Prinsesståg

Nu måste jag publicera de sista Lucia-anekdoterna innan det blir för inaktuellt.

Igår morse fick Äppel syn på stjärngossestruten och föreslog att vi skulle gå luciatåg igen. Jag sade att vi inte hann med det eftersom vi strax skulle gå till förskolan.

- Men vi kan gå efter jobbet*, föreslog Äppel.
- Det är pappa som hämtar dig idag, men du kan fråga honom om ni kan gå.
- Då skall jag vara stjärngosse. Pappa kan vara prinsessa.
- Vänta till jag kommer hem så jag kan titta.

På förskolan fick föräldrar och syskon vara kvar en stund för att se luciatåget. En klass från skolan kom och lussade. Vi pratade om detta senare vid middagen.

- Har du berättat för pappa att det kom ett luciatåg till jobbet? frågade jag.
- Åh, var det fint? frågade maken.
- De gick in med skorna på, svarade Äppel. Visst gjorde de mamma?
- Det kanske de gjorde, men det var nog för att de inte kunde ta av sig skorna när de hade ljus i händerna.
- Men hon som var blå kunde ta av skorna, invände Äppel. Hon hade bara ljus på huvudet.
- Hon som var blå? reagerade maken.
- Öööh. Alltså Lucian såg indisk ut.


* Varken dagis eller förskola är godkäda begrepp här hemma. Äppel rättar alltid. Jobbet skall det vara.