Det är jobbigt med barn som vaknar tidigt en lördagmorgon. Men Päppel har en taktik som ändå gör att man mest blir lycklig. När hon får komma till vår säng skuttar hon inte runt som en kalv på grönbete som jag känner ett annat barn som gjort sedan sju månaders ålder.
Päppel lägger sig istället så nära hon kan och gosar. Så nära hon kan är detsamma som uppepå, men det är inget större bekymmer med en kropp som väger knappa tio kilo.
Först ligger hon sked med sitt huvud på mitt kind mot kind. Sedan vill hon komma ännu lite närmare och lägger sig som en halsduk. Och så riktigt borrar hon in sig med sitt lilla huvud.
Om man nu måste vakna klockan sju så är det här det bästa sättet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag håller med. Klockan sju är det bara mysigt. Inte riktigt lika mysigt om klockan bara är, låt säga fem?
Det har jag typ ingen erfarenhet av.
Döda mig inte.
Skicka en kommentar