Yes, yes, yes

Jag fick VG på min journalistikkurs! Hurra!

Det var i och för sig nästan ett och ett halvt år sedan jag avslutade den, men jag har visst glömt att kolla resultatet.

Vad roligt. Hur ska jag fira?

Telefonskräck

Jag drar mig för att ringa jobbiga samtal. Jobbiga samtal är alla samtal som inkluderar att be om något eller prata om något som jag inte riktigt har koll på. Allt från att skaffa nyckel till kajakförrådet till att boka tid på verkstan alltså. Och behöver jag nämna att jag suger på att söka jobb?

Jag drar mig i evigheters evigheter. Först tänker jag ringa efter att jag har druckit upp kaffet. Sedan kommer jag på att det är risk att Pirum börjar gnälla och bestämmer mig för att vänta tills hon har somnat. Sedan kollar jag på klockan och konstaterar att den är exakt tio. Då kan jag inte ringa eftersom det skulle se ut som att jag har suttit och laddat och bestämt mig för att ringa när stora visaren står på tolv.

Själva samtalet går alltid hur bra som helst. När personen i andra änden svarar är jag inte det minsta obekväm. Men tröskeln för att komma dit. Puh.

Idag har jag ringt en hantverkare. Nu sitter jag och laddar för att också ringa till lokaltidningen och se om jag kan få skriva en grej åt dem. Det är inte helt troligt att det blir av idag.

Motbevisad

Pirum och jag var på öppna förskolan i förrgår. Dags att göra något för hennes skulle, tänkte jag. Egentligen behövde jag skriva ett reportage från en lokal samlingsplats, så vi kan säga att vi passade på att förena lite nytta med nöje.

Hur som helst kom jag i samspråk med några andra mammor. För den som inte varit på en öppen förskola kan jag berätta att man pratar mycket om barn. Framför allt jämför man: hur mycket de äter, hur långa de är, vad de kan och annat. Pirum är som bekant bra på att ligga på golvet. Det finns tydligen andra barn som inte är det, men de är säkert bra på något annat.

Pirum är inte bara bra på att ligga på golvet. Hon glider omkring en del också. Jag hittar henne sällan där jag lagt henne. På öppna förskolan imponerade hon lite på de andra mammorna genom att ta sig fram till åtråvärda leksaker. Någon gissade att hon skulle krypa snart. Det trodde inte jag och sade att hon faktiskt inte ens kunde stå på alla fyra ännu.

Det kan hon nu. Eller stå och stå. Hon häver sig upp och gör märkliga krumbukter så att hon nästan står på näsan och kastar sig samtidigt framåt. Det ser verkligen avancerat ut. Jag skulle inte bli förvånad om hon kryper innan veckan är slut.

Vi måste nog gå till öppna förskolan och jämföra färdigheter igen nästa måndag.

Stalkare

Imorse visste jag knappt att Värmlands landshövding Eva Eriksson existerade. Nu har jag plötsligt mycket bättre koll. Inte bara har jag tagit reda på hennes fullständiga personnummer utan dessutom har jag kollat upp hennes inkomster och en hel massa annat via en drös myndigheter.

Jag känner mig lite störd faktiskt. Snudd på kriminell.

Alla goda ting blir professionell

Jag har börjat en kurs i journalistik. Roligt, tycker jag. Förhoppningsvis kommer ni märka stor utveckling hos mig som skribent.

Något ni definitivt kommer att märka är att det senare under läsåret dyker upp ett litet antal inlägg å kursens vägnar. Jag tänker att jag lika gärna kan publicera dem här som att starta en ny blogg.