Det låg ett handskrivet kuvert i brevlådan idag. Med alla fyra familjemedlemmars namn på. Jag började hoppas, men höll mig från att öppna tills jag kommit in.
Det var precis vad jag önskade helst av allt: en inbjudan till nyårsgalej!
Nyår är min största ångesthelg. Det slutar ofta med att vi antingen firar på egen hand eller hamnar på något som känns lite krystat. Typ en middag med två par som vi sällan umgås med eller en stor fest där vi inte känner värden utan blir medbjudna av kompisar.
Jag fattar inte hur det går till, men det känns som att alla andra börjar planera nyår i september. När vi börjar fråga runt bland vänner i slutet av november är de redan upptagna sedan länge och vi inser att det är för sent för oss att ställa till med en fest. Så vi fortsätter höra oss för tills vi blir medbjudna på den där festen där vi inte känner någon.
Men i år. Tack kära värdpar för att ni besparar oss nästan en månads ångest.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Grattis!! Vi är fortfarande osynliga! Vi ska försöka bjucka in till fest men vi kommer aldrig riktigt till skott, undrar om vi blir själva i nyår??? :|
Åh, det känns skönt att det finns fler. Fast nu tillhör jag ju inte klubben längre utan unnar dig gärna ett stort nyårspartaj!
Så sant som det är sagt - nyår ger ångest! Kram, Jennie
Skicka en kommentar