Matvrak

Det är ganska konstigt. När Päppel var bebis var hon helt ointresserad av att äta. Lite bröstmjölk kunde hon väl klämma i sig, men bara så att den värsta hungern stillades. Sällan och snabbt. Flaska vägrade hon däremot helt och hållet liksom puréer och annan mat när det blev dags för sådant. Det var som att det inte var värt besväret. Vid åtta månader var vi glada att hon förutom bröstmjölk åt en banan om dagen och vid tio började vi bli hemskt frustrerade över att hon fortfarande matvägrade.

Sedan vände det. Nu äter hon som en häst! Så fort hon ser mat skriker hon och jag lovar att man får ganska bråttom att värma och servera. Hon har dock vissa favoriter som är värre än andra: kokt ägg, oliver och julskinka. Det drar vi oss nästan för att ta fram. Det är helt hysteriskt när hela familjen hetsäter äggmackor på helgmornarna för att hinna få sin ranson innan Päppel har skrikit till sig varenda smula.

Vi gläder oss i allafall åt att hon äter. Och åt att det är långt till jul.