Det här var året när vi på allvar blev en tvåbarns-familj. Nog för att Päppel är född redan i oktober 2007, men hon tog sig inte ur bebiskorgen förrän i år. Med henne kom syskonkärlek, bus och kramar. Det är hur underbart som helst när barnen blåser varandra i magen eller skjuter bilar mellan sig och skrattet porlar ur bägge två. Syskonsituationen innebär självklart även konflikter och tillhörande skrik och gråt. Äppel är snabb med att rycka leksaker ur händerna på Päppel eller att dra i henne tills hon protesterar högljutt, vilket han tyvärr inte verkar uppfatta alls.
Det känns också som att det är i år vi har kunnat göra saker tillsammans med Äppel på ett helt nytt sätt. Han är inte längre ett småbarn som bara uppskattar sandlådan. Vi har varit på Grönan och åkt både nyckelpigan och elefanterna så att det killat i magen. Vi har åkt vattenrutschkana trettio gånger i följd utan att Äppel visat minsta tecken på att tröttna. Vi har kunnat prata om och se fram emot kalas, födelsedagar och inte minst julen tillsammans. Äppel har ridit på en ponny och åkt pulka i riktig backe. Det har varit hur roligt som helst tycker mamma, som passar på att känna sig som ett barn på nytt.
Men det är också liiiite skrämmande hur fort det går. Nu kan Äppel gå på lekträff utan föräldrar och det är säkert bara ett ögonblick tills han vägrar att ha mamma med sig någonstans. Bäst att fortsätta njuta av dagarna så länge det varar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar