Sista förberedelserna

Vi håller på att fixa med logistiken här hemma. Det känns som att projektet blir större nu när vi har tid att planera än om vi bara hade hastat till sjukhuset.

Eftersom vi vet att barnvakten skall komma imorgon hade det känts oartigt att inte färdigställa menyn, bädda en gästsäng och tömma diskmaskinen.

Kanske borde man ta ett varv med dammsugaren också? Fast det får nog den med minst mage göra.

Skräddarställning may be the shit

Ingen kan säga att jag inte har försökt att få igång den här förlossningen. Enligt läkaren som undersökte mig i fredags skulle barnets huvud behöva pressa mer neråt för att värkarna skulle starta på riktigt.

Efter att nattens smärtsamma förvärkar varit nära att lura mig har jag satt in det tunga artilleriet. I förmiddags försökte jag studsa barnet mot bäckenbotten genom att gå upp och ner för trappan otaliga gånger.

Sedan läste jag någonstans att det kunde hjälpa barnet att tränga ned om man satt i skräddarställning. Så jag försökte sitta avslappnat med benen under mig medan jag såg på film. Några krampkänningar och somnade fötter senare kan jag i alla fall konstatera att bebisen skruvar sig något hiskeligt nedåt. Det känns ungefär som att det är någon som försöker skära sig ut med kniv.

Nu har jag dock fått en tanke som jag inte kan släppa. Om det skall vara så svårt för den här ungen att komma nedåt efter att två andra banat väg; hur stort huvud har den egentligen då?

Hua.

Två av tre

Yes!

Päppel har legat stilla i sin säng flera kvällar i rad. Hon är helt blöjfri här hemma och säger till när hon behöver gå på pottan. Tyvärr har vi inte orkat ta bort nappen helt, men hon är införstådd med att hon bara får ha den på natten.

Det kanske var bra att vi fick de här extra veckorna för det var på håret att vi skulle klara det även den här gången.

Vi är redo för ett nytt småbarn.

Igångsättning

Alltså, jag vill verkligen inte. Men jag försöker tänka positivt och en hel del fördelar finns det allt:

- Det är max tre dagar kvar.

- Jag slipper dilemmat med att fundera över barnvakt mitt i natten. Synd att dra upp någon i onödan, men vanskligt att vänta för länge.

- Det finns ingen risk för att jag behöver kämpa med värkar med två barn som stirrar på mig.

- Jag behöver inte oroa mig för att komma in lika sent som sist.

I verkligheten

Sanningen är den att jag inte alls var öppen åtta centimeter. Jag hade inte ens lyckats utplåna den där nedrans livmodertappen. Och sammandragningarna jag känner av syns inte i mätningarna.

På tisdag vill läkaren sätta igång förlossningen. Det vill inte jag. Jag tycker att det känns helt absurt. Läkaren trodde dock att risken är stor att det aldrig kommer att starta av sig själv om det inte gjort det då.

Så jag kan välja att bli igångsatt om fyra dagar. Eller fortsätta att springa på kontroller titt som tätt tills de verkligen måste sätta igång det.

Pest och pina.

In my dreams

Imorgon skall jag på överburenhetskontroll.

Jag har egentligen ingen aning om vad det innebär, men jag föreställer mig att de kommer undersöka mig och säga ungefär såhär:

- Men, jösses. Du är öppen 8 cm. Har du inte märkt något?
- Näeh, verkligen? svarar jag. Jag har bara de här sköna sammandragningarna.
- Du skall i alla fall se att den här bebisen är ute om en liten stund så det är bäst att vi går upp till förlossningen.

Livet rullar på

Idag har min mamma varit på besök och maken och jag passade på att göra ett besök på IKEA. Så nu finns förutsättningar för att färdigställa det där piffet i barnrummet. *

Inte skulle man kunna tro att jag är en bitter människa som gått nio dagar över tiden och bara vill ligga under täcket och vänta.



* Den fula affischen har förresten åkt ut. Den klistrade sig fast i målarfärgen och lämnade pappflagor. Så nu har maken en del jobb med att återställa väggen. Kanske finns det en sensmoral i detta?

Inget nytt under solen

Tänkte bara att jag skulle berätta det så att ni inte går och inbillar er något.

Men eftersom jag ignorerar Pirum har jag inget att skriva.

Mera virkat

Som sagt, att montera delar är det tråkigaste. Men nu har jag tagit mig i kragen och också sytt ihop de bakverk jag skall ge till familjen som helt underbart generöst skänkte oss en finfin barnvagn.

Nu skall jag bara ställa i ordning en presentkorg med lite andra godsaker innan jag kan gå över och tacka ordentligt.

Ny taktik

Det är ganska mycket fokus på Pirum i bloggen. Det beror helt enkelt på att det är ganska mycket fokus på Pirum i mitt liv. Hela dagarna är faktiskt uppbyggda kring den här krabaten.

- Nej, nu är det dags för min efter-lunch-vila. Man vet ju aldrig när förlossningen startar och då gäller det att vara laddad.
- Har vi middag planerad för imorgon? Det underlättar ju om det måste komma barnvakt.
- Bäst att plocka undan lite innan vi lägger oss. Man vet ju inte om det startar i natt och det är inte så roligt att lämna huset i det här kaoset till barnvakten.
- Jag borde äta upp den här filen. Det är ju bara någon dag kvar på hållbarheten och jag kanske inte är hemma mer än idag.

Och så vidare.

Visst är det överdrivet mycket som kretsar runt den här ungen som borde komma ut någon gång inom rimlig framtid? Jag börjar undra om det är därför förlossningen inte startar. Barn gillar som bekant uppmärksamhet och så här mycket lär en trea knappast få senare i livet.

Om jag istället ignorerar det faktum att det snart borde vara förlossning så startar det säkert.

Håll till godo

Om två dagar kommer min mamma till stan. Vi kan visa upp barnens nyrenoverade rum, nya tvättstugan och det halvfärdiga kontoret.

Hoppas att hon inte hade förväntat sig att få se något annat.

Den femte dagen

Båda mina tidigare förlossningar har startat på femte dygnet efter beräknad nedkomst.

Jag gillar inte att bryta rutiner. Det kan vara bra för dig att veta, Pirum.

Tidspress

- Förresten, säger barnvakten. Ni vet väl att jag åker till Norrland på söndag?
- Jo.

Jag är väl medveten om att jag nu har en dag på mig att pressa fram den här bebisen.

Salt i såren

Igår fick jag ett mejl från Pampers. De gratulerade mig till bebisen och skrev att allt kanske fortfarande kändes overkligt så här snart efter att jag haft den i magen så länge.

Overkligt? Jo, minst sagt.

Veckans meny

Idag stod det tacotallrik deluxe på viltfärs på menyn. Det var jag sugen på att prova.

Imorgon blir det pepparrotsfisk och lättkokt spetskål. Det låter alls inte lika lockande. Därför tänker jag mig att det är en utmärkt dag att hänga på BB.

Fel håll

Om jag tolkar den där hemska bebisräknaren här på sidan rätt går jag nu bakåt.

En dag kvar? Vadå? Så imorgon är det två då eller?

Dagens planer

I morse drog vi till Lådbilslandet.

Lite vanskligt kanske eftersom jag hade avtalat träff med Pirum idag. Fast jag tänkte att det kunde vänta till eftermiddagen.

Hon verkar helt ha missat att vi skulle ses i dag.

Back on track

Nu har jag varit på ICA Maxi med två barn, dammsugit och stekt stora lass med pannkakor.

Det är en baggis att vara höggravid när det är 18 grader.

Kejsarsnitt

Jag har en utväg om jag skulle bli allt för desperat. Äppel har erbjudit sig att skära upp min mage och plocka ut bebisen.

Jag väntar nog åtminstone en vecka till.

Nu är det min tur!

Jag förlorade.

Nu går jag och drar en filt över huvudet och hoppas på några smärtsamma värkar inom kort.