goda: årets första semla (en liiiten bara)
fynd: finfina träbilar till pojken som har ettårskalas imorgon
lyx: krogen ikväll med två av mina systrar
citat: mamma, jag är stark som en plätt
nyttiga: står mellan två korta promenader till dagis och ett äpple
fredag 23 januari 2009
Bättre sent än tidigt
Päppel har äntligen börjat äta själv med sked. Hon har varit totalt ointresserad fram till för några dagar sedan. Ett tag skulle hon i och för sig bara äta själv, men då var det de redskap gud gav henne som användes. Annars har vi matat. Och matat. Den största nackdelen med det är att det är svårt att själv hinna äta samtidigt och vi brukar försöka ha gemensamma middagar här hemma.
Nu har det i alla fall vänt, som sagt. Och då visar det vilken fördel det var att vänta. Hon äter verkligen bra. Det känns som att vi slapp ett helt kapitel av småbarnstiden med mat som sprättes hit och dit och skedar som vändes upp och ner innan de kom in i munnen.
Nu hoppas jag att detta mönster kommer följas även för andra färdigheter. Vem vet, endera dagen kanske hon bara reser sig upp och skuttar iväg och så slipper vi hela den tultande tiden.
Nu har det i alla fall vänt, som sagt. Och då visar det vilken fördel det var att vänta. Hon äter verkligen bra. Det känns som att vi slapp ett helt kapitel av småbarnstiden med mat som sprättes hit och dit och skedar som vändes upp och ner innan de kom in i munnen.
Nu hoppas jag att detta mönster kommer följas även för andra färdigheter. Vem vet, endera dagen kanske hon bara reser sig upp och skuttar iväg och så slipper vi hela den tultande tiden.
torsdag 22 januari 2009
Passbestyr
Äppel fick sitt pass vid dryga två månader. Det var ett litet äventyr. Jag tyckte att det var smidigt att han hade sovit en stund och väckte honom lagom till fotograferingen. Passhandläggaren var nog inte så van vid barn för hon undrade om han kunde sitta själv. När jag hade tydliggjort att han inte kunde det så fick jag hålla honom i knät med en skärm emellan oss. Trots tuppluren var Äppel på ett förskräckligt humör och gallskrek. Jag tyckte inte att det gjorde något. Han skulle knappast bry sig om att passbilden inte var till hans fördel. Tyvärr fungerade det inte så. Man måste nämligen ha ögonen öppna på bilden och det har inte spädbarn som gallskriker. Så det blev till att gå ifrån och amma och sedan göra ett nytt försök. Nu var Äppel nöjd och lyckades genast få till en godkänd min. Döm om min förvåning när passhandläggaren föreslog en ny bild eftersom han såg så lustig ut. Hon blev inte nöjd med nästa bild heller.
- Vad är det som är så lustigt? undrade jag till slut.
- Han är så ihopsjunken.
- Joooo, men han kan inte sträcka på halsen så bra ännu.
Jag var ganska glad att maken åkte på att följa med Päppel till passexpeditionen idag. Hon är ett år äldre och lite pålitligare än Äppel var, men ändå. Vem vet om hon kan sitta still, hålla ögonen öppna, ha neutral min och allt det där som krävs? Jag förhörde mig när jag kom hem och fotograferingen hade visst gått bra. Hon fick sitta i barnstol och de viftade med något att titta på för att hon skulle ha huvudet framåt. Sedan slog det mig plötsligt:
- Hur lång sade du att hon var förresten? Visste du det?
- Jodå, det stod i kläderna: 80 cm.
Visst, en eloge för uppfinningsrikedom, men är det inte ganska klyschigt att pappan inte har en aning?
- Vad är det som är så lustigt? undrade jag till slut.
- Han är så ihopsjunken.
- Joooo, men han kan inte sträcka på halsen så bra ännu.
Jag var ganska glad att maken åkte på att följa med Päppel till passexpeditionen idag. Hon är ett år äldre och lite pålitligare än Äppel var, men ändå. Vem vet om hon kan sitta still, hålla ögonen öppna, ha neutral min och allt det där som krävs? Jag förhörde mig när jag kom hem och fotograferingen hade visst gått bra. Hon fick sitta i barnstol och de viftade med något att titta på för att hon skulle ha huvudet framåt. Sedan slog det mig plötsligt:
- Hur lång sade du att hon var förresten? Visste du det?
- Jodå, det stod i kläderna: 80 cm.
Visst, en eloge för uppfinningsrikedom, men är det inte ganska klyschigt att pappan inte har en aning?
onsdag 21 januari 2009
Kroppskännedom
Det smattrade väldigt om Äppel efter middagen.
- Hur är det? Har du ont i magen? frågade jag.
- Nej. Det är från min rumpa.
- Hur är det? Har du ont i magen? frågade jag.
- Nej. Det är från min rumpa.
Aprilväder
Viveca Lärns roman Aprilväder var precis som förväntat: trevlig och underhållande. Det här är hennes sjätte bok om människorna på Saltön och jag skulle knappast vilja sträckläsa dem, men en lagom dos då och då är ett trevligt avbrott från ens egen vardag.
Det kanske mest spännande med den här boken var att hon satt vid bordet bredvid oss på Slussens pensionat i augusti och författarens tack är skrivet just där och då.
Det kanske mest spännande med den här boken var att hon satt vid bordet bredvid oss på Slussens pensionat i augusti och författarens tack är skrivet just där och då.
Baggis
Jag har praktiserat som trebarnsmamma ett par timmar. Jag hann dammsuga, köra en tvättmaskin, utfodra alla tre, lägga en för eftermiddagsvila och läsa tidningen.
Det kommer inte bli några problem det här.
Det kommer inte bli några problem det här.
Favoritlåt
Jag frågade Äppel om vi skulle lyssna på musik. Då önskade han Jolene. Så nu har vi lyssnat på Dolly under förmiddagen. Ett ganska bra val av en treåring.
tisdag 20 januari 2009
Något nytt där ute?
Inte fick jag någon inbjudan av att ställa mig i kö på Spotify inte, men av en slump såg jag att en kompis på Fejjan hade tio stycken över. Så nu mina damer och herrar är jag inne!
Här sitter jag och lyssnar på Mando Diao som typ är det senaste band jag köpte en skiva av. Har ni några bra tips på något en ouppdaterad småbarnsmamma borde testlyssna på?
Här är exempel på gamla goa artister jag gillar för att peka ut riktningen: Baxter, Louise Hoffsten, Fiona Apple, The Sounds, Janis Joplin, Garbage. Men jag är inte kräsen.
Shoot.
Här sitter jag och lyssnar på Mando Diao som typ är det senaste band jag köpte en skiva av. Har ni några bra tips på något en ouppdaterad småbarnsmamma borde testlyssna på?
Här är exempel på gamla goa artister jag gillar för att peka ut riktningen: Baxter, Louise Hoffsten, Fiona Apple, The Sounds, Janis Joplin, Garbage. Men jag är inte kräsen.
Shoot.
Uppblåst
Det här är alltså min tredje graviditet. Man skulle ju kunna tro att jag kan det här nu och går runt och är säker på min sak. Men nejdå. Jag känner mig lika orolig denna gång som de andra att jag kanske inte alls är gravid.
Vid ultraljudet med Äppel frågade jag så fort jag kom in i undersökningsrummet om det hade hänt tidigare att någon kommit dit och visat sig sakna barn i magen. Kvinnan som skulle utföra ultraljudet tittade konstigt på mig och frågade nästan irriterat om jag inte hade varit hos en barnmorska. Vad är det för bevis? Där kollade ingen att jag verkligen var gravid.
Både första och andra gången har det som tur är visat sig vara en liten bebis därinne. Det här kanske blir något slags omvänt tredje gången gilt. Jag tycker faktiskt att jag har mindre mage. Visst putar den en del, men det har ju varit jul och allt.
Vid ultraljudet med Äppel frågade jag så fort jag kom in i undersökningsrummet om det hade hänt tidigare att någon kommit dit och visat sig sakna barn i magen. Kvinnan som skulle utföra ultraljudet tittade konstigt på mig och frågade nästan irriterat om jag inte hade varit hos en barnmorska. Vad är det för bevis? Där kollade ingen att jag verkligen var gravid.
Både första och andra gången har det som tur är visat sig vara en liten bebis därinne. Det här kanske blir något slags omvänt tredje gången gilt. Jag tycker faktiskt att jag har mindre mage. Visst putar den en del, men det har ju varit jul och allt.
måndag 19 januari 2009
Kanske nästa helg
Två små barn som vaknat före sju både lördag och söndag var såklart jättetrötta på måndag morgon och gick knappt att väcka när det var dags att göra sig i ordning för förskolan.
Det känns som att det har hänt förr.
Det känns som att det har hänt förr.
Köpa vänner
När vi kom fram till förskolan idag sade Äppel:
- Hoppas att Alexandra är här.
Vänta nu. Jag kan inte minnas att han någonsin har varit särskilt intresserad av att leka med just Alexandra. Kan detta ha något att göra med att hon hade det första kalaset med godispåsar som han någonsin har varit på?
- Hoppas att Alexandra är här.
Vänta nu. Jag kan inte minnas att han någonsin har varit särskilt intresserad av att leka med just Alexandra. Kan detta ha något att göra med att hon hade det första kalaset med godispåsar som han någonsin har varit på?
söndag 18 januari 2009
Matvrak
Det är ganska konstigt. När Päppel var bebis var hon helt ointresserad av att äta. Lite bröstmjölk kunde hon väl klämma i sig, men bara så att den värsta hungern stillades. Sällan och snabbt. Flaska vägrade hon däremot helt och hållet liksom puréer och annan mat när det blev dags för sådant. Det var som att det inte var värt besväret. Vid åtta månader var vi glada att hon förutom bröstmjölk åt en banan om dagen och vid tio började vi bli hemskt frustrerade över att hon fortfarande matvägrade.
Sedan vände det. Nu äter hon som en häst! Så fort hon ser mat skriker hon och jag lovar att man får ganska bråttom att värma och servera. Hon har dock vissa favoriter som är värre än andra: kokt ägg, oliver och julskinka. Det drar vi oss nästan för att ta fram. Det är helt hysteriskt när hela familjen hetsäter äggmackor på helgmornarna för att hinna få sin ranson innan Päppel har skrikit till sig varenda smula.
Vi gläder oss i allafall åt att hon äter. Och åt att det är långt till jul.
Sedan vände det. Nu äter hon som en häst! Så fort hon ser mat skriker hon och jag lovar att man får ganska bråttom att värma och servera. Hon har dock vissa favoriter som är värre än andra: kokt ägg, oliver och julskinka. Det drar vi oss nästan för att ta fram. Det är helt hysteriskt när hela familjen hetsäter äggmackor på helgmornarna för att hinna få sin ranson innan Päppel har skrikit till sig varenda smula.
Vi gläder oss i allafall åt att hon äter. Och åt att det är långt till jul.
lördag 17 januari 2009
Gottegrisar
Det är ganska många föräldramöten, trevliga föreläsningar och annat på Äppels förskola. På föräldramötena brukar det gå ungefär en pappa på sju mammor och på förläsningarna kan jag inte minnas att jag sett en enda.
Så lite trevligt var det idag när maken föreslog att han skulle följa med på fyra-årskalas och vara social med de andra föräldrarna hos Äppels förskolekompis. Även fast jag tyckte att han lade väl mycket vikt vid att det skulle grillas korv och ätas tårta. Mycket riktigt. Väl hemma var nog det första han nämnde att de bjöd på glasstårta från Lejonet & Björnen och strax därefter berättade han att det var fler pappor än mammor på kalaset. Jag anar en komplott!
Så lite trevligt var det idag när maken föreslog att han skulle följa med på fyra-årskalas och vara social med de andra föräldrarna hos Äppels förskolekompis. Även fast jag tyckte att han lade väl mycket vikt vid att det skulle grillas korv och ätas tårta. Mycket riktigt. Väl hemma var nog det första han nämnde att de bjöd på glasstårta från Lejonet & Björnen och strax därefter berättade han att det var fler pappor än mammor på kalaset. Jag anar en komplott!
Lön för mödan
Vad känns finare än en utmärkelse i dessa gala-tider? Skulle väl vara en fet prissumma då.
Den onde
Yllet funderar över vad det är för fel på den där vargen egentligen. Det undrar jag med. Han måste sända ut onda signaler.
Äppel går här hemma och laddar inför Bamseklubben. Han ser verkligen fram emot hela grejen och har undrat om Bamse kommer. Så igår visade jag lite bilder från Fritidsresors hemsida där alla figurerna sågs hälsa på barn. Äppel såg glad ut för Bamse, Lille-Skutt och Skalman. Men Vargen fick honom att utbrista:
- Vad gör han där? Jag vill inte att han skall vara där!
Och det kommer från en kille vars hela Bamse-erfarenhet kommer från en adventskalender och en gratistidning om återvinning. Han måste utstråla något den där figuren.
Äppel går här hemma och laddar inför Bamseklubben. Han ser verkligen fram emot hela grejen och har undrat om Bamse kommer. Så igår visade jag lite bilder från Fritidsresors hemsida där alla figurerna sågs hälsa på barn. Äppel såg glad ut för Bamse, Lille-Skutt och Skalman. Men Vargen fick honom att utbrista:
- Vad gör han där? Jag vill inte att han skall vara där!
Och det kommer från en kille vars hela Bamse-erfarenhet kommer från en adventskalender och en gratistidning om återvinning. Han måste utstråla något den där figuren.
fredag 16 januari 2009
En hel värld att utforska
Dagens barnfamiljer reser en hel del. Äppel har kommit hem från förskolan och pratat om barn som varit i Thailand, Spanien och London. En dag frågade han plötsligt:
- Mamma, kommer du ihåg när vi var på Lassarote?
- På Lanzarote? Där har vi aldrig varit. Var har du hört om Lanzarote?
- Alexandra har varit där. Hon tycker om Lanzarote. Det gör jag med. Nu har jag ätit upp det.
Sen övergick konversationen nog i något annat om jag inte minns fel. Äppel har själv varit i både Kina och Kroatien, men det minns han knappast. Så nu ser han fram emot vår semester och pratar om att han skall gå i Bamseklubban. Det låter faktiskt som något man skull kunna äta. Det varierar lite vart han säger att vi skall åka. Ibland är det Spanien och ibland är det London.
- Mamma, kommer du ihåg när vi var på Lassarote?
- På Lanzarote? Där har vi aldrig varit. Var har du hört om Lanzarote?
- Alexandra har varit där. Hon tycker om Lanzarote. Det gör jag med. Nu har jag ätit upp det.
Sen övergick konversationen nog i något annat om jag inte minns fel. Äppel har själv varit i både Kina och Kroatien, men det minns han knappast. Så nu ser han fram emot vår semester och pratar om att han skall gå i Bamseklubban. Det låter faktiskt som något man skull kunna äta. Det varierar lite vart han säger att vi skall åka. Ibland är det Spanien och ibland är det London.
torsdag 15 januari 2009
Tiden springer
Idag är det fyra år sedan maken och jag stod framför den knepiga vigselförrättaren och sade ja till varandra. Fyra år går väldigt fort!
Några av mina kompisar hade fått gästerna att fylla i ett litet frågeformulär om hur de trodde att vårt liv såg ut om fem år. Bland annat fick de svara på om vi hade kvar vår bil och hur många barn vi hade producerat. Dessa lappar lades sedan tillsammans med lite dagstidningar och annan kuriosa samt en flaska vin i en väl förseglad låda. Lådan ligger i vår matkällare och jag följer ordern om att snurra på den ibland för vinets skull.
Lådan får öppnas efter fem år. Det kändes som en evighet dit, men jag börjar inse att det inte var det.
Några av mina kompisar hade fått gästerna att fylla i ett litet frågeformulär om hur de trodde att vårt liv såg ut om fem år. Bland annat fick de svara på om vi hade kvar vår bil och hur många barn vi hade producerat. Dessa lappar lades sedan tillsammans med lite dagstidningar och annan kuriosa samt en flaska vin i en väl förseglad låda. Lådan ligger i vår matkällare och jag följer ordern om att snurra på den ibland för vinets skull.
Lådan får öppnas efter fem år. Det kändes som en evighet dit, men jag börjar inse att det inte var det.
Alla dessa magar
Ibland känns det som att alla runt omkring mig är gravida. Jag har berättat förut om mammagruppen där 80% är gravida. Efter bokklubbsträffen igår kan jag också rapportera att den består till 75% av befruktade kvinnor. Eller för att tala klarspråk: sex av åtta.
Det är nästan så att man börjar undra om det ligger något virus bakom. Jag har dock inte smittat någon vad jag vet. Jag är sist ut den här svängen i båda grupperna. Än så länge i allafall.
Det är nästan så att man börjar undra om det ligger något virus bakom. Jag har dock inte smittat någon vad jag vet. Jag är sist ut den här svängen i båda grupperna. Än så länge i allafall.
onsdag 14 januari 2009
Kate Moss i min mage
Jag börjar tycka att den där bebisen i räknaren är ganska läskig. Den ser liksom färdigutvecklad, men anorektisk ut. Jag är inte så påläst. Är det så de ser ut i vecka 16?
Sommaren i Mamarrosa
Sommaren i Mamarrosa av Monica Ali är en trevlig och lättsmält bok. Jag gillar den här typen av böcker med många olika människor i ett samhälle där historier vävs samman utan att det egentligen händer så jättemycket. Har man inte för stora krav på att det skall hända något revolutionerande eller att det skall avslöjas några hemliga personsamband på slutet är den här helt okej.
Nu har det i och för sig blivit flera sådana för mig den senaste tiden och jag längtar efter något med mer oförutsägbara kast.
Nu har det i och för sig blivit flera sådana för mig den senaste tiden och jag längtar efter något med mer oförutsägbara kast.
Snart i mål
Pust. Varför väljer folk charter? Det är ta mig tusan enklare att köpa en flygstol och boka ett trevligt boende på plats.
När jag trodde mig ha klarat av alla val och äntligen skulle boka fick jag en ny överraskning. En hel sida med ytterligare tillval. Vill vi boka flygplatsparkering på Arlanda? Vill vi ha barnsäng, barnstol och sulky? Vill vi klimatkompensera?
Alltså, visst. De som kändes som extra service var väl trevliga, men de där som känns ganska tvingande och kostar extra. Vad skall det vara bra för? Kunde de inte ha stoppat in det i priset från början? Jag kände i allafall att jag blev lätt irriterad. Trehundra spänn extra för buss från flygplatsen till hotellet. Och fyrahundra kronor för mat på planet. Fast till barn under två år kunde man inte köpa mat och inte fick man ta med heller. Så jag ser framför mig hur Päppel kommer äta upp min måltid och jag får köpa en snickers av flygvärdinnan att leva på i sex timmar.
Tre telefonsamtal till webbsupporten gick åt till att reda ut alla krångligheter. Bamse-klubben gick till exempel inte att lägga till utan det fick kvinnan göra på andra sidan telefonen.
Nu är det bara betalningen kvar. Jag måste sätta över pengar till rätt konto för att slippa kortavgift på 95 spänn.
Jag säger bara: Den här resan får vara riktigt bra för att jag skall orka med charter en gång till.
När jag trodde mig ha klarat av alla val och äntligen skulle boka fick jag en ny överraskning. En hel sida med ytterligare tillval. Vill vi boka flygplatsparkering på Arlanda? Vill vi ha barnsäng, barnstol och sulky? Vill vi klimatkompensera?
Alltså, visst. De som kändes som extra service var väl trevliga, men de där som känns ganska tvingande och kostar extra. Vad skall det vara bra för? Kunde de inte ha stoppat in det i priset från början? Jag kände i allafall att jag blev lätt irriterad. Trehundra spänn extra för buss från flygplatsen till hotellet. Och fyrahundra kronor för mat på planet. Fast till barn under två år kunde man inte köpa mat och inte fick man ta med heller. Så jag ser framför mig hur Päppel kommer äta upp min måltid och jag får köpa en snickers av flygvärdinnan att leva på i sex timmar.
Tre telefonsamtal till webbsupporten gick åt till att reda ut alla krångligheter. Bamse-klubben gick till exempel inte att lägga till utan det fick kvinnan göra på andra sidan telefonen.
Nu är det bara betalningen kvar. Jag måste sätta över pengar till rätt konto för att slippa kortavgift på 95 spänn.
Jag säger bara: Den här resan får vara riktigt bra för att jag skall orka med charter en gång till.
tisdag 13 januari 2009
Finns det svenskt kaffe på hotellet?
Alltså, det här med charterresa. Jag trodde att det skulle vara lätt. Jag förställde mig att jag skulle besöka en sajt och komma därifrån med en resa. Men det är så många val man måste göra!
Nu har jag bestämt oss för Fritidsresor. Det är billigare än Ving (och fler har jag inte orkat kolla) och flygtiderna är mer humana. Jag har dessutom lyckats spika att resan går till Gran Canaria. Då återstår ändå massor med beslut:
Vilket hotell?
Hur stor lägenhet?
Balkong eller markterass?
Vill vi betala för begränsad havsutsikt?
Skall vi köpa halvpension eller all inclusive?
Jag undrar hur jag skall komma till skott.
Nu har jag bestämt oss för Fritidsresor. Det är billigare än Ving (och fler har jag inte orkat kolla) och flygtiderna är mer humana. Jag har dessutom lyckats spika att resan går till Gran Canaria. Då återstår ändå massor med beslut:
Vilket hotell?
Hur stor lägenhet?
Balkong eller markterass?
Vill vi betala för begränsad havsutsikt?
Skall vi köpa halvpension eller all inclusive?
Jag undrar hur jag skall komma till skott.
Vardagslyx
Idag är första lyxiga föräldraledighetsdagen sedan innan jul. Det vill säga en dag när det bara är Päppel och jag och vi inte har några måsten i form av BVC eller annat. Dessutom har jag tvättförbud eftersom maken skall köra pellets genom torkrummet ikväll. Så idag tänker vi se till att njuta ordentligt.
Jag tror att jag skall dricka kaffe och läsa. Och kanske vila en stund medan Päppel sover.
Jag tror att jag skall dricka kaffe och läsa. Och kanske vila en stund medan Päppel sover.
söndag 11 januari 2009
Barnasinne
Idag har vi varit ute och bättrat på sjöutsikten ytterligare. Medan jag måttade åt maken som kapade upp en stam såg jag hur Äppel låg stilla på rygg i skogsslänten. Efter en stund reste han sig och gick vidare med sin skottkärra.
- Vilade du en stund? frågade jag när vi kom ikapp kånkande på en stock.
- Nej, svarade Äppel med ett pillemariskt leende.
- Vad gjorde du då?
- Jag tittade på molnen.
Jag vill också vara tre år! Den där killen har något som jag känner igen, men tappat bort för många år sedan.
- Vilade du en stund? frågade jag när vi kom ikapp kånkande på en stock.
- Nej, svarade Äppel med ett pillemariskt leende.
- Vad gjorde du då?
- Jag tittade på molnen.
Jag vill också vara tre år! Den där killen har något som jag känner igen, men tappat bort för många år sedan.
Förvirrad
Visst sägs det att man blir lite glömsk och förvirrad när man är gravid? Jag hoppas att det stämmer. Annars har jag alzheimers. Jag glömmer hela tiden vad jag var på väg att göra och går från olika ställen i huset i ogjort ärende. Jag har dessutom varit ytterst nära att glömma både arbetsmöten och promenadträffar, men har än så länge haft tur och blivit påmind på ett eller annat sätt.
Jag hade ett blogginlägg på gång tidigare, men gissa vad? Det är som bortblåst.
Jag hade ett blogginlägg på gång tidigare, men gissa vad? Det är som bortblåst.
lördag 10 januari 2009
Lördagsnöje
Här sitter jag och bloggar en lördagkväll.
Loser, tänker ni. Då vill jag gärna påpeka att vi faktiskt har haft middagsbjudning här. Först lite snacks med tapenad och annat gott. Sedan en lax med pepparrotskräm och grönsaksströssel och slutligen frisk fryst citrontårta.
Visst låter det festligt? Det var det också. Det är bara det att vi småbarnsfamiljer festar på lite andra tider än andra så gästerna har gått för länge sedan och vi har hunnit natta barnen och diska.
Loser, tänker ni. Då vill jag gärna påpeka att vi faktiskt har haft middagsbjudning här. Först lite snacks med tapenad och annat gott. Sedan en lax med pepparrotskräm och grönsaksströssel och slutligen frisk fryst citrontårta.
Visst låter det festligt? Det var det också. Det är bara det att vi småbarnsfamiljer festar på lite andra tider än andra så gästerna har gått för länge sedan och vi har hunnit natta barnen och diska.
Kelgris
Det är jobbigt med barn som vaknar tidigt en lördagmorgon. Men Päppel har en taktik som ändå gör att man mest blir lycklig. När hon får komma till vår säng skuttar hon inte runt som en kalv på grönbete som jag känner ett annat barn som gjort sedan sju månaders ålder.
Päppel lägger sig istället så nära hon kan och gosar. Så nära hon kan är detsamma som uppepå, men det är inget större bekymmer med en kropp som väger knappa tio kilo.
Först ligger hon sked med sitt huvud på mitt kind mot kind. Sedan vill hon komma ännu lite närmare och lägger sig som en halsduk. Och så riktigt borrar hon in sig med sitt lilla huvud.
Om man nu måste vakna klockan sju så är det här det bästa sättet.
Päppel lägger sig istället så nära hon kan och gosar. Så nära hon kan är detsamma som uppepå, men det är inget större bekymmer med en kropp som väger knappa tio kilo.
Först ligger hon sked med sitt huvud på mitt kind mot kind. Sedan vill hon komma ännu lite närmare och lägger sig som en halsduk. Och så riktigt borrar hon in sig med sitt lilla huvud.
Om man nu måste vakna klockan sju så är det här det bästa sättet.
fredag 9 januari 2009
Ögontjänare
Igår frågade jag Äppel om de hade åkt stjärtlapp på jobbet*. Jodå, det hade de. Fast Äppel fick inte åka i den stora backen förklarade han. Eftersom han inte hade hjälm. Då får vi väl ta dit hjälmen, sade jag. Det hade han som tur var glömt imorse för jag kom på att Päppel och jag skulle fara vidare med buss direkt efter lämning och det skulle bli grymt jobbigt att släpa runt på hjälmen hela dagen om det visade sig att hela grejen var ett påhitt av Äppel. Treåringar kan ha en del sådant för sig.
Så med rädsla för att riva upp sår frågade jag i eftermiddags om Äppel hade åkt stjärtlapp idag också. Jodå, det hade han. I stora backen också.
- Men du hade väl ingen hjälm?
- Nej, men jag åkte när fröken inte såg.
Kalla mig naiv, men jag trodde att detta var något man började med framåt skolåldern eller så. Jag känner att jag snart kommer att bli totalt utspelad av den här luriga typen.
* Här hemma slipper vi bekymret med att vara politiskt inkorrekta och säga dagis. Jobbet är det enda som accepteras av unge herrn.
Så med rädsla för att riva upp sår frågade jag i eftermiddags om Äppel hade åkt stjärtlapp idag också. Jodå, det hade han. I stora backen också.
- Men du hade väl ingen hjälm?
- Nej, men jag åkte när fröken inte såg.
Kalla mig naiv, men jag trodde att detta var något man började med framåt skolåldern eller så. Jag känner att jag snart kommer att bli totalt utspelad av den här luriga typen.
* Här hemma slipper vi bekymret med att vara politiskt inkorrekta och säga dagis. Jobbet är det enda som accepteras av unge herrn.
torsdag 8 januari 2009
Mitt nya jag
Jag gillar att resa. Jag gillar att uppleva andra kulturer, äta på restauranger med inhemska menyer och se annat än fasaden som byggts upp för turister. Jag sätter en stolthet i att finna mitt boende på plats och jag är lycklig att maken och jag hamnade på Galapagos minsta kryssningsfartyg (läs gammal segelbåt) med delad toalett och kock som sov på kökssoffan. Annars hade vi aldrig fått de naturnära upplevelser vi fick utan vallats i stora klungor utmed upptrampad stig.
Det är med viss fasa för vart mitt liv är på väg som jag sitter och tittar på charteralternativ och överväger fördelarna med att äta alla måltider i hotellets buffé. Det är med delade känslor jag väljer mellan Bamseklubben och Lollo & Bernie och funderar över varför lägenheterna är så illa planerade att barnen sover i det rum där man tittar på teve.
Jag undrar om jag vågar ta steget. Jag undrar om det finns någon väg tillbaka sedan.
Det är med viss fasa för vart mitt liv är på väg som jag sitter och tittar på charteralternativ och överväger fördelarna med att äta alla måltider i hotellets buffé. Det är med delade känslor jag väljer mellan Bamseklubben och Lollo & Bernie och funderar över varför lägenheterna är så illa planerade att barnen sover i det rum där man tittar på teve.
Jag undrar om jag vågar ta steget. Jag undrar om det finns någon väg tillbaka sedan.
Privatliv
Härom dagen kom jag på mig själv med att njuta av att låsa dörren om mig på toaletten. När jag var ensam hemma.
Förr kunde jag unna mig att lämna dörren olåst vid sådana tillfällen, men nu vet jag att det gäller att passa på när man får chansen.
Förr kunde jag unna mig att lämna dörren olåst vid sådana tillfällen, men nu vet jag att det gäller att passa på när man får chansen.
onsdag 7 januari 2009
Magen igen
Jag är lite nervös för att gå till jobbet imorgon. Den enda som känner till Pirums existens är nämligen min chef. Jag tyckte att det var lite tidigt att börja sprida nyheten innan jul och att det var perfekt att ta det efter långledigheten. Nu är det bara det att jag inte kommer att få en chans att berätta för någon. Det spelar ingen roll hur mycket jag skyndar mig. Magen kommer nämligen vara först in genom dörren.
Sedelärande
Idag när jag skulle iväg till spinningen (måste bara poängtera att jag tränade idag igen!) insåg jag att det låg en illaluktande bajsblöja i sophinken i badrummet. Så jag bestämde mig för att slänga den på vägen. Vår soptunna ligger nedanför en rejält brant backe så för att slippa ta ut mig innan spinningen slängde jag in den på golvet bakom förarsätet.
Ni förstår vartåt det barkar eller? Hur stor är chansen att en gravid småbarnsmamma kommer ihåg att påsen ligger där bak efter att ha startat bilen och kört de 30 meterna ner till vägen? Påsen gav sig inte till känna förrän jag skulle plocka ur träningsväskan vid gymmet. Ingen soptunna fanns i sikte så jag tackade min lyckliga stjärna för att det var tio minusgrader ute och lät påsen ligga kvar i bilen en timme.
Tror ni att jag kom ihåg att stanna vid soptunnan på vägen hem? Jojomen, någon del av hjärnan är visst fortfarande i funktion.
Ni förstår vartåt det barkar eller? Hur stor är chansen att en gravid småbarnsmamma kommer ihåg att påsen ligger där bak efter att ha startat bilen och kört de 30 meterna ner till vägen? Påsen gav sig inte till känna förrän jag skulle plocka ur träningsväskan vid gymmet. Ingen soptunna fanns i sikte så jag tackade min lyckliga stjärna för att det var tio minusgrader ute och lät påsen ligga kvar i bilen en timme.
Tror ni att jag kom ihåg att stanna vid soptunnan på vägen hem? Jojomen, någon del av hjärnan är visst fortfarande i funktion.
tisdag 6 januari 2009
It is sooo this season
Min kusin, designern, kommer också på middagen ikväll. Det är alltid lika spännande att se vad hon har på sig. Och lite mindre spännande att inse hur ute man själv är. Det spelar ingen roll om jag har ett sprillans nyinköpt plagg på mig. Kusinen är redan inne i nästa säsong. Eller nästnästa.
Nu har jag i och för sig inte ens ett nyinköpt plagg. Fast jag skyller som vanligt på mitt tillstånd.
Nu har jag i och för sig inte ens ett nyinköpt plagg. Fast jag skyller som vanligt på mitt tillstånd.
Bortskämd
Finns det något trevligare än att komma bort till dukat bord, bli serverad mat och sedan åka hemåt när det är dags att diska? Vi skall bort på middag för andra kvällen i rad och jag känner att jag kan vänja mig vid detta. Eller snarare att jag redan har vant mig. Imorgon kommer det nog bli en kris här vid sexsnåret när jag inser att ingen kommer att lägga upp en smaskig anrättning åt mig och familjen.
måndag 5 januari 2009
Djupa frågor
Idag var vi på middag hos makens gudmor, 70+. På vägen dit frågade Äppel om hennes pappa var död. Jag var i och för sig inte helt säker, men hade mina aningar och gissade att det var han. Som vanligt var diskussionen inte slut. En treåring vill ALLTID veta varför. Så jag tog den enkla förklaringen och baserade det hela på ålder samt styrkte argumenten med att min mormor, morfar, farmor och farfar också var döda.
Det blev en hel del följdfrågor. Bland annat blev Äppel tydligen förvånad över att jag haft en farmor. Sedan lade han in en protest:
- Vi har din mormor på kort. Hon är inte död!
- Det stämmer att vi har kort från när du träffade henne när du var bebis, men nu är hon död. Vi kan inte träffa henne mer. Hon finns inte.
Kort paus.
- Du kanske får en ny mormor snart.
- Nej, tyvärr. Det får man inte.
- Då kan vi turas om med min mormor.
Det blev en hel del följdfrågor. Bland annat blev Äppel tydligen förvånad över att jag haft en farmor. Sedan lade han in en protest:
- Vi har din mormor på kort. Hon är inte död!
- Det stämmer att vi har kort från när du träffade henne när du var bebis, men nu är hon död. Vi kan inte träffa henne mer. Hon finns inte.
Kort paus.
- Du kanske får en ny mormor snart.
- Nej, tyvärr. Det får man inte.
- Då kan vi turas om med min mormor.
söndag 4 januari 2009
Magen
Tänkte bara berätta att jag har haft mammabyxor på mig ikväll. För första gången den här graviditeten. Vecka 14! Det är nog nästan rekord för mig som har en tendens att få kula snabbt.
Det är inte så att jag saknar mage, men den sitter helt enkelt så högt att jag faktiskt kan ha mina vanliga låga jeans än så länge. I övrigt börjar dock utbudet i garderoben bli lite begränsat. Så nu får jag väl börja använda de förhatliga resårplaggen om jag inte vill gå i klänning varje dag.
Cykelbyxorna var i allafall inte ens att tänka på imorse. Tro inte att det stoppade mig! Det fick bli shorts och öm rumpa.
Det är inte så att jag saknar mage, men den sitter helt enkelt så högt att jag faktiskt kan ha mina vanliga låga jeans än så länge. I övrigt börjar dock utbudet i garderoben bli lite begränsat. Så nu får jag väl börja använda de förhatliga resårplaggen om jag inte vill gå i klänning varje dag.
Cykelbyxorna var i allafall inte ens att tänka på imorse. Tro inte att det stoppade mig! Det fick bli shorts och öm rumpa.
Kompisar
Äppel trodde länge att kompisar var detsamma som barn. Det blev ganska lustigt när han frågade saker som:
- Är det här en kompisstol?
- Får kompisar dricka det här?
Missförståndet var helt och hållet vårt fel. När vi skulle iväg någonstans sade vi ofta att det skulle finnas en kompis där. Och ikväll kom jag på mig med samma dumhet. Vi hade bekanta till maken här på middag. Äppel härjade friskt med deras två barn. När de åkt frågade jag honom om det var kul med kompisar på besök.
Tänk om min man skulle säga att det blir jättekul att gå på middag hos hans kollega för där kommer finnas en kompis till mig. Jag kanske skulle bli lite förvirrad när det visade sig vara hans helt obekanta fru och inte en av mina kära vänner.
- Är det här en kompisstol?
- Får kompisar dricka det här?
Missförståndet var helt och hållet vårt fel. När vi skulle iväg någonstans sade vi ofta att det skulle finnas en kompis där. Och ikväll kom jag på mig med samma dumhet. Vi hade bekanta till maken här på middag. Äppel härjade friskt med deras två barn. När de åkt frågade jag honom om det var kul med kompisar på besök.
Tänk om min man skulle säga att det blir jättekul att gå på middag hos hans kollega för där kommer finnas en kompis till mig. Jag kanske skulle bli lite förvirrad när det visade sig vara hans helt obekanta fru och inte en av mina kära vänner.
Dockteater
Äppel berättar ofta små sagor eller spelar upp samtal och scener om hur det till exempel kommer låta när han berättar en sak för sin förskolefröken. Idag är dock första gången jag hör honom leka med dockor som pratar med varandra. I allafall i den här omfattningen. Han pratar och pratar inne i vardagsrummet. Det jag först snappade upp var hur han med ynklig röst sade:
- Jag är så kissnödig.
- Gå och kissa då, svarade jag reflexmässigt.
- Nej, inte jag! Det är den här.
Som tur är förstörde jag inte leken med mitt avbrott. Just nu är det någon som steker pannkakor.
- Jag är så kissnödig.
- Gå och kissa då, svarade jag reflexmässigt.
- Nej, inte jag! Det är den här.
Som tur är förstörde jag inte leken med mitt avbrott. Just nu är det någon som steker pannkakor.
Sextioåtta skivor
Jag älskar smörgåsar! Finns det något godare än ett riktigt färskt bröd med bregott, ost och gurka? Eller med en skiva smakrik salami? Min bästa stund på dagen är när jag lämnat Äppel på förskolan och sätter i mig några mackor med kaffe.
Någonstans har jag dock anat att det kanske inte är så nyttigt med alla dessa smörgåsar. Den där rekommendationen om att äta sex till åtta skivor per dag känns ganska förlegad. Döm om min förvåning när exakt samma siffror dök upp i kostråden från barnmorskan. Så nu kan jag verkligen frossa med gott samvete det närmaste halvåret. Jag ser det faktiskt som en order.
Någonstans har jag dock anat att det kanske inte är så nyttigt med alla dessa smörgåsar. Den där rekommendationen om att äta sex till åtta skivor per dag känns ganska förlegad. Döm om min förvåning när exakt samma siffror dök upp i kostråden från barnmorskan. Så nu kan jag verkligen frossa med gott samvete det närmaste halvåret. Jag ser det faktiskt som en order.
lördag 3 januari 2009
Lite press
Imorgon skall jag gå på spinning klockan 9.00.
Det blir lite svårare att slöa ur nu när ni vet om det.
Det blir lite svårare att slöa ur nu när ni vet om det.
Låt det inte bli en vana
Äppel har kommit in i en period när det är han som skall tända och släcka alla lampor. Om någon annan tar nöjet ifrån honom blir han antingen väldigt arg eller gör om hela proceduren. När jag tänker efter gäller det inte bara lampor. Det är samma visa vad gäller spola på toaletten, ta fram saker ut kylskåpet, hälla upp yoghurt och så vidare i all oändlighet. Vissa saker är svårare att hantera än andra. En spolning går liksom inte att ta tillbaka trots att Äppel ligger hysterisk på golvet och skriker:
- Spola upp bajset!
Hur som helst: lamporna. Jag blir ganska irriterad när han går ut från toaletten och släcker medan jag fortfarande står och tvättar händerna och insisterar på att han skall vänta tills jag gått ut. Så han hänger vid lampknapparna med kliande fingrar och lyckas oftast hålla sig tills jag har börjat gå mot dörren åtminstone. Nu ikväll skulle han dock få titta på teve med pappa och det lockade mer än att stå och vänta tills jag borstat färdigt tänderna på Päppel.
- Idag fåååår du släcka. Men imorgon gör jag det.
- Spola upp bajset!
Hur som helst: lamporna. Jag blir ganska irriterad när han går ut från toaletten och släcker medan jag fortfarande står och tvättar händerna och insisterar på att han skall vänta tills jag gått ut. Så han hänger vid lampknapparna med kliande fingrar och lyckas oftast hålla sig tills jag har börjat gå mot dörren åtminstone. Nu ikväll skulle han dock få titta på teve med pappa och det lockade mer än att stå och vänta tills jag borstat färdigt tänderna på Päppel.
- Idag fåååår du släcka. Men imorgon gör jag det.
Tveksamt
Imorse när vi vaknade låg det lite puder på backen. Flera gånger under dagen har det yrt några flingor, men bara korta stunder. Det är tortyr för en treåring som börjar prata om pulka och snögubbe så fort en snöflinga visar sig.
Vi vill ha mer bestämda takter. Rejält med snö. Annars kan det vara.
Vi vill ha mer bestämda takter. Rejält med snö. Annars kan det vara.
fredag 2 januari 2009
Karaktär
Idag skall jag passa på att jobba en stund. Tänkte slippa åka till kontoret på måndag och istället köra några timmar här hemma medan maken och barnen åker till svärföräldrarna och hämtar de julklappar som inte fick plats i bilen sist. Jag känner att det kommer att bli svårt att fokusera. Jag är nämligen så sugen på att:
* Kolla semesterresa
* Drömsurfa på tjusiga hus
* Blogga
* Rensa ut urvuxna barnkläder
* Gå ut och jogga
* Dammsuga
* Kolla semesterresa
* Drömsurfa på tjusiga hus
* Blogga
* Rensa ut urvuxna barnkläder
* Gå ut och jogga
* Dammsuga
torsdag 1 januari 2009
Bakis
Det är anmärkningsvärt hur bakfull man blir av två alkoholfria öl och lite alkoholfri skumpa. Jag önskar att den här dagen tar slut fortast möjligt.
Nyårsfesten var i allafall super! Över alla förväntningar. Barnen lekte och hade kul och Äppel blev kaxigare och kaxigare mot hunden. Han sade bara åt den att backa så fort den kom i närheten och med lite hjälp från de vuxna gick den snällt undan. Päppel var inte riktigt lika säker, men hon vågade i allafall vara på golvet så länge jycken höll sig på avstånd. Som perfekt avslutning somnade båda barnen utan minsta protest när vi lade dem. Vi vuxna kunde partaja vidare utan avbrott.
Nu har jag fått svar på något jag funderat över i många år: vilka idioter som skjuter raketer redan tidigt på kvällen. Svaret är småbarnsföräldrar. Givetvis ville vi låta trion av treåringar uppleva lite fyrverkerier och drog av några vid nio-snåret. Två pojkar gillade inte ljudet utan valde att gå in nästan genast. Äppel stod dock kvar och njöt av showen. Trodde jag. Efter ett halvt dussin raketer höjde han sin lilla röst och sade bestämt:
- Nu kan vi vänta med de andra.
Så papporna, som kommit igång vid det här laget, fick nöja sig och gå in och vänta några timmar.
Nyårsfesten var i allafall super! Över alla förväntningar. Barnen lekte och hade kul och Äppel blev kaxigare och kaxigare mot hunden. Han sade bara åt den att backa så fort den kom i närheten och med lite hjälp från de vuxna gick den snällt undan. Päppel var inte riktigt lika säker, men hon vågade i allafall vara på golvet så länge jycken höll sig på avstånd. Som perfekt avslutning somnade båda barnen utan minsta protest när vi lade dem. Vi vuxna kunde partaja vidare utan avbrott.
Nu har jag fått svar på något jag funderat över i många år: vilka idioter som skjuter raketer redan tidigt på kvällen. Svaret är småbarnsföräldrar. Givetvis ville vi låta trion av treåringar uppleva lite fyrverkerier och drog av några vid nio-snåret. Två pojkar gillade inte ljudet utan valde att gå in nästan genast. Äppel stod dock kvar och njöt av showen. Trodde jag. Efter ett halvt dussin raketer höjde han sin lilla röst och sade bestämt:
- Nu kan vi vänta med de andra.
Så papporna, som kommit igång vid det här laget, fick nöja sig och gå in och vänta några timmar.
onsdag 31 december 2008
Årskrönika - nedtecknad i all hast
Det här var året när vi på allvar blev en tvåbarns-familj. Nog för att Päppel är född redan i oktober 2007, men hon tog sig inte ur bebiskorgen förrän i år. Med henne kom syskonkärlek, bus och kramar. Det är hur underbart som helst när barnen blåser varandra i magen eller skjuter bilar mellan sig och skrattet porlar ur bägge två. Syskonsituationen innebär självklart även konflikter och tillhörande skrik och gråt. Äppel är snabb med att rycka leksaker ur händerna på Päppel eller att dra i henne tills hon protesterar högljutt, vilket han tyvärr inte verkar uppfatta alls.
Det känns också som att det är i år vi har kunnat göra saker tillsammans med Äppel på ett helt nytt sätt. Han är inte längre ett småbarn som bara uppskattar sandlådan. Vi har varit på Grönan och åkt både nyckelpigan och elefanterna så att det killat i magen. Vi har åkt vattenrutschkana trettio gånger i följd utan att Äppel visat minsta tecken på att tröttna. Vi har kunnat prata om och se fram emot kalas, födelsedagar och inte minst julen tillsammans. Äppel har ridit på en ponny och åkt pulka i riktig backe. Det har varit hur roligt som helst tycker mamma, som passar på att känna sig som ett barn på nytt.
Men det är också liiiite skrämmande hur fort det går. Nu kan Äppel gå på lekträff utan föräldrar och det är säkert bara ett ögonblick tills han vägrar att ha mamma med sig någonstans. Bäst att fortsätta njuta av dagarna så länge det varar!
Det känns också som att det är i år vi har kunnat göra saker tillsammans med Äppel på ett helt nytt sätt. Han är inte längre ett småbarn som bara uppskattar sandlådan. Vi har varit på Grönan och åkt både nyckelpigan och elefanterna så att det killat i magen. Vi har åkt vattenrutschkana trettio gånger i följd utan att Äppel visat minsta tecken på att tröttna. Vi har kunnat prata om och se fram emot kalas, födelsedagar och inte minst julen tillsammans. Äppel har ridit på en ponny och åkt pulka i riktig backe. Det har varit hur roligt som helst tycker mamma, som passar på att känna sig som ett barn på nytt.
Men det är också liiiite skrämmande hur fort det går. Nu kan Äppel gå på lekträff utan föräldrar och det är säkert bara ett ögonblick tills han vägrar att ha mamma med sig någonstans. Bäst att fortsätta njuta av dagarna så länge det varar!
tisdag 30 december 2008
Färden genom mangroven
Jag är övertygad om att Färden genom mangroven av Maryse Condé är en bra bok. Tyvärr läste jag den på sämsta möjliga sätt: några sidor då, ett kapitel då och ytterligare ett kapitel ett antal dagar senare. Jag hade den nämligen i väskan samtidigt som jag läste en annan bok på hemmaplan.
Boken har ett finurligt upplägg. En man hittas död i Rivière au Sel på Guadeloupe och historien om honom växer fram genom olika berättare i varje kapitel. Med lite kontinuitet hade det varit möjligt att komma ihåg de olika personernas inbördes relationer. Jag tyckte att boken var läsvärd, men är säker på att jag missade en del i historien på grund av att jag tappade tråden emellanåt.
Ett tips till den som läser lite oftare än en eller två gånger i veckan alltså. Eller som har tid att sträckläsa 250 sidor, för den delen.
Boken har ett finurligt upplägg. En man hittas död i Rivière au Sel på Guadeloupe och historien om honom växer fram genom olika berättare i varje kapitel. Med lite kontinuitet hade det varit möjligt att komma ihåg de olika personernas inbördes relationer. Jag tyckte att boken var läsvärd, men är säker på att jag missade en del i historien på grund av att jag tappade tråden emellanåt.
Ett tips till den som läser lite oftare än en eller två gånger i veckan alltså. Eller som har tid att sträckläsa 250 sidor, för den delen.
S/M
Äppel bankar ivrigt på sin lille Björne-nalle.
- Jag smiskar Björne.
- Vad hårt du slår! Man får bara göra lite så här på skoj, säger jag och klappar Björne på baken.
- Björne gillar hårt, svarar Äppel som om det vore det naturligaste i världen.
- Jag smiskar Björne.
- Vad hårt du slår! Man får bara göra lite så här på skoj, säger jag och klappar Björne på baken.
- Björne gillar hårt, svarar Äppel som om det vore det naturligaste i världen.
Kroppsarbete
Aaaah, inget går upp mot en dag med motorsågen som slav släpandes stockar och vedklampar uppför en brant terrängbacke. Nu behöver jag inte träna eller ens gå utanför dörren förrän det är dags för promenad till nyårsfesten.
måndag 29 december 2008
Under pistolhot
Äppel har spenderat eftermiddagen hos Fred. Det var en kombinerad lekträff och träningsläger inför nyår. Äppel behöver vänja sig vid den stora svarta hunden som delar bostad med Fred. Han har såklart haft jättekul och babblar oavbrutet om allt möjligt.
- Mamma, har ni sådana där skridskor som Fred har?
- Nej, jag har inga skridskor.
- Pappa, har du skridskor?
- Ja, fast inte här. De är hos farmor.
- Är dina skridskor också hos farmor, mamma?
- Nej, jag har inga. Jag kan inte åka skridskor.
- Varför kan du inte det? Är du tjock? Är du gammal?
- Hahaha, replikerar maken blixtsnabbt. Den skall in i bloggen!
- Mamma, har ni sådana där skridskor som Fred har?
- Nej, jag har inga skridskor.
- Pappa, har du skridskor?
- Ja, fast inte här. De är hos farmor.
- Är dina skridskor också hos farmor, mamma?
- Nej, jag har inga. Jag kan inte åka skridskor.
- Varför kan du inte det? Är du tjock? Är du gammal?
- Hahaha, replikerar maken blixtsnabbt. Den skall in i bloggen!
Bearbetning
Äppel pratar fortfarande mycket om allt som hänt i jul. Idag kom plötsligt en monolog kring tomten.
- Tomten var så tjock. Jo, det kan man väl säga. Åtminstone där han var uppstoppad med kudde.
- Kanske han hade en bebis i magen. Tveksamt.
- Tomten hade andra händer. Andra? Det var makens vanliga händer. Inga vantar. Inte ens av med ringen.
- Bajshänder. Jaha? Som sagt, makens vanliga händer.
- Tomten var så tjock. Jo, det kan man väl säga. Åtminstone där han var uppstoppad med kudde.
- Kanske han hade en bebis i magen. Tveksamt.
- Tomten hade andra händer. Andra? Det var makens vanliga händer. Inga vantar. Inte ens av med ringen.
- Bajshänder. Jaha? Som sagt, makens vanliga händer.
Eländes elände
Så fort man tar sig några dagar ledigt svämmar tvättkorgen över, dammråttorna kryper ut från sina gömställen och kylskåpet gapar tomt.
Som en riktigt rejäl baksmälla på något vis.
Som en riktigt rejäl baksmälla på något vis.
söndag 28 december 2008
Komplimang
Äppel ville gärna köpa en julklapp till sin pappa. Han hade bestämt sig för choklad. Choklad är lite oåtkomligt för honom och därmed den största lyxen.
Han slog också in chokladbiten med största möjliga omsorg. Ett helt ark klistermärken gick åt till att dekorera paketet.
- Vad fint det blev, uppmuntrade jag.
- Det är en bra mamma, mumlade Äppel i sin pyssellycka.
- Vad sade du? Är det en bra mamma?
- Du. Du är en bra mamma.
Det här hände som ni förstår någon dag före julafton. Men jag kommer leva på det länge.
Han slog också in chokladbiten med största möjliga omsorg. Ett helt ark klistermärken gick åt till att dekorera paketet.
- Vad fint det blev, uppmuntrade jag.
- Det är en bra mamma, mumlade Äppel i sin pyssellycka.
- Vad sade du? Är det en bra mamma?
- Du. Du är en bra mamma.
Det här hände som ni förstår någon dag före julafton. Men jag kommer leva på det länge.
Bromsspår
Päppel har börjat rymma från pottan efter att hon har uträttat sina behov. Det är inte speciellt käckt eftersom hon är rumphasare.
Riktigt så illa som rubriken antyder har det ännu inte varit, men det är nog bara en tidsfråga.
Riktigt så illa som rubriken antyder har det ännu inte varit, men det är nog bara en tidsfråga.
lördag 27 december 2008
Sammanfattning
Tomten: Succé! Äppel pratade avslappnat med tomten och gav honom till och med en hjärtlig kram utan att alls förstå att det var hans egen pappa. Päppel satt lugnt på golvet och tittade på. Inte det minsta rädd, helt otippat!
Julklappar: Lagom. Perfekt blandning till barnen med en efterlängtad skottkärra och några trevliga och hållbara leksaker, men också praktiska grejer som gummistövlar, kläder och ryggsäck.
Maten: Perfekt. Bara sånt som folk verkligen ville ha. Tack livsmedelsverket för att ni inte avråder gravida från nygjord gravad lax!
En utomordentlig jul helt enkelt.
Julklappar: Lagom. Perfekt blandning till barnen med en efterlängtad skottkärra och några trevliga och hållbara leksaker, men också praktiska grejer som gummistövlar, kläder och ryggsäck.
Maten: Perfekt. Bara sånt som folk verkligen ville ha. Tack livsmedelsverket för att ni inte avråder gravida från nygjord gravad lax!
En utomordentlig jul helt enkelt.
Kaos
Det är två barn som skriker här hemma och idag är en sådan dag när jag bara tänker:
- Är det verkligen mitt problem?
Jag tror jag tar en joggingrunda och lämnar änglarna med maken.
- Är det verkligen mitt problem?
Jag tror jag tar en joggingrunda och lämnar änglarna med maken.
fredag 26 december 2008
Det blir bara bättre
Vi har precis kommit hem från Teo, 5 år, och hans nya fina bilbana. Det var superhäftigt att se hur fort Äppel lärde sig tekniken att köra bilen med lagom gas för att hålla sig på banan och hur han hade stenkoll på vilket spår hans bil skulle vara på om den väl körde av. Jag trodde att han skulle vara alldeles för liten, men han hade fantastiskt roligt vilket han sade gång på gång.
När Äppel var och bytte om till pyjamas passade jag på att köra lite med Teo. Vi skrattade båda två och turades om att prejas i smala kurvan och krocka där spåren korsar varandra. Jag tycker att det är jättekul att ha barn redan nu, men fick en föraning om att det bara blir roligare och roligare!
När Äppel var och bytte om till pyjamas passade jag på att köra lite med Teo. Vi skrattade båda två och turades om att prejas i smala kurvan och krocka där spåren korsar varandra. Jag tycker att det är jättekul att ha barn redan nu, men fick en föraning om att det bara blir roligare och roligare!
tisdag 23 december 2008
God jul mina systrar
God jul mina systrar som reser och far.
God jul mina systrar where ever you are.
God jul du långt bort i Indianland.
Jag hoppas du ligger och njuter på strand.
Att du missar julmaten gör dig detsamma,
men ta ett glas vin och hälsa till mamma.
God jul uppe i Träsket du som åkt dit.
Du får åtminstone en jul som är vit.
Ät mycket julmat, det behövs energi
för att klara kyla, längdspår och after ski.
God jul du som korsar Atlanten på dan
när vi andra äter skinka och dansar runt gran.
Jag hoppas en skön semester du får.
Jul kan du fira ett annat år.
God jul mina systrar var ni än är.
God jul alla andra som läser det här.
God jul mina systrar where ever you are.
God jul du långt bort i Indianland.
Jag hoppas du ligger och njuter på strand.
Att du missar julmaten gör dig detsamma,
men ta ett glas vin och hälsa till mamma.
God jul uppe i Träsket du som åkt dit.
Du får åtminstone en jul som är vit.
Ät mycket julmat, det behövs energi
för att klara kyla, längdspår och after ski.
God jul du som korsar Atlanten på dan
när vi andra äter skinka och dansar runt gran.
Jag hoppas en skön semester du får.
Jul kan du fira ett annat år.
God jul mina systrar var ni än är.
God jul alla andra som läser det här.
Förväntningar
Allt är så mycket härligare den här julen! Det är första året som Äppel verkligen förstår vad som väntar. Han pratar konstant om tomtar, julklappar och sill. Han är så förväntansfull och jag dras med. Det är så roligt att öppna Bamse-kalendern, tända datumljuset och räkna ner dag för dag. Jag känner mig som ett barn på nytt.
Någon gång har det hänt att maken och jag funderat på om Äppel kommer bli besviken på själva dagen som man själv kan bli när man byggt upp för höga förväntningar. Så har vi slagit bort farhågorna med att det faktiskt kommer att bli ett överrumplande himmelrike för en treåring med alla julklappar, ljus, tomtar, all mat med mera.
Så i förmiddags när vi gjorde en bussutflykt pratade vi lite om morgondagen.
- Tänk att det är julafton imorgon, sade jag.
- Ja, svarade Äppel och tittade drömmande ut genom fönstret. Och det kommer att vara snö här överallt.
- Nej, det är inte alltid snö på julafton. Jag tror inte det kommer att vara det.
- Jag tror det.
Så om Äppel blir besviken imorgon skyller jag på Astrid Lindgren och Jujja Wieslander.
Någon gång har det hänt att maken och jag funderat på om Äppel kommer bli besviken på själva dagen som man själv kan bli när man byggt upp för höga förväntningar. Så har vi slagit bort farhågorna med att det faktiskt kommer att bli ett överrumplande himmelrike för en treåring med alla julklappar, ljus, tomtar, all mat med mera.
Så i förmiddags när vi gjorde en bussutflykt pratade vi lite om morgondagen.
- Tänk att det är julafton imorgon, sade jag.
- Ja, svarade Äppel och tittade drömmande ut genom fönstret. Och det kommer att vara snö här överallt.
- Nej, det är inte alltid snö på julafton. Jag tror inte det kommer att vara det.
- Jag tror det.
Så om Äppel blir besviken imorgon skyller jag på Astrid Lindgren och Jujja Wieslander.
Sista minuten
Jag tycker inte om att vara sent ute. Och det är inte ofta jag är det. Julklapparna brukar till exempel vara färdigköpta innan Lucia. Därför är jag lite upprörd över att det faktiskt kan löna sig att vänta med inköp till dagarna före jul. När vi skulle köpa tomteskägg igår var det redan halva priset på alla julgrejer. Hur är det möjligt att de säljer ut grejer just när folk behöver dem som mest? De som har planerat och handlat redan i början av december straffas alltså för det med större hål i plånboken?
En sak som jag har satt i system att skjuta på och som dessvärre inte lönar sig är sömnaden av överkast. Redan i slutet av förra året kom jag på att jag skulle ge Äppel ett hemsytt överkast i lapptäcke-teknik. Jag orkade dock inte ta tag i det inför den stundande julen, men i år har jag haft det lite i bakhuvudet och samlat på mig tyger för ändamålet. Eftersom det inte är så långt kvar tills Päppel får riktig säng kom jag på att jag kunde sy ett till henne i födesledagspresent först. Det blev färdigt på eftermiddagen på självast dagen. När det var dags för Äppels födelsedag satt jag där och slet igen. Dagen före födelsedagen återstod bara bakstycke. Vilket antiklimax när fleecetyget var slut i butiken!
Nu har jag dock haft det hemma i flera veckor. Varför har jag inte sytt fast det när han skall få det imorgon? Suck! Annorlunda uppesittarkväll här alltså.
En sak som jag har satt i system att skjuta på och som dessvärre inte lönar sig är sömnaden av överkast. Redan i slutet av förra året kom jag på att jag skulle ge Äppel ett hemsytt överkast i lapptäcke-teknik. Jag orkade dock inte ta tag i det inför den stundande julen, men i år har jag haft det lite i bakhuvudet och samlat på mig tyger för ändamålet. Eftersom det inte är så långt kvar tills Päppel får riktig säng kom jag på att jag kunde sy ett till henne i födesledagspresent först. Det blev färdigt på eftermiddagen på självast dagen. När det var dags för Äppels födelsedag satt jag där och slet igen. Dagen före födelsedagen återstod bara bakstycke. Vilket antiklimax när fleecetyget var slut i butiken!
Nu har jag dock haft det hemma i flera veckor. Varför har jag inte sytt fast det när han skall få det imorgon? Suck! Annorlunda uppesittarkväll här alltså.
måndag 22 december 2008
När andra jobbar
Det känns så skönt att sitta här och bara titta när maken kämpar med att slå in sina julklappar. Det är så det är när man är ut i god tid... eller kanske när man slipper köpa klappar till hela släkten.
Jag kanske borde bocka av Njuta av julfriden från listan. Jag borde definitivt sluta äta nötter i allafall.
Jag kanske borde bocka av Njuta av julfriden från listan. Jag borde definitivt sluta äta nötter i allafall.
Det är den åldern
Det ljuder skönsång här hemma:
- Bajs och kiss, bajs och kiss.
- Äppel, du får gå någon annanstans och sjunga det där. Jag vill inte höra.
- Det är inte jag. Det är den här legogubben.
- Då får han gå någon annanstans.
- Han skall inte sjunga om bajs och kiss mer.
- Okej.
- Inte bajs, inte kiss. Inte bajs, inte kiss.
- Suck.
- Bajs och kiss, bajs och kiss.
- Äppel, du får gå någon annanstans och sjunga det där. Jag vill inte höra.
- Det är inte jag. Det är den här legogubben.
- Då får han gå någon annanstans.
- Han skall inte sjunga om bajs och kiss mer.
- Okej.
- Inte bajs, inte kiss. Inte bajs, inte kiss.
- Suck.
söndag 21 december 2008
Substitut
Maken har hela tiden trott att det betyder pappa när Päppel säger pappapappapp. Jag har tyckt att det är lite konstigt att hon så ofta gastar efter honom när hon är gnällig och han inte är i närheten.
Nu har jag dock upptäckt vad det betyder.
Napp.
Nu har jag dock upptäckt vad det betyder.
Napp.
Bråda dagar
Njuta av julfriden
lördag 20 december 2008
Självklart!
När vi var på julbord tog Äppel en närmare titt på restaurangens julgran. Han knackade ihärdigt på en julgranskula och utbrast:
- Det är inget riktigt äpple.
Lite lustigt tyckte jag. I och för sig kunde jag förstå att han tyckte att de påminde lite om äpplen, men inte förrän Ernst Kirchsteiger berättade att julgranskulorna faktiskt ersatte och symboliserar äpplen insåg jag hur logiskt det faktiskt är.
Alltså Äppel och Ernst. They are like this.
- Det är inget riktigt äpple.
Lite lustigt tyckte jag. I och för sig kunde jag förstå att han tyckte att de påminde lite om äpplen, men inte förrän Ernst Kirchsteiger berättade att julgranskulorna faktiskt ersatte och symboliserar äpplen insåg jag hur logiskt det faktiskt är.
Alltså Äppel och Ernst. They are like this.
Gravidklubben
Igår hade vi föräldragruppen på besök. Det var dem jag hängde med när Äppel var liten och vi har således ett gäng halvvilda treåringar nu. De är ihärdiga i den åldern. De ger sig liksom inte förrän de har dragit fram varenda leksak i hela huset och vräkt ut dem på golvet. De lyckades snoka rätt på lådor med prylar som jag ställt undan och de plockade lakan och till och med madrasser ur docksängen. De verkade ha riktigt kul!
I sommar kan vi återskapa mammagruppen så gott som intakt. Fyra av fem är gravida. De andra väntar tvåan. Jag känner mig lite som en barnfabrik.
I sommar kan vi återskapa mammagruppen så gott som intakt. Fyra av fem är gravida. De andra väntar tvåan. Jag känner mig lite som en barnfabrik.
torsdag 18 december 2008
Riktigt läskigt
Päppel är inte av den modiga sorten. Bland okända människor klättrar hon helst på mamma och aktar sig noga för att bli tvungen att hasa runt på golvet.
Om hon ser ett alltför stort gosedjur ryggar hon. Skulle gosedjuret dessutom falla framåt börjar hon skaka och gråta.
När Päppel vistas i samma rum som en hund är hon panikslagen. Det spelar ingen roll att hon hänger runt mammas hals och hunden inte ens når hennes fötter.
Stackars Päppel. Hon är verkligen rädd för allt som är okänt, lurvigt och rör sig. Jag börjar undra om det här med tomte verkligen är en bra idé.
Om hon ser ett alltför stort gosedjur ryggar hon. Skulle gosedjuret dessutom falla framåt börjar hon skaka och gråta.
När Päppel vistas i samma rum som en hund är hon panikslagen. Det spelar ingen roll att hon hänger runt mammas hals och hunden inte ens når hennes fötter.
Stackars Päppel. Hon är verkligen rädd för allt som är okänt, lurvigt och rör sig. Jag börjar undra om det här med tomte verkligen är en bra idé.
Julklappsskörd
Eftersom mina familjemedlemmar* är utspridda från Chile till Norrland i jul har vi bestämt att inte byta julklappar. Idag har jag därför med fasa insett att jag nog redan öppnat merparten av det jag kommer få. Och jag är inte helt nöjd. Här är min skörd:
1. Ett salt- och pepparset från Bodum med polisens logga diskret tryckt i nederkanten. Ganska fin julklapp, men inte direkt vad jag önskat mig.
2. En kokbok av Lisa Förare Winblad. Bra grej egentligen. Och jättetrevligt initiativ av Middagsfrid, men det är den tredje kokboken jag får sedan augusti och jag börjar mest få dåligt samvete över att jag aldrig tar mig tid att inspireras av dem.
3. En t-shirt från Neova med en stor åtta (8) på. Och därunder texten "Vi pelletseldare släpper ut 8 ton mindre koldioxid". I storlek L. Jag får bli väldigt desperat fram emot vecka 39 för att ta på mig den.
* Inte maken, Äppel och Päppel såklart utan mamma, pappa och syrrorna.
1. Ett salt- och pepparset från Bodum med polisens logga diskret tryckt i nederkanten. Ganska fin julklapp, men inte direkt vad jag önskat mig.
2. En kokbok av Lisa Förare Winblad. Bra grej egentligen. Och jättetrevligt initiativ av Middagsfrid, men det är den tredje kokboken jag får sedan augusti och jag börjar mest få dåligt samvete över att jag aldrig tar mig tid att inspireras av dem.
3. En t-shirt från Neova med en stor åtta (8) på. Och därunder texten "Vi pelletseldare släpper ut 8 ton mindre koldioxid". I storlek L. Jag får bli väldigt desperat fram emot vecka 39 för att ta på mig den.
* Inte maken, Äppel och Päppel såklart utan mamma, pappa och syrrorna.
Mammaliv
Ni kanske undrar varför jag bloggar så dåligt? Det är bara för att jag är ute och svirar så mycket.
Igår hann jag med BVC, lekträff i bollhörna och barnkalas. Nu skall jag strax rusa till MVC och sedan föreslog en annan mamma lunch i köpcentret. Då måste man ställa upp.
Någon nitisk kalenderslav kanske funderar på om inte jag borde jobba idag. Lugn, jag har koll. Jag har bytt till imorgon. Blir nog svårt att hinna blogga då också. Jag får försöka kompensera ikväll.
Igår hann jag med BVC, lekträff i bollhörna och barnkalas. Nu skall jag strax rusa till MVC och sedan föreslog en annan mamma lunch i köpcentret. Då måste man ställa upp.
Någon nitisk kalenderslav kanske funderar på om inte jag borde jobba idag. Lugn, jag har koll. Jag har bytt till imorgon. Blir nog svårt att hinna blogga då också. Jag får försöka kompensera ikväll.
tisdag 16 december 2008
Kurragömma
När jag var gravid med Päppel var det vissa som påstod att det syntes redan i vecka åtta. Riktigt så illa är det inte den här gången. Jag tycker inte alls att det är problem att dölja fast jag är i vecka tolv. Framåt kvällen är det i och för sig ganska skönt att puta med magen när jag skrotar omkring här hemma, men jag blev förvånad när Äppel plötsligt började känna på min mage.
- Mamma. Du har stor mage.
Jag kom helt av mig. Medan jag funderade på vad jag skulle svara kom något ännu mer oväntat:
- Är Päppel där inne?
- Mamma. Du har stor mage.
Jag kom helt av mig. Medan jag funderade på vad jag skulle svara kom något ännu mer oväntat:
- Är Päppel där inne?
Mammas pojke
Äppel älskar änglaspelet.
Hela eftermiddagen och kvällen ville han sitta i soffan och mysa och lyssna på klangen.
Åh, vilken stämning!
Hela eftermiddagen och kvällen ville han sitta i soffan och mysa och lyssna på klangen.
Åh, vilken stämning!
Julstök
För den som bryr sig berättar jag att den goda julstämningen fortsätter att utvecklas här hemma.
1. Sillfiléerna ligger i vatten och skall snart få en skön lag att simma vidare i.
2. Äppel och jag har dammsugit och tagit fram alla tomtar. Och änglaspelet! Jag älskar det. Maken kommer sucka när han ser det.
3. Mitt jultyg har kommit. Nu skall det bara fållas lite och sedan simsalabim kommer det kallas julduk.
4. Äppel går och sjunger någon sång om Maria.
Du bryr dig inte? Då skulle du inte ha läst. Rubriken gav faktiskt ett hum om vad inlägget handlade om.
1. Sillfiléerna ligger i vatten och skall snart få en skön lag att simma vidare i.
2. Äppel och jag har dammsugit och tagit fram alla tomtar. Och änglaspelet! Jag älskar det. Maken kommer sucka när han ser det.
3. Mitt jultyg har kommit. Nu skall det bara fållas lite och sedan simsalabim kommer det kallas julduk.
4. Äppel går och sjunger någon sång om Maria.
Du bryr dig inte? Då skulle du inte ha läst. Rubriken gav faktiskt ett hum om vad inlägget handlade om.
Prinsesståg
Nu måste jag publicera de sista Lucia-anekdoterna innan det blir för inaktuellt.
Igår morse fick Äppel syn på stjärngossestruten och föreslog att vi skulle gå luciatåg igen. Jag sade att vi inte hann med det eftersom vi strax skulle gå till förskolan.
- Men vi kan gå efter jobbet*, föreslog Äppel.
- Det är pappa som hämtar dig idag, men du kan fråga honom om ni kan gå.
- Då skall jag vara stjärngosse. Pappa kan vara prinsessa.
- Vänta till jag kommer hem så jag kan titta.
På förskolan fick föräldrar och syskon vara kvar en stund för att se luciatåget. En klass från skolan kom och lussade. Vi pratade om detta senare vid middagen.
- Har du berättat för pappa att det kom ett luciatåg till jobbet? frågade jag.
- Åh, var det fint? frågade maken.
- De gick in med skorna på, svarade Äppel. Visst gjorde de mamma?
- Det kanske de gjorde, men det var nog för att de inte kunde ta av sig skorna när de hade ljus i händerna.
- Men hon som var blå kunde ta av skorna, invände Äppel. Hon hade bara ljus på huvudet.
- Hon som var blå? reagerade maken.
- Öööh. Alltså Lucian såg indisk ut.
* Varken dagis eller förskola är godkäda begrepp här hemma. Äppel rättar alltid. Jobbet skall det vara.
Igår morse fick Äppel syn på stjärngossestruten och föreslog att vi skulle gå luciatåg igen. Jag sade att vi inte hann med det eftersom vi strax skulle gå till förskolan.
- Men vi kan gå efter jobbet*, föreslog Äppel.
- Det är pappa som hämtar dig idag, men du kan fråga honom om ni kan gå.
- Då skall jag vara stjärngosse. Pappa kan vara prinsessa.
- Vänta till jag kommer hem så jag kan titta.
På förskolan fick föräldrar och syskon vara kvar en stund för att se luciatåget. En klass från skolan kom och lussade. Vi pratade om detta senare vid middagen.
- Har du berättat för pappa att det kom ett luciatåg till jobbet? frågade jag.
- Åh, var det fint? frågade maken.
- De gick in med skorna på, svarade Äppel. Visst gjorde de mamma?
- Det kanske de gjorde, men det var nog för att de inte kunde ta av sig skorna när de hade ljus i händerna.
- Men hon som var blå kunde ta av skorna, invände Äppel. Hon hade bara ljus på huvudet.
- Hon som var blå? reagerade maken.
- Öööh. Alltså Lucian såg indisk ut.
* Varken dagis eller förskola är godkäda begrepp här hemma. Äppel rättar alltid. Jobbet skall det vara.
måndag 15 december 2008
Influerad av tevevåld
Nu kommer jag att lägga fram bevis för att barn påverkas av våld på teve.
I helgen var Äppel hos farmor och farfar och hade där fått se två avsnitt av Tom och Jerry. Vi pratade lite om det i bilen när vi åkte därifrån.
- Såg du på Tom och Jerry?
- Tom och Jerry?
- Ja, på teve. Katten och musen.
- Det kom en hund och mosade katten.
- Oj, men det var bara på låtsas.
En stund senare skulle vi promenera upp för en lång backe och Äppel drog igång en lång monolog:
- Oj, skall vi så högt? Mamma, tänk om Päppel var med. Du kanske skulle bära henne och så tappade du henne. Då ramlade hon ner för hela backen. Sedan kom det blod. Det kom en stor lastbil och körde på henne. Och mosade henne. Med hjulet.
Där någonstans fick vi tyst på honom. Och jag bannlyser härmed Tom och Jerry för de närmsta åren.
I helgen var Äppel hos farmor och farfar och hade där fått se två avsnitt av Tom och Jerry. Vi pratade lite om det i bilen när vi åkte därifrån.
- Såg du på Tom och Jerry?
- Tom och Jerry?
- Ja, på teve. Katten och musen.
- Det kom en hund och mosade katten.
- Oj, men det var bara på låtsas.
En stund senare skulle vi promenera upp för en lång backe och Äppel drog igång en lång monolog:
- Oj, skall vi så högt? Mamma, tänk om Päppel var med. Du kanske skulle bära henne och så tappade du henne. Då ramlade hon ner för hela backen. Sedan kom det blod. Det kom en stor lastbil och körde på henne. Och mosade henne. Med hjulet.
Där någonstans fick vi tyst på honom. Och jag bannlyser härmed Tom och Jerry för de närmsta åren.
söndag 14 december 2008
Mansslukerskan
När Äppel var bebis lekte han med fina skallror, mjuka böcker och annat anpassat för riktigt små människor. Han hade i och för sig inget val. Det var det som fanns i vårt nyblivna barnhem.
Päppel däremot har ett helt annat utbud. Det finns bilar, dockor, kastruller, duplo, klossar och saker för att fylla en mindre affär. Antingen har hon varit väldigt tidig och sofistikerad i sina val eller också är leksaker för något äldre barn egentligen roligast för de minsta också. Hon sitter ofta och vispar i någon bunke, brummar runt med en liten bil eller kastar duplobitar omkring sig.
Allra allra mest gillar Päppel duplogubbarna. De är tydligen inte bara roliga utan dessutom väldigt goda. Man ser henne nämligen alltsom oftast med ett par ben stickande ut ur munnen medan hon rumphasar omkring här hemma.
Päppel däremot har ett helt annat utbud. Det finns bilar, dockor, kastruller, duplo, klossar och saker för att fylla en mindre affär. Antingen har hon varit väldigt tidig och sofistikerad i sina val eller också är leksaker för något äldre barn egentligen roligast för de minsta också. Hon sitter ofta och vispar i någon bunke, brummar runt med en liten bil eller kastar duplobitar omkring sig.
Allra allra mest gillar Päppel duplogubbarna. De är tydligen inte bara roliga utan dessutom väldigt goda. Man ser henne nämligen alltsom oftast med ett par ben stickande ut ur munnen medan hon rumphasar omkring här hemma.
Julhelg
Jag börjar komma i stämning!
Helgen inleddes alltså med luciatåg. Äppel vaknade dock halv sju så det slutade med att han och jag lussade för de andra. Lika bra var det för vi upptäckte att maken inte kunde stå raklång med stjärngossestruten i sovrummen. Vår sammanlagda utstyrsel var ett lucialinne, en pyjamas, en strut och två levande ljus. Framträdandet bestod av första versen av Natten går tunga fjät. Så man kan nog sammanfatta det som ett minimalistiskt luciatåg.
Efter det har helgen fortsatt i julens tecken. Glöggbjudning på lördag och därefter nygriljerad skinka på vörtbröd och idag eskalerade det hela med julbord. Efter det var jag så i stämning att jag införskaffade lite sillfiléer för vidare bearbetning under veckan.
Jag börar känna mig redo för att jula loss helt enkelt! Blir nog till att pynta, laga mat och handla klappar hela veckan om jag skall upprätthålla nivån.
Helgen inleddes alltså med luciatåg. Äppel vaknade dock halv sju så det slutade med att han och jag lussade för de andra. Lika bra var det för vi upptäckte att maken inte kunde stå raklång med stjärngossestruten i sovrummen. Vår sammanlagda utstyrsel var ett lucialinne, en pyjamas, en strut och två levande ljus. Framträdandet bestod av första versen av Natten går tunga fjät. Så man kan nog sammanfatta det som ett minimalistiskt luciatåg.
Efter det har helgen fortsatt i julens tecken. Glöggbjudning på lördag och därefter nygriljerad skinka på vörtbröd och idag eskalerade det hela med julbord. Efter det var jag så i stämning att jag införskaffade lite sillfiléer för vidare bearbetning under veckan.
Jag börar känna mig redo för att jula loss helt enkelt! Blir nog till att pynta, laga mat och handla klappar hela veckan om jag skall upprätthålla nivån.
Godispremiär
Äppel har aldrig fått godis. Det är egentligen ingen stor grej. Vi tycker helt enkelt att det är lika bra att vänta så länge det fungerar.
För Äppel har det blivit naturligt. På samma sätt som vuxna dricker vissa drycker som inte är för små barn så är en del ätbara saker ockå förbehållet dem. Det har i och för sig lett till en del lustiga uttalanden från Äppels sida. Inför treårsdagen satt han t.ex. och spekulerade om sina kommande presenter:
- Jag kanske får russin. Eller kanske choklad. Då kan jag ge den till er.
Nu är Äppel dock bjuden på barnkalas i veckan och vi har sagt att om det blir godis kan vi inte neka honom när alla jämnåriga äter. Så när vi var på glöggkalas igår bestämde vi innan att vi lika gärna kunde kolla hur han reagerade med godis redan då.
Det började med att en lite äldre flicka visade honom att det fanns skumtomtar i en skål. Äppel tittade intresserat och lade tillbaka locket. En stund senare såg han samma tjej äta ischoklad och kläckte:
- Barn får inte äta choklad.
Vi förklarade att hon var lite större och att hon nog fick det för sina föräldrar. Sedan sade jag att han fick ta en skumtomte. Den glufsade han glatt i sig, men gick sedan och lekte igen. En stund senare kom han tillbaka och frågade om han fick lov att ta en till. Jag sade ja, men att det räckte sedan. Bara så. Det blev aldrig någon stor grej. Jag som hade förväntat mig en kille som inte skulle kunna slita sig från godisskålen.
För Äppel har det blivit naturligt. På samma sätt som vuxna dricker vissa drycker som inte är för små barn så är en del ätbara saker ockå förbehållet dem. Det har i och för sig lett till en del lustiga uttalanden från Äppels sida. Inför treårsdagen satt han t.ex. och spekulerade om sina kommande presenter:
- Jag kanske får russin. Eller kanske choklad. Då kan jag ge den till er.
Nu är Äppel dock bjuden på barnkalas i veckan och vi har sagt att om det blir godis kan vi inte neka honom när alla jämnåriga äter. Så när vi var på glöggkalas igår bestämde vi innan att vi lika gärna kunde kolla hur han reagerade med godis redan då.
Det började med att en lite äldre flicka visade honom att det fanns skumtomtar i en skål. Äppel tittade intresserat och lade tillbaka locket. En stund senare såg han samma tjej äta ischoklad och kläckte:
- Barn får inte äta choklad.
Vi förklarade att hon var lite större och att hon nog fick det för sina föräldrar. Sedan sade jag att han fick ta en skumtomte. Den glufsade han glatt i sig, men gick sedan och lekte igen. En stund senare kom han tillbaka och frågade om han fick lov att ta en till. Jag sade ja, men att det räckte sedan. Bara så. Det blev aldrig någon stor grej. Jag som hade förväntat mig en kille som inte skulle kunna slita sig från godisskålen.
fredag 12 december 2008
Kleopatras kam
Jag gillar Maria Ernestam. Jag blev både glad och förvånad när jag insåg att hon gett ut två böcker som jag inte läst. Nu har jag plöjt den första av dessa: Kleopatras kam.
Den levde upp till förväntningarna. Liksom de tidigare böckerna är den humoristisk och underfundig samtidigt som den ger en intressant inblick i karaktärernas tragiska förflutna och utmanar deras värderingar. Och självklart innehåller boken ett flertal oförutsedda skruvar!
Härligt att jag har Alltid hos dig att se fram emot.
Den levde upp till förväntningarna. Liksom de tidigare böckerna är den humoristisk och underfundig samtidigt som den ger en intressant inblick i karaktärernas tragiska förflutna och utmanar deras värderingar. Och självklart innehåller boken ett flertal oförutsedda skruvar!
Härligt att jag har Alltid hos dig att se fram emot.
Se nu nalkas Lucia
Jag har sett fram emot Luciamorgon. Mina barn är för små för att klä ut sig, sjunga och servera lussekatter. Därför tänkte jag passa på att göra det själv. Vem vet hur många år jag får göra det innan ungarna tar över.
Planen var att maken och jag skulle väcka dem med stämningsfull sång* och att vi sedan skulle fika framför Luciamorgon på teve. Men jag börjar tveka. Varför börjar det så vansinnigt tidigt? Är det sunt att ställa klockan på kvart i sju för att hinna med spektaklet?
* Från min sida i allafall. Jag tror tyvärr inte att maken kan några av sångerna.
Planen var att maken och jag skulle väcka dem med stämningsfull sång* och att vi sedan skulle fika framför Luciamorgon på teve. Men jag börjar tveka. Varför börjar det så vansinnigt tidigt? Är det sunt att ställa klockan på kvart i sju för att hinna med spektaklet?
* Från min sida i allafall. Jag tror tyvärr inte att maken kan några av sångerna.
torsdag 11 december 2008
Bästa hotet
Jag gillar inte hot som uppfostringsmetod. Fast ibland faller jag dit. Man är ju inte mer än människa.
Våra små är oftast änglar vid läggning. Vi lägger dem i varsin säng, släcker lampan och går ut. En stund senare sover de. Ibland kommer Äppel dock in i en busperiod. Just nu är en sådan. Någon sen kväll hittade vi honom skavfötters med Päppel i spjälsängen. Bedårande den gången när båda sov sött, men inte nästa dag när han höll igång så hon grät av trötthet. Vi tjatar om att han skall ligga stilla och tyst i sin säng, men inget hjälper. Lampor tänds, leksaker kastas omkring och det är inte tyst många minuter i taget.
Det är då trumfkortet kommer fram. Vi hotar med att flytta Päppel till vårt sovrum. Det räcker med att göra en ansats att bära iväg spjälsängen så lovar Äppel att vara snäll som ett lamm och snart sover de lika sött som vanligt.
Våra små är oftast änglar vid läggning. Vi lägger dem i varsin säng, släcker lampan och går ut. En stund senare sover de. Ibland kommer Äppel dock in i en busperiod. Just nu är en sådan. Någon sen kväll hittade vi honom skavfötters med Päppel i spjälsängen. Bedårande den gången när båda sov sött, men inte nästa dag när han höll igång så hon grät av trötthet. Vi tjatar om att han skall ligga stilla och tyst i sin säng, men inget hjälper. Lampor tänds, leksaker kastas omkring och det är inte tyst många minuter i taget.
Det är då trumfkortet kommer fram. Vi hotar med att flytta Päppel till vårt sovrum. Det räcker med att göra en ansats att bära iväg spjälsängen så lovar Äppel att vara snäll som ett lamm och snart sover de lika sött som vanligt.
Punkigt
Jag har knappt lagt märke till Lena Adelsohn Liljeroth. Förrän nu. Visst var hennes nobelklänning hur cool som helst?
Känns som något jag själv skulle kunna sätta på mig för att utmana etablissemanget, men ändå inte bryta mot de oskrivna reglerna. För femton år sedan hade jag nog matchat med ett par Doc Martens, men fullt så modig är jag inte längre.
Känns som något jag själv skulle kunna sätta på mig för att utmana etablissemanget, men ändå inte bryta mot de oskrivna reglerna. För femton år sedan hade jag nog matchat med ett par Doc Martens, men fullt så modig är jag inte längre.
Tiden är konstruerad
Så här kan det låta när jag skall berätta något:
- När jag var och handlade i torsdags... eller förresten var det i torsdags? Nej, i onsdags. Jo förresten, det måste ha varit i torsdags...
Äppel, däremot, berättar alltid med osviklig säkerhet:
- I torsdags när pappa och jag målade lekstugan.
Han menar i och för sig i somras, men vad har det för betydelse? Och jag kan inte låta bli att fundera över vem av oss som gör sig bäst förstådd.
- När jag var och handlade i torsdags... eller förresten var det i torsdags? Nej, i onsdags. Jo förresten, det måste ha varit i torsdags...
Äppel, däremot, berättar alltid med osviklig säkerhet:
- I torsdags när pappa och jag målade lekstugan.
Han menar i och för sig i somras, men vad har det för betydelse? Och jag kan inte låta bli att fundera över vem av oss som gör sig bäst förstådd.
onsdag 10 december 2008
Hjälpsam
Äppel har en taktik. Om jag frågar vad han gör svarar han så gott som alltid:
- Jag är här.
Anledningen till att jag frågar är såklart för att jag anar oråd och jag blir knappast mindre orolig av hans svar. Det är ganska tydligt att han försöker mörka. Så jag upprepar min fråga tills jag får svar. Imorse löd det så här:
- Jag tar ur lakanen ur din säng.
- Nej! Varför?
- För att Päppel har kräkts där.
Inte en chans. Hon kan inte gå upp för trappan själv. Men, lite mer jobb för mamma skadar väl aldrig?
- Jag är här.
Anledningen till att jag frågar är såklart för att jag anar oråd och jag blir knappast mindre orolig av hans svar. Det är ganska tydligt att han försöker mörka. Så jag upprepar min fråga tills jag får svar. Imorse löd det så här:
- Jag tar ur lakanen ur din säng.
- Nej! Varför?
- För att Päppel har kräkts där.
Inte en chans. Hon kan inte gå upp för trappan själv. Men, lite mer jobb för mamma skadar väl aldrig?
Namnlös
Jag blev lite inspirerad av det här inlägget om bonussläktingar. I vår familj har vi morfar och Lisbeth. Morfar är såklart en helt vanlig biologisk släkting, men ni fattar.
Äppel hade en gång en period när han var väldigt fascinerad av namn. Han visste vad alla släktingar hette i både andranamn och efternamn. En dag gick han och rabblade på väg hem från förskolan och räknade upp morfar och farmor och alla de andra. Sedan blev han fundersam.
- Mamma? Lisbeth heter?
- Öhh, alltså Lisbeth heter Lisbeth. Det är inte som med morfar att hon kallas något annat.
Kort tystnad.
- Lisbeth inte har namn.
Äppel hade en gång en period när han var väldigt fascinerad av namn. Han visste vad alla släktingar hette i både andranamn och efternamn. En dag gick han och rabblade på väg hem från förskolan och räknade upp morfar och farmor och alla de andra. Sedan blev han fundersam.
- Mamma? Lisbeth heter?
- Öhh, alltså Lisbeth heter Lisbeth. Det är inte som med morfar att hon kallas något annat.
Kort tystnad.
- Lisbeth inte har namn.
Många munnar
Jag ser verkligen fram emot ett tredje barn. Det kommer bli urkul! Jag har egentligen bara en farhåga: tandborstningen.
Alltså, Pirum kommer troligtvis att få sin första tand innan Äppel fyller fyra. Då skall vi borsta tänderna på tre barn i sex års tid! Två gånger om dagen!
Jag som är så less på att borsta tänderna på trilskande barn redan nu.
Alltså, Pirum kommer troligtvis att få sin första tand innan Äppel fyller fyra. Då skall vi borsta tänderna på tre barn i sex års tid! Två gånger om dagen!
Jag som är så less på att borsta tänderna på trilskande barn redan nu.
tisdag 9 december 2008
Är Felicia ett hästnamn?
Barnen i Äppels förskolegrupp har fått var sin underbar trähäst att sköta om. Deras fröken har själv tillverkat dem av en björkklabbe med svans, ben, hals och huvud. Hästarna kom till barnen en dag när Äppel var sjuk och hade vid ett dop fått namn som Lilla Gubben, Felicia och Pålle.
När Äppel kom tillbaka fick han ta emot sin sköthäst och fröken sade att han kunde tänka ut ett namn så att de kunde döpa hans häst också. Äppel funderade länge. Efter någon vecka hade han bestämt sig för att kalla hästen Plupp. Det var inte helt taget ur luften utan kom från den blåhårige fjällvarelse vi läser om ibland. Maken och jag tyckte att han valt ett bra namn. Döm om min förvåning när han kom hem från förskolan med gråten i halsen.
- Fröken säger att min häst inte heter Plupp.
- Nehej!? Vad heter den då?
- Blacken.
- Blacken? Jaha. Vet du Äppel, jag tycker du kan kalla hästen Plupp i allafall.
- Mmmmm, funderade Äppel. Och så ett lyckligt utrop:
- Den kan heta Plupp-Blacken.
När Äppel kom tillbaka fick han ta emot sin sköthäst och fröken sade att han kunde tänka ut ett namn så att de kunde döpa hans häst också. Äppel funderade länge. Efter någon vecka hade han bestämt sig för att kalla hästen Plupp. Det var inte helt taget ur luften utan kom från den blåhårige fjällvarelse vi läser om ibland. Maken och jag tyckte att han valt ett bra namn. Döm om min förvåning när han kom hem från förskolan med gråten i halsen.
- Fröken säger att min häst inte heter Plupp.
- Nehej!? Vad heter den då?
- Blacken.
- Blacken? Jaha. Vet du Äppel, jag tycker du kan kalla hästen Plupp i allafall.
- Mmmmm, funderade Äppel. Och så ett lyckligt utrop:
- Den kan heta Plupp-Blacken.
måndag 8 december 2008
En halv gul sol
Jag brukar sällan fångas av faktaspäckade historiska skildringar. Speciellt inte om de handlar om krig. Därför är Chimamanda Ngozi Adichies En halv gul sol så speciell.
Här får vi lära känna en familj i Nigeria redan innan Biafra-kriget bryter ut och sedan följa allt det fruktansvärda från deras perspektiv. Boken är intressant på flera plan och behandlar många olika områden såsom rasfrågor, kärlek, svek och barnlöshet.
Det är imponerande hur författarinnan väver med alla dessa trådar och jag får lite lätt prestationsångest när jag inser att vi är födda samma år. Kanske dags att ge ut mitt epos snart?
Helt klart ett tips till önskelistan!
Här får vi lära känna en familj i Nigeria redan innan Biafra-kriget bryter ut och sedan följa allt det fruktansvärda från deras perspektiv. Boken är intressant på flera plan och behandlar många olika områden såsom rasfrågor, kärlek, svek och barnlöshet.
Det är imponerande hur författarinnan väver med alla dessa trådar och jag får lite lätt prestationsångest när jag inser att vi är födda samma år. Kanske dags att ge ut mitt epos snart?
Helt klart ett tips till önskelistan!
söndag 7 december 2008
Tikka masala
Päppel är ganska verbal. Hon kan en del ord såsom mamma, pappa, titta, där, tack och hej. Hon är också duktig på att härma. Som en liten papegoja upprepar hon saker man säger. När jag sade till Äppel att akta lillasyster ekade hon klockrent:
- Akta. Akta.
Men allra mest pladdrar hon på sitt eget språk:
- Dikki, dakk. Takka takka, tikka.
Jag blir så sugen på indiskt.
- Akta. Akta.
Men allra mest pladdrar hon på sitt eget språk:
- Dikki, dakk. Takka takka, tikka.
Jag blir så sugen på indiskt.
lördag 6 december 2008
Charmtroll
Äppel kommer blir en riktig charmör. Han är helt otrolig på att kommentera saker som:
- Mamma, har du klippt dig?
- Har du nya byxor?
- Titta, en ny lampa!
Och när han får presenter visar han genuin uppskattning. När han fick sin arbetsoverall utropade han till exempel genast hur fin den var. Och sedan ville han ha den både på IKEA och hos barnvakt dagen efter. På kalaset igår fick han bland annat en hjälm som han inte ville ta av sig ens vid middagen och ett par byxor som han genast drog på sig över jeansen.
Jag känner mig verkligen stolt när han får givarna att känna sig uppskattade på det här sättet och hoppas att det aldrig kommer en dag när han besviket kastar ifrån sig mjuka paket.
- Mamma, har du klippt dig?
- Har du nya byxor?
- Titta, en ny lampa!
Och när han får presenter visar han genuin uppskattning. När han fick sin arbetsoverall utropade han till exempel genast hur fin den var. Och sedan ville han ha den både på IKEA och hos barnvakt dagen efter. På kalaset igår fick han bland annat en hjälm som han inte ville ta av sig ens vid middagen och ett par byxor som han genast drog på sig över jeansen.
Jag känner mig verkligen stolt när han får givarna att känna sig uppskattade på det här sättet och hoppas att det aldrig kommer en dag när han besviket kastar ifrån sig mjuka paket.
fredag 5 december 2008
Håll till godo
Okej, det uppskattades tydligen. Så här kommer lite till.
Precis när Päppel skulle uträtta sina behov ringde en kompis. Så med luren fastklämd mellan örat och axeln körde jag hela proceduren: torka rumpan, klä på Päppel, hälla ut med ett plums i toaletten, spola, tvätta ur pottan och tvätta händerna. Ivrigt pratandes om annat.
Så plötsligt insåg jag hur det måste låta och kände mig nödgad att förklara:
- Alltså, det är inte jag som går på toa. Det är Päppel.
Precis när Päppel skulle uträtta sina behov ringde en kompis. Så med luren fastklämd mellan örat och axeln körde jag hela proceduren: torka rumpan, klä på Päppel, hälla ut med ett plums i toaletten, spola, tvätta ur pottan och tvätta händerna. Ivrigt pratandes om annat.
Så plötsligt insåg jag hur det måste låta och kände mig nödgad att förklara:
- Alltså, det är inte jag som går på toa. Det är Päppel.
Kalas
Ikväll är det dags för det första av Äppels två treårskalas. Båda två kommer gästas av enbart vuxna släktingar. Barnkalas har vi som tur är sluppit bli bjudna på hittills och inte en chans att vi blir de som introducerar denna typ av kaotiska tillställning. Äppel är dock hur nöjd som helst med att det kommer människor han gillar och räknar med både presenter och tårta.
Jag förklarade redan dan före dan att det inte skulle bli något kalas på det riktiga datumet. Det gick tydligen inte in för det första Äppel sade när han vaknade var:
- Har inte gästerna kommit än?
Sedan förstod han äntligen upplägget så när morfar ringde och gratulerade berättade han lite besviket:
- Jag har fått en arbetsoverall och en grävmaskin. Men jag får ingen tårta.
Jag förklarade redan dan före dan att det inte skulle bli något kalas på det riktiga datumet. Det gick tydligen inte in för det första Äppel sade när han vaknade var:
- Har inte gästerna kommit än?
Sedan förstod han äntligen upplägget så när morfar ringde och gratulerade berättade han lite besviket:
- Jag har fått en arbetsoverall och en grävmaskin. Men jag får ingen tårta.
torsdag 4 december 2008
Kedjebrev
Okej, jag svarar. Men jag skickar inte vidare. Det är emot mina principer. Detta är ett förklätt kedjebrev och jag har blivit noga avrådd från sådana av mamma.
REGLER
1. Publicera reglerna på din blogg.
2. Svara på de sex 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar
8 FAVORITPROGRAM
Jag tittar faktiskt inte så mycket på teve. Jag har inte tid. Och så har vi inte så många kanaler. Jag vet inte vilket som egentligen bidrar mest till mitt sparsamma burkgluttande. Men, så svårt skall det väl inte vara att krysta fram åtta program. Utan inbördes ordning.
1. Desperate Housewifes (jag följde det i princip plikttroget så länge vi hade femman)
2. Greys Anatomi (dito)
3. House (började se det när vi hade förlorat femman, slutade när fyran försvann fast nu är den tillbaka. Kanske skall återuppta tittandet.)
4. Äntligen hemma (skönt med program man inte behöver följa)
5. Idol (har sett en säsong. När jag var gravid med Päppel. Vi var många i teverummet på BB på fredagkvällen.)
6. Twin Peaks (minns typ ingenting, men jag följde det)
7. Aktuellt (okej, börjar bli tråkig nu)
8. Alla vi barn i bullerbyn (som motvikt till Aktuellt då)
8 SAKER JAG GJORDE IGÅR
1. Sjöng för världens finaste tre-åring
2. Käkade korv på IKEA
3. Kollade på några begagnade stolar som jag funderar på att köpa (har till makens förtret sålt våra matsalsstolar lagom till alla decemberbjudningar)
4. Hängde upp den superfina kökslampan som kom med posten (nu är jag verkligen nöjd)
5. Beställde tyger på Internet (jag toksydde för att få Äppels lapptäcke klart till födelsedagen och när jag i sista sekunden sprang till tygaffären för att köpa fleece till baksidan var det slut!)
6. Tog en riktig tantpromenad med en annan mamma när barnen lagt sig
7. Våndades över att jag skulle behöva gå upp strax efter sex för första hela arbetsdagen
8. Läste ändå för länge innan jag släckte lampan
8 SAKER JAG SER FRAM EMOT
1. Att böckerna jag beställt skall komma
2. Julbord på Vaxholms kastell
3. Luciamorgon på teve
4. Adventsspiral på förskolan
5. Att Päppel börjar äta själv med sked
6. Nyårsafton!
7. En eventuell semester på varmare breddgrader i början av nästa år
8. Förlossningen (jag tycker det är hur häftigt som helst att föda barn)
8 FAVORITRESTAURANGER
1. Teppanyakistället i Nanjing (finns det något lyxigare än en egen kock som står och lagar till obegränsat med underbar mat bara till oss? För dryga hundralappen per skalle!)
2. Grill (hade faktiskt min 30-årsmiddag där. Relativt lyxigt till humana priser.)
3. Helenes krog på Sankt Eriksgatan (bästa fajitas-tallrikarna. Stooora portioner.)
4. Greken på hörnet
5. Primo chiao chiao (bästa pizzorna)
6. Den trevliga restaurangen vi var på två gånger i Köpenhamn (stora portioner och vin per cl)
7. Mamas och tapas (alltid lika gott. Mmmm... patatas bravas)
8. À la crêpe (alltid kul med koncept. Och cider är en trevlig måltidsdryck)
8 SAKER PÅ MIN ÖNSKELISTA
1. Slippa alla framtida utmaningar av denna typ
2. En månad med familjen på en strand i Thailand eller motsvarande
3. Nya matsalsstolar
4. Slippa städa
5. Färre maginfluensor
6. En barnfri helg på trevligt hotell
7. Tid att läsa en massa böcker som ligger på väntlista
8. Och så fred på jorden
8 JAG UTMANAR
Absolut ingen! Skyller på kedjebrevsprincipen, men viskar lite generat att jag inte känner några bloggare. Jag kan väl inte bara hoppa in hos folk och utmana dem utan att någonsin ha gett mig tillkänna förut?
Och alla! Ingen nämnd ingen glömd. Den som känner sig sugen kan ta åt sig.
REGLER
1. Publicera reglerna på din blogg.
2. Svara på de sex 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar
8 FAVORITPROGRAM
Jag tittar faktiskt inte så mycket på teve. Jag har inte tid. Och så har vi inte så många kanaler. Jag vet inte vilket som egentligen bidrar mest till mitt sparsamma burkgluttande. Men, så svårt skall det väl inte vara att krysta fram åtta program. Utan inbördes ordning.
1. Desperate Housewifes (jag följde det i princip plikttroget så länge vi hade femman)
2. Greys Anatomi (dito)
3. House (började se det när vi hade förlorat femman, slutade när fyran försvann fast nu är den tillbaka. Kanske skall återuppta tittandet.)
4. Äntligen hemma (skönt med program man inte behöver följa)
5. Idol (har sett en säsong. När jag var gravid med Päppel. Vi var många i teverummet på BB på fredagkvällen.)
6. Twin Peaks (minns typ ingenting, men jag följde det)
7. Aktuellt (okej, börjar bli tråkig nu)
8. Alla vi barn i bullerbyn (som motvikt till Aktuellt då)
8 SAKER JAG GJORDE IGÅR
1. Sjöng för världens finaste tre-åring
2. Käkade korv på IKEA
3. Kollade på några begagnade stolar som jag funderar på att köpa (har till makens förtret sålt våra matsalsstolar lagom till alla decemberbjudningar)
4. Hängde upp den superfina kökslampan som kom med posten (nu är jag verkligen nöjd)
5. Beställde tyger på Internet (jag toksydde för att få Äppels lapptäcke klart till födelsedagen och när jag i sista sekunden sprang till tygaffären för att köpa fleece till baksidan var det slut!)
6. Tog en riktig tantpromenad med en annan mamma när barnen lagt sig
7. Våndades över att jag skulle behöva gå upp strax efter sex för första hela arbetsdagen
8. Läste ändå för länge innan jag släckte lampan
8 SAKER JAG SER FRAM EMOT
1. Att böckerna jag beställt skall komma
2. Julbord på Vaxholms kastell
3. Luciamorgon på teve
4. Adventsspiral på förskolan
5. Att Päppel börjar äta själv med sked
6. Nyårsafton!
7. En eventuell semester på varmare breddgrader i början av nästa år
8. Förlossningen (jag tycker det är hur häftigt som helst att föda barn)
8 FAVORITRESTAURANGER
1. Teppanyakistället i Nanjing (finns det något lyxigare än en egen kock som står och lagar till obegränsat med underbar mat bara till oss? För dryga hundralappen per skalle!)
2. Grill (hade faktiskt min 30-årsmiddag där. Relativt lyxigt till humana priser.)
3. Helenes krog på Sankt Eriksgatan (bästa fajitas-tallrikarna. Stooora portioner.)
4. Greken på hörnet
5. Primo chiao chiao (bästa pizzorna)
6. Den trevliga restaurangen vi var på två gånger i Köpenhamn (stora portioner och vin per cl)
7. Mamas och tapas (alltid lika gott. Mmmm... patatas bravas)
8. À la crêpe (alltid kul med koncept. Och cider är en trevlig måltidsdryck)
8 SAKER PÅ MIN ÖNSKELISTA
1. Slippa alla framtida utmaningar av denna typ
2. En månad med familjen på en strand i Thailand eller motsvarande
3. Nya matsalsstolar
4. Slippa städa
5. Färre maginfluensor
6. En barnfri helg på trevligt hotell
7. Tid att läsa en massa böcker som ligger på väntlista
8. Och så fred på jorden
8 JAG UTMANAR
Absolut ingen! Skyller på kedjebrevsprincipen, men viskar lite generat att jag inte känner några bloggare. Jag kan väl inte bara hoppa in hos folk och utmana dem utan att någonsin ha gett mig tillkänna förut?
Och alla! Ingen nämnd ingen glömd. Den som känner sig sugen kan ta åt sig.
Sällskapsrum
Egentligen hade jag tänkte bespara er inlägg om våra toalettvanor, men det händer så mycket lustigt så jag kommer nog få tulla på den regeln då och då.
Utan att bli alltför ingående avslöjar jag att Päppel satt på pottan och jag på toaletten. In kom Äppel med tre stora arbetsmaskiner.
- Vad gör du Äppel?
- Jag skall jobba.
- Men måste du vara här inne?
- Ja.
- Varför?
- Det är trevligt här.
Utan att bli alltför ingående avslöjar jag att Päppel satt på pottan och jag på toaletten. In kom Äppel med tre stora arbetsmaskiner.
- Vad gör du Äppel?
- Jag skall jobba.
- Men måste du vara här inne?
- Ja.
- Varför?
- Det är trevligt här.
Slit och släng
Min mobiltelefon sjunger på sista versen. Det är glapp så att den knappt går att ladda. Jag bestämde mig för att ta upp detta med min chef. Jag slipade argumenten och beskrev det frustrerande med att jag aldrig vet om jag kommer lyckas ladda den tillräckligt för att använda den nästa dag.
Chefen tittade lite konstigt på mig och sade att om det var fel på den måste jag självklart ha en ny. När jag kilade vidare till administratören för att dubbelkolla att det inte fanns någon bättre begagnad tittade hon i sina listor över mitt nuvarande innehav.
- Men du har ju haft din sedan 2004! Självklart skall du unna dig att beställa en ny.
Man kan ju nästan tro att det är en relik från stenåldern jag dras med.
Chefen tittade lite konstigt på mig och sade att om det var fel på den måste jag självklart ha en ny. När jag kilade vidare till administratören för att dubbelkolla att det inte fanns någon bättre begagnad tittade hon i sina listor över mitt nuvarande innehav.
- Men du har ju haft din sedan 2004! Självklart skall du unna dig att beställa en ny.
Man kan ju nästan tro att det är en relik från stenåldern jag dras med.
onsdag 3 december 2008
Vi finns!
Det låg ett handskrivet kuvert i brevlådan idag. Med alla fyra familjemedlemmars namn på. Jag började hoppas, men höll mig från att öppna tills jag kommit in.
Det var precis vad jag önskade helst av allt: en inbjudan till nyårsgalej!
Nyår är min största ångesthelg. Det slutar ofta med att vi antingen firar på egen hand eller hamnar på något som känns lite krystat. Typ en middag med två par som vi sällan umgås med eller en stor fest där vi inte känner värden utan blir medbjudna av kompisar.
Jag fattar inte hur det går till, men det känns som att alla andra börjar planera nyår i september. När vi börjar fråga runt bland vänner i slutet av november är de redan upptagna sedan länge och vi inser att det är för sent för oss att ställa till med en fest. Så vi fortsätter höra oss för tills vi blir medbjudna på den där festen där vi inte känner någon.
Men i år. Tack kära värdpar för att ni besparar oss nästan en månads ångest.
Det var precis vad jag önskade helst av allt: en inbjudan till nyårsgalej!
Nyår är min största ångesthelg. Det slutar ofta med att vi antingen firar på egen hand eller hamnar på något som känns lite krystat. Typ en middag med två par som vi sällan umgås med eller en stor fest där vi inte känner värden utan blir medbjudna av kompisar.
Jag fattar inte hur det går till, men det känns som att alla andra börjar planera nyår i september. När vi börjar fråga runt bland vänner i slutet av november är de redan upptagna sedan länge och vi inser att det är för sent för oss att ställa till med en fest. Så vi fortsätter höra oss för tills vi blir medbjudna på den där festen där vi inte känner någon.
Men i år. Tack kära värdpar för att ni besparar oss nästan en månads ångest.
Gissa låten
Välkomna kära läsare!
Här får ni något att klura på under dagen.
Äppel har en gräslig plasttomte från Kina som han fick från sin morfar när han fyllde ett år. Den är inte bara ful. Den sjunger dessutom en julsång på mycket hög volym varje gång den blir puttad eller står lite snett. Eftersom den har rund botten har den en tendens att starta av sig själv lite när som helst. I två jular har Äppel varit rädd för denna, vilket bara har varit positivt. Vi har till och med fått plocka ur batterierna.
Igår var vi i en butik och Äppel fascinerades av en annan sjungande tomte. För att få honom därifrån lovade jag att ta fram Kina-tomten när vi kom hem. Nu älskar han den tyvärr. Den sjunger och sjunger. Det gör även Äppel:
- En gubbe, en gubbe...
Någon som kan gissa vilken jullåt det skall föreställa?
UPPDATERING: Det känns som att det är roligare att jag avslöjar det rätta svaret eftersom ingen var gissningssugen: Jingle Bells.
Här får ni något att klura på under dagen.
Äppel har en gräslig plasttomte från Kina som han fick från sin morfar när han fyllde ett år. Den är inte bara ful. Den sjunger dessutom en julsång på mycket hög volym varje gång den blir puttad eller står lite snett. Eftersom den har rund botten har den en tendens att starta av sig själv lite när som helst. I två jular har Äppel varit rädd för denna, vilket bara har varit positivt. Vi har till och med fått plocka ur batterierna.
Igår var vi i en butik och Äppel fascinerades av en annan sjungande tomte. För att få honom därifrån lovade jag att ta fram Kina-tomten när vi kom hem. Nu älskar han den tyvärr. Den sjunger och sjunger. Det gör även Äppel:
- En gubbe, en gubbe...
Någon som kan gissa vilken jullåt det skall föreställa?
UPPDATERING: Det känns som att det är roligare att jag avslöjar det rätta svaret eftersom ingen var gissningssugen: Jingle Bells.
Grattis Äppel
Idag fyller vår store kille tre år! Hipp hipp hurra och grattis!
Vi tänkte fira med att ett besök på tivoli. Det vill säga IKEA. Äppel kopplade givetvis genast. Tre år: bollhav.
Så förhoppningsvis blir det kanonkul lek för födelsedagsbarnet och lite lugn julpyntshopping för mamma och Päppel.
Vi tänkte fira med att ett besök på tivoli. Det vill säga IKEA. Äppel kopplade givetvis genast. Tre år: bollhav.
Så förhoppningsvis blir det kanonkul lek för födelsedagsbarnet och lite lugn julpyntshopping för mamma och Päppel.
tisdag 2 december 2008
Offentlig
Oj!
Nog för att jag kalkulerat för att någon skulle kunna hitta hit när jag kommenterade på Inte måla där. Jag tänkte faktiskt att det skulle vara kul att se om syrran som tipsade mig om denna roliga blogg snokade sig ända hit. Men aldrig någonsin hade jag kunnat drömma om att jag skulle få en länk direkt från författarinnan.
Jag är rörd av det fina omnämnandet. Dock inte av utmaningen. Känner mig liiiite pressad, men jag återkommer om detta.
Dessutom är jag allt lite förskräckt. Vi har inte berättat om Pirum för någon. Och nu hittar plötsligt folk hit. Hoppas att de som känner mig ger sig tillkänna!
Nog för att jag kalkulerat för att någon skulle kunna hitta hit när jag kommenterade på Inte måla där. Jag tänkte faktiskt att det skulle vara kul att se om syrran som tipsade mig om denna roliga blogg snokade sig ända hit. Men aldrig någonsin hade jag kunnat drömma om att jag skulle få en länk direkt från författarinnan.
Jag är rörd av det fina omnämnandet. Dock inte av utmaningen. Känner mig liiiite pressad, men jag återkommer om detta.
Dessutom är jag allt lite förskräckt. Vi har inte berättat om Pirum för någon. Och nu hittar plötsligt folk hit. Hoppas att de som känner mig ger sig tillkänna!
måndag 1 december 2008
Frihet är relativt
Första dagen på jobbet efter föräldraledigheten! Jag kände mig så fri när jag knatade mot arbetsplatsen utan barnvagn. Hela eftermiddagen slipper jag fundera på blöjbyten, sovpass och mellanmål.
Undrar om jobbet kommer kännas som en stor frihet om några månader...
Undrar om jobbet kommer kännas som en stor frihet om några månader...
Ormet kryper
Är det inte ganska ovanligt att ett barn på dryga tretton månader som har rumphasat i evigheter börjar krypa så smått? Det gör i allafall Päppel. Fast hon tycker inte att det är speciellt praktiskt. Man ser inte så mycket och det är svårt att ha saker i händerna. Så det brukar bara bli några enstaka krypsteg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)