Årstafruns dolda dagböcker

Jag gillar Årstafruns dolda dagböcker av Kristina Ekero Eriksson.

Det var verkligen jättespännande att läsa om en person som för tvåhundra år sedan rörde sig på samma platser som jag gör idag. Ekero Eriksson har bearbetat Märta Helena Reenstiernas egna dagböcker och klippt in citat på ett sätt som flyter bra och känns trovärdigt. 


Min enda kritik är att det var svårt att få en känsla av i vilken ordning händelserna kommer. Boken har delats in i temabaserade kapitel och hoppar således fram och tillbaka i tiden. Jag hade föredragit en kronologisk linje, men då hade det så klart blivit mindre av bearbetning från författarens håll.

Yes, yes, yes

Jag fick VG på min journalistikkurs! Hurra!

Det var i och för sig nästan ett och ett halvt år sedan jag avslutade den, men jag har visst glömt att kolla resultatet.

Vad roligt. Hur ska jag fira?

Retroteve

Vad är det med tevemakarna egentligen? Kan de inte komma med något nytt? Först såg jag att Gäster med gester fått nytt liv. Jag raljerade ganska friskt och undrade om de inte skulle dra igång Här är ditt kylskåp när de ändå var igång. Döm om min förvåning när jag insåg att även det har återuppstått! Värst av allt är kanske att jag precis har upptäckt att Kär och galen är tillbaka.

Vad kommer näst? Vem tar vem? Eller finns det redan i tevetablån?

Var allt verkligen så mycket bättre förr?

Läsa bok

Jag har tänkt på en sak. Pirum har gått miste om alla småbarnsböcker. Inte för att hon har blivit bortprioriterad för storasyskonens sagostund utan för att hon har lite annorlunda inställning till det här med att läsa bok.

- Ska vi läsa en bok? frågar jag.
- Ja! ropar hon glatt och springer till bokhyllan. Där insisterar hon på att jag tar ner två böcker. Sedan sätter vi oss i soffan där hon fördelar dem.
- Ja ä-a de bo-e. Mamma ä-a de.

Försöker jag ta hennes bok och läsa den för henne blir det ett herrans liv. Samma sak om jag och syskonen bänkar oss i soffan med en bok hon har siktat in sig på. Då ska hon ha den själv och vi får ta en annan. Dessvärre är det heller inte så populärt om jag försöker ersätta den bok jag fått tilldelad med någon jag valt själv. Risken finns dessutom att hon vill byta med mig om en stund oavsett om min har bilder eller inte.

Det känns lite sorgligt att hon inte har fått sin dos av Max och Knacka på. Tror ni att hon kommer att sakna en viktig pusselbit i sin utveckling?

Tungan rätt i mun

- Han har styckat benet, konstaterar Päppel och får mig att oroligt slänga en blick på teven.
- Nej, rättar Äppel. Han har stukat det.
- Stykat, försöker hon igen.
- Stukat, säger Äppel. Det är väl inte svårt att säga?

För honom nej.

Ta tillfället i akt

Nu: fira att lönesamtalet är avklarat.

Nästa vecka: fira nya lönen. Förhoppningsvis.

Trevlig helg!

Pondus

Idag har jag lönesamtal med min tvåmeterschef.

Hoppas att en sjucentimetersklack gör skillnad.

Med en förkärlek för u

- Titta, mamma. Tjuven jagar pulisen.
- Polisen, Äppel.
- Titta. Tjuven jagar snuten.

Olika världar

Waldorfskolan har en massa trevliga traditioner och snart är det dags för lyktfesten där barnen går som ett lysmask-tåg i mörkret medan de sjunger sånger om sina lanternor. Bakgrunden är som så ofta i dessa sammanhang ett uppmärksammande av något gammalt helgon. Just detta heter Martin.

Jag hoppas att Äppel skojade härom dagen när han plötsligt utbrast något om Sankt Martin Timell. För han tror väl inte att det finns något samband?

Kan du vara själv

- Kom nu hjärtat, säger jag till Pirum.
- Ja i-e jä-a. Mamma jä-a.

Sugen

Idag tycker jag att det borde vara en sådan dag som någon kommer och bjuder på bullar som blivit över från ett möte.

Det händer alldeles för sällan.

Testa Digster

Lyssnar du på musik via Spotify, iTunes eller WiMP? Då kan du få spellistor via tjänsten Digster.

Om du vill kan du dessutom prova att vara premiumkund gratis under sex månader. Använd koden buzzador.

Opinionsundersökning

Ponera att du sitter på ett spinningpass med sex andra deltagare. Instruktören vänder blicken mot dig och de två andra på första raden och säger:
- Pröva att sänka ner styret lite mer ska ni få se hur det känns i magen och ryggen.

Skulle du då säga att du avstår för att du har diskbråck och på så vis uttrycka behov av att få ursäkta dig eller skulle du vara tyst och låta honom tro att du är en slöfock som inte orkar utmana bålmuskulaturen eftersom du anser att du har rätt att göra som du vill utan att behöva ursäkta dig?

Den röda anteckningsboken

Jag fick en så fin present av en vän: en bok som hon valt ut för att hon själv tyckte så mycket om den. Jag blev själv mycket förtjust i Den röda anteckningsboken av Paul Auster. Det är en tunn liten volym med korta historier om sammanträffanden. Vissa helt fristående och vissa som bygger på varandra.

Boken är en fröjd att läsa, mycket för att berättelserna är så häpnandsväckande, men ännu mer för att författaren har förmågan att se det osannolika i livet och glädjas åt det.

Köp den här boken. Lägg den i väskan och läs någon sida på bussen, i väntrummet eller på toaletten. Du kommer snart att ha slukat den.

En ulv i fårakläder

- Vad är det? frågar jag en gråtande Päppel.
- Pirum drog mig i håret.
- Neäh, a ie oje. Äppe oje.

Översättningen av detta är alltså: Jag inte gjorde. Äppel gjorde. Det kunde kanske stämma. Om inte Äppel varit hos Oliver. Jag vet inte om jag ska vara stolt eller förtvivlad.

Spill: en damroman

Jag hade egentligen inte tänkt rekommendera Sigrid Combüchens augustprisade roman Spill. Jag tyckte att den var lite svår att komma in i för att inte säga seg innan jag fick upp farten.

Sedan diskuterade vi den i min bokcirkel och då plötsligt insåg jag dess storhet. Det går att trassla i karaktärerna och uppnå flera dimensioner och nivåer genom att fundera över vad som egentligen är verklighet och vad som är uppdiktat av författaren. Eller vilken författare? Den i boken eller den som har skrivit den? De har ju samma namn, men är de egentligen verkligen samma person?

Läs den, men se gärna till att ha någon att diskutera den med i soffan en mörk kväll i höst.

En fin stor fyraåring

Det är ingen vanlig dag för det är Päppels födelsedag!

Uppskattad födelsedagspresent

Ikväll blir det laxbiffar som födelsedagsbarnet har önskat och sedan ska hon och jag passa på att åka vattenrutschkana medan Äppel är på simskolan.

Vinteräpplen

Jag läste om Josefine Sundtröm i någon tidning och blev så sugen på att läsa hennes debutroman Vinteräpplen. Jag är normalt sett skeptisk till mediapersonligheter som hoppar mellan olika hantverk och tycker att det ofta blir ytligt. Här utlovades dock djup och mening, stora kvinnoöden och en lysande debutroman.

Jag borde inte gått på det. Visst behandlar romanen flera intressanta kvinnor och deras livsöden och vissa hade jag gärna läst mer om. Den räcker dock inte hela vägen. Språket faller ganska platt och dispositionen blir emellanåt effektsökande.

Vi diskuterar den här. Än så länge är vi ganska överens.

Kvalificerad gissning

- Päppel, vet du vad Fääänk jo betyder? undrar Äppel lite drygt.
- Fänkål! svarar hon blixtsnabbt.

Det är ju inte utan att man blir lite stolt

Jag träffade ytterligare en ryggkirurg igår.

Han fascinerades av mina röntgenbilder. Det var första gången han såg en person som fått två diskbråck samtidigt och menade att det var ungefär lika osannolikt som att bli träffad i huvudet av två skitande fåglar på samma gång.

Jag är ett medicinskt fenomen.

Håller skenet uppe

Det är meningen att jag ska arbeta 32 timmar i veckan. Den här veckan är det två eftermiddagssammankomster på förskolan och jag tror att jag lyckas komma upp i 29 timmar. Jag är mycket tacksam för att jag har flextid.

Strax före åtta imorse var det dock en kollega som kommenterade min närvaro med att man kan tro att jag bor på jobbet. Det verkar räcka att komma strax före alla andra för att de ska tro att jag har varit här i flera timmar. Alltid lurar det någon. Förhoppningsvis är denna någon min chef.

Själv kallar jag det friskvård

Idag passade jag på att flexa lite. Jag smet från jobbet, tog en promenad ner på stan, shoppade lite till både mig och barnen inför vintern och hann till och med lämna grejerna hemma innan jag promenerade i solen och hämtade barnen.

Jag misstänker att jag bröt mot lagen om rätt till barnomsorg eller liknande.

Högmod går före fall

Låt mig säga så här:
Min Äppel är inte gjord för att stå på scen i grupp och läsa inövade repliker. Improvisation och egen show är snarare hans melodi. När han slår igenom som komiker i framtiden kommer hans barndomskompisars föräldrar säga att de såg den talangen hos honom redan i hans första framträdande på förskolan.

Mikaelispelen förvandlades igår från ett läskigt äventyr till en komedi och det var många som skrattade högt. Dessvärre misstänker jag att där också stod några irriterade föräldrar och kände att deras telningar inte fick chansen att glänsa på scenen.

Lite onsdagsskryt

Idag blir det kort arbetsdag. Om en timme ska jag bege mig mot förskolan för höstfest där Äppel ska agera riddare i Mikaelispelen. Det vill inte jag missa. Både han och jag kommer att växa några centimeter under föreställningen.

Min son är en väldigt duktig och mycket smart pojke. Det sistnämnda berättade en förskolepedagog för mig i förra veckan. Äppel hade föreslagit för pedagogen att de skulle flytta låset till den andra komposten när de precis hade tömt den första på jord. Det hade pedagogen inte tänkt på själv.

Så nu vet både pedagogen och ni att Äppel har huvudet på skaft. Själv visste jag det sedan tidigare.

Djungelboken

I lördags var jag på teater. En helt fantastisk föreställning. Den bästa jag sett på många år.

Jag älskade hur djuren fick gestaltas av träffande mänskliga karaktärer. Föreställ er till exempel ett gäng brats som apor eller en förförisk Kill Bill-inspirerad läderklädd kvinna som orm.

Det är dock ingen idé att jag rekommenderar den. Sista föreställningen ges på fredag och är dessutom utsåld. Bättre lycka nästa gång!

Jag ska skriva ett brev

Vad är det för poäng att ringa och redovisa allt när man ändå får avslag baserad på gammal information en vecka senare? Hur vet man om de som tog emot informationen i kundtjänst verkligen skrev det jag sade?

Gissa vad jag pratar om?

Suck.

Skynda att älska

Äppel och jag pratade lite om kärlek.

Han konstaterade att man inte kan älska gamla människor för dem vill man inte klappa. De är inte så lena.

Tredje barnet

Jag har varsitt dokument där jag skriver om barnen. Om Äppel finns detaljerad information om varje tand, varje motoriskt framsteg och listor med ord han lärt sig.

Det känns ganska illa att jag just försökte sammanfatta de senaste nio månaderna av Pirums liv på tjugo minuter.

Tänka till

Imorgon blir det tomatsås igen. Jag tar fram något svart.

Kafka på stranden

Ni har väl inte missat att jag gillar Haruki Murakami? Senast läste jag Kafka på stranden och är fortfarande lika förtjust. Jag gillar den lite drömska stämning som finns i böckerna. Handlingen utspelar sig i gränslandet mellan dröm och verklighet utan att bli flummig.

Det är ingen idé att jag försöker beskriva bokens handling. Det skulle bara låta banalt. Läs den själv istället.

Måndagsmorgon

Vad var poängen med att jag lämnade en storgråtande Päppel på förskolan imorse när bussen ändå inte kom som den skulle? Jag hade kunnat sitta kvar och trösta henne och fixa de där byxorna som var knöliga under regnbyxorna.

Bra att komma ihåg till nästa gång.

Frustrerad

Först var jag föräldraledig. Sedan blev jag sjukskriven. Därefter var det semester. Sedan var jag föräldraledig några dagar innan jag blev sjukskriven på heltid igen. Efter det började jag jobba 50% och var sjukskriven på halvtid. Sedan började jag jobba 80% och tog ut 20% föräldraledighet. Den här veckan har jag varit hemma och vårdat barn några dagar.

Kan ni föreställa er hur många olika människor på försäkringskassan jag har pratat med de senaste månaderna? Och hur många olika besked jag har fått? Endera dagen måste jag redovisa sjukintyg för semesterperioden och nästa dag måste jag rapportera exakt antal timmar jag har jobbat varje specifik dag den senaste månaden. Jag är lite trött. Och jag misstänker att jag inte kommer att se några pengar på länge.

Back to life

Jag träffade en ryggkirurg igår. Han tyckte inte att jag behövde opereras. Han tyckte heller inte att jag behövde vara försiktigt. Diskbråck kan utlösas av såväl hostningar som joggning.

Han tyckte att jag skulle leva som vanligt. Blir jag sämre får vi ta tag i det då.

Den inställningen passar mig bra. I och för sig måste jag få tillbaka styrkan i foten innan jag kan springa, men jag ser fram emot längdskidor i vinter och studsmatta nästa sommar.

Nu skuttar jag ned från piedestalen.

VAB

Jag har varit bortrest i helgen tillsammans med två av barnen. Det var roligt och allt flöt fint, men ändå blir ju vardagen lite stressig när man missar en hel helg hemma. Det var riktigt skönt att få en bonusdag idag. Jag sorterar bort sommarkläder och tar fram ullkoftor och hinner nog läsa lite.

Stackars Äppel hostar något fruktansvärt, men har det ganska skönt framför teven medan regnet vräker ned utanför.

Kanske om jag sätter mig inne på toaletten och tar av mig klänningen

Jag har en matlåda med tomatsås. Och en vit klänning.

Jag är hungrig och försöker tänka ut en taktik för att få i mig maten och ändå se fortsatt representabel ut.

Jag som trodde att jag hade varit tydlig

Så här lät det vid lämningen imorse:

- Hejdå Äppel! Vi ses senare.
- Då köper du en hamster idag då, mamma?

Har ni djur? Nej, då är vi inte intresserade

Vi har varit på eftermiddagsfika hos en familj i området som vi har börjat stifta bekantskap med. Det var trevligt. Så länge vi var där.

När vi kom hem började Äppel tjata om en hamster. Det har han gjort hela kvällen och jag misstänker att det inte är slut i och med att den här dagen är till ända.

Nästa gång vi fattar tycke för nya människor måste vi nog kontrollera att de inte har husdjur innan vi ger oss in i något umgänge.

Maken

Just nu diskuterar vi Maken av Gun-Britt Sundström i bokyllet. Vilken annorlunda bok! Jag skulle vilja säga att den tar ett helt nytt grepp och kommer att bli banbrytande inom relationsromanen. Det är bara det att den har 35 år på nacken. Ändå känns den alltså i högsta grad aktuell.

Som någon skrev: den beskriver hur det är att vara människa, inte hur det borde vara. Jag gillar att följa Martinas grubblande och ältande. Allt är inte svart eller vitt. Hon vill ha Gustav, men hon vill ha friheten och det finns inget facit på hur hon borde leva sitt liv.

Jag hade missat den här boken helt. Har du? Läs den.

Nyhetstorka

Jag har jeans idag. Det kan jag inte minnas när jag hade sist. Det känns praktiskt, bekvämt och snyggt. Kanske blir det en jeansperiod i höst.

Skippa jätteräkan

Det kommer inte som någon nyhet för mig att det är riktigt miljövidrigt att äta jätteräkor. Jag skulle aldrig köpa tropiska räkor i matbutiken och undviker alla rätter med scampi eller gambas på krogen.

Dock med ett undantag.

Av någon konstig anledning har jag inte ens reflekterat över att jag äter sushi med jätteräkor. Nu ska det bli ändring på det!

Har du missat hela grejen? Se filmen.

En klassiker

Till dig som just ringde mig: försök igen.

Jag har ny telefon, förstår du, men nu har jag läst i instruktionsboken och tror jag vet hur man svarar.

Överproduktiv

På min att-göra-lista idag stod:
Ring Anna
Ring FK
Sätt upp ny ej-reklam-lapp

Då känns det ganska duktigt att ha sorterat och rensat i kartonger som råkade hamna i tvättstugan när elektrikerna plötsligt skulle dra kablar genom förrådet. Jag har dessutom ställt dem snyggt och prydligt på vinden där de nu ska bo eftersom Äppel har fått en verkstad i det gamla förrådet. När jag ändå var där passade jag på att sortera i de kartonger som stod där sedan tidigare. Och allt detta före lunch!

Sedan kanske jag borde ringa de där samtalen.

Inga ursäkter

Jag råkade just hitta min födelsedagskalender och min adressbok. Den första har jag letat efter ganska länge. Den andra visste jag knappt att jag hade.

Nu känns det som att jag borde skicka kort till alla jag känner på deras födelsedagar.

Misstänksam

Nu ska de felaktiga avgifterna vara bortplockade. Jag tror dock att jag behåller det gamla frikortet ett tag till för säkerhets skull.

Statusrapport

Dagen så här långt:
väntat på försenad förskolefröken
väntat på försenad buss
klurat ut hur man får upp rätt dator på skärmen
konstaterat att inga lösenord fungerar
låst upp inloggningskort
rensat 1200 mejl

Nu:
lunch

Nu kör vi

Efter 26 månaders föräldraledighet smyger jag igång med 50% på jobbet imorgon.

Wish med luck!

Muta

Jag har precis gjort lemoncurd. Det är till en efterrätt, men jag provsmakade och insåg att den skulle vara sagolik på en rostad brödskiva.

Jag tror att jag ska göra en burk och ge bort nästa gång jag blir bjuden på middag. Någon som är sugen?

Fortsättning följer

Jaha. På Sahlgrenska tyckte de att det var enklast att jag ringde fakturaenheten. När jag sade att det inte gick fick jag ett nummer till någon avdelning som har telefontid på onsdag mellan 10 och 12.

Jag tror att det här måste vara en taktik från deras sida. Till slut betalar man kanske av ren bekvämlighet.

Patientsäkerhet

I juni besökte jag inom 24 timmar tre olika vårdinrättningar i Göteborg. I förrgår fick jag en faktura på 650 kronor varav 50 kronor var en påminnelsavgift trots att jag inte sett skymten av någon tidigare räkning.

Jag tyckte det verkade lite konstigt. På den första mottagningen visade jag mitt frikort och på de andra ställena var det ingen som bad om någon betalning. Därför trodde jag att det redan var färdigt och att de kunde följa mitt ärende i sina datorer.

På fakturan stod det att man skulle kontakta aktuell vårdgivare vid synpunkter. Vilken det var hade de dock inte skrivit ut så jag kontaktade fakturaenheten som började med att bekräfta att påminnelseavgiften var felaktig eftersom de hade fått den första fakturan i retur, fortsatte med att konstatera att jag hade fakturerats från två ställen trots att man bara behöver betala en avgift inom ett dygn och slutligen gav mig rätt i att jag inte ska betala alls eftersom jag har frikort.

Bra så. Men fakturaenheten kan inte göra något utan jag måste själv ringa runt till de olika mottagningarna och få avgifterna bortplockade.

Jag är glad att jag hade vett på att spara frikortet som har gått ut, men jag kan inte låta bli att undra hur många pensionärer som samvetsgrant hade betalat fakturan med rädsla för inkasso.

Skynda att älska

Jag känner egentligen inte till Alex Schulman mer än till ryktet. Jag har hört att han är dryg och elak och har själv gjort mig en bild av honom som ytlig och kanske lite korkad. Nu hade jag redan hört att Skynda att älska var en ömsint och fin skildring av Alexs far så det var ingen överraskning. Däremot överraskades jag av det vackra språket, de fina miljöbeskrivningarna och metaforerna.

Jag tyckte mycket om boken. Både för sättet den var skriven på och för det intresseväckande porträttet av Allan Schulman.

Kanske bäst att vara lite försiktig i allafall

Äppel krånglar vid tandborstningen:

- Nej, nu får du sluta! Snart blir jag så arg så jag spricker, utbrister jag.
- Det är bara häxor som kan spricka, svarar han allvarligt.
- Är det? Men jag kanske är en häxa.
- Nej, mamma. Det är du inte.

Pust.

Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow

Tidigare i somras läste jag Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow av Sara Gruen. Boken handlar om en kringresande cirkus på 1920-talet där den unge Jacob hamnar av en slump och blir veterinär. Historien varvas snyggt med modern tid där Jacob lever på ett ålderdomshem och tänker tillbaka på den äventyrliga tiden.

Boken har mängder med fina ingredienser. Miljön kring cirkusen är både magisk och riktigt hård och eländig. Där finns kärlek och brinnande engagemang, men också bakslughet och svartsjuka. Anekdoterna om elefanten Rosie engagerade hela familjen och barnen ville hela tiden höra vad som hände i boken.

Boken har nu blivit film under titeln Water for Elphants. Se den om du inte orkar läsa den.

Vi diskuterar boken här.

Snarare från förra hösten

Päppel har helt klart ännu större bekymmer än storebrorsan hade med att hålla reda på tid och dagar. Hon chansar hej vilt när hon väljer mellan igår och imorgon och menar egentligen allt som har hänt eller ska hända när som helst i tiden.

Härom dagen gjorde hon ett försök att bena ut det hela:
- Mamma, visst är det bara en vecka till morgon?
- Öh, nu vet jag inte riktigt hur du menar.
- Visst är det imorgon efter den här natten?
- Jaså, imorgon. Ja, det är alltid imorgon efter nästa natt.

Idag satt hon och återberättade en historia ur en bok.
- Kanin hittade ett löv som låg kvar från.... här sneglade hon lite osäkert på mig... imorgon.

Ivrig

Barnen började förskolan i måndags. Framför allt Äppel var väldigt laddad, men blev lite besviken när han upptäckte att många av de andra barnen fortfarande har sommarlov och verksamheten går på kvartsfart.

- Imorgon måste Alexandra eller Oliver komma så att vi kan börja med sexårsverksamheten.

Arbetsskygg

Vad tror ni att min chef tänker när jag sjukskriver mig lagom till att jag skulle börja jobba efter drygt två års föräldraledighet?

Mannen som dog som en lax

Okej, det kanske inte verkar så logiskt att först ondgöra sig över svenska kriminalromaner och sedan kasta sig över en till. Sanningen är att jag inte hade förstått att Mannen som dog som en lax av Mikael Niemi var en sådan.

Så nu är då frågan om denna kunde omvända mig. Svaret är nja. Mikael Niemi har ett språk och ett sätt att skildra människor som står långt över de flesta andra svenska deckarförfattare, men jag tycker helt klart bättre om hans tidigare böcker.

Vi kan säga så här: om ni bara ska läsa en deckare i år så välj den här. Själv siktar jag in mig på en annan genre. Kanske Niemis senaste?

Heja Sverige!

Vi plockade lite hallon till lunchfilen och jag passade på att pröva en vits på barnen:

- Vet ni vad Finlands sämste trädgårdsmästare heter?
- Nej.
- Maski Hallonen.
- Har de bara dåliga trädgårdsmästare? funderade Äppel.
- Nej, men den sämsta heter så.
- Jaha, har de världens sämsta trädgårdsmästare, spekulerade han vidare.
- Vi har världens bästa, tillade han.
- Bosse!

Märks det att vi hellre ser på inrednings- och byggprogram än på Bolibompa? Nu måste jag förresten springa och se Ernst.

Den farliga leken

Camilla Läckberg protesterade ganska stött när jag berättade att jag inte är så förtjust i deckargengren*. Hon tyckte att jag generaliserade för hårt och att det finns så många typer av deckare att man inte kan avfärda alla på en gång. Där ger jag henne rätt, men svenska kriminalromaner fortsätter jag att dra över en kam. Jag har läst Mankell, Marklund, Läckberg och flera andra och jag tycker fortfarande att det är samma platta språk, torftiga handling och löjliga intriger. Just själva mordgåtan kan väl roa mig som ren förströelse, men de där fåniga poliserna och deras knackiga relationer skulle jag gärna vara utan.


Den farliga leken av Mari Jungstedt är inget undantag. Det var kul att fundera en stund över vem mördaren var, men det var solklart redan efter halva boken så där försvann det nöjet. Jag lägger ännu en författare till handlingarna och låter meddela att jag inte är omvänd i frågan om svenska kriminalromaner.

* Och jag som ville förklara det bara för att hon inte skulle ta det personligt när jag gav hennes bok ett lågt betyg.

Tur det finns att köpa på ICA Maxi

Det blir inget kräftfiske i år. Det var visst inte bara vi som hade otur utan kräftorna verkar i princip vara slut i sjön.

Verkligen synd. Det var kul när vi väl kom igång.

Vi slipper i allafall kattmaten.

Så ser det ut i vår familj

Det är verkligen inte lätt det här med bonussläktingar.

Igår ville Äppel leka med en kompis som visade sig vara hos sina morföräldrar. Päppel berättade för maken:

- Marcus kunde inte leka med Äppel. För han var hos sin morfar och Lisbeth.

Köpa kärlek

Barnen tycker att det är kul när jag öppnar glasdörren och säljer glass. Eftersom de inte har några egna pengar har jag kommit på att jag kan utnyttja situationen och tar betalt i pussar.

Då känns det underbart när de ger mig några för många och begär växel.

Easter Parade

Boken Easter Parade av Rickard Yates fick jag i en goodiebag någon gång i våras. Omslaget ger mig lite chicklit-vibbar och jag var spontant inte särskilt intresserad av att läsa boken. När jag sedan stod och rotade i bokhyllan tidigare i sommar fastnade jag dock för beskrivningen av författaren som fanns på baksidan. En man född 1926 kan väl knappast skriva chicklit och om han klassas som en av de riktigt stora amerikanska författarna måste han väl ha något vettigt att berätta?

I det här fallet borde jag ha följt min magkänsla. Historien om de två systrarna är tunn. Den ena lever ett cityliv med en rad på varandra följande förhållanden och den andra gifter sig mycket ung med drömprinsen som visar sig vara våldsam. Den ena gör en strålande karriär. Den andra blir en alkoholiserad hemmafru. Öden som kanske skulle kunna fängsla läsaren, men det känns platt och opersonligt.

Lyckligt lottad

Jag tog nyss en promenad förbi barnens förskola för att kika lite på det nya hus med tillhörande gård som Pirum ska börja vistas i om två veckor. Ett nytt hus bara för småbarnsgrupperna.

Det ser så fint ut och jag kan inte annat än konstatera att det är ganska lyxigt att få ha sin tvååring i en lite grupp med bara fem barn och att de kommer att få en mycket lugn och ombonad tillvaro samtidigt som gården lockar till lek där den ligger insprängd i naturen.

Jag passade också på att ta ett varv över den gamla gården och titta till solrosorna, potatisen och ringblommorna. Jag beundrade också väven som barnen arbetar med på gården och hönshuset som skolbarnen har byggt och som förhoppningsvis snart får några invånare. På den här delen av förskolan får Äppel vara kvar även under sexårsverksamheten och kan njuta fullt ut av att vara bland de äldsta och ha en massa privilegier.

Vilken tur vi har haft som har hittat den här förskolan! Bättre kan det inte bli.

Naturens lotteri

Förra året svämmade vår odlingslåda över av sallad och morotsblasten stod tätt. I år har sniglarna tagit allt.

Å andra sidan sitter körsbären för första gången kvar orörda på det stora vackra trädet på gräsmattan. Jag har till och med upptäckt ett nytt körsbärsträd i en vildvuxen del av trädgården tack vare att det lyser av röda bär.

Dödgrävarens dotter

Joyce Carol Oates har blivit en favorit hos mig på senare tid. Dödgrävarens dotter var ännu bättre än de tidigare böcker av henne jag läst så det lär bli fler.

Rebecca föds av tyska flyktingar i New Yorks hamn. Läsaren får följa hennes liv från den fattiga uppväxten i ett stenruckel på en kyrkogård där fadern är vaktmästare via ett äktenskap med en våldsam man som ljuger och bedrar till en allt mer ordnad tillvaro med en begåvad son och en make som älskar henne högt.

Historien är tragisk men lågmäld och rullar vidare sida efter sida på ett sätt som gör att man hela tiden vill läsa vidare.

Syrran upp i dagen

Igår kväll berättade jag för Pirum att hon skulle fylla två år och få paket. Gissa vad hon svarade?

Två år

Det är inte klokt.

Det är två år sedan vi förberedde oss för att åka iväg och få fart på den där förlossningen.

Två veckors extra väntan som var olidliga då känns nu som en bagatell.

Båten

Båten av Nam Le är en fin novellsamling. Författaren imponerar genom att skriva lika trovärdigt om till exempel kampen för kvinnors rättigheter i Teheran som om kriminellas uppgörelse i Colombia. Han gör nedslag i helt skilda världar med en fantastisk förmåga att fånga stämningar, språk och karaktärer.

Läs själv och se.

Heltidsjobb

Den här veckan har jag besökt remautologen, sjukgymnasten och en läkare på vårdcentralen. Nästa vecka är det dags för nya prover och ytterligare ett besök hos sjukgymnasten. Sedan närmar sig min röntgentid och därefter väntar jag på kallelse för någon neurologisk undersökning. Och så är det ju provtagningsdags igen. Och sjukgymnast.

Ni kanske inte är så intresserade?

Sade jag att jag har lyckats komma upp i frikort på en månad?

Var det heller inte intressant? Gissa varför jag inte har så mycket att blogga om då.

Semesterslött tillägg till gammal rapport

Och när vi tittade lite på det där rallyt försökte jag förbereda barnen på att vi strax skulle åka hem.

- Vi ska bara se på det här en liten stund. Sedan ska vi åka.
- Var är vår bil? undrade Päppel.
- Där, pekade jag. Den stod ju precis bakom, men Päppel kan vara lite förvirrad.
- Ska vi köra med den?
- Ja. Eller vänta nu. Vi ska alltså hem. Inte åka rally.

Sade jag att Päppel kan vara lite förvirrad?

Om inte nu så när

Om inte nu så när av Annika Thor var en helt okänd bok för mig när jag fick låna den under min sjukvistelse i Köpenhamn. Ibland tycker jag att det är skönt med böcker som jag inte har några som helst förväntningar på.

Boken är lättläst och enkel samtidigt som den behandlar ett intressant ämne. Den skildrar människor i Sverige under andra världskriget. Här finns Ilse vars judiska familj är kvar i Tyskland, Ingrid som förflyttas från utlänningsbyrån då hon förälskar sig i en man med judiskt påbrå och ett antal andra personer vars öden vävs samman på ett sätt som tilltalar mig.

Jag tyckte om boken och tyckte att det var intressant att läsa om krigstiden ur ett för mig nytt perspektiv. Det var ingen storartad läsupplevelse, men helt klart en godkänd.

Sommarlov

Vi har bott på en bondgård i fyra dagar. Jag har klappat kalvar, matat höns, gått på en dammig grusväg, simmat i en varm sjö, åkt roddbåt, plockat ägg, ätit dammiga smultron och sett lite rally.

Trots min åldrande kropp känner jag mig som en sjuåring.

Fågeln som vrider upp världen

Det var ren njutning att läsa Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. 

Om jag inte gillar böcker med övernaturliga fenomen så gillar jag desto mer dem som rör sig i gränslandet mellan dröm och verklighet. Jag gillar att känna mig lite överlistad och att inte riktigt vara säker på vad som har hänt och vad som bara är en produkt av karaktärenas fantasi.

Jag gillade i och för sig Norwegian Wood, men nu är jag verkligen helsåld på Murakami. Jag måste beställa hem några fler av hans verk.

Rent tekniskt var det han som shoppade, för mina pengar

Jag trodde aldrig att jag skulle köpa ett mjukdjur till något av mina barn. De har redan en hel balja full med sådana i barnkammaren.

När Pirum var hos öronläkaren gick jag dock en sväng i det lokala köpcentret med de två äldre barnen. Plötsligt siktade Äppel in sig på några superfina barbapappor på Åhleńs och sade att han ville köpa något till Pirum som säkert hade varit duktig hos doktorn.

Jag tyckte att det var så gulligt att jag inte kunde låta bli att instämma. Pirum blev jätteglad, Äppel blev jättestolt och jag blev ännu stoltare. Just nu bortser jag från att den nog snart ligger bortglömd bland de andra mjukisarna.

Statusrapport

Vi har verkligen etablerat semester här hemma. Barnen har fått en sådan där gigantisk studsmatta som finns på var och varannan villatomt nuförtiden. Vi (läs maken) har också ställt i ordning en enkel verkstad i källaren där Äppel kan pyssla och bygga saker och så har vi (maken, alltså) möblerat lekstugan för säsongen. Vi är kort sagt rustade för de flesta väder. Och skulle det bli allt för långtråkigt någon gång har vi en briotågbana att hala fram ur gömmorna.

Hemmalunken varvar vi dock med diverse besök hos läkare och sjukgymnaster. Främst jag då, men igår var det Pirums tur.

Min mamma har påtalat att Pirum låter precis som en grannflicka till oss gjorde när vi var små. Hon visade sig sedan ha vätska i öronen och höra lite dåligt. Det åtgärdades med rör. Med remiss från BVC var vi därför hos en öronläkare. Det visade sig att Pirum har rejält med vatten bakom trumhinnorna, men det behöver alls inte påverka hörseln menar läkaren och har gett oss en återbesökstid i oktober. Dessutom hade han ingen erfarenhet av att barn talade i vokaler.

Vilket sammanträffande då. Jag satsar gärna en slant på att hon kommer att börja använda konsonanter när hon slipper den där vätskan. Någon som vill sätta emot?

Semester

Barnen har idag påbörjat sitt sex veckor långa sommarlov och jag förvandlar härmed huset officiellt till sommarstuga.

Människohamn

Jag är inte så förtjust i vare sig skräck eller övernaturliga inslag i böcker. Därför skulle jag aldrig ha kommit på idén att läsa Människohamn av John Ajvide Lindqvist. När jag fick den i present av min syster såg jag det som en utmaning och ett sätt att berika mig som jag annars hade missat.

Boken var inte lika vampyrspäckad som jag var orolig för. Det övernaturliga gömde sig framför allt i havet. Och vad vet vi egentligen om vad världens ofantliga vattenmassor döljer? Den delen var spännande och fantasieggande. De människor som hade ofoget att ta sig upp och ner ur havet utan att kunna definieras vare sig som döda eller levande hade jag lite svårare att ta till mig.

Boken var till viss del underhållande och intresseväckande. Jag tog mig igenom den utan att irritera mig allt för mycket på de övernaturliga inslagen. Den gav dock ingen större behållning i längden. Jag har inte direkt tänkt på den sedan jag avslutade den för någon månad sedan.

Pladder till tusen

Det står att jag har gjort tusen inlägg på den här bloggen. Det är ju jättemycket.

Fallen

Jag gillade Fallen av Joyce Carol Oates, men störde mig oerhört på bokens alla slarvfel. Personer bytte namn och en meningsskiljaktighet mellan en man och hans svärfar blev plötsligt en sak mellan honom och hans far. Dessa enerverande detaljer misstänker jag dock beror på översättaren och därför försöker jag överse med dem i mitt omdöme om boken.

Boken börjar med att ett nygift par besöker Niagarafallen där mannen minder än ett dygn efter vigseln kastar sig i vattenmassorna. Kvinnan kommer sedan att bli kvar i samhället, bilda familj och leva ett tämligen lågmält men ändå dramatiskt liv. Läsaren får följa såväl henne som hennes make och barn i olika lite spretiga historier som ändå hålls ihop inom familjens ramar.

Jag sträckläste boken och var helt fast. Jag kan dock tänka mig att det är svårt att hålla koncentrationen genom de nästan 500 sidorna om man bara hinner läsa ett stycke varje kväll.

Mordets praktik

Jag har för tillfället gott om tid att läsa. Första boken som avslutades denna vecka var Mordets praktik av Kerstin Ekman.

Boken är en replik till Doktor Glas. Kerstin Ekman sätter sig över Hjalmar Söderberg genom att göra sin huvudperson till läkaren som ska ha varit modell för Tyko Glas och tar till och med kontroll över den äldre författaren genom att skriva in honom personligen i sin handling.

Jag gillar greppet. Jag gillar språket och jag gillar atmosfären. Mordets praktik håller lika bra som Gregorius. Vem vågar sig på nästa variant?

Där jag hör hemma

Päppel och jag låg tillsammans i soffan igår kväll.

- Jag har saknat dig varje dag, sade hon.
- Jag har saknat dig också. Hela tiden.
- Men nu är vi hos varandra.

Trendmedveten

Äppel tittade upp i taket i sin morfars vindslägenhet i Köpenhamn och fick syn på de omålade takbjälkarna.

- Här ser jag att ni har tagit in naturen.

Dagens depp

Jag har diskbråck. Jag ska ta det lugnt och vila tills den värsta smärtan ger med sig. Sedan kan jag börja med sjukgymnastik och lugna promenader.

Det är inte riktigt min grej. Jag gillar att springa. Jag är rastlös redan nu för att jag inte har sprungit sedan i lördags. Jag var faktiskt på väg ut för en löprunda i Köpenhamn i måndags morse trots att benet kändes stelt och lite märkligt. Som tur var hade min pappa råkat låsa in oss när han gick till bageriet. En halvtimme senare låg jag nämligen ned med intensiva smärtor.

Jag gillar att äta god mat. Jag gillar däremot inte att gå upp i vikt så det är inget jag kan unna mig så mycket av i kombination med utebliven träning.

Jag gillar att ta ett glas vin till maten på semestern och kanske någon drink då och då. Det får jag inte för att jag äter mediciner.

Jag har precis börjat känna mig motiverad att ta tag i rabatterna. Jag tror tyvärr inte att ogräsrensning funkar så bra i kombination med diskbråck.

Så, nu tror jag att jag har gnällt färdigt för ett tag.

Dagens positiva

Jag har en diagnos.

Jag har tillräckligt med galet starka värktabletter för att våga sätta mig på tåget imorgon bitti. Jag kommer att få träffa mina barn imorgon!

Jag mår dessutom lite bättre.

Kan inte leva upp till mina ambitioner

Min syster undrar varför jag inte bloggar när jag ändå bara ligger och inte kan göra annat.

Det beror på att jag inte har så mycket kul att berätta. Den här bloggen skulle avhandla livets alla goda ting och hur många sådana tror ni att man trillar över när man är sängliggande och strandad med fruktansvärd värk i ett ben i ett regnigt Köpenhamn medan familjen är hemma sedan flera dagar och äter glass i solen?

Dagens positiva nyheter är att jag har lyckats förflytta mig från Köpenhamn till Göteborg halvliggande i ett baksäte och att jag har träffat en läkare som har tagit lite prover och i alla fall uteslutit blodpropp och infektion.

Imorgon händer säkert något annat roligt som jag kan berätta om.

Skodrömmar

Alltså. Det här med dräneringen var egentligen en präktig grej jag kände att vi behövde ta tag i innan vi lade plattor och gjorde fint på gården. Börja med grunden, så att säga.

Nu har jag dock insett att vi har ett par rum, som förut varit som fuktiga jordkällare, som kommer kunna tas i bruk.

Jag ser ett rum fullt med skor framför mig. Tänk att kunna ha familjens alla skor samlade på ett ställe och slippa leta i en massa garderober, små skoskåp och i badkaret. Det känns som en våt dröm för en förvaringsnarkoman.

Jag tror till och med att jag skulle kunna tänka mig att utöka skoinnehavet. Jag tänker att jag kunde vinna 40 par här.

El choco

El choco: svensken i Bolivias mest ökända fängelse är en fängslande historia. Journalisten Markus Lutteman berättar om svenske Jonas Anderssons öde då han åker fast med kokain i bagaget och hamnar på en anstalt som är som ett helt eget samhälle.

Fångarna lever fritt på avdelningarna, cellerna har inga lås och det finns inga vakter. Handeln med celler fungerar på samma sätt som våra bostadsrätter. Kan du inte betala får du sova i en korridor. Även mat köps av fångarna själva. I fängelset lever förutom tusentals kriminella män även deras kvinnor och barn.

Historien om Jonas vävs ihop med fakta om Bolivias drogpolitik och brist på rättssäkerhet. Boken levandegörs genom en rad exempel på verkliga fall och blir aldrig torr. Då och då lämnar språket en del att önska och författaren har kanske inte förvaltat historien på bästa sätt, men den är så spektakulär att det ändå blir läsvärt.

Ett paket med kärlek

Jag har inte direkt sett fram emot allt pyssel som barnen kommer att knåpa ihop och förse oss med till bemärkelsedagar.

Idag fick jag dock två underbara saker av Äppel. Det första var ett kort där han hade ritat mig med en tankebubbla innehållande en överkryssad hund.
- Du tänker på en hund som du inte vill ha, mamma.

Det andra var ett paket med omslagspapper som innehöll ytterligare ett papper med lite presentsnöre fasttejpat.
- Det är ett hjärta, mamma. Jag försökte göra ett hjärta, men det blev inte så bra.

Kanske inte världens vackraste presenter, men världens vackraste tanke. Och världens vackraste pojke.

Land i sikte

Grävarna avslutade i onsdags, igår rullades gräset ut och idag är elektrikerna igång. Jag börjar ana målet.

Ett hål i välfärdssystemet

Om jag hade jobbat hade jag sjukskrivit mig idag. Istället har jag varit hemma med tre barn.

Nu är det bäst jag går och lägger mig och kurerar förkylningen. Imorgon är jag hemma med två barn och tar emot elektrikern och 220 kvadratmeter gräs. Sedan förbereder jag och serverar middag åt fyra killar som ska rulla ut den gröna mattan.

Fetma

Päppel undrar varför jag har så tjocka tår.

- Det är väl för att jag har stora fötter, funderar jag.
- Eller för att du har ätit för mycket, misstänker hon.

Ofrivillig nykterist

Så här pigg har jag aldrig varit efter en tvådagars konferens med jobbet. Det brukar vara rejält partaj. Det var i och för sig inget undantag den här gången. Jag såg både det ena och det andra som kanske vore oetiskt att berätta här.

Själv var jag dock löjligt skötsam eftersom jag börjat med en ny medicin igen. Jag klämde tre Loka till middagen och blev inte det minsta snurrig.

Skönt idag, men ärligt talat hade gårdagen varit mycket roligare med några öl innanför klänningen. Och jag undrar hur många av mina kollegor som misstänker att jag är gravid igen.

Livstecken

Jag vinkar lite från min position innanför vallgravarna.

Imorgon ska jag åka på konferens med jobbet och slippa jordhögarna i två dagar.

Med lite fantasi går det faktiskt att förstå

- Mamma! Mamma! O-ä u-e!
- Slog du dig i huvudet?
- A!

Flyt

Klockan tio stod jag beredd utanför lampbutiken för att beställa två lyktstolpar. Jag passade också på att fixa några andra ärenden och var hemma strax före halv tolv. Vid det laget var Pirum helt slut och åkte omedelbart i säng för siesta.

Strax därefter ringde det på dörren och där stod dräneringskillarna som sagt att de skulle ringa innan de kom. Jag hann växla några ord med dem innan de såg sig omkring och sedan drog iväg för lunch.

Jag fick full fart att fixa de sista markeringarna i trädgården och slänga i mig lite mat innan jag hade telefontid med min läkare strax efter ett.

Därefter kom dräneringsfirman tillbaka med grävare och allt och jag passade på att instruera dem vilka växter som skulle flyttas innan jag väckte Pirum och fick i henne lite mat.

Sedan fick jag kila iväg lite tidigare till förskolan eftersom vi måste vara hemma före halv fyra då jag lovat att vara barnvakt åt två grannpojkar en stund. Vi var hemma kvart över tre och de kom fem minuter senare.

Strax före fem kom maken hem och vände för att ta bilen och uträtta ett ärende. Därefter blev pojkarna hämtade och jag satte igång med middagen. Sedan kom maken tillbaka och vi åt middag. Strax efter vi hade ätit färdigt kom grannen gående för att kolla vad det var för fel på den gemensamma pumpen och vi gick ut och visade var kabeln hade grävts av.

Sedan var det läggdags för barnen. Därefter vattning av flyttade växter och sedan kom Schenker och levererade stora paket med studsmatta som skulle gömmas i garaget.

Vad är det jag vill ha sagt? Egentligen bara att ibland ordnar sig saker och ting till det bästa. Det hade lika gärna kunnat bli så att dräneringskillarna stod här och väntade när jag kom hem och jag inte lyckades lägga Pirum utan fick försöka hålla reda på henne samtidigt som växterna skulle flyttas. Eller att de dök upp just när läkaren ringde. Eller att Schenker kom samtidigt som jag var ensam hemma med fem barn.

Mitt hem är inte ett renoveringsprojekt

Vi bor i ett hus byggt runt 1940. Det har haft samma ägare sedan dess fram till att maken och jag flyttade in för snart sju år sedan.

De tidigare ägarna var en familj med både murare och snickare så det har gjutits och murats på de mest förvånande ställen och skåp och lådor är platsbyggda. Genom åren har det också lappats och lagats en hel del. Jag tror att mannen i familjen var snål från början och gärna tog det material han hade, men blev ännu värre med åren och sparade på allt och vi hittar fortfarande järnbalkar och gammalt kakel i olika hörn av tomten.

När vi flyttade in hade huset stått tomt ett antal år. Trädgården var igenvuxen och invändigt var det mörkt och murrigt. Vi målade över en massa gamla sjuttiotalstapeter och flyttade in. Sedan har vi fixat en del allt eftersom. Vi har till exempel renoverat barnens sovrum och byggt en ordentlig tvättstuga. Vi har totalrenoverat en toalett och satt in ett glasparti i köket. Vi har grävt fram rabatter och nu ska vi dränera och göra i ordning gårdsplanen. Jag skulle faktiskt kunna fortsätta uppräkningen ganska länge.

Framför allt har vi dock levt våra liv. Vi har fått tre barn, vi har rest och vi har arbetat. Vi har umgåtts med vänner och vi har slappat i soffan.

Vi har aldrig någonsin sagt att tanken var att vi skulle flytta in och sedan totalrenovera. Vårt hus fungerar fint för vår familj trots att köket är från 1975 och badrummet från åttiotalet. Visst kan vi drömma om andra lösningar i framtiden, men just nu finns ingen ambition att slita med stora projekt och att nå någon slags fulländning.

Kära vänner och bekanta. Ni kan sluta att fråga om vi har renoverat ditten och datten och om vi är klara med huset varje gång vi ses. Vi trivs i vårt hem och är helt nöjda med att bo och leva. Klara kommer vi aldrig att bli.

Övertalningsförmåga

- Kan jag få ta ett klistermärke med fiskar av dig, Päppel? frågar Äppel.
- Nej.
- Snälla, jag behöver det...
- Har jag sagt nej så får du inte, avbryter Päppel.
- Men, jag ska ha det på min namnskylt så den blir fin.
- Nej.
- Men du har ju andra klistermärken med djur också. Jag kan få en sort. Vilken sort får jag? Du får välja.
- Vänta ska jag titta...

Envis som en gammal get

Som mamma till tre barn har jag lärt mig att de små varelserna har mycket bestämd vilja, men jag kan ändå inte förstå varför de lägger så stor vikt vid konstiga saker.

Pirum vill till exempel allt som oftast ha ett halvt dussin skedar bredvid sin tallrik och härom dagen plockade hon fram en påse Zoo från skafferiet som absolut skulle ligga på hennes plats. Det blev ett fruktansvärt liv om jag försökte ta bort den. Ungefär lika mycket skrik som det blir nästan varje morgon när jag ska ta av hennes kissiga nattblöja.

Det måste vara jobbigt att försöka erövra världen. Tur man har kommit förbi det där.

Marknadsföring

Det snöade imorse och vi ondgjorde oss lite över Kung Vinter som aldrig har vett på att dra sig tillbaka till Nordpolen. Äppel tyckte dock inte att vi skulle ta det alltför allvarligt.

- Det är nog bara reklam. Han gör nog lite reklam för vintern.

Jag har svårt att tro att Kung Vinter kan sälja in konceptet just nu.

Det tar sig

Jag jobbar hårt på att provocera fram trädgårdspassionen och det fungerar faktiskt hyfsat bra.

Om en vecka ska vi börja dränera och sedan anlägga en trevlig gårdsplan med gräsplätt till barnen och en fin stenläggning till dem som hellre sitter still. I och med detta har vi fått planera lite mer för trädgården, flytta växter, fälla träd och lite annat smått och gott. Idag byggde vi ytterligare en odlingslåda för att få plats med mer potatis och grönsaker och ärligt talat riktigt längtar jag ut för att få göra mer fint.

Tänk om man kunde ha lite mer tid bara. Lite föräldraledighet utan barn till exempel.