsen.

- Fröken säger att min häst inte heter Plupp.
- Nehej!? Vad heter den då?
- Blacken.
- Blacken? Jaha. Vet du Äppel, jag tycker du kan kalla hästen Plupp i allafall.
- Mmmmm, funderade Äppel. Och så ett lyckligt utrop:
- Den kan heta Plupp-Blacken.

måndag 8 december 2008

En halv gul sol

Jag brukar sällan fångas av faktaspäckade historiska skildringar. Speciellt inte om de handlar om krig. Därför är Chimamanda Ngozi Adichies En halv gul sol så speciell.

Här får vi lära känna en familj i Nigeria redan innan Biafra-kriget bryter ut och sedan följa allt det fruktansvärda från deras perspektiv. Boken är intressant på flera plan och behandlar många olika områden såsom rasfrågor, kärlek, svek och barnlöshet.

Det är imponerande hur författarinnan väver med alla dessa trådar och jag får lite lätt prestationsångest när jag inser att vi är födda samma år. Kanske dags att ge ut mitt epos snart?

Helt klart ett tips till önskelistan!

söndag 7 december 2008

Tikka masala

Päppel är ganska verbal. Hon kan en del ord såsom mamma, pappa, titta, där, tack och hej. Hon är också duktig på att härma. Som en liten papegoja upprepar hon saker man säger. När jag sade till Äppel att akta lillasyster ekade hon klockrent:

- Akta. Akta.

Men allra mest pladdrar hon på sitt eget språk:

- Dikki, dakk. Takka takka, tikka.

Jag blir så sugen på indiskt.

lördag 6 december 2008

Charmtroll

Äppel kommer blir en riktig charmör. Han är helt otrolig på att kommentera saker som:

- Mamma, har du klippt dig?
- Har du nya byxor?
- Titta, en ny lampa!

Och när han får presenter visar han genuin uppskattning. När han fick sin arbetsoverall utropade han till exempel genast hur fin den var. Och sedan ville han ha den både på IKEA och hos barnvakt dagen efter. På kalaset igår fick han bland annat en hjälm som han inte ville ta av sig ens vid middagen och ett par byxor som han genast drog på sig över jeansen.

Jag känner mig verkligen stolt när han får givarna att känna sig uppskattade på det här sättet och hoppas att det aldrig kommer en dag när han besviket kastar ifrån sig mjuka paket.

fredag 5 december 2008

Håll till godo

Okej, det uppskattades tydligen. Så här kommer lite till.

Precis när Päppel skulle uträtta sina behov ringde en kompis. Så med luren fastklämd mellan örat och axeln körde jag hela proceduren: torka rumpan, klä på Päppel, hälla ut med ett plums i toaletten, spola, tvätta ur pottan och tvätta händerna. Ivrigt pratandes om annat.

Så plötsligt insåg jag hur det måste låta och kände mig nödgad att förklara:

- Alltså, det är inte jag som går på toa. Det är Päppel.

Kalas

Ikväll är det dags för det första av Äppels två treårskalas. Båda två kommer gästas av enbart vuxna släktingar. Barnkalas har vi som tur är sluppit bli bjudna på hittills och inte en chans att vi blir de som introducerar denna typ av kaotiska tillställning. Äppel är dock hur nöjd som helst med att det kommer människor han gillar och räknar med både presenter och tårta.

Jag förklarade redan dan före dan att det inte skulle bli något kalas på det riktiga datumet. Det gick tydligen inte in för det första Äppel sade när han vaknade var:

- Har inte gästerna kommit än?

Sedan förstod han äntligen upplägget så när morfar ringde och gratulerade berättade han lite besviket:

- Jag har fått en arbetsoverall och en grävmaskin. Men jag får ingen tårta.

torsdag 4 december 2008

Kedjebrev

Okej, jag svarar. Men jag skickar inte vidare. Det är emot mina principer. Detta är ett förklätt kedjebrev och jag har blivit noga avrådd från sådana av mamma.

REGLER

1. Publicera reglerna på din blogg.
2. Svara på de sex 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar

8 FAVORITPROGRAM

Jag tittar faktiskt inte så mycket på teve. Jag har inte tid. Och så har vi inte så många kanaler. Jag vet inte vilket som egentligen bidrar mest till mitt sparsamma burkgluttande. Men, så svårt skall det väl inte vara att krysta fram åtta program. Utan inbördes ordning.

1. Desperate Housewifes (jag följde det i princip plikttroget så länge vi hade femman)
2. Greys Anatomi (dito)
3. House (började se det när vi hade förlorat femman, slutade när fyran försvann fast nu är den tillbaka. Kanske skall återuppta tittandet.)
4. Äntligen hemma (skönt med program man inte behöver följa)
5. Idol (har sett en säsong. När jag var gravid med Päppel. Vi var många i teverummet på BB på fredagkvällen.)
6. Twin Peaks (minns typ ingenting, men jag följde det)
7. Aktuellt (okej, börjar bli tråkig nu)
8. Alla vi barn i bullerbyn (som motvikt till Aktuellt då)

8 SAKER JAG GJORDE IGÅR

1. Sjöng för världens finaste tre-åring
2. Käkade korv på IKEA
3. Kollade på några begagnade stolar som jag funderar på att köpa (har till makens förtret sålt våra matsalsstolar lagom till alla decemberbjudningar)
4. Hängde upp den superfina kökslampan som kom med posten (nu är jag verkligen nöjd)
5. Beställde tyger på Internet (jag toksydde för att få Äppels lapptäcke klart till födelsedagen och när jag i sista sekunden sprang till tygaffären för att köpa fleece till baksidan var det slut!)
6. Tog en riktig tantpromenad med en annan mamma när barnen lagt sig
7. Våndades över att jag skulle behöva gå upp strax efter sex för första hela arbetsdagen
8. Läste ändå för länge innan jag släckte lampan

8 SAKER JAG SER FRAM EMOT

1. Att böckerna jag beställt skall komma
2. Julbord på Vaxholms kastell
3. Luciamorgon på teve
4. Adventsspiral på förskolan
5. Att Päppel börjar äta själv med sked
6. Nyårsafton!
7. En eventuell semester på varmare breddgrader i början av nästa år
8. Förlossningen (jag tycker det är hur häftigt som helst att föda barn)

8 FAVORITRESTAURANGER

1. Teppanyakistället i Nanjing (finns det något lyxigare än en egen kock som står och lagar till obegränsat med underbar mat bara till oss? För dryga hundralappen per skalle!)
2. Grill (hade faktiskt min 30-årsmiddag där. Relativt lyxigt till humana priser.)
3. Helenes krog på Sankt Eriksgatan (bästa fajitas-tallrikarna. Stooora portioner.)
4. Greken på hörnet
5. Primo chiao chiao (bästa pizzorna)
6. Den trevliga restaurangen vi var på två gånger i Köpenhamn (stora portioner och vin per cl)
7. Mamas och tapas (alltid lika gott. Mmmm... patatas bravas)
8. À la crêpe (alltid kul med koncept. Och cider är en trevlig måltidsdryck)

8 SAKER PÅ MIN ÖNSKELISTA

1. Slippa alla framtida utmaningar av denna typ
2. En månad med familjen på en strand i Thailand eller motsvarande
3. Nya matsalsstolar
4. Slippa städa
5. Färre maginfluensor
6. En barnfri helg på trevligt hotell
7. Tid att läsa en massa böcker som ligger på väntlista
8. Och så fred på jorden

8 JAG UTMANAR

Absolut ingen! Skyller på kedjebrevsprincipen, men viskar lite generat att jag inte känner några bloggare. Jag kan väl inte bara hoppa in hos folk och utmana dem utan att någonsin ha gett mig tillkänna förut?

Och alla! Ingen nämnd ingen glömd. Den som känner sig sugen kan ta åt sig.

Sällskapsrum

Egentligen hade jag tänkte bespara er inlägg om våra toalettvanor, men det händer så mycket lustigt så jag kommer nog få tulla på den regeln då och då.

Utan att bli alltför ingående avslöjar jag att Päppel satt på pottan och jag på toaletten. In kom Äppel med tre stora arbetsmaskiner.

- Vad gör du Äppel?
- Jag skall jobba.
- Men måste du vara här inne?
- Ja.
- Varför?
- Det är trevligt här.

Slit och släng

Min mobiltelefon sjunger på sista versen. Det är glapp så att den knappt går att ladda. Jag bestämde mig för att ta upp detta med min chef. Jag slipade argumenten och beskrev det frustrerande med att jag aldrig vet om jag kommer lyckas ladda den tillräckligt för att använda den nästa dag.

Chefen tittade lite konstigt på mig och sade att om det var fel på den måste jag självklart ha en ny. När jag kilade vidare till administratören för att dubbelkolla att det inte fanns någon bättre begagnad tittade hon i sina listor över mitt nuvarande innehav.

- Men du har ju haft din sedan 2004! Självklart skall du unna dig att beställa en ny.

Man kan ju nästan tro att det är en relik från stenåldern jag dras med.

onsdag 3 december 2008

Vi finns!

Det låg ett handskrivet kuvert i brevlådan idag. Med alla fyra familjemedlemmars namn på. Jag började hoppas, men höll mig från att öppna tills jag kommit in.

Det var precis vad jag önskade helst av allt: en inbjudan till nyårsgalej!

Nyår är min största ångesthelg. Det slutar ofta med att vi antingen firar på egen hand eller hamnar på något som känns lite krystat. Typ en middag med två par som vi sällan umgås med eller en stor fest där vi inte känner värden utan blir medbjudna av kompisar.

Jag fattar inte hur det går till, men det känns som att alla andra börjar planera nyår i september. När vi börjar fråga runt bland vänner i slutet av november är de redan upptagna sedan länge och vi inser att det är för sent för oss att ställa till med en fest. Så vi fortsätter höra oss för tills vi blir medbjudna på den där festen där vi inte känner någon.

Men i år. Tack kära värdpar för att ni besparar oss nästan en månads ångest.

Gissa låten

Välkomna kära läsare!

Här får ni något att klura på under dagen.

Äppel har en gräslig plasttomte från Kina som han fick från sin morfar när han fyllde ett år. Den är inte bara ful. Den sjunger dessutom en julsång på mycket hög volym varje gång den blir puttad eller står lite snett. Eftersom den har rund botten har den en tendens att starta av sig själv lite när som helst. I två jular har Äppel varit rädd för denna, vilket bara har varit positivt. Vi har till och med fått plocka ur batterierna.

Igår var vi i en butik och Äppel fascinerades av en annan sjungande tomte. För att få honom därifrån lovade jag att ta fram Kina-tomten när vi kom hem. Nu älskar han den tyvärr. Den sjunger och sjunger. Det gör även Äppel:

- En gubbe, en gubbe...

Någon som kan gissa vilken jullåt det skall föreställa?

UPPDATERING: Det känns som att det är roligare att jag avslöjar det rätta svaret eftersom ingen var gissningssugen: Jingle Bells.

Grattis Äppel

Idag fyller vår store kille tre år! Hipp hipp hurra och grattis!

Vi tänkte fira med att ett besök på tivoli. Det vill säga IKEA. Äppel kopplade givetvis genast. Tre år: bollhav.

Så förhoppningsvis blir det kanonkul lek för födelsedagsbarnet och lite lugn julpyntshopping för mamma och Päppel.

tisdag 2 december 2008

Offentlig

Oj!

Nog för att jag kalkulerat för att någon skulle kunna hitta hit när jag kommenterade på Inte måla där. Jag tänkte faktiskt att det skulle vara kul att se om syrran som tipsade mig om denna roliga blogg snokade sig ända hit. Men aldrig någonsin hade jag kunnat drömma om att jag skulle få en länk direkt från författarinnan.

Jag är rörd av det fina omnämnandet. Dock inte av utmaningen. Känner mig liiiite pressad, men jag återkommer om detta.

Dessutom är jag allt lite förskräckt. Vi har inte berättat om Pirum för någon. Och nu hittar plötsligt folk hit. Hoppas att de som känner mig ger sig tillkänna!

måndag 1 december 2008

Frihet är relativt

Första dagen på jobbet efter föräldraledigheten! Jag kände mig så fri när jag knatade mot arbetsplatsen utan barnvagn. Hela eftermiddagen slipper jag fundera på blöjbyten, sovpass och mellanmål.

Undrar om jobbet kommer kännas som en stor frihet om några månader...

Ormet kryper

Är det inte ganska ovanligt att ett barn på dryga tretton månader som har rumphasat i evigheter börjar krypa så smått? Det gör i allafall Päppel. Fast hon tycker inte att det är speciellt praktiskt. Man ser inte så mycket och det är svårt att ha saker i händerna. Så det brukar bara bli några enstaka krypsteg.