Jag har just vinkat av Päppel som gick med kavata steg på egna ben mot sin första dag på förskolan. Eller ja, egentligen åkte hon vagn och hade maken med som stöd.
Men ändå. Jag vet vad som väntar. Innan jag vet ordet av skall hon säkert tågluffa. Eller åka ett år till USA.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ja, så fort går det ju faktiskt. skrämmande.
gostjejen!
längtar efter henne.......
Skicka en kommentar