Nedräkning

Om fyra dagar går flyttlasset. Till ett hus som är större, närmare barnens skola och annan miljö som jag rör mig i. Livet kommer bli bekvämare och enklare. Om jag ska tro min hjärnas gränsfulla fantasier kommer det också bli mer harmoniskt och jag själv en mer kreativ människa.

Jag har beställt inspirerande magasin att läsa i en korgstol på verandan och har samlat på mig idéer till kojor som ska byggas och hantverk som ska ge hemmet dess rätta karaktär. Jag ser framför mig middagar med egenodlade grönsaker och enkla blomsterarrangemang.

Nu ska jag bara köpa en korgstol och gå ett par kurser så är mitt liv fulländat.

Kvällsrundan

Jag älskar den där lilla turen runt trädgården på kvällen när jag plockar in dynor, stänger sandlådan och tar in tvätten. Alltid är det några skor som har kastats av ett sommarrusigt barn eller någon blomma som behöver vattnas. Jag är glad att det varje kväll finns någon anledning att ge sig ut efter att barnen har lagt sig för ofta dröjer jag mig oplanerat kvar en stund, rycker ett ogräs och tar in allt det som jag gillar med min plats på jorden.

Att skotta fram skiten

Jag började misstänka att det är dags att tömma avloppstanken. Det tog en stund att lokalisera den under snömassorna, men när jag väl fick upp locket fick jag misstanken bekräftad. Nu funderar jag lite över hur jag ska gå tillväga med beställningen för att lyckas tajma in en lämplig dag. Helst en dag när det inte snöar alls, men det tycks ju omöjligt. I andra hand en dag när jag överhuvudtaget är hemma och kan skotta åt slamsugaren.

Skitproblem.

Prövad

Det har varit slitit de senaste veckorna. Det började en onsdag med klass två-varning i hela Stockholmsområdet. Jag pulsade på bilvägen på morgonen och fann en buss som tog mig till stan, långsamt men säkert. Ett par timmar senare insåg jag att det inte gick att ta sig hem på samma sätt. Jag bestämde mig för att kasta mig i en taxi redan vid lunchtid för att försöka komma fram till mina barns förskola och skola innan läget skulle bli ännu värre. Dit kom jag, men inte längre. Min bil, som stod på pendelparkeringen sedan dagen innan, var totalt insnöad. Mina tre barn och jag promenerade ett par kilometer i snömassorna till vänner som bjöd oss på middag. Därefter tog vi taxi hem och möttes av lårhög snö och strömavbrott. Dessutom hade min mobil laddat ur och jag var lätt förtvivlad. När strömmen kom tillbaka strax efteråt snyftade jag lite.

Några dagar efter detta frös vattnet. Hela dagen var vi utan. Min snälle svåger lokaliserade proppen och stod med hårtork i kylan. Sedan gick inte rören ihop utan vattnet sprutade istället ut under huset. Lyckligtvis är grannen rörmokare och kunde rycka ut med nya rördelar.

Efter det har det bara fortsatt att snöa. Det faller ett par centimeter så gott som dagligen och jag skottar ryggen öm. Två gånger har jag fastnat med bilen. En gång så illa att jag fick åka buss med barnen och till slut stod med tårar i ögonen på förskolan. Då fick jag acceptera att ta hjälp av en snäll dagispappa som körde oss hem, drog loss bilen och skottade parkeringsplatsen.

Ibland undrar jag vad jag har gett mig in på. Arbetet var jag beredd på, men känslan av otillräcklighet och beroende är värre. Jag hoppas att jag glömmer den känslan när det blir vår.

Allt hade löst sig om det kom vatten ur kranen

Saker jag skulle vilja göra just nu:
- tvätta händerna
- vattna blommor
- diska
- spola i toaletten
- duscha
- dricka kaffe
- förbereda mat till 7-årskalaset
- starta en tvättmaskin med lakan

Hemlängtan

Det känns lättare nu. Jag kan tänka på att lämna mitt hem utan att få ett tryck över bröstet. Jag börjar faktiskt längta efter flytten i början av semestern.

Det ska bli härligt att få börja om med barnen på en plats som bara är vår. Vi ska bygga en trädkoja i sommar, hitta den bästa badplatsen i vår sjö och cykla på dammiga vägar som kommer vara en del av vårt nya liv. Vi ska skapa egna vanor och nya traditioner. Vi ska utforska skogen runt vårt hus och hitta svamp och bär och favoritutflyktsställen.

Jag ser fram emot att skapa minnen som mina barn ska bära med sig hela livet.

Det våras

Jag har köpt ett fint hus i skogen och vårt nuvarande hem genererade mer pengar än vi vågade hoppas. Jag flyttar lagom till semestern och ser redan fram emot att kliva ut genom dubbeldörrarna till den soliga altanen en tidig julimorgon.

Igår hittade vi blåsippor på tomten och barnen sprang traditionsenligt barfota runt förskolan. Det är två vårtecken som knappast kan ignoreras.

Jag är så glad att det är fredag. I helgen ska jag vara ute i solen och bjuda mina barn på vårens första glass!

Mina nerver

Det budas friskt på vårt hus idag. Samtidigt har jag själv kastat mig in i en budgivning.

Jag är lika nervös varje gång telefonen plingar till. Har jag just gått plus eller måste jag hosta upp mer pengar?

Hemmablind

Det är inte ofta jag tänker på att vi har lysrör i taket. Både i köket och badrummet. Hur mysigt är det egentligen?

Hus och fru med renoveringsbehov

Ni kan nu hitta mitt hem på Hemnet. Sök på "ägare ingår".

Det gör ont

Ni kanske undrar vad jag gör? För tillfället vabbar jag en del. Alla barnen har varit hemma ett tag med hosta och förkylning. Idag kom i alla fall de två äldsta iväg på barnkalas, men Pirum har lite ont i öronen och får stanna hemma imorgon också.

När barnen var borta passade vi på att träffa två olika mäklare för att diskutera försäljning av huset. Det känns helt overkligt. Jag som varit så lycklig över glaspartiet, de nya lyktstolparna, att gårdsplanen börjar bli fin och att vi har en så otroligt bra tvättstuga. Jag har verkligen svårt att förstå hur människor kan köpa hus, renovera och sälja. Själv älskar jag allt det som vi har åstadkommit både med och utan hantverkare.

Jag älskar det här huset. Och det här området. Vi har eliminerat en del av nackdelarna och till och med hittat en fläck med lite kvällssol. Det är här mina barn är födda och här de har sina traditioner. Jag grät när jag plockade undan julpyntet för sista gången och tänkte på hur glad Äppel hade varit när vi tog fram det och hur noggrann han var att placera varje sak där den brukade stå.

Jag vet att jag kommer att bli lycklig var som helst så länge jag har barnen med mig. Jag vet att vi kommer skapa nya traditioner och få ett ännu bättre liv. Just nu är det bara så svårt att föreställa sig.

Olika världar

Waldorfskolan har en massa trevliga traditioner och snart är det dags för lyktfesten där barnen går som ett lysmask-tåg i mörkret medan de sjunger sånger om sina lanternor. Bakgrunden är som så ofta i dessa sammanhang ett uppmärksammande av något gammalt helgon. Just detta heter Martin.

Jag hoppas att Äppel skojade härom dagen när han plötsligt utbrast något om Sankt Martin Timell. För han tror väl inte att det finns något samband?

Överproduktiv

På min att-göra-lista idag stod:
Ring Anna
Ring FK
Sätt upp ny ej-reklam-lapp

Då känns det ganska duktigt att ha sorterat och rensat i kartonger som råkade hamna i tvättstugan när elektrikerna plötsligt skulle dra kablar genom förrådet. Jag har dessutom ställt dem snyggt och prydligt på vinden där de nu ska bo eftersom Äppel har fått en verkstad i det gamla förrådet. När jag ändå var där passade jag på att sortera i de kartonger som stod där sedan tidigare. Och allt detta före lunch!

Sedan kanske jag borde ringa de där samtalen.

Naturens lotteri

Förra året svämmade vår odlingslåda över av sallad och morotsblasten stod tätt. I år har sniglarna tagit allt.

Å andra sidan sitter körsbären för första gången kvar orörda på det stora vackra trädet på gräsmattan. Jag har till och med upptäckt ett nytt körsbärsträd i en vildvuxen del av trädgården tack vare att det lyser av röda bär.

Semester

Barnen har idag påbörjat sitt sex veckor långa sommarlov och jag förvandlar härmed huset officiellt till sommarstuga.

Skodrömmar

Alltså. Det här med dräneringen var egentligen en präktig grej jag kände att vi behövde ta tag i innan vi lade plattor och gjorde fint på gården. Börja med grunden, så att säga.

Nu har jag dock insett att vi har ett par rum, som förut varit som fuktiga jordkällare, som kommer kunna tas i bruk.

Jag ser ett rum fullt med skor framför mig. Tänk att kunna ha familjens alla skor samlade på ett ställe och slippa leta i en massa garderober, små skoskåp och i badkaret. Det känns som en våt dröm för en förvaringsnarkoman.

Jag tror till och med att jag skulle kunna tänka mig att utöka skoinnehavet. Jag tänker att jag kunde vinna 40 par här.

Land i sikte

Grävarna avslutade i onsdags, igår rullades gräset ut och idag är elektrikerna igång. Jag börjar ana målet.

Ett hål i välfärdssystemet

Om jag hade jobbat hade jag sjukskrivit mig idag. Istället har jag varit hemma med tre barn.

Nu är det bäst jag går och lägger mig och kurerar förkylningen. Imorgon är jag hemma med två barn och tar emot elektrikern och 220 kvadratmeter gräs. Sedan förbereder jag och serverar middag åt fyra killar som ska rulla ut den gröna mattan.

Livstecken

Jag vinkar lite från min position innanför vallgravarna.

Imorgon ska jag åka på konferens med jobbet och slippa jordhögarna i två dagar.

Flyt

Klockan tio stod jag beredd utanför lampbutiken för att beställa två lyktstolpar. Jag passade också på att fixa några andra ärenden och var hemma strax före halv tolv. Vid det laget var Pirum helt slut och åkte omedelbart i säng för siesta.

Strax därefter ringde det på dörren och där stod dräneringskillarna som sagt att de skulle ringa innan de kom. Jag hann växla några ord med dem innan de såg sig omkring och sedan drog iväg för lunch.

Jag fick full fart att fixa de sista markeringarna i trädgården och slänga i mig lite mat innan jag hade telefontid med min läkare strax efter ett.

Därefter kom dräneringsfirman tillbaka med grävare och allt och jag passade på att instruera dem vilka växter som skulle flyttas innan jag väckte Pirum och fick i henne lite mat.

Sedan fick jag kila iväg lite tidigare till förskolan eftersom vi måste vara hemma före halv fyra då jag lovat att vara barnvakt åt två grannpojkar en stund. Vi var hemma kvart över tre och de kom fem minuter senare.

Strax före fem kom maken hem och vände för att ta bilen och uträtta ett ärende. Därefter blev pojkarna hämtade och jag satte igång med middagen. Sedan kom maken tillbaka och vi åt middag. Strax efter vi hade ätit färdigt kom grannen gående för att kolla vad det var för fel på den gemensamma pumpen och vi gick ut och visade var kabeln hade grävts av.

Sedan var det läggdags för barnen. Därefter vattning av flyttade växter och sedan kom Schenker och levererade stora paket med studsmatta som skulle gömmas i garaget.

Vad är det jag vill ha sagt? Egentligen bara att ibland ordnar sig saker och ting till det bästa. Det hade lika gärna kunnat bli så att dräneringskillarna stod här och väntade när jag kom hem och jag inte lyckades lägga Pirum utan fick försöka hålla reda på henne samtidigt som växterna skulle flyttas. Eller att de dök upp just när läkaren ringde. Eller att Schenker kom samtidigt som jag var ensam hemma med fem barn.