Visar inlägg med etikett allt ljus på mig. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett allt ljus på mig. Visa alla inlägg

fredag 24 augusti 2012

Rapport från en 35-årsdag

Igår började jag dagen med att sjunga för mig själv tills Päppel och Pirum, som sov här, vaknade. När de hade kvicknat till undrade Pirum om jag inte skulle öppna mina paket.
- Vilka paket? undrade jag.
- Ska du inte ta fram dina paket? insisterade hon.

Senare på förmiddagen var jag med Äppel på hans upprop i första klass. Fröken avslöjade att ett av barnen fyllde år, men att de hade kommit överens om att fira honom dagen efter. Hon tyckte dock att hon skulle nämna det eftersom hon sedan berättade en anekdot om att hennes syster började skolan för 51 år sedan och var så besviken över att hennes mamma inte kunde följa med på uppropet på grund av att hon ägnade sig åt att föda just denna fröken. Det kändes smått absurt att stå i ett rum fullt med folk och sjunga födelsedagssången för någon annan på min egen födelsedag. Ännu märkligare blev det när jag fick höra att även ett småsyskon i rummet firade födelsedag. Hur är det möjligt att fyra personer som fyller år på samma dag hamnar i samma rum just den dagen?


Efter uppropet var barnen och jag och åt lunch tillsammans med några av de andra förstaklassfamiljerna. Därefter tog vi en sväng till strand och lekplats. Där berättade Päppel om större delen av familjens förehavanden och födelsedagsfiranden för en okänd man. Pirum berättade bara att hon var för liten för att gå på simskola, men tillräckligt stor för att äta godis.

torsdag 10 november 2011

Yes, yes, yes

Jag fick VG på min journalistikkurs! Hurra!

Det var i och för sig nästan ett och ett halvt år sedan jag avslutade den, men jag har visst glömt att kolla resultatet.

Vad roligt. Hur ska jag fira?

torsdag 20 oktober 2011

Opinionsundersökning

Ponera att du sitter på ett spinningpass med sex andra deltagare. Instruktören vänder blicken mot dig och de två andra på första raden och säger:
- Pröva att sänka ner styret lite mer ska ni få se hur det känns i magen och ryggen.

Skulle du då säga att du avstår för att du har diskbråck och på så vis uttrycka behov av att få ursäkta dig eller skulle du vara tyst och låta honom tro att du är en slöfock som inte orkar utmana bålmuskulaturen eftersom du anser att du har rätt att göra som du vill utan att behöva ursäkta dig?

tisdag 4 oktober 2011

Det är ju inte utan att man blir lite stolt

Jag träffade ytterligare en ryggkirurg igår.

Han fascinerades av mina röntgenbilder. Det var första gången han såg en person som fått två diskbråck samtidigt och menade att det var ungefär lika osannolikt som att bli träffad i huvudet av två skitande fåglar på samma gång.

Jag är ett medicinskt fenomen.

fredag 28 januari 2011

Jag börjar tröttna på vintern

Jag gillar sol. Jag gillar utmaningar. Jag gillar att ta i med hela kroppen och jag skulle behöva gå ned ett par kilo.

Jag drar mig inte för intriger och konflikter.

Jag överväger att sökat till Robinsson. Tror ni att man kan ta med tre barn?

fredag 14 januari 2011

Dagens

Strumpbyxor och leggings i ullmix. Klänning, skärp, armvärmare och kofta i 100% ull. Ullkappa. Halsduk i ullmix. Fårskinnsstövlar och färskinnsmössa. Vantar i akryl.

Bäää, jag håller på att förvandlas till en tacka.

torsdag 25 november 2010

Komplimang

Idag var jag och handlade lite starkvaror. Mannen i kassan harklade sig lite försynt:
- Får jag besvära om leg?
- Hemskt gärna, utbrast jag. Det har inte hänt mig på närmare tio år.

Trebarnsmamma på trettiotre år. Det kan man tydligen inte tro.

torsdag 26 augusti 2010

Höst och nystart

Jag tror minsann att jag har lagt på mig lite i sommar. Dags att börja tänka på vikten igen. Det gick så bra sist.

Fast den här gången skulle jag gärna hamna ett par kilo under den där trivselvikten jag har haft de senaste sex åren. Enda anledningen till att jag berättar det här är att jag inbillar mig att jag får bättre karaktär när jag vet att ni vet om det.

fredag 20 augusti 2010

Periodare

En period spelade jag flöjt flera timmar om dagen. En annan tränade jag minst fem gånger i veckan. Under vissa tider har jag gått mycket på teater och under ett par år lade jag en och annan helg på dykning. Ibland läser jag flera böcker i veckan och emellanåt har det sprutat ut virkalster.

En del av dessa saker har jag slutat helt med. Andra kör jag på sparlåga eller återkommer till då och då. Nu känns det som att mina största fritidsintressen det senaste året har varit att finkamma internet på bra bloggar och reor. Jag tror jag börjar tröttna. Och jag hoppas innerligt att min nästa passion ska bli trädgårdsarbete.

onsdag 2 juni 2010

Sparlåga

Flera av de bloggar jag läser har någon gång tagit paus. Orsakerna brukar vara brist på inspiration eller tid. Jag känner själv av dessa aspekter emellanåt.

Att ta en paus känns dock så definitivt. Om jag får ett uppslag och vill skriva - är pausen bruten då? Och när jag börjar igen förväntar sig folk säkert att jag ska vara väldigt intensiv i mitt bloggande.

Just det här tar Anders Mildner upp i dagens kolumn i SvD. Att antingen ställer man upp på att vara enpersonmedia eller så slutar man helt. Att minska på flödet verkar inte vara ett alternativ.

Jag tänkte bryta den trenden. Jag skriver när jag känner för det. Periodvis mer. Periodvis mindre.

söndag 31 januari 2010

Intresseklubben antecknar

Den senaste tiden har det cirkulerat en lite utmärkelse i bloggvärlden och när snälla Katinka skickade sin vidare åt alla möjliga håll fick även jag en släng av sleven. Katinkas blogg är ett måste för alla som gillar klädmärket Odd Molly. Hon guidar bland plagg och storlekar och har en garderob att avundas. Om man inte gillar Odd Molly kan man förresten också ta sig en titt, men då bör man vara medveten om att det finns stor risk att falla dit.

Hur som helst. Jag är inte så förtjust i utmärkelser. Eller jo, det är jag ju när de hamnar här hos mig, men jag tycker att det är lite jobbigt med det frekventa cirkulerandet och det faktum att man ska välja ut och premiera vissa av de bloggar man läser. Det faktum att jag läser måste väl ändå vara belöning nog? Okej, jag erkänner att jag kan ha gripits av hybris.

Jag är däremot omåttligt förtjust i att tala om mig själv så jag tar tillfället i akt att berätta sju saker. Resten av reglerna skiter jag i.

1. Jag gick musikklass på gymnasiet och var en riktigt lovande flöjtist. Efter att ha övat otaliga timmar i veckan insåg jag att det fanns för mycket annat jag ville göra och lade flöjten på hyllan genast efter studenten.
2. Jag har rökt mer eller mindre i närmare 10 år av mitt liv. I vissa perioder riktigt mycket. År 2000 slutade jag helt och hållet efter att ha varit feströkare ett tag. Jag festade helt enkelt för lite så det rann ut i sanden.
3. Jag har gjort en svensk klassiker, sprungit GöteborgsVarvet ett antal gånger och avverkat Stockholm Marathon på 3 h och 35 minuter. Det är meriter jag tänker leva på resten av livet.
4. Jag har svårt för att slänga saker. Igår avslöjade jag för mina systrar att jag fortfarande har det gräsliga överkastet från mitt flickrum i en kartong på vinden. Å andra sidan använde jag idag mina drygt 15 år gamla vinterstövlar. De känns hyfsat trendiga.
5. Jag tycker om att resa bortanför de värsta turiststråken och att hitta det mer genuina. Därför hävdar jag att jag har upplevt mer av till exempel Bali, Mexiko och Galapagosöarna än charterresenärerna. Jag kan också ha sovit lite sämre, varit lite mer magsjuk och missat lite av det romantiska med en bröllopsresa.
6. Jag gillar att lära mig saker och är livrädd för att bli för slö. Därför läste jag extra vid sidan av mina universitetsstudier och har sedan fyllt på med både komvux- och universitetskurser vid sidan av jobb och föräldraledigheter.
7. Om jag var tvungen att leva på samma mat i resten av mitt liv skulle jag nog välja ostmackor. Om jag bara fick välja en dryck tror jag att det skulle bli öl.

fredag 29 januari 2010

Lite allmänt hyfs

Hej hej!

Det är fler och fler som läser den här bloggen, men jag har ingen aning om vilka. Ni kanske skulle kunna tänka er att hälsa?

Paradoxalt nog känner jag at jag skriver mindre och mindre. Och tråkigare och tråkigare.

Jag tänker att om ni kommer med några glada tillrop kanske jag får ny inspiration. Tills vidare får ni hålla till godo med arkivet. För så där ett år sedan vill jag minnas att jag var väldigt mycket roligare.

torsdag 3 december 2009

Bildbevis

Just det, jag har ju lovat att visa vad jag slängde ihop framför teven härom kvällen (typ).


Tamtadam, en egenvirkad kjol. Jättefin, om jag får säga det själv. Dessvärre hänger den lite på trekvart så jag måste virka på en mudd. Och för att jag skall kunna göra det måste jag köpa mer garn. Men snart hoppas jag att den är redo för att användas på riktigt.

onsdag 25 november 2009

Onaturligt vanlig

Igår var jag hos frisören. Hon föreslog att jag skulle göra några slingor. Det skulle bli lite mer naturligt.

Mer naturligt än vadå? Mitt helt medfödda råttfärgade hår?

tisdag 24 februari 2009

Lilla magen

Jag är inte speciellt blyg eller försynt. Sedan barnsben har jag fått höra att jag pratar för mycket. Jag har knappt några hämningar vad gäller att göra bort mig. Jag har ingenting emot att ställa mig på scen och sjunga karaoke inför hela arbetsenheten och trivs utmärkt i rollen som toastmadame.

Men jag tycker att det är urjobbigt att berätta att jag är gravid. För att det blir någon konstig uppmärksamhet runt min person där folk blir tvingade att gratulera och intressera sig för när det är dags och andra detaljer.

Nu längtar jag verkligen efter att magen ökar till gigantisk storlek. Alltså, jag tycker verkligen att det syns, men fortfarande i vecka 22 är det kollegor som undrar när jag skall gå upp till heltid. Och låter uppriktigt förvånade över att jag är gravid.

lördag 17 januari 2009

Lön för mödan


Vad känns finare än en utmärkelse i dessa gala-tider? Skulle väl vara en fet prissumma då.
Jag tackar min trogna inkastare Millan.

Det verkar dock som att de mamma-bloggar jag läser redan fått utmärkelsen så jag solar mig bara i glansen och struntar i reglerna.

fredag 12 december 2008

Se nu nalkas Lucia

Jag har sett fram emot Luciamorgon. Mina barn är för små för att klä ut sig, sjunga och servera lussekatter. Därför tänkte jag passa på att göra det själv. Vem vet hur många år jag får göra det innan ungarna tar över.

Planen var att maken och jag skulle väcka dem med stämningsfull sång* och att vi sedan skulle fika framför Luciamorgon på teve. Men jag börjar tveka. Varför börjar det så vansinnigt tidigt? Är det sunt att ställa klockan på kvart i sju för att hinna med spektaklet?


* Från min sida i allafall. Jag tror tyvärr inte att maken kan några av sångerna.