Skitgöra

Häromdagen ropade Päppel på mig från toaletten. Hon ville att jag skulle hjälpa till att torka henne eftersom hon var lös i magen. Jag tyckte att det var ett fullt acceptabelt önskemål från en femåring även om hon normalt sköter det där själv sedan åtminstone ett år tillbaka.
- Jag ropar alltid på pappa när jag har bajsat hemma hos honom, sade hon sedan.
- Jaså? Varför då? frågade jag förvånat.
- Jag kan ju redan torka mig själv så då kan lika gärna han göra det.

Trångt om saligheten

Aldrig är livet så jordnära som när ett barn sitter och bajsar på pottan, ett annat på toaletten och det tredje kommer inspringande och berättar att det måste uträtta samma behov.

Precis som på slottet

Äppel sitter på skötbordet så att jag kan tvätta hans fötter i handfatet. Plötsligt inser jag att hans kalsonger är ganska luftiga och har hamnat på sniskan.

- Man ser din snopp!
- Åh, vad fint! Vad kungligt! utbrister Äppel.

Han kommer aldrig upphöra att överraska och förvåna mig. Det är underbart!

Sådan mor, sådana barn

- Äppel! Päppel! Kom och titta vem som har bajsat på pottan!

Och jag undrar varför de är så fascinerade av bajs.

Frukt är godis

Efter en och en halv månad med smakportioner utan att Pirum svalt en enda tugga testade vi det som man inte får göra. FRUKTPURÉ.

Alla småbarnsföräldrar med självaktning vet att bebisar MÅSTE äta rotfuktspuréer innan man går på efterrätterna. Det har BVC-tanten sagt. Och kanske kungen också.

Nu är det så att vår BVC-sköterska är lite våghalsig och det var faktiskt hon som föreslog att vi skulle ge Pirum något mer halkigt och sött än sträva rotfrukter. Jag själv hade ALDRIG vågat bryta mot denna heliga bestämmelse.

Första dan satt Pirum med lika stängd mun som vanligt, men det jag lyckades peta in slank faktiskt ner och på tredje dagen gapade hon frivilligt. Efter det har hon dessutom lyckats svälja en och annan tugga av både gröt och palsternacka.

Nu skulle jag inte direkt säga att hon kastar i sig maten. Men det är gigantiska kliv framåt.

Och ny färg på bajset är ju konkret resultat.

Sanitär olägenhet

- Mamma! Ta bort Pirum! ropar Äppel från vardagsrummet.
- Vad gör hon då? ropar jag tillbaka.
- Hon har bajsat!

Alltid lär man sig något

Nu vid tredje barnet kunde man ju tro att jag hade stenkoll på allt som har med dessa små att göra. Men nej då.

Inte visste jag att de bajsar små bajskorvar när de lever på enbart bröstmjölk och välling.

Sällskapssjuk

- Jag måste bajsa. Päppel, skall inte du bajsa?
- Näeh.
- Skall du kissa då? Du kan kissa om du inte behöver bajsa.

Lite sällskap är alltid trevligt. Lika bra att försöka i allafall.

Nya ord

Idag har jag läst Barnen på Bråkmakargatan. Helt ocensurerat. Även kapitlet där Lotta är negerslav.

Så nu behöver jag nog inte säga chokladbollar längre.

Nitlott

Äppel har haft kompis på besök under eftermiddagen. De har haft hur kul som helst: kastat pappersflygplan, byggt kojor och hoppat i soffan.

Jag har mest stuckit in huvudet med jämna mellanrum och bett dem sluta med det ena eller andra. Och torkat fler rumpor än vanligt.

Känns som att jag fick tråkigaste rollen.

Bajsvecka

Idag trampade jag i hundbajs med mina stövlar på väg till förskolan.

Men det var snäppet värre när jag trampade i barnbajs med mina tofflor i hallen i måndags.

Tappar räkningen

Jag har vant mig vid tre barn. Det tog inte många dagar förrän det kändes som den naturliga vardagen. Numera är det en baggis att bara ha hand om två. Då kan jag typ måla om ett rum samtidigt.

Jag undrar dock om jag skulle kunna vänja mig vid fem. Det kändes helt kaotiskt den halvtimme jag var ensam med ett sådant gäng idag. Samtidigt som jag höll på att torka en som besökt pottan behövde en annan snabbt ha hjälp med kläderna för att hinna till toaletten. Då passade två på att börja rymma ner mot vägen och ytterligare en stod och tjatade om att jag skulle komma och titta på ett husbygge. Ungefär där började Pirum att skrika efter mat.

Nu låter det visst som att de var fler än fem. Så kändes det också.

Lockbete

Varje dag när jag hämtar Äppel på förskolan möts jag av samma skrik:
- Jag vill inte gå hem!

Visst är det skönt att veta att han har det bra och trivs, men lite jobbigt är det att jaga honom på gården och försöka få med honom ut.

Jag har därför för vana att tänka ut något att locka med. Det kan vara att vi skall gå till lekparken, åka till biblioteket, äta vindruvor eller baka. Igår hade jag dock ett riktigt trumfkort i bakfickan:
- Det är något djur som har bajsat på vår uppfart.

Skitnervös II

Ingen kan minnas när Pirum bajsade sist. Det är minst en vecka sedan. Hur skall detta sluta?

Skitnervös

Nu har Päppel gått i förskolan i två veckor. Inte en enda olycka har det blivit. Jag frågade fröken någon gång i början om hon sade till när hon behövde kissa, men fick till svar att hon brukade gå när de andra gick.

Jag har funderat på och oroat mig lite för hur det skall gå när hon behöver göra stort. Det känns lite svårare att förebygga.

När jag hämtade idag meddelade fröken imponerat att Päppel sagt till och bajsat på pottan två gånger. Sådant gör en småbarnsmamma stolt.

Ta betäckning

Pirum gör stort. Bokstavligen.

Den första veckan bajsade hon kopiösa mängder över skötbordet varje gång vi försökte byta på henne. För att slippa detta bestämde jag mig för att inte vara så snabb att byta utan vänta tills hon var färdig. Det var om något än ännu sämre taktik. En blöja räcker nämligen inte för Pirum. Istället blev det bajs på kläderna och det underlag hon låg på.

Så nu har jag utvecklat en avancerad metod som fungerar när man har tur. När jag hör att hon bajsar håller jag koll på när blöjan börjar bli full och försöker att snabbt byta till en ny blöja innan resten kommer.

Ett tag höll det på så här tre gånger om dagen. Senaste mönstret tycks dock vara varannan dag. Det blir som ni säkert förstår inte mindre mängder för att hon håller sig längre.

Pappas flicka

Päppel har snabbt insett att pappa är mer tillgänglig än mamma för tillfället. Hon går till pappa när hon har fått en knuff av storebror eller när hon har hittat någon liten partikel på golvet som hon tycker att någon skall ta hand om.

Det ropas pappa hit och pappa dit.

I natt kom Päppel för första gången in i vårt sovrum mitt i natten.

- Pappa, pappa, pappa, pappa.
- Oj, står du där. Vad är det?
- Pappa, bajsat.

Aaaah, bara för mamma att vända sig och somna om alltså.

Vart tog det vägen?

Päppel springer utan blöja mest hela tiden här hemma. Det går upp och ner med resultatet. I dag har det bara varit en olycka medan det andra dagar känns som att hon kissar på sig tre gånger i timmen.

Igår var en ganska dålig dag ur detta perspektiv. Därför orkade jag inte framhärda när vi hade middagsgäster utan tog på henne blöja.

Två gånger under kvällen roade Päppel oss med att stanna upp och säga ojojoj samtidigt som hon tittade mycket fundersamt och förvånat på golvet vid sina fötter.

Vilken fest

Igår berättade Äppel för mig att han skall ha bajskalas när han fyller år. Då skall han säga åt gästerna att prata om bajs.

Jag kan gissa att ett gäng fyraåringar tycker att det är ett bra kalastema.

Årets första dopp

Jag tänkte att det kunde vara lite mysigt att gå till stranden efter förskolan så att Äppel och Päppel kunde känna på vattnet och gräva i sanden och jag själv kunde läsa tidningen.

Aningens naivt.

Efter fem minuter hade jag kommit till ledarsidan. Äppel och Päppel hade hunnit doppa hela sig och bredvid Päppel flöt en bajskorv.