Skippa jätteräkan

Det kommer inte som någon nyhet för mig att det är riktigt miljövidrigt att äta jätteräkor. Jag skulle aldrig köpa tropiska räkor i matbutiken och undviker alla rätter med scampi eller gambas på krogen.

Dock med ett undantag.

Av någon konstig anledning har jag inte ens reflekterat över att jag äter sushi med jätteräkor. Nu ska det bli ändring på det!

Har du missat hela grejen? Se filmen.

Rent tekniskt var det han som shoppade, för mina pengar

Jag trodde aldrig att jag skulle köpa ett mjukdjur till något av mina barn. De har redan en hel balja full med sådana i barnkammaren.

När Pirum var hos öronläkaren gick jag dock en sväng i det lokala köpcentret med de två äldre barnen. Plötsligt siktade Äppel in sig på några superfina barbapappor på Åhleńs och sade att han ville köpa något till Pirum som säkert hade varit duktig hos doktorn.

Jag tyckte att det var så gulligt att jag inte kunde låta bli att instämma. Pirum blev jätteglad, Äppel blev jättestolt och jag blev ännu stoltare. Just nu bortser jag från att den nog snart ligger bortglömd bland de andra mjukisarna.

En Big Mac, någon?

Jag är ingen storkonsument av vare sig halvfabrikat eller snabbmat. Utan att orka sätta mig in i alla detaljer är jag generellt misstänksam mot denna typ av mat.

Som tonåring arbetade jag extra på hamburgekedjan Clock. På helgerna var resturangerna proppfulla med barnfamiljer som verkade se besöket som en trevlig helgritual. Sorgligt, tycker jag som småbarnsförälder idag.

Vill du veta mer om innehållet i en Big Mac kan du läsa här. Och inte tror jag att det gör någon större skillnad om man väljer en annan snabbmatsrestaurang.

Gratis är gott

I och med nya soffan roterade vi lite möbler här hemma och fick bland annat ett par tio år gamla IKEA-fåtöljer över. De köpte jag när jag bodde i andra hand och om jag inte minns fel var det IKEAs billigaste modell. Inte speciellt bekväma och inte speciellt snygga. Dessutom har de blivit ganska fläckiga med åren då de flyttat hit och dit och bland annat stått i vår källare en period.

Fåtöljerna lade jag ut på Blocket i eftermiddags. Bortskänkes mot avhämtning. Efter bara en halvtimme var det en tjej som ringde och kastade sig i lånad bil för att köra säkert fyra mil för att hämta dem. Sedan dess har många fler intressenter hört av sig.

Jag kan inte låta bli att undra om det hade funnits något intresse alls om jag lagt ut dem för en hundring eller två. Är det själva ordet bortskänkes som får folk att bli så till sig? Jag är glad att de kommer till användning i allafall.

Påhittiga tomtar

Ett par dagar före julafton utbrast Äppel att han visste vad han skulle ge mig i julklapp. Eftersom killen inte kan gå och handla själv och dessutom inte förfogar över några pengar gissade jag att han tänkte lova att vara ett snällt barn. Han höll dock tyst om sin överraskning ända till julklappsutdelningen drog igång. Då gick han fram till mig och viskade:
- Du och jag ska gå på bio.

Sedan viskade han till maken att de skulle gå på cirkus. Päppel var lite för generad för att gå runt och viska, men Äppel berättade hjälpsamt att hon och jag skulle gå på cirkus och att hon skulle ta med maken till lekplatsen.

Jag tar det som ett tecken på att de uppskattar att vi försöker se till att de får en del upplevelser av både oss och andra istället för bara en massa prylar.

Naturkunskap

Jag kanske börjar bli tjatig om dessa Waldorfbarn, men måste bara berätta om lämningen igår.

Äppel plockade upp en stor kvist som han hittade på marken utanför förskolan och sprang in på gården med den i högsta hugg:
- Theo! Titta vem som kommer här då!
- Åh, fru Asp!

Utmaningen antagen

Jag pratade med en kompis om det där med pojkar som vill ha klänningar och volanger. Jag sade att jag inte hade något emot att Äppel klär sig i flickkläder. Han skulle gärna få ha på sig klänningar om vi hade haft några i hans storlek. Däremot bär det mig emot att gå och köpa kläder som jag själv inte ens tycker är särskilt snygga.

Jag kände att mina argument var ganska dåliga och att jag trasslade in mig i resonemanget. Så imorse läste jag dagens kolumn i SvD av bästa Anna Laestadius Larsson. Jag hittar den tyvärr inte på nätet ännu, men länkar dit när den dyker upp.

Anna utmanar alla pojkmammor att nu till mors dag köpa något rosa till sina söner. Eller en danslektion.

Jag for till second hand-butiken på stört och kom hem med en blå klänning med fjärilar, en brunblommig liten stretchklänning och en hiskelig rosa tyllkjol.

Härmed skickar jag utmaningen vidare. Låt pojkarna utmana sina könsroller på samma sätt som vi låter flickor göra det!

Miljömedvetet hot

- Nej Äppel, nu får du plocka undan alla de här pappersbitarna annars slänger jag dem.
- Då kanske jag tar dina saker, mamma. Och lämnar dem till återvinningen!

Jag känner mig mer stolt än orolig.

Billigt

Jag minns en diskussion som jag hamnade i för inte så länge sedan. Den handlade om pengar och inflation och gick ut på att det idag inte går att köpa någonting för en femma. Möjligtvis en cola av importerad sort.

Nu vet jag bättre. Man får mycket elektronik för fem kronor. Två och en halv 32" teve närmare bestämt.

Tjockteven är sannerligen död. Man får vara glad om någon förbarmar sig över liken.

Tacka vet jag ny teknik

Idag har jag varit på avslutningsseminarium med fett hår, sjuk Päppel och Pirum som rullade omkring på golvet och passade på att bajsa lite i blöjan.

Tur att det var en distanskurs.

Egentid

Idag har jag varit på stan. De senaste gångerna (läs åren) jag har kryssat fram på Drottninggatan har jag noterat att jag blir stoppad av varenda välgörenhets- och miljöorganisation när jag går med barnvagn. Går jag utan slipper jag nästan alltid deras närmanden.

Det skulle kunna vara så att de siktar in sig på människor med barnvagn för att de har svårare att slinka undan. Men jag tror snarare att det beror på att de tror att vi har all tid i världen och går på stan och strosar och dricker latte varje dag.

Fel! Fel! Fel! Min tid på stan är ytterst begränsad och mycket helig. Och skulle jag ha en stund över så vill jag inte prata med Greenpeace (eftersom de ändå redan har värvat mig). Det finns viktigare saker att göra.

Lockande

Amelia har skickat mig ett erbjudande. För cirka sjuttio spänn får jag tre nummer av tidningen, ett läppglans och två biobiljetter.

Jag vill inte ha tre nummer av Amelia. Jag vet att jag bara kommer att få ångest över att jag inte läser dem. Och jag vill verkligen inte ha ett läppglans.

Två biobiljetter skulle jag dock kunna få användning för och det känns korkat att inte köpa dem för trettiofem kronor styck. Å andra sidan är det knappast försvarbart att slänga tre olästa tidningar och ett oöppnat läppglans.

Färdig!

Pust och puh.

Nu har jag skrivit färdigt den inlämningsuppgift för kursen Hållbar utveckling som skall lämnas in idag. Så jag hinner både blogga, läsa tidningen, äta lunch och ta en promenad innan barnen skall hämtas klockan två.

Dubbelmoral

Släkten har kommenterat kommentarerna. De har noterat att det varit lite kryptiskt Odd Molly-snack.

Det skall bekännas, jag har köpt en del kläder på sista tiden. Inte bara Odd Molly, men det är bara det märket som har en hel hord anhängare med bloggar. Vad jag vet.

Jag tycker att det är jätteroligt att titta på folks samlingar, se dem prova kläderna och kombinera dem på olika sätt. De borde få provision för det är klart att man blir sugen och inspirerad av deras lovord.

- Men, tänker ni. Det här stämmer inte. Får inte du dåligt samvete av konsumtion? Läser inte du en kurs i Hållbar utveckling? Var är logiken?

- Jooo, svarar jag. Jo. Jo. Vilken logik?

Det fanns i allafall lite plats i garderoben.

Kamikaze

Jag vill gå på EcoNow. Idag är det bara öppet för fackfolk. Imorgon är jag ensam med tre barn och på lördag skall vi ha babyvernissage.

Vad tror ni? Överlever jag mässan med tre småbarn som sällskap?

Iver

I torsdags röjde jag i mina garderober. Det var nödvändigt för att jag skulle hitta lite kläder jag kunde få på mig. Det var också nödvändigt för att de var överfulla med kläder jag inte använt på år och dar.

Jag har sannerligen problem med att rensa ut. Av nostalgiska, miljömässiga och ekonomiska skäl. Jag sparar en del plagg som är speciella, roliga, vackra eller omtyckta av annan anledning. Det känns okej. Däremot känns det mest jobbigt att jag sparar på kläder som sett sina bästa dagar för att jag tänker på vad de har orsakat i koldioxidutsläpp eller vad de kostade en gång i tiden. Om det vill sig riktigt illa kan jag ha dåligt samvete när jag köper en tröja och sedan när jag slänger samma tröja urtvättad och noppig flera år senare.

I torsdags tog jag mig alltså i kragen och bestämde mig för att kläderna ändå inte gjorde någon nytta oanvända i min garderob. Jag lyckades skänka flera rejäla kassar till insamling och slängde det som var alltför bedrövligt. Lite jobbigt var det allt att fatta beslutet. Men dagen efter kände jag mig bara nöjd, stolt och lättad. Så igår gick jag vidare med väskor och en del andra prylar.

Nu riktigt längtar jag efter att ta tag i skosamlingen.

Ekologiska leksaker

Vem skulle inte vilja vinna ett presentkort i den här underbara butiken?

"Jag är med i utlottningen om 1 presentkort värt 400kr från EKOLEKO hos Tant Ulrika. Var med du oxå!"

Reskassa

Jag har just slutfört några lyckade försäljningar på Tradera. Det blir ganska mycket jobb tycker jag: fota, lägga upp annonser, väga och förpacka, hantera kontakt med köpare och få iväg grejerna. Därför brukar det bli en räd i skåpen då och då och sedan ett litet uppehåll till nästa gång.

Lönsamt är det i allafall. Är det inte fascinerande hur allt tycks ha sin köpare? Vad sägs om ett par vita hängslebyxor i manchester med broderade blommor som har passerat minst två familjer utan att någon ens har behagat klippa av lapparna och låta plagget pryda någon liten sötnos? Nypris 129 kronor på Lindex en gång i tiden. Nu tydligen värt 46 kronor plus porto för en familj någonstans i Sverige. Trevligt att grejerna kommer till användning i dessa tider av lågkonjunktur och miljölarm.

Äppel hjälpte mig att förpacka. Som vanligt hade han tusen frågor. Jag besvarade dem en efter en och förklarade att vi skulle skicka grejerna till olika människor som hade köpt dem. Jag kom dock av mig när han frågade:

- Är det här en affär eller?

Det lät precis som något maken kunde ha sagt lite syrligt.

Julklappsskörd

Eftersom mina familjemedlemmar* är utspridda från Chile till Norrland i jul har vi bestämt att inte byta julklappar. Idag har jag därför med fasa insett att jag nog redan öppnat merparten av det jag kommer få. Och jag är inte helt nöjd. Här är min skörd:

1. Ett salt- och pepparset från Bodum med polisens logga diskret tryckt i nederkanten. Ganska fin julklapp, men inte direkt vad jag önskat mig.

2. En kokbok av Lisa Förare Winblad. Bra grej egentligen. Och jättetrevligt initiativ av Middagsfrid, men det är den tredje kokboken jag får sedan augusti och jag börjar mest få dåligt samvete över att jag aldrig tar mig tid att inspireras av dem.

3. En t-shirt från Neova med en stor åtta (8) på. Och därunder texten "Vi pelletseldare släpper ut 8 ton mindre koldioxid". I storlek L. Jag får bli väldigt desperat fram emot vecka 39 för att ta på mig den.



* Inte maken, Äppel och Päppel såklart utan mamma, pappa och syrrorna.

Slit och släng

Min mobiltelefon sjunger på sista versen. Det är glapp så att den knappt går att ladda. Jag bestämde mig för att ta upp detta med min chef. Jag slipade argumenten och beskrev det frustrerande med att jag aldrig vet om jag kommer lyckas ladda den tillräckligt för att använda den nästa dag.

Chefen tittade lite konstigt på mig och sade att om det var fel på den måste jag självklart ha en ny. När jag kilade vidare till administratören för att dubbelkolla att det inte fanns någon bättre begagnad tittade hon i sina listor över mitt nuvarande innehav.

- Men du har ju haft din sedan 2004! Självklart skall du unna dig att beställa en ny.

Man kan ju nästan tro att det är en relik från stenåldern jag dras med.