Omfördelad

Jag har ju åkt skidor två gånger den senaste veckan. Vid båda tillfällena har jag liksom tappat balansen och satt mig på rumpan ett par gånger. Så har det inte varit tidigare.

Först tänkte jag att det var något med föret; väldigt halt och glatt på något sätt. Sedan insåg jag att jag nog har blivit mer baktung.

Så nu brottas jag med frågan om jag har blivit lättare kring magen eller tyngre kring baken.

Långt paket som är svårt att gömma

Igår körde jag säsongens första skidmil. Som vanligt är jag helbiten och undrar varför jag inte har kämpat mer för att komma ut tidigare.

Nu ska jag pressa ut så mycket skidtid jag bara kan. Jag tror att jag ska kunna trolla in ett pass onsdag förmiddag. Problemet är bara att jag blev tvungen att ta skidorna via kontoret, så nu sitter jag här och väntar på att kollegorna ska droppa in med oroliga blickar.

På rätt kurs

Det har varit en fantastisk helg! Den inleddes med kalas hos barnens kusin på fredag kväll. Barnen blev hämtade på förskolan och själv behövde jag bara ta mig själv från jobbet till min syster.

Lördag morgon åkte Äppel till hockeyn. Tjejerna och jag for på suzukiträff. Päppel ska börja spela cello och jag får också vara med.

Sedan kom finaste vännerna och besökte mig i lilla stugan där jag bor ensam. Efter promenad och middag sov de kvar och stannade på frukost. Sedan blev det utflykt med husspaning och skidåkning. Därefter hade jag gjort mig förtjänt av en semla från det lokala kondiset.

Nu sitter jag nöjd i min stuga och känner att jag klarar mig bra, trots allt. Imorgon hämtar jag barnen och kramar dem lite extra.

Kompensation

Jag hittade en riktig mördarbacke. Brant och obehagligt lång.

Jag sprang upp för den sex gånger innan jag tillät mig en normal joggingtur.

Förebyggande

Jag går och kör ett spinningpass nu så att jag efter lunch kan hugga in på den gigantiska godiskorgen som någon har placerat precis bredvid min plats.

Sovmorgon

Varannan söndag har jag möjlighet att sova länge, men väljer att gå upp 7.30 för att gå på spinning.

Imorse anade jag dock oråd redan när jag vaknade. Det var så ljust. Klockan var nästan nio och vid närmare koll hade jag ställt alarmet på 7.30... på onsdag.

Jag bestämde mig för att dra mig. Läste en stund, men somnade snart om och vaknade framåt elva. Undrar vilket år det hände senast.

Vi kanske skulle ha en tävling

Jag stod och pratade med en kollega om att cykla på gammaldags träningscykel som hemmaträning. En för mig okänd person överhörde vårt samtal och började komma med en massa tips om hur man skulle cykla för bästa effekt. I meningen efteråt berättade han att han hade gjort En svensk klassiker för ett par år sedan för att komma igång med träningen.

Förhoppningsvis lär jag känna honom bättre snart och säkert är han jättetrevlig, men är det inte ett ganska märkligt beteende att förutsätta att man är duktigare på något än någon man inte vet någonting om? Han har ju liksom ingen aning om hur många mil på cykel jag har trampat i mina dagar. Eller hur många klassiker jag har genomfört.

Opinionsundersökning

Ponera att du sitter på ett spinningpass med sex andra deltagare. Instruktören vänder blicken mot dig och de två andra på första raden och säger:
- Pröva att sänka ner styret lite mer ska ni få se hur det känns i magen och ryggen.

Skulle du då säga att du avstår för att du har diskbråck och på så vis uttrycka behov av att få ursäkta dig eller skulle du vara tyst och låta honom tro att du är en slöfock som inte orkar utmana bålmuskulaturen eftersom du anser att du har rätt att göra som du vill utan att behöva ursäkta dig?

Back to life

Jag träffade en ryggkirurg igår. Han tyckte inte att jag behövde opereras. Han tyckte heller inte att jag behövde vara försiktigt. Diskbråck kan utlösas av såväl hostningar som joggning.

Han tyckte att jag skulle leva som vanligt. Blir jag sämre får vi ta tag i det då.

Den inställningen passar mig bra. I och för sig måste jag få tillbaka styrkan i foten innan jag kan springa, men jag ser fram emot längdskidor i vinter och studsmatta nästa sommar.

Nu skuttar jag ned från piedestalen.

Dagens depp

Jag har diskbråck. Jag ska ta det lugnt och vila tills den värsta smärtan ger med sig. Sedan kan jag börja med sjukgymnastik och lugna promenader.

Det är inte riktigt min grej. Jag gillar att springa. Jag är rastlös redan nu för att jag inte har sprungit sedan i lördags. Jag var faktiskt på väg ut för en löprunda i Köpenhamn i måndags morse trots att benet kändes stelt och lite märkligt. Som tur var hade min pappa råkat låsa in oss när han gick till bageriet. En halvtimme senare låg jag nämligen ned med intensiva smärtor.

Jag gillar att äta god mat. Jag gillar däremot inte att gå upp i vikt så det är inget jag kan unna mig så mycket av i kombination med utebliven träning.

Jag gillar att ta ett glas vin till maten på semestern och kanske någon drink då och då. Det får jag inte för att jag äter mediciner.

Jag har precis börjat känna mig motiverad att ta tag i rabatterna. Jag tror tyvärr inte att ogräsrensning funkar så bra i kombination med diskbråck.

Så, nu tror jag att jag har gnällt färdigt för ett tag.

Fetma

Päppel undrar varför jag har så tjocka tår.

- Det är väl för att jag har stora fötter, funderar jag.
- Eller för att du har ätit för mycket, misstänker hon.

En ganska vanlig onsdag

Ibland känns det som att jag inte får något gjort. Idag är en sådan dag då jag knappast har uträttat några storverk och kan behöva påminna mig själv om att jag stretar på även om det inte alltid syns.

Förutom att ta hand om och utfodra tre barn med frukost, lunch och mellanmål har jag lagat middag till familjen, kört 90 minuter spinning, tvättat och hängt två maskiner tvätt, sått grönsaker tillsammans med barnen, dammsugit de delar av hemmet som behöver ett varv var och varannan dag, bakat två limpor bröd, monterat en putta-på-stång på Päppels cykel, höjt sadeln på Äppels cykel, lekt lite på gården och deklarerat.

Så, nu känns det lite bättre. Nu ska jag vika två andra maskiner tvätt innan  jag förklarar dagen avslutad.

Minnet är kort

Det ser ut som att jag kan bli tvungen att skotta ikväll. Den känns faktiskt som att det var länge sedan.

Det ska bli riktigt roligt.

Alla dessa mackor

Ni kanske tycker att jag forfarande äter för mycket mackor och undrar hur det går med vikten?

Ärligt talat står vågen rätt still, men midjemåttet har minskat flera centimeter och det är väl egentligen det som räknas?

Överlistad

Innan jag for till spinningen ikväll tryckte jag i mig en smörgås. Maken och barnen skulle passa på att äta panerad fisk och potatismos, vilket jag inte är vidare förtjust i. Väl hemma tänkte jag fylla på med en tallrik grön ärtsoppa.

- Jag vill också ha smörgås, tjurade Äppel.
- Ni ska strax äta. Du älskar fisk och potatismos.
- Nej, det gör jag inte. Och du ska säkert äta mer mackor till soppan sen.
- Nej, det ska jag inte, ljög jag.
- Och förresten får du inte gå till dagis imorgon.
- Varför inte? frågade Äppel förvånat.
- För att det är soppdag och ni får säkert smörgås. Det får inte jag.
- Det är inte samma sak. Jag har inte fått smörgås till frukost innan. Det har du fått idag och du kan äta smörgås imorgon med.

Det är inte så lätt att kollra bort den gossen längre. Jag får slipa på mina argument.

Hurtbullar

Jag sprang en sjukilometers runda igår kväll och kände mig ärligt talat ganska duktig när jag gick på 90 minuter spinning idag.

Lite knäckande då när instruktören säger att han kör lite extra hårt eftersom han inte hann springa imorse och en tjej släpper ur sig att hon sprang på lunchen.

Hand upp alla som tycker att det räcker att träna en gång om dan! Och två händer upp om ni tycker att det är duktigt att träna 3-4 gånger på en vecka!

Summering

Ursäkta uppehållet. Jag har haft fullt upp sedan sist.

Antal öppnade julklappar: 2.
Antal besök av tomten: 2.
Antal mil i bil: ca 100.
Antal mil i längdspåret: ca 8,5.
Antal längdskidslektioner: 1.
Antal kalorier i bullar, knäck, choklad och öl: miljontals.
Antal människor i resesällskap: 22.
Antal syskonbarn jag träffat för första gången: 1.

Den som väntar på något gott

Äntligen!

Efter att ha ställt in flera gånger på grund av först magsjuka och sedan snökaos har jag nu äntligen premiäråkt längdskidorna för säsongen. Jag kom hem trött och supernöjd. Ännu bättre blev det när maken överraskade med att ha köpt och monterat min födelsedagspresent.

Jag är så nöjd med tillvaron allt jag alls inte tänker oroa mig över om även julklapparna kommer att dröja fyra månader.

Restriktioner

Igår när vi kom hem från förskolan undrade Äppel om maken var hemma.
- Nej, han är väl aldrig hemma när ni kommer från dagis. Förresten kommer han ju hem sent ikväll.
- Det är sista gången han får vara borta. Och för dig mamma har sista gången redan varit. Det var när du var på spinning härom dagen.

Tre och en halv timme

90 minuter spinning och 120 minuter snöskottning.

Jag tänker inte skämmas över att jag åt en chokladbit. Jag tror att jag går och tar en till faktiskt.