Bättre sent än tidigt

Päppel har äntligen börjat äta själv med sked. Hon har varit totalt ointresserad fram till för några dagar sedan. Ett tag skulle hon i och för sig bara äta själv, men då var det de redskap gud gav henne som användes. Annars har vi matat. Och matat. Den största nackdelen med det är att det är svårt att själv hinna äta samtidigt och vi brukar försöka ha gemensamma middagar här hemma.

Nu har det i alla fall vänt, som sagt. Och då visar det vilken fördel det var att vänta. Hon äter verkligen bra. Det känns som att vi slapp ett helt kapitel av småbarnstiden med mat som sprättes hit och dit och skedar som vändes upp och ner innan de kom in i munnen.

Nu hoppas jag att detta mönster kommer följas även för andra färdigheter. Vem vet, endera dagen kanske hon bara reser sig upp och skuttar iväg och så slipper vi hela den tultande tiden.