När jag var gravid med Äppel var det ganska många som fällde kommentarer i stil med:
- Passa på att sova nu. Det kommer ni aldrig få göra sedan.
- Passa på att gå på bio. Det dröjer innan ni kommer ut igen.
- Se till att slutföra alla projekt ni har tänkt göra hemma. Det blir ingen tid till sådant sedan.
När jag sedan väntade Päppel lät det ungefär så här:
- Ett barn är ingenting! Skynda er att fixa allt klart hemma. Sedan har ni båda fullt upp!
- Tänk vad lugnt och skönt ni har det nu. Snart har ni två som springer åt varsitt håll.
Urtrist tycker jag. Och jag lovar, jag har aldrig sagt något liknande till någon som väntar barn. Inte heller har jag upplevt det så.
Därför är det så grymt skönt att vänta tredje barnet. Det är desto färre som har erfarenheter att dela med sig av. Och de som har det är knappast de som tycker att barn har begränsat deras liv.
En enda kommentar har jag fått än så länge:
- Det är lättare med trean. Storasyskonen har alltid varandra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har också hört resonemanget. Som att man aldrig ska få vara riktigt nöjd och glad med nåt. Så typiskt svenskt!
Om man tänker på hur mycket folk beklagar sig över barn är det märkligt att den mänskliga rasen inte är utdöd.
Skicka en kommentar