När maken hämtade Äppel på förskolan hade han just simmat i en vattenpöl. Äppel alltså. Inte maken. Den sistnämnda skulle aldrig komma på idén. Han är redan djupt bekymrad över hur han skall kunna hämta barnen i framtiden när han kommer från jobbet och inte har oömma jeans på sig. Men nog om det.
När jag var på föräldramöte ikväll dök det upp ett par totalt lertäckta vantar som också visade sig vara Äppels. Händelsen gav upphov till en liten road diskussion bland de andra föräldrarna. Äppel är visst känd för sina leriga ytterkläder. En mamma sade sig ha hört talas om dagens dopp det första hon gjorde när hon kom för att hämta. En pappa berättade att de var några stycken som en dag i höstas försökte gissa vilken färg Äppels jacka egentligen hade. De hade lyckats få den att stå för sig själv.
Nu är det inte så att vi inte tvättar kläderna om ni trodde det. Vi kör dem i maskinen hur ofta som helst, men de ser likadana ut på nolltid. Och det är faktiskt inte så att Äppel är någon lortgris heller egentligen.
Hans förklaring till dagens dopp i vattenpölen var ett bevis på motsatsen. Han behövde bara tvätta overallen eftersom den blivit så lerig.
torsdag 5 mars 2009
onsdag 4 mars 2009
Spark i baken
Jag tror att jag förvirkade mig lite förra vintern. Sedan dess har garner och nålar legat orörda. Så nu tänkte jag ta tillfället i akt och anmäla mig till en utmaning. Hoppas att man får haka på så här i sista minuten. Annars får jag väl se till att utmana mig själv istället.
Lika lön
Igår var maken och jag på ett jippo med information om strukturerade fonder, gratis wraps och dricka samt visning av filmen Män som hatar kvinnor.
Jag känner att det fanns två anledningar att gå dit. Antingen för att man har mycket pengar som man behöver hjälp att placera eller för att man inte har så mycket pengar och gillar gratisgrejer. Själv var jag mest där av den andra anledningen.
Jag undrar av vilket skäl min enhetschef var där.
tisdag 3 mars 2009
Ordskapare II
Ibland är Äppel bara för logisk. Eller vad sägs om ord som svampinjon och klapplådera?
söndag 1 mars 2009
Pust
Det är ganska skönt att vara hemma igen. Tycker Päppel och jag i allafall. Päppel är helt enkelt nöjd över att kunna röra sig fritt utan att behöva krocka med personer hon inte känner så väl och jag är nöjd över att slippa bära runt på nämnda mammagris hela tiden. Det känns fantastiskt att kunna gå ut ur ett rum utan att riskera att traumatisera ungen.
Äppel är nog också glad över att vara hemma. För att det betyder att han har tagit sig igenom den fruktansvärda bilturen. 50 mil i bil är för en treåring ren tortyr. Annars har han haft hur roligt som helst. Inte bara med all uppmärksamhet från morfar och hans fru. Igår fick han dessutom härja loss med elva månader äldre Amanda. Ett tag sprang de omkring spritt språngande nakna för att de lekte att det var kväll och de skulle gå och lägga sig och sova.
Amanda introducerade också Äppel i prinsessvärlden.
- Nu skall vi leka Törnrosa, deklarerade hon.
- Trosa?
- Nej, Törnrosa. Jag skall ha den här klänningen.
- Vad kan jag ha?
- Du kan vara drottning.
- Vad har man då?
- Den här.
Jag vet inte om Äppel förstod att han blev lurad, men han nöjde sig inte med att hålla i en simpsonfigur medan Amanda hade tjusig rosa klänning med gulddetaljer. Som tur var letade Amandas mamma fram en röd blåsa med svarta spetsar.
Äppel är nog också glad över att vara hemma. För att det betyder att han har tagit sig igenom den fruktansvärda bilturen. 50 mil i bil är för en treåring ren tortyr. Annars har han haft hur roligt som helst. Inte bara med all uppmärksamhet från morfar och hans fru. Igår fick han dessutom härja loss med elva månader äldre Amanda. Ett tag sprang de omkring spritt språngande nakna för att de lekte att det var kväll och de skulle gå och lägga sig och sova.
Amanda introducerade också Äppel i prinsessvärlden.
- Nu skall vi leka Törnrosa, deklarerade hon.
- Trosa?
- Nej, Törnrosa. Jag skall ha den här klänningen.
- Vad kan jag ha?
- Du kan vara drottning.
- Vad har man då?
- Den här.
Jag vet inte om Äppel förstod att han blev lurad, men han nöjde sig inte med att hålla i en simpsonfigur medan Amanda hade tjusig rosa klänning med gulddetaljer. Som tur var letade Amandas mamma fram en röd blåsa med svarta spetsar.
fredag 27 februari 2009
Direkt från Bästkusten
Äppel snackar hål i huvudet på morfar och envisas med att kalla honom vid förnamn. På promenad från bilen till Universeum drog han till med följande kommentar som faktiskt tyder på lite självinsikt:
- Jag passar på att andas in luft så att jag kan prata mer sedan.
- Jag passar på att andas in luft så att jag kan prata mer sedan.
onsdag 25 februari 2009
Go West
Imorgon, hörrni, kör jag och ungarna från den kungliga huvudstaden till Sveriges framsida. Eller rättare sagt jag kör och de håller sig förhoppningsvis nöjda och glada med diverse mutor.
Kanske blir det tyst här medan jag vilar upp mig.
Kanske blir det tyst här medan jag vilar upp mig.
Dålig passform
Just nu känns det som att alla byxor sitter skitdåligt. De vanliga måste jag knäppa nedanför magen och då blir det lätt lite gällivarehäng. På mammabyxorna känns det dock inte som att jag fyller ut den enorma resårgördeln så även den hamnar oftast under magen.
Att träningsshortsen hamnade bak-och-fram var därför inte ens något jag noterade. Undrar vad mannen på cykeln bakom mig tänkte. Han måste ju ha sett de små snörena som vippade på min rumpa.
Att träningsshortsen hamnade bak-och-fram var därför inte ens något jag noterade. Undrar vad mannen på cykeln bakom mig tänkte. Han måste ju ha sett de små snörena som vippade på min rumpa.
Ordskapare
Det gäller att vara kreativ. Då gör man sig oftast förstådd. Igår bubblade Äppel på som vanligt på väg till förskolan:
- Mamma, igår såg pappa och jag en buss med rö... vad kallas det nu igen... rö... öhhh... röksugare kan man säga. En röksugare på sidan.
- Avgasrör?
- Just det. Avgasrör på sidan.
- Mamma, igår såg pappa och jag en buss med rö... vad kallas det nu igen... rö... öhhh... röksugare kan man säga. En röksugare på sidan.
- Avgasrör?
- Just det. Avgasrör på sidan.
Skynda långsamt
Det svenska kungahuset går verkligen till överdrift i sin strävan att uppträda korrekt och inte ställa till skandaler. Nog för att jag förstår att Vickan och syskonen inte rusar och förlovar sig med första bästa, men det är det inte så jättemånga andra som gör heller.
Så som de tassar och smyger och avvaktar känns faktiskt löjligt. Kungahusen i våra grannländer är alls inte lika försiktiga med att visa känslor och komma till skott och inte blir det någon alltför blodig folkstorm för det.
Och nu då? Inget bröllop i år som traditionen bjuder utan det skall väntas lite till.
De är inte purunga. Daniel fyller 37 och Victoria 33 nästa år. Inte den biologiskt mest fördelaktiga åldern att börja bilda familj. Hoppas att allt väntande inte sätter käpparna i hjulet för den livets efterrätt som drottningen längtar efter.
Så som de tassar och smyger och avvaktar känns faktiskt löjligt. Kungahusen i våra grannländer är alls inte lika försiktiga med att visa känslor och komma till skott och inte blir det någon alltför blodig folkstorm för det.
Och nu då? Inget bröllop i år som traditionen bjuder utan det skall väntas lite till.
De är inte purunga. Daniel fyller 37 och Victoria 33 nästa år. Inte den biologiskt mest fördelaktiga åldern att börja bilda familj. Hoppas att allt väntande inte sätter käpparna i hjulet för den livets efterrätt som drottningen längtar efter.
tisdag 24 februari 2009
Framsteg
Nu ni, en tjej på 16 månader som hasar till pottan när hon vill bajsa. Det är väl ganska bra dresserat?
Jag har misstänkt det förut och konstaterade det precis. Eftersom jag satt klistrad här vid datorn märkte jag i och för sig inte att hon gjorde sig ärende till badrummet förrän hon började gråta där borta vid pottan. Det var precis att hon kunde hålla sig tills jag satte henne.
Nog för att hon oftast sköter det där på rutin när vi sätter henne efter måltiderna, men någon olycka förekommer någon gång då och då. Jag ser att de kan elimineras än mer. Alla blöjbyten som kan undvikas är värda att fira.
Jag har misstänkt det förut och konstaterade det precis. Eftersom jag satt klistrad här vid datorn märkte jag i och för sig inte att hon gjorde sig ärende till badrummet förrän hon började gråta där borta vid pottan. Det var precis att hon kunde hålla sig tills jag satte henne.
Nog för att hon oftast sköter det där på rutin när vi sätter henne efter måltiderna, men någon olycka förekommer någon gång då och då. Jag ser att de kan elimineras än mer. Alla blöjbyten som kan undvikas är värda att fira.
Lilla magen
Jag är inte speciellt blyg eller försynt. Sedan barnsben har jag fått höra att jag pratar för mycket. Jag har knappt några hämningar vad gäller att göra bort mig. Jag har ingenting emot att ställa mig på scen och sjunga karaoke inför hela arbetsenheten och trivs utmärkt i rollen som toastmadame.
Men jag tycker att det är urjobbigt att berätta att jag är gravid. För att det blir någon konstig uppmärksamhet runt min person där folk blir tvingade att gratulera och intressera sig för när det är dags och andra detaljer.
Nu längtar jag verkligen efter att magen ökar till gigantisk storlek. Alltså, jag tycker verkligen att det syns, men fortfarande i vecka 22 är det kollegor som undrar när jag skall gå upp till heltid. Och låter uppriktigt förvånade över att jag är gravid.
Men jag tycker att det är urjobbigt att berätta att jag är gravid. För att det blir någon konstig uppmärksamhet runt min person där folk blir tvingade att gratulera och intressera sig för när det är dags och andra detaljer.
Nu längtar jag verkligen efter att magen ökar till gigantisk storlek. Alltså, jag tycker verkligen att det syns, men fortfarande i vecka 22 är det kollegor som undrar när jag skall gå upp till heltid. Och låter uppriktigt förvånade över att jag är gravid.
måndag 23 februari 2009
Bokklubben
För alla som gillar att läsa, diskutera, umgås och äta god mat rekommenderar jag verkligen att starta en bokklubb. Eller läsecirkel. Eller vad man nu vill kalla det. Kul är det i allafall.
Ikväll har jag haft bokträff här hos mig och vi diskuterade boken I en klass för sig som jag valt till den här gången. Jag gillade den, som ni vet. De andra var inte fullt lika entusiastiska, men tyckte att boken lyfte med diskussionen. Och det är verkligen en del av det roliga. Att prata om en bok med andra som gjort andra iakttagelser och reflektioner blir som att klämma ut lite till av den.
Så här har ni receptet:
1. 6-8 personer som gillar att läsa. Det behöver inte vara personer som redan umgås utan bjud in en kollega, en barndomsvän och en fotbollskompis och låt dem ta med varsin kompis.
2. En idé om hur träffarna skall genomföras. Vi har ett rullande schema och ses hemma hos varandra på middag ungefär var sjätte vecka. Men det skulle såklart funka lika bra på krogen, eller att ha ett knytkalas eller en tebjudning två gånger per termin.
Ikväll har jag haft bokträff här hos mig och vi diskuterade boken I en klass för sig som jag valt till den här gången. Jag gillade den, som ni vet. De andra var inte fullt lika entusiastiska, men tyckte att boken lyfte med diskussionen. Och det är verkligen en del av det roliga. Att prata om en bok med andra som gjort andra iakttagelser och reflektioner blir som att klämma ut lite till av den.
Så här har ni receptet:
1. 6-8 personer som gillar att läsa. Det behöver inte vara personer som redan umgås utan bjud in en kollega, en barndomsvän och en fotbollskompis och låt dem ta med varsin kompis.
2. En idé om hur träffarna skall genomföras. Vi har ett rullande schema och ses hemma hos varandra på middag ungefär var sjätte vecka. Men det skulle såklart funka lika bra på krogen, eller att ha ett knytkalas eller en tebjudning två gånger per termin.
lördag 21 februari 2009
Politiskt korrekt
Igår lade Äppel plötsligt närmare märke till en glaselefant som vi har i vårt sovrum och undrade varför den stod där.
- Den fick pappa och jag när vi gifte oss, sade jag.
- Har jag giftat mig? undrade han.
- Nej, skrattade jag. Det kan man göra när man är vuxen.
- Varför gifter man sig? frågade han vidare. Jag hoppade de praktiska juridiska argumenten och skillnaden mellan att vara sambor och gifta och svarade bara:
- Jo, det kan man göra om man tycker om varandra och vill leva tillsammans.
- Jag kanske kan gifta mig med Päppel när hon blir stor.
- Nej, invände jag. Man kan inte gifta sig med sin syster.
- Då kan jag gifta mig med Fred.
Jag övervägde ett tag att berätta att det är vanligast att två personer av olika kön gifter sig, men insåg innan jag hade klampat i något inskränkt klaver att det inte fanns någon som helst anledning.
- Den fick pappa och jag när vi gifte oss, sade jag.
- Har jag giftat mig? undrade han.
- Nej, skrattade jag. Det kan man göra när man är vuxen.
- Varför gifter man sig? frågade han vidare. Jag hoppade de praktiska juridiska argumenten och skillnaden mellan att vara sambor och gifta och svarade bara:
- Jo, det kan man göra om man tycker om varandra och vill leva tillsammans.
- Jag kanske kan gifta mig med Päppel när hon blir stor.
- Nej, invände jag. Man kan inte gifta sig med sin syster.
- Då kan jag gifta mig med Fred.
Jag övervägde ett tag att berätta att det är vanligast att två personer av olika kön gifter sig, men insåg innan jag hade klampat i något inskränkt klaver att det inte fanns någon som helst anledning.
fredag 20 februari 2009
Kommunikationsproblem
Jag var på OKQ8 och hämtade ett paket idag. Överhörde då denna konversation:
Kassörska 1 (K1): - Hejdå. Trevlig helg!
Kassörska 2 (K2) tittar ut från något rum bakom: - Vad är det? Sade du något?
K1: - Ja, jag sade trevlig helg till en kund.
K2: - Jaså, jag trodde du ropade på mig.
K1: - Trodde du att vi sade något roligt om dig?
Kassörska 3 som stätt bredvid K1 hela tiden: - Du skall inte gå hem än.
Alltså, det känns som att det är tur att inget av mina paket har försvunnit. Jag är lite orolig att någon av dem ber en annan att lägga någon framtida försändelse på en bestämd hylla. Det kan helt enkelt inte bli rätt.
Kassörska 1 (K1): - Hejdå. Trevlig helg!
Kassörska 2 (K2) tittar ut från något rum bakom: - Vad är det? Sade du något?
K1: - Ja, jag sade trevlig helg till en kund.
K2: - Jaså, jag trodde du ropade på mig.
K1: - Trodde du att vi sade något roligt om dig?
Kassörska 3 som stätt bredvid K1 hela tiden: - Du skall inte gå hem än.
Alltså, det känns som att det är tur att inget av mina paket har försvunnit. Jag är lite orolig att någon av dem ber en annan att lägga någon framtida försändelse på en bestämd hylla. Det kan helt enkelt inte bli rätt.
A tribute
Äppel tror verkligen att sången går så här:
- Karlsson, Karlsson, världens bästa M....
Du vet vem du är.
- Karlsson, Karlsson, världens bästa M....
Du vet vem du är.
torsdag 19 februari 2009
Tandborstdilemma
Päppel förstår mer och mer. Det går i ett rasande tempo. För ett par veckor sedan skakade hon på huvudet och svarade nä varje gång man ställde en fråga. Nu väljer hon helt korrekt mellan det och att nicka och svara jakande. Hon snappar upp mer och mer av det som pågår runt omkring och hämtar grejer och pekar på saker allt eftersom hon uppfattar ord i konversationer.
Det är såklart jättekul att det går framåt, men det leder faktiskt till problem emellanåt. Äppel och Päppel brukar vara samtidigt i badrummet på kvällen när vi gör dem färdiga för läggdags. De senaste dagarna när jag har borstat Äppels tänder och kommenderat honom att spotta har jag hört ett litet blött tvi-ljud bakom ryggen från lillasyster. Det börjar verkligen bli dags att fundera på vad man säger här hemma.
Det är såklart jättekul att det går framåt, men det leder faktiskt till problem emellanåt. Äppel och Päppel brukar vara samtidigt i badrummet på kvällen när vi gör dem färdiga för läggdags. De senaste dagarna när jag har borstat Äppels tänder och kommenderat honom att spotta har jag hört ett litet blött tvi-ljud bakom ryggen från lillasyster. Det börjar verkligen bli dags att fundera på vad man säger här hemma.
Chokladgröt
Nog för att maken kan få gå ut och roa sig ibland, men när han dessutom besöker en av mina tidigare nämnda favoritrestauranger måste jag ju ha rätt att frossa lite här hemma. Kvällens lyxiga delikatess blev efter lite inventering pulver-chokladpudding.
Eftersom jag hade gett mig tusan på att hinna pilla bort tyg från tre stolar under tiden jag kikade på Antikrundan fick jag förbereda min fest innan barnen hann i säng. Det såg ut att gå helt smärtfritt ett tag. Äppel var fullt upptagen med att tugga äpple och märkte in att jag vispade lite. Dessvärre blev han klar före jag blev det och undrade plötsligt vad jag gjorde. För att slippa tjat drog jag till med att det var att slags gröt. Lite skeptisk var han allt. Han ville gärna smaka och undrade nog om det inte var choklad i gröten, men jag var hård och iskall.
Nu oroar jag mig för två saker. Vad får man för straff för att ljuga för sina barn? Vad kommer hända nästa gång Äppel ser en likadan förpackning?
Eftersom jag hade gett mig tusan på att hinna pilla bort tyg från tre stolar under tiden jag kikade på Antikrundan fick jag förbereda min fest innan barnen hann i säng. Det såg ut att gå helt smärtfritt ett tag. Äppel var fullt upptagen med att tugga äpple och märkte in att jag vispade lite. Dessvärre blev han klar före jag blev det och undrade plötsligt vad jag gjorde. För att slippa tjat drog jag till med att det var att slags gröt. Lite skeptisk var han allt. Han ville gärna smaka och undrade nog om det inte var choklad i gröten, men jag var hård och iskall.
Nu oroar jag mig för två saker. Vad får man för straff för att ljuga för sina barn? Vad kommer hända nästa gång Äppel ser en likadan förpackning?
Tidsfördriv
Jag lovar, på heder och samvete, att det är något tekniskt strul här på kontoret som gör att jag inte kan göra det jag borde göra just nu.
Passar därför på att utföra den uppgift som Melkers mamma utmanat mig att göra. Den är väldigt lik den förra utmaningen jag råkade ut för så praktisk och miljövänlig som jag är återvinner jag lite. Dock inser jag glatt att de flesta saker jag sett fram emot har hänt så jag tar en stund och njuter av minnena....
...
...
sådär ja, nu är jag redo att besvara uppgifterna.
4 av mina favoritprogram på TV:
1. Desperate Housewifes (jag följde det i princip plikttroget så länge vi hade femman)
2. Greys Anatomi (dito)
3. House (började se det när vi hade förlorat femman.)
4. Bygglov (nykomling här, surprise!)
4 saker jag gjorde igår:
1. Storhandlade
2. Vek tvätt
3. Tömde diskmaskinen
4. Gick igenom våra tre projekt med snickaren (dagens höjdpunkt som ni märker)
4 saker jag längtar till:
1. Att renoveringsprojekten är färdiga
2. Att Päppel börjar gå
3. Födelsedagsmiddag för min kompis Maria
4. Förlossningen
4 favoritrestauranger:
1. Teppanyakistället i Nanjing (finns det något lyxigare än en egen kock som står och lagar till obegränsat med underbar mat bara till oss? För dryga hundralappen per skalle!)
2. Matbaren (ny favorit)
3. Grill
4. Mamas och tapas (Shit, vad länge sedan jag var där!)
Åh, där återfick jag kontakten med systemet. Måste jobba och hinner tyvärr inte utmana någon... :)
Passar därför på att utföra den uppgift som Melkers mamma utmanat mig att göra. Den är väldigt lik den förra utmaningen jag råkade ut för så praktisk och miljövänlig som jag är återvinner jag lite. Dock inser jag glatt att de flesta saker jag sett fram emot har hänt så jag tar en stund och njuter av minnena....
...
...
sådär ja, nu är jag redo att besvara uppgifterna.
4 av mina favoritprogram på TV:
1. Desperate Housewifes (jag följde det i princip plikttroget så länge vi hade femman)
2. Greys Anatomi (dito)
3. House (började se det när vi hade förlorat femman.)
4. Bygglov (nykomling här, surprise!)
4 saker jag gjorde igår:
1. Storhandlade
2. Vek tvätt
3. Tömde diskmaskinen
4. Gick igenom våra tre projekt med snickaren (dagens höjdpunkt som ni märker)
4 saker jag längtar till:
1. Att renoveringsprojekten är färdiga
2. Att Päppel börjar gå
3. Födelsedagsmiddag för min kompis Maria
4. Förlossningen
4 favoritrestauranger:
1. Teppanyakistället i Nanjing (finns det något lyxigare än en egen kock som står och lagar till obegränsat med underbar mat bara till oss? För dryga hundralappen per skalle!)
2. Matbaren (ny favorit)
3. Grill
4. Mamas och tapas (Shit, vad länge sedan jag var där!)
Åh, där återfick jag kontakten med systemet. Måste jobba och hinner tyvärr inte utmana någon... :)
onsdag 18 februari 2009
Spekulerar
Det är ingen som har kommenterat att min bebisräknare tog ett extra hopp i måndags. För det bara måste ni ju ha noterat...??
Denna graviditet följer exakt samma mönster som de tidigare två. Jag fick ett nytt BF* tre dagar tidigare än det som BM** dragit till med. Vad hjälper det när ungarna kommer ännu senare än första beräkningen i allafall?
Äppel
BM: 29 november
UL***: 26 november
Ankomst: 3 december
Päppel
BM: 8 oktober
UL: 5 oktober
Ankomst: 10 oktober
Pirum
BM: 9 juli
UL: 6 juli
Ankomst: borde alltså klockrent kunna räknas ut till 9 juli. Det vet ju alla som fått fortsätta nummerserier på något test för att visa sin intelligens. Fast frågan är om den logiska följden gäller för barnafödande. Dessutom borde jag kanske lägga in en brasklapp för att båda förlossningarna har startat på femte dygnet.
/Kontrollfreaket
* Beräknad förlossning
** Barmorskan
*** Ultraljud
Denna graviditet följer exakt samma mönster som de tidigare två. Jag fick ett nytt BF* tre dagar tidigare än det som BM** dragit till med. Vad hjälper det när ungarna kommer ännu senare än första beräkningen i allafall?
Äppel
BM: 29 november
UL***: 26 november
Ankomst: 3 december
Päppel
BM: 8 oktober
UL: 5 oktober
Ankomst: 10 oktober
Pirum
BM: 9 juli
UL: 6 juli
Ankomst: borde alltså klockrent kunna räknas ut till 9 juli. Det vet ju alla som fått fortsätta nummerserier på något test för att visa sin intelligens. Fast frågan är om den logiska följden gäller för barnafödande. Dessutom borde jag kanske lägga in en brasklapp för att båda förlossningarna har startat på femte dygnet.
/Kontrollfreaket
* Beräknad förlossning
** Barmorskan
*** Ultraljud
Bortskämd av semesterbuffet
Denna konversation utspelade sig för några minuter sedan när barnen åt lunch.
Päppel: - Tack, tack.
Jag: - Vill du ha mer? Tyvärr är laxen slut. Det finns bara ris.
Äppel: - Jag vill inte ha mer. Jag är mätt.
Jag: - Vad bra. Då får Päppel det här.
Äppel: - Annars orkar inte jag efterrätt.
Jag tror inte att det har serverats efterrätt till lunch en onsdag i vårt hem. Någonsin.
Päppel: - Tack, tack.
Jag: - Vill du ha mer? Tyvärr är laxen slut. Det finns bara ris.
Äppel: - Jag vill inte ha mer. Jag är mätt.
Jag: - Vad bra. Då får Päppel det här.
Äppel: - Annars orkar inte jag efterrätt.
Jag tror inte att det har serverats efterrätt till lunch en onsdag i vårt hem. Någonsin.
tisdag 17 februari 2009
Gårdagens middagskonversation
Jag: - Vad gjorde ni på jobbet idag, Äppel?
Äppel: - Vi lekte följa John.
Jag: - Jaha, följa John. Vem var John?
Äppel: - Det var Jonathan.
Jag: - Var ni många som följde efter?
Äppel: - Nej, bara en. Vad kallas den som går bakom?
Jag: - Den kallas nog inget särskilt.
Äppel: - Kanske Äppel.
Jag: - Ja, kanske.
Äppel: - Varför heter han John?
Tänk vad mycket min son skulle kunna om hans mamma hade haft vett på att ta reda på fakta och kunde ge lite fler svar.
Äppel: - Vi lekte följa John.
Jag: - Jaha, följa John. Vem var John?
Äppel: - Det var Jonathan.
Jag: - Var ni många som följde efter?
Äppel: - Nej, bara en. Vad kallas den som går bakom?
Jag: - Den kallas nog inget särskilt.
Äppel: - Kanske Äppel.
Jag: - Ja, kanske.
Äppel: - Varför heter han John?
Tänk vad mycket min son skulle kunna om hans mamma hade haft vett på att ta reda på fakta och kunde ge lite fler svar.
måndag 16 februari 2009
Säg hej till publiken
Det var en mycket livlig och busig krabat där inne. Det var tydligen inte det lättaste att mäta de delar som skall mätas och det var nära att det inte blev några bilder eftersom busfröet alls inte ville posera för kameran.
Som tur var blev det några foton i sista stund efter mycket buffande på magen. Jag kan tänka mig en dialog som annars skulle ägt rum om några år:
- Mamma, varför finns det bilder på Äppel och Päppel i magen? Vi har inga bilder på mig.
- Öh, du bara vände dig bort när barnmorskan försökte föreviga dig.
- Det tror jag inte på. Ni brydde er inte om att ta bilder på mig eftersom jag är nummer tre.
Nej du, den bjuder jag inte på. Det skall bli lika. Jag skall börja med Päppels album vilken dag som helst nu så att det blir din tur sedan. Och jag ser verkligen fram emot att sy ett tredje lapp-överkast.
Som tur var blev det några foton i sista stund efter mycket buffande på magen. Jag kan tänka mig en dialog som annars skulle ägt rum om några år:
- Mamma, varför finns det bilder på Äppel och Päppel i magen? Vi har inga bilder på mig.
- Öh, du bara vände dig bort när barnmorskan försökte föreviga dig.
- Det tror jag inte på. Ni brydde er inte om att ta bilder på mig eftersom jag är nummer tre.
Nej du, den bjuder jag inte på. Det skall bli lika. Jag skall börja med Päppels album vilken dag som helst nu så att det blir din tur sedan. Och jag ser verkligen fram emot att sy ett tredje lapp-överkast.
Det skall börjas i tid
Jag kanske redan har berättat att Äppel är en otroligt vetgirig och nyfiken kille. Det är väl alla barn på sätt och vis. Varför är helt klart ett slitet ord bland treåringar. Jag tror dock att den här lille killen är något alldeles i hästeväg. Han inte bara frågar om allt. Han memorerar det också.
Detta har lett till ett ganska rikt och speciellt ordförråd. Han pratade till exempel redan som två-och-ett-halvt-åring obehindrat om kålrabbi och andra grönsaker som jag lärde mig namnet på ungefär samtidigt som han. Det senaste halvåret har vi också förvånats över att ord som bergakung och kioskägare har kommit över hans läppar.
På bussen från flygplatsen till hotellet på Gran Canaria utspelade sig följande illusterande scen:
Äppel i lugn samtalston: - Mamma, titta vad många vindkraftverk.
Pojke i femårsåldern längre bak i bussen strax efter i exalterat skrikläge: - Titta, snurror!!!!
Detta har lett till ett ganska rikt och speciellt ordförråd. Han pratade till exempel redan som två-och-ett-halvt-åring obehindrat om kålrabbi och andra grönsaker som jag lärde mig namnet på ungefär samtidigt som han. Det senaste halvåret har vi också förvånats över att ord som bergakung och kioskägare har kommit över hans läppar.
På bussen från flygplatsen till hotellet på Gran Canaria utspelade sig följande illusterande scen:
Äppel i lugn samtalston: - Mamma, titta vad många vindkraftverk.
Pojke i femårsåldern längre bak i bussen strax efter i exalterat skrikläge: - Titta, snurror!!!!
söndag 15 februari 2009
Den stora dagen
Hurra hurra! Imorgon skall vi få träffa Pirum! Eller åtminstone kika närmare på underverket.
Det är hur spännande som helst. Livets mirakel kan knappast bli mer påtagligt än när barnmorskan pekar ut de små delarna på det lilla livet. Och hela graviditeten blir så mycket verkligare. Kanske vet jag imorgon eftermiddag om det är en liten pojke eller flicka som väntar därinne.
Större än så här blir det inte. Och det känns minst lika häftigt trots att det är min tredje graviditet och mitt femte ultraljud.
Det är hur spännande som helst. Livets mirakel kan knappast bli mer påtagligt än när barnmorskan pekar ut de små delarna på det lilla livet. Och hela graviditeten blir så mycket verkligare. Kanske vet jag imorgon eftermiddag om det är en liten pojke eller flicka som väntar därinne.
Större än så här blir det inte. Och det känns minst lika häftigt trots att det är min tredje graviditet och mitt femte ultraljud.
Redan!?
Under lunchen blev jag lite irriterad på Äppel. För att Päppel geggade mat i håret. Det kanske låter orättvist, men se det var det inte. Han uppmuntrade och hejade nämligen på så att hon trodde att det var det bästa hon kunde göra med den lasagne hon egentligen skulle äta.
Efter en del tjat från min sida övergick den lätta irritationen i ett riktigt mammaryt där jag sade till Äppel på skarpen. Då svarade han blixtsnabbt:
- Jag kanske skall flytta härifrån.
Han måste ha förstått att det uttalandet i kombination med ledsna hundögon var ett utmärkt sätt att knäcka ett mammahjärta. Det kommer dröja många år innan jag kan höra den meningen utan att genast fjäska för att få honom att ändra sig. Minst trettio.
Efter en del tjat från min sida övergick den lätta irritationen i ett riktigt mammaryt där jag sade till Äppel på skarpen. Då svarade han blixtsnabbt:
- Jag kanske skall flytta härifrån.
Han måste ha förstått att det uttalandet i kombination med ledsna hundögon var ett utmärkt sätt att knäcka ett mammahjärta. Det kommer dröja många år innan jag kan höra den meningen utan att genast fjäska för att få honom att ändra sig. Minst trettio.
lördag 14 februari 2009
Plåster på såren
Det verkar faktiskt som att vi blir kompenserade för en missad halvdag i solen. Har jag läst försäkringsvillkoren rätt kommer vi att få 600 spänn per skalle. Eller rättare sagt 2400 spänn att festa upp för mig och maken.
Inte kan barnen få återbäring när de inte betalat något från början. Päppel skulle må då. Hennes resa tjänar vi nämligen 300 pix på.
Inte kan barnen få återbäring när de inte betalat något från början. Päppel skulle må då. Hennes resa tjänar vi nämligen 300 pix på.
Kung för en vecka
Det är någonting med barn och geografiskt avgränsade semesterområden. Jag minns det själv från varenda läger och semester jag var på som barn; hur jag liksom fick en känsla av total kontroll över det område jag vistades i. Blixtsnabbt lärde jag mig allt från rutinerna för frukost till priserna i områdets kiosk. Och snart kändes det som att jag dominerade hela stället.
Äppel är bara tre år, men han ägde Bahía Feliz. På gott och ont. Det är rätt skönt att ha en liten villig passopp som gärna springer och hämtar plastgafflar till vattenmelonbitarna eller fixar barnstol till lillasyster i restaurangen. Men han blev långt kaxigare och mer självgående än vad som passar sig för en treåring.
Vi har hört repliker som:
- Mamma, jag är kissnödig. Jag kan gå själv.
- Jag går och hämtar mina solglasögon från vårt rum. Jag hittar.
- Jag går bara till lekplatsen en stund.
Och jösses vad vi har sprungit efter en liten kille som bara gett sig iväg genom poolområdet i eget ärende utan tillstånd.
Fast ändå njuter jag. Han fick uppleva hur det är att totalt kontrollera ett semesterområde. Det är så det skall vara när man är barn.
Äppel är bara tre år, men han ägde Bahía Feliz. På gott och ont. Det är rätt skönt att ha en liten villig passopp som gärna springer och hämtar plastgafflar till vattenmelonbitarna eller fixar barnstol till lillasyster i restaurangen. Men han blev långt kaxigare och mer självgående än vad som passar sig för en treåring.
Vi har hört repliker som:
- Mamma, jag är kissnödig. Jag kan gå själv.
- Jag går och hämtar mina solglasögon från vårt rum. Jag hittar.
- Jag går bara till lekplatsen en stund.
Och jösses vad vi har sprungit efter en liten kille som bara gett sig iväg genom poolområdet i eget ärende utan tillstånd.
Fast ändå njuter jag. Han fick uppleva hur det är att totalt kontrollera ett semesterområde. Det är så det skall vara när man är barn.
torsdag 5 februari 2009
Taberas
Har ni tänkt på hur mycket man måste planera när man skall resa bort en vecka? Ta ut soporna och vattna blommorna.
Och äta upp allt som kan bli dåligt: mjölk och fil från kylen, glass från frysen, choklad från skafferiet...
Och äta upp allt som kan bli dåligt: mjölk och fil från kylen, glass från frysen, choklad från skafferiet...
Tidsgivare
Jag hade ställt in mig på att gå upp klockan fem! Jag hade nästan börjat se fram emot det. Så ringer de från Arlanda och säger att planet är fem timmar försenat.
Tack för lite sovtid, men hur skall jag kompenseras för uteblivna soltimmar?
Tack för lite sovtid, men hur skall jag kompenseras för uteblivna soltimmar?
Tidstjuvar
Jag tillhör inte dem som säger att allt tar mer tid när man har barn. Men packa: det tar sannerligen längre tid.
Inte bara behöver man vara ute i ännu mer god tid när man planerar. Det är liksom inte bara solkräms-beståndet som skall inventeras utan man skall säkerställa att barnen har skor och kläder i rätt storlek.
Dessutom tar det en vansinnig tid att packa. Mestadels för att barnen skall hjälpa till. Förr i tiden kunde jag ta fram en sak och bocka av den. Nu är ingenting verkligen på plats förrän väskan är förseglad.
- Äppel, var är din solhatt som jag hade lagt här?
- Den har jag lagt här nu.
- Suck, den skulle ligga i handbagaget.
- Passen! Var är de? Jag hade dem nyss!
- Dem har jag lagt i resväskan.
- Där kan de inte ligga... stopp, rör inte de där pengarna!
Inte bara behöver man vara ute i ännu mer god tid när man planerar. Det är liksom inte bara solkräms-beståndet som skall inventeras utan man skall säkerställa att barnen har skor och kläder i rätt storlek.
Dessutom tar det en vansinnig tid att packa. Mestadels för att barnen skall hjälpa till. Förr i tiden kunde jag ta fram en sak och bocka av den. Nu är ingenting verkligen på plats förrän väskan är förseglad.
- Äppel, var är din solhatt som jag hade lagt här?
- Den har jag lagt här nu.
- Suck, den skulle ligga i handbagaget.
- Passen! Var är de? Jag hade dem nyss!
- Dem har jag lagt i resväskan.
- Där kan de inte ligga... stopp, rör inte de där pengarna!
Packningsvånda
Hur varmt är 18 grader egentligen? Det är inte speciellt varmt att sitta i ett artongradigt hus. Det kräver tofflor och tjock tröja. Men om det är 18 grader i skuggan och solen gassar om man sticker ut näsan från parasollet. Är det varmt då?
Å ena sidan känns det illa om jag mest packar shorts till barnen och det slutar med att de får gå i ett enda par jeans och en fleece hela veckan. Å andra sidan är det ganska onödigt att släpa tre par byxor per person om man aldrig har dem på sig.
Fast kvällarna är väl säkert kyliga?
Å ena sidan känns det illa om jag mest packar shorts till barnen och det slutar med att de får gå i ett enda par jeans och en fleece hela veckan. Å andra sidan är det ganska onödigt att släpa tre par byxor per person om man aldrig har dem på sig.
Fast kvällarna är väl säkert kyliga?
onsdag 4 februari 2009
När ingen ser
Nu sover båda barnen så jag måste passa på.
Det skulle kunna handla om något trevligt som att äta choklad eller se en film. Eller om en överraskning till de små.
Men nej då, jag skall bara epilera benen. Det gjorde jag en gång när Äppel såg och insåg att jag inte kunde motivera det. Hur skulle jag kunna stå för att tjejer skall ta bort sitt kroppshår när män inte gör det? Vad sänder det för signaler till min son respektive dotter?
Så, det blir till att smyga i många år.
Det skulle kunna handla om något trevligt som att äta choklad eller se en film. Eller om en överraskning till de små.
Men nej då, jag skall bara epilera benen. Det gjorde jag en gång när Äppel såg och insåg att jag inte kunde motivera det. Hur skulle jag kunna stå för att tjejer skall ta bort sitt kroppshår när män inte gör det? Vad sänder det för signaler till min son respektive dotter?
Så, det blir till att smyga i många år.
tisdag 3 februari 2009
Reskassa
Jag har just slutfört några lyckade försäljningar på Tradera. Det blir ganska mycket jobb tycker jag: fota, lägga upp annonser, väga och förpacka, hantera kontakt med köpare och få iväg grejerna. Därför brukar det bli en räd i skåpen då och då och sedan ett litet uppehåll till nästa gång.
Lönsamt är det i allafall. Är det inte fascinerande hur allt tycks ha sin köpare? Vad sägs om ett par vita hängslebyxor i manchester med broderade blommor som har passerat minst två familjer utan att någon ens har behagat klippa av lapparna och låta plagget pryda någon liten sötnos? Nypris 129 kronor på Lindex en gång i tiden. Nu tydligen värt 46 kronor plus porto för en familj någonstans i Sverige. Trevligt att grejerna kommer till användning i dessa tider av lågkonjunktur och miljölarm.
Äppel hjälpte mig att förpacka. Som vanligt hade han tusen frågor. Jag besvarade dem en efter en och förklarade att vi skulle skicka grejerna till olika människor som hade köpt dem. Jag kom dock av mig när han frågade:
- Är det här en affär eller?
Det lät precis som något maken kunde ha sagt lite syrligt.
Lönsamt är det i allafall. Är det inte fascinerande hur allt tycks ha sin köpare? Vad sägs om ett par vita hängslebyxor i manchester med broderade blommor som har passerat minst två familjer utan att någon ens har behagat klippa av lapparna och låta plagget pryda någon liten sötnos? Nypris 129 kronor på Lindex en gång i tiden. Nu tydligen värt 46 kronor plus porto för en familj någonstans i Sverige. Trevligt att grejerna kommer till användning i dessa tider av lågkonjunktur och miljölarm.
Äppel hjälpte mig att förpacka. Som vanligt hade han tusen frågor. Jag besvarade dem en efter en och förklarade att vi skulle skicka grejerna till olika människor som hade köpt dem. Jag kom dock av mig när han frågade:
- Är det här en affär eller?
Det lät precis som något maken kunde ha sagt lite syrligt.
Nedräkning
Tre dagar kvar till avresa Gran Canaria!
Spänningen är olidlig. Kommer alla vara friska? Just nu hostas det friskt från alla håll och kanter, men ingen ligger utslagen.
Spänningen är olidlig. Kommer alla vara friska? Just nu hostas det friskt från alla håll och kanter, men ingen ligger utslagen.
måndag 2 februari 2009
Mycket klirr på det kalaset
Julstämningen har ännu inte helt gått ur vårt hus. Äppel går omkring och sjunger:
- Hej tomtegubbar, slå i glasen och lustiga varor.
- Hej tomtegubbar, slå i glasen och lustiga varor.
söndag 1 februari 2009
I en klass för sig
Jag känner mig som fjorton igen! Eller nej, det gör jag inte. Men jag minns plötsligt känslan som om det vore igår.
Curtis Sittenfeld beskriver spelet med de populära, de töntiga och de osynliga otroligt träffande i boken I en klass för sig. Det är så tragiskt att jag bara kan glädja mig över att den tiden för länge sedan är förbi.
Läs.
Curtis Sittenfeld beskriver spelet med de populära, de töntiga och de osynliga otroligt träffande i boken I en klass för sig. Det är så tragiskt att jag bara kan glädja mig över att den tiden för länge sedan är förbi.
Läs.
Bra fråga
Jag var borta från sjukhemmet och kom hem en stund efter elva igår kväll. När jag tassade upp för trappan för att gå och lägga mig hörde jag Äppel gny inifrån barnrummet:
- Buhu. Snyft, snyft. Jag kommer aldrig att bli frisk. Varför blir jag aldrig frisk?
Strax därefter urartade det med en hostattack som gjorde att han kräktes i sängen och jag undrar samma sak.
- Buhu. Snyft, snyft. Jag kommer aldrig att bli frisk. Varför blir jag aldrig frisk?
Strax därefter urartade det med en hostattack som gjorde att han kräktes i sängen och jag undrar samma sak.
fredag 30 januari 2009
Välkommen till dåtiden
Päppel är överböjlig och får träffa en sjukgymnast med oregelbundna mellanrum. I torsdags hade vi avtalad tid, men eftersom hon varit snorig och febrig hela veckan ringde jag redan i onsdags och avbokade. Jag frågade samtidigt efter en ny tid, men se det kunde damen som svarade inte hjälpa till med. Då måste jag prata direkt med sjukgymnasten.
Då började jag förstå hur det kunde komma sig att han bokade tid direkt med bara stöd av sin analoga kalender sist jag var där. Jag var imponerad då över att han var så synkad.
Men se synkad, det var han inte alls. Maken gjorde ett nytt försök att nå honom idag och det gick bättre. Att nå honom alltså. Samtalet var inte speciellt upplyftande. Han hade inte fått något återbud, så nu fanns en räkning utskriven. Vi fick dock löfte om att den skulle makuleras. Sin kalender hade han tyvärr inte på plats så någon tid kunde vi inte boka den här gången heller. Han sade att han skulle återkomma, men förvarnade att han hade tretton telefonlappar att avverka före vår.
IT-system, någon?
Då började jag förstå hur det kunde komma sig att han bokade tid direkt med bara stöd av sin analoga kalender sist jag var där. Jag var imponerad då över att han var så synkad.
Men se synkad, det var han inte alls. Maken gjorde ett nytt försök att nå honom idag och det gick bättre. Att nå honom alltså. Samtalet var inte speciellt upplyftande. Han hade inte fått något återbud, så nu fanns en räkning utskriven. Vi fick dock löfte om att den skulle makuleras. Sin kalender hade han tyvärr inte på plats så någon tid kunde vi inte boka den här gången heller. Han sade att han skulle återkomma, men förvarnade att han hade tretton telefonlappar att avverka före vår.
IT-system, någon?
Dagens kärlek
Päppel låg mellan maken och mig på morgontimmarna. Eller nja, mellan är missvisande. Hon låg som vanligt klistrad på mig och jag låg och balanserade längst ut på kanten.
- Varför måste du alltid ligga på mig? tänkte jag.
- För att jag älskar dig så mycket, svarade hon.
Eller ja, precis i samma ögonblick som jag tänkte det sträckte hon ut en liten hand och klappade mig på ryggen och i håret. Tydligare kan man knappast svara utan ord.
- Varför måste du alltid ligga på mig? tänkte jag.
- För att jag älskar dig så mycket, svarade hon.
Eller ja, precis i samma ögonblick som jag tänkte det sträckte hon ut en liten hand och klappade mig på ryggen och i håret. Tydligare kan man knappast svara utan ord.
torsdag 29 januari 2009
Risi...vaddå?
När jag kom hem från jobbet idag möttes jag av Äppel, piggare än på flera dagar:
- Mamma, mamma! Vi har morötter. Vi skall ta med dem till Päppel på risimestern!
Kanske bäst att jag börjar skriva packlista. Jag känner att jag kommer kunna glömma något väsentligt annars.
- Mamma, mamma! Vi har morötter. Vi skall ta med dem till Päppel på risimestern!
Kanske bäst att jag börjar skriva packlista. Jag känner att jag kommer kunna glömma något väsentligt annars.
Hvdvrk
Jag har bäljat kaffe, druckit massor med vatten och proppat in socker utan resultat. Kvar att testa är två timmars möte med föräldrarådet samt sova.
onsdag 28 januari 2009
Lättare och lättare
När jag var gravid med Äppel var det ganska många som fällde kommentarer i stil med:
- Passa på att sova nu. Det kommer ni aldrig få göra sedan.
- Passa på att gå på bio. Det dröjer innan ni kommer ut igen.
- Se till att slutföra alla projekt ni har tänkt göra hemma. Det blir ingen tid till sådant sedan.
När jag sedan väntade Päppel lät det ungefär så här:
- Ett barn är ingenting! Skynda er att fixa allt klart hemma. Sedan har ni båda fullt upp!
- Tänk vad lugnt och skönt ni har det nu. Snart har ni två som springer åt varsitt håll.
Urtrist tycker jag. Och jag lovar, jag har aldrig sagt något liknande till någon som väntar barn. Inte heller har jag upplevt det så.
Därför är det så grymt skönt att vänta tredje barnet. Det är desto färre som har erfarenheter att dela med sig av. Och de som har det är knappast de som tycker att barn har begränsat deras liv.
En enda kommentar har jag fått än så länge:
- Det är lättare med trean. Storasyskonen har alltid varandra.
- Passa på att sova nu. Det kommer ni aldrig få göra sedan.
- Passa på att gå på bio. Det dröjer innan ni kommer ut igen.
- Se till att slutföra alla projekt ni har tänkt göra hemma. Det blir ingen tid till sådant sedan.
När jag sedan väntade Päppel lät det ungefär så här:
- Ett barn är ingenting! Skynda er att fixa allt klart hemma. Sedan har ni båda fullt upp!
- Tänk vad lugnt och skönt ni har det nu. Snart har ni två som springer åt varsitt håll.
Urtrist tycker jag. Och jag lovar, jag har aldrig sagt något liknande till någon som väntar barn. Inte heller har jag upplevt det så.
Därför är det så grymt skönt att vänta tredje barnet. Det är desto färre som har erfarenheter att dela med sig av. Och de som har det är knappast de som tycker att barn har begränsat deras liv.
En enda kommentar har jag fått än så länge:
- Det är lättare med trean. Storasyskonen har alltid varandra.
Ett-noll till råttan
Äppel nynnar här hemma och jag har lyckats snappa upp några fraser:
- Hur mår du lilla råtta?
...
- Steker katt!
Jag tror ta mig tusan att det är de där Tom och Jerry som spökar fortfarande.
- Hur mår du lilla råtta?
...
- Steker katt!
Jag tror ta mig tusan att det är de där Tom och Jerry som spökar fortfarande.
tisdag 27 januari 2009
Mayday
Jag avslutade middagen med att torka upp Äppels portion från golvet. Uppspydd.
Efter att ha skurat golvet hastade jag ut med påsen med den före detta pajen till soptunnan.
Insåg då att vår backe är glashal och saknar belysning samt att vi väntar matleverans ikväll.
Nu måste jag gå och lägga Päppel som är tokgrining. Inte så konstigt med en temp på 40,2 grader.
Någon mer än jag som tycker att maken borde masa sig hem från krogen?
Efter att ha skurat golvet hastade jag ut med påsen med den före detta pajen till soptunnan.
Insåg då att vår backe är glashal och saknar belysning samt att vi väntar matleverans ikväll.
Nu måste jag gå och lägga Päppel som är tokgrining. Inte så konstigt med en temp på 40,2 grader.
Någon mer än jag som tycker att maken borde masa sig hem från krogen?
Längtan efter omsorg
Äppel var lite ynklig imorse:
- Mamma, kan du bära mig också ner för trappan? Mina ben är inte starka. Du kan bära oss tillsammans.
- Nej, tyvärr. Det orkar jag inte. Då ramlar jag nog.
Tyst en stund.
- Mamma, varför kan man inte bli bebis en gång till?
- Mamma, kan du bära mig också ner för trappan? Mina ben är inte starka. Du kan bära oss tillsammans.
- Nej, tyvärr. Det orkar jag inte. Då ramlar jag nog.
Tyst en stund.
- Mamma, varför kan man inte bli bebis en gång till?
måndag 26 januari 2009
Planer
Okej, här är vår första plan:
Riva ut den icke-funktionella klädkammaren i barnens rum så att det blir stort nog att rymma tre sängar. Den inbyggda sekretären ryker nog också. Kanske till förmån för en liten garderob. Dessutom inreda arbetsrum i källaren så att det nuvarande kan användas som lekrum och ytterligare sovrum om något barn blir suget på att flytta ner till eget rum på entréplan.
Nästa plan är att hitta duktiga och trevliga hantverkare. Det kan bli en utmaning.
Riva ut den icke-funktionella klädkammaren i barnens rum så att det blir stort nog att rymma tre sängar. Den inbyggda sekretären ryker nog också. Kanske till förmån för en liten garderob. Dessutom inreda arbetsrum i källaren så att det nuvarande kan användas som lekrum och ytterligare sovrum om något barn blir suget på att flytta ner till eget rum på entréplan.
Nästa plan är att hitta duktiga och trevliga hantverkare. Det kan bli en utmaning.
Diskussion
Jag har just haft min första riktiga diskussion med Päppel 15 månader.
- Nu räcker det Päppel. Du har ju druckit jättemycket vatten.
- Nää.
- Eh? Joo?
- Nää.
- Joo.
- Nää.
- Jo.
- Nää.
- Jo.
- Nu räcker det Päppel. Du har ju druckit jättemycket vatten.
- Nää.
- Eh? Joo?
- Nää.
- Joo.
- Nää.
- Jo.
- Nää.
- Jo.
Dagens sanning
I helgen gladde maken och jag oss åt att ingen av barnen varit direkt sjuka sedan den fruktansvärda magsjukeperioden i höstas som slutade på sjukhus. Det känns sunt att glädja sig åt hur bra man har det emellanåt och inte bara klaga när man faktiskt är sjuk.
Men straffet kom omedelbums. I lördags började Äppel gnälla och gny över alla möjliga märkliga krämpor och somnade före halv åtta på soffan hos barnvakten. Innan vi gick hem kräktes han en smula. Så lite så vi inte visste om det räknades. Igår fortsatte gnället och kanske var han lite varm. Idag är det i allafall ingen tvekan om saken. Han kräktes när han drack lite vatten och han kräktes igen när han tog en tugga bröd. Nu ligger han som en trasa i soffan.
Stackars lille gubben. Allt för att mamma och pappa hade dumheten att prata om hur skonade vi varit i vinter.
Men straffet kom omedelbums. I lördags började Äppel gnälla och gny över alla möjliga märkliga krämpor och somnade före halv åtta på soffan hos barnvakten. Innan vi gick hem kräktes han en smula. Så lite så vi inte visste om det räknades. Igår fortsatte gnället och kanske var han lite varm. Idag är det i allafall ingen tvekan om saken. Han kräktes när han drack lite vatten och han kräktes igen när han tog en tugga bröd. Nu ligger han som en trasa i soffan.
Stackars lille gubben. Allt för att mamma och pappa hade dumheten att prata om hur skonade vi varit i vinter.
söndag 25 januari 2009
Att flytta eller inte flytta
Fördelar med att bo kvar:
1. Sjöutsikt
2. Två badplatser inom krypavstånd
3. Ett par kilometer till Östersjön
4. Hur nära som helst till skog, naturpromenader, kajakklubb, elljusspår som spåras vid snö
5. Gångavstånd till Waldorfförskolan och skolan som jag bara gillar mer och mer
6. Slippa springa på visningar, delta i budgivning, visningsstäda, oroa oss för om vi får vad vi önskar för huset, packa och rensa, flyttstäda, packa upp
7. Människor vi känner i området
8. Låg boendekostnad
9. Trevligt hus
Nackdelar med att bo kvar:
1. Behöver en del renoveringar och omstruktureringar om inte tre barn skall dela ett litet krypin
2. Behöver ytterligare renoveringar om vi inte nöjer oss med kök från sjuttiotal och badrum från åttiotal för evigt
3. Behöver ytterligare renoveringar om vi inte vill ha ett obrukbart garage och flagnande färg på fasaden
4. Femtio minuter till jobbet
5. Trafikerad väg som gör att barnen inte kan gå ut själva, än mindre gå till kompisar på flera år
6. Ingen kvällssol
Inte helt enkelt detta, men vi börjar luta åt ett beslut.
Matbaren
Igår var det dags för den julklapp jag sett fram emot mest. Den från mig till maken. Vi lämnade barnen hos deras kusin och begav oss mycket förväntansfulla till Matbaren. Jag borde inte göra gratisreklam, men kan helt klart rekommendera ett besök. Lite för dyrt för att få bli stammishak, men jag kommer att gå tillbaka.
För ungefär ett lakan per skalle får man tre utsökta mellanrätter med dryck. Har man tänkt sig kaffe kan man satsa på en extra maträtt istället för dessert. Till kaffet serveras nämligen små madeleinekakor och en liten chokladtryffel. På så vis blir det faktiskt värt sina 42 kronor.
För ungefär ett lakan per skalle får man tre utsökta mellanrätter med dryck. Har man tänkt sig kaffe kan man satsa på en extra maträtt istället för dessert. Till kaffet serveras nämligen små madeleinekakor och en liten chokladtryffel. På så vis blir det faktiskt värt sina 42 kronor.
fredag 23 januari 2009
Beroende
Jag har ett litet problem. Jag kan inte låta bli att läsa i sängen. Så även fast jag bestämmer mig för att lägga mig tidigt somnar jag inte förrän alltför sent. Idag tänkte jag därför ta en liten eftermiddagslur för att orka med kvällen. Det gick inget vidare. Vips var jag fast med näsan i en bok igen.
Dagens
goda: årets första semla (en liiiten bara)
fynd: finfina träbilar till pojken som har ettårskalas imorgon
lyx: krogen ikväll med två av mina systrar
citat: mamma, jag är stark som en plätt
nyttiga: står mellan två korta promenader till dagis och ett äpple
fynd: finfina träbilar till pojken som har ettårskalas imorgon
lyx: krogen ikväll med två av mina systrar
citat: mamma, jag är stark som en plätt
nyttiga: står mellan två korta promenader till dagis och ett äpple
Bättre sent än tidigt
Päppel har äntligen börjat äta själv med sked. Hon har varit totalt ointresserad fram till för några dagar sedan. Ett tag skulle hon i och för sig bara äta själv, men då var det de redskap gud gav henne som användes. Annars har vi matat. Och matat. Den största nackdelen med det är att det är svårt att själv hinna äta samtidigt och vi brukar försöka ha gemensamma middagar här hemma.
Nu har det i alla fall vänt, som sagt. Och då visar det vilken fördel det var att vänta. Hon äter verkligen bra. Det känns som att vi slapp ett helt kapitel av småbarnstiden med mat som sprättes hit och dit och skedar som vändes upp och ner innan de kom in i munnen.
Nu hoppas jag att detta mönster kommer följas även för andra färdigheter. Vem vet, endera dagen kanske hon bara reser sig upp och skuttar iväg och så slipper vi hela den tultande tiden.
Nu har det i alla fall vänt, som sagt. Och då visar det vilken fördel det var att vänta. Hon äter verkligen bra. Det känns som att vi slapp ett helt kapitel av småbarnstiden med mat som sprättes hit och dit och skedar som vändes upp och ner innan de kom in i munnen.
Nu hoppas jag att detta mönster kommer följas även för andra färdigheter. Vem vet, endera dagen kanske hon bara reser sig upp och skuttar iväg och så slipper vi hela den tultande tiden.
torsdag 22 januari 2009
Passbestyr
Äppel fick sitt pass vid dryga två månader. Det var ett litet äventyr. Jag tyckte att det var smidigt att han hade sovit en stund och väckte honom lagom till fotograferingen. Passhandläggaren var nog inte så van vid barn för hon undrade om han kunde sitta själv. När jag hade tydliggjort att han inte kunde det så fick jag hålla honom i knät med en skärm emellan oss. Trots tuppluren var Äppel på ett förskräckligt humör och gallskrek. Jag tyckte inte att det gjorde något. Han skulle knappast bry sig om att passbilden inte var till hans fördel. Tyvärr fungerade det inte så. Man måste nämligen ha ögonen öppna på bilden och det har inte spädbarn som gallskriker. Så det blev till att gå ifrån och amma och sedan göra ett nytt försök. Nu var Äppel nöjd och lyckades genast få till en godkänd min. Döm om min förvåning när passhandläggaren föreslog en ny bild eftersom han såg så lustig ut. Hon blev inte nöjd med nästa bild heller.
- Vad är det som är så lustigt? undrade jag till slut.
- Han är så ihopsjunken.
- Joooo, men han kan inte sträcka på halsen så bra ännu.
Jag var ganska glad att maken åkte på att följa med Päppel till passexpeditionen idag. Hon är ett år äldre och lite pålitligare än Äppel var, men ändå. Vem vet om hon kan sitta still, hålla ögonen öppna, ha neutral min och allt det där som krävs? Jag förhörde mig när jag kom hem och fotograferingen hade visst gått bra. Hon fick sitta i barnstol och de viftade med något att titta på för att hon skulle ha huvudet framåt. Sedan slog det mig plötsligt:
- Hur lång sade du att hon var förresten? Visste du det?
- Jodå, det stod i kläderna: 80 cm.
Visst, en eloge för uppfinningsrikedom, men är det inte ganska klyschigt att pappan inte har en aning?
- Vad är det som är så lustigt? undrade jag till slut.
- Han är så ihopsjunken.
- Joooo, men han kan inte sträcka på halsen så bra ännu.
Jag var ganska glad att maken åkte på att följa med Päppel till passexpeditionen idag. Hon är ett år äldre och lite pålitligare än Äppel var, men ändå. Vem vet om hon kan sitta still, hålla ögonen öppna, ha neutral min och allt det där som krävs? Jag förhörde mig när jag kom hem och fotograferingen hade visst gått bra. Hon fick sitta i barnstol och de viftade med något att titta på för att hon skulle ha huvudet framåt. Sedan slog det mig plötsligt:
- Hur lång sade du att hon var förresten? Visste du det?
- Jodå, det stod i kläderna: 80 cm.
Visst, en eloge för uppfinningsrikedom, men är det inte ganska klyschigt att pappan inte har en aning?
onsdag 21 januari 2009
Kroppskännedom
Det smattrade väldigt om Äppel efter middagen.
- Hur är det? Har du ont i magen? frågade jag.
- Nej. Det är från min rumpa.
- Hur är det? Har du ont i magen? frågade jag.
- Nej. Det är från min rumpa.
Aprilväder
Viveca Lärns roman Aprilväder var precis som förväntat: trevlig och underhållande. Det här är hennes sjätte bok om människorna på Saltön och jag skulle knappast vilja sträckläsa dem, men en lagom dos då och då är ett trevligt avbrott från ens egen vardag.
Det kanske mest spännande med den här boken var att hon satt vid bordet bredvid oss på Slussens pensionat i augusti och författarens tack är skrivet just där och då.
Det kanske mest spännande med den här boken var att hon satt vid bordet bredvid oss på Slussens pensionat i augusti och författarens tack är skrivet just där och då.
Baggis
Jag har praktiserat som trebarnsmamma ett par timmar. Jag hann dammsuga, köra en tvättmaskin, utfodra alla tre, lägga en för eftermiddagsvila och läsa tidningen.
Det kommer inte bli några problem det här.
Det kommer inte bli några problem det här.
Favoritlåt
Jag frågade Äppel om vi skulle lyssna på musik. Då önskade han Jolene. Så nu har vi lyssnat på Dolly under förmiddagen. Ett ganska bra val av en treåring.
tisdag 20 januari 2009
Något nytt där ute?
Inte fick jag någon inbjudan av att ställa mig i kö på Spotify inte, men av en slump såg jag att en kompis på Fejjan hade tio stycken över. Så nu mina damer och herrar är jag inne!
Här sitter jag och lyssnar på Mando Diao som typ är det senaste band jag köpte en skiva av. Har ni några bra tips på något en ouppdaterad småbarnsmamma borde testlyssna på?
Här är exempel på gamla goa artister jag gillar för att peka ut riktningen: Baxter, Louise Hoffsten, Fiona Apple, The Sounds, Janis Joplin, Garbage. Men jag är inte kräsen.
Shoot.
Här sitter jag och lyssnar på Mando Diao som typ är det senaste band jag köpte en skiva av. Har ni några bra tips på något en ouppdaterad småbarnsmamma borde testlyssna på?
Här är exempel på gamla goa artister jag gillar för att peka ut riktningen: Baxter, Louise Hoffsten, Fiona Apple, The Sounds, Janis Joplin, Garbage. Men jag är inte kräsen.
Shoot.
Uppblåst
Det här är alltså min tredje graviditet. Man skulle ju kunna tro att jag kan det här nu och går runt och är säker på min sak. Men nejdå. Jag känner mig lika orolig denna gång som de andra att jag kanske inte alls är gravid.
Vid ultraljudet med Äppel frågade jag så fort jag kom in i undersökningsrummet om det hade hänt tidigare att någon kommit dit och visat sig sakna barn i magen. Kvinnan som skulle utföra ultraljudet tittade konstigt på mig och frågade nästan irriterat om jag inte hade varit hos en barnmorska. Vad är det för bevis? Där kollade ingen att jag verkligen var gravid.
Både första och andra gången har det som tur är visat sig vara en liten bebis därinne. Det här kanske blir något slags omvänt tredje gången gilt. Jag tycker faktiskt att jag har mindre mage. Visst putar den en del, men det har ju varit jul och allt.
Vid ultraljudet med Äppel frågade jag så fort jag kom in i undersökningsrummet om det hade hänt tidigare att någon kommit dit och visat sig sakna barn i magen. Kvinnan som skulle utföra ultraljudet tittade konstigt på mig och frågade nästan irriterat om jag inte hade varit hos en barnmorska. Vad är det för bevis? Där kollade ingen att jag verkligen var gravid.
Både första och andra gången har det som tur är visat sig vara en liten bebis därinne. Det här kanske blir något slags omvänt tredje gången gilt. Jag tycker faktiskt att jag har mindre mage. Visst putar den en del, men det har ju varit jul och allt.
måndag 19 januari 2009
Kanske nästa helg
Två små barn som vaknat före sju både lördag och söndag var såklart jättetrötta på måndag morgon och gick knappt att väcka när det var dags att göra sig i ordning för förskolan.
Det känns som att det har hänt förr.
Det känns som att det har hänt förr.
Köpa vänner
När vi kom fram till förskolan idag sade Äppel:
- Hoppas att Alexandra är här.
Vänta nu. Jag kan inte minnas att han någonsin har varit särskilt intresserad av att leka med just Alexandra. Kan detta ha något att göra med att hon hade det första kalaset med godispåsar som han någonsin har varit på?
- Hoppas att Alexandra är här.
Vänta nu. Jag kan inte minnas att han någonsin har varit särskilt intresserad av att leka med just Alexandra. Kan detta ha något att göra med att hon hade det första kalaset med godispåsar som han någonsin har varit på?
söndag 18 januari 2009
Matvrak
Det är ganska konstigt. När Päppel var bebis var hon helt ointresserad av att äta. Lite bröstmjölk kunde hon väl klämma i sig, men bara så att den värsta hungern stillades. Sällan och snabbt. Flaska vägrade hon däremot helt och hållet liksom puréer och annan mat när det blev dags för sådant. Det var som att det inte var värt besväret. Vid åtta månader var vi glada att hon förutom bröstmjölk åt en banan om dagen och vid tio började vi bli hemskt frustrerade över att hon fortfarande matvägrade.
Sedan vände det. Nu äter hon som en häst! Så fort hon ser mat skriker hon och jag lovar att man får ganska bråttom att värma och servera. Hon har dock vissa favoriter som är värre än andra: kokt ägg, oliver och julskinka. Det drar vi oss nästan för att ta fram. Det är helt hysteriskt när hela familjen hetsäter äggmackor på helgmornarna för att hinna få sin ranson innan Päppel har skrikit till sig varenda smula.
Vi gläder oss i allafall åt att hon äter. Och åt att det är långt till jul.
Sedan vände det. Nu äter hon som en häst! Så fort hon ser mat skriker hon och jag lovar att man får ganska bråttom att värma och servera. Hon har dock vissa favoriter som är värre än andra: kokt ägg, oliver och julskinka. Det drar vi oss nästan för att ta fram. Det är helt hysteriskt när hela familjen hetsäter äggmackor på helgmornarna för att hinna få sin ranson innan Päppel har skrikit till sig varenda smula.
Vi gläder oss i allafall åt att hon äter. Och åt att det är långt till jul.
lördag 17 januari 2009
Gottegrisar
Det är ganska många föräldramöten, trevliga föreläsningar och annat på Äppels förskola. På föräldramötena brukar det gå ungefär en pappa på sju mammor och på förläsningarna kan jag inte minnas att jag sett en enda.
Så lite trevligt var det idag när maken föreslog att han skulle följa med på fyra-årskalas och vara social med de andra föräldrarna hos Äppels förskolekompis. Även fast jag tyckte att han lade väl mycket vikt vid att det skulle grillas korv och ätas tårta. Mycket riktigt. Väl hemma var nog det första han nämnde att de bjöd på glasstårta från Lejonet & Björnen och strax därefter berättade han att det var fler pappor än mammor på kalaset. Jag anar en komplott!
Så lite trevligt var det idag när maken föreslog att han skulle följa med på fyra-årskalas och vara social med de andra föräldrarna hos Äppels förskolekompis. Även fast jag tyckte att han lade väl mycket vikt vid att det skulle grillas korv och ätas tårta. Mycket riktigt. Väl hemma var nog det första han nämnde att de bjöd på glasstårta från Lejonet & Björnen och strax därefter berättade han att det var fler pappor än mammor på kalaset. Jag anar en komplott!
Lön för mödan
Vad känns finare än en utmärkelse i dessa gala-tider? Skulle väl vara en fet prissumma då.
Den onde
Yllet funderar över vad det är för fel på den där vargen egentligen. Det undrar jag med. Han måste sända ut onda signaler.
Äppel går här hemma och laddar inför Bamseklubben. Han ser verkligen fram emot hela grejen och har undrat om Bamse kommer. Så igår visade jag lite bilder från Fritidsresors hemsida där alla figurerna sågs hälsa på barn. Äppel såg glad ut för Bamse, Lille-Skutt och Skalman. Men Vargen fick honom att utbrista:
- Vad gör han där? Jag vill inte att han skall vara där!
Och det kommer från en kille vars hela Bamse-erfarenhet kommer från en adventskalender och en gratistidning om återvinning. Han måste utstråla något den där figuren.
Äppel går här hemma och laddar inför Bamseklubben. Han ser verkligen fram emot hela grejen och har undrat om Bamse kommer. Så igår visade jag lite bilder från Fritidsresors hemsida där alla figurerna sågs hälsa på barn. Äppel såg glad ut för Bamse, Lille-Skutt och Skalman. Men Vargen fick honom att utbrista:
- Vad gör han där? Jag vill inte att han skall vara där!
Och det kommer från en kille vars hela Bamse-erfarenhet kommer från en adventskalender och en gratistidning om återvinning. Han måste utstråla något den där figuren.
fredag 16 januari 2009
En hel värld att utforska
Dagens barnfamiljer reser en hel del. Äppel har kommit hem från förskolan och pratat om barn som varit i Thailand, Spanien och London. En dag frågade han plötsligt:
- Mamma, kommer du ihåg när vi var på Lassarote?
- På Lanzarote? Där har vi aldrig varit. Var har du hört om Lanzarote?
- Alexandra har varit där. Hon tycker om Lanzarote. Det gör jag med. Nu har jag ätit upp det.
Sen övergick konversationen nog i något annat om jag inte minns fel. Äppel har själv varit i både Kina och Kroatien, men det minns han knappast. Så nu ser han fram emot vår semester och pratar om att han skall gå i Bamseklubban. Det låter faktiskt som något man skull kunna äta. Det varierar lite vart han säger att vi skall åka. Ibland är det Spanien och ibland är det London.
- Mamma, kommer du ihåg när vi var på Lassarote?
- På Lanzarote? Där har vi aldrig varit. Var har du hört om Lanzarote?
- Alexandra har varit där. Hon tycker om Lanzarote. Det gör jag med. Nu har jag ätit upp det.
Sen övergick konversationen nog i något annat om jag inte minns fel. Äppel har själv varit i både Kina och Kroatien, men det minns han knappast. Så nu ser han fram emot vår semester och pratar om att han skall gå i Bamseklubban. Det låter faktiskt som något man skull kunna äta. Det varierar lite vart han säger att vi skall åka. Ibland är det Spanien och ibland är det London.
torsdag 15 januari 2009
Tiden springer
Idag är det fyra år sedan maken och jag stod framför den knepiga vigselförrättaren och sade ja till varandra. Fyra år går väldigt fort!
Några av mina kompisar hade fått gästerna att fylla i ett litet frågeformulär om hur de trodde att vårt liv såg ut om fem år. Bland annat fick de svara på om vi hade kvar vår bil och hur många barn vi hade producerat. Dessa lappar lades sedan tillsammans med lite dagstidningar och annan kuriosa samt en flaska vin i en väl förseglad låda. Lådan ligger i vår matkällare och jag följer ordern om att snurra på den ibland för vinets skull.
Lådan får öppnas efter fem år. Det kändes som en evighet dit, men jag börjar inse att det inte var det.
Några av mina kompisar hade fått gästerna att fylla i ett litet frågeformulär om hur de trodde att vårt liv såg ut om fem år. Bland annat fick de svara på om vi hade kvar vår bil och hur många barn vi hade producerat. Dessa lappar lades sedan tillsammans med lite dagstidningar och annan kuriosa samt en flaska vin i en väl förseglad låda. Lådan ligger i vår matkällare och jag följer ordern om att snurra på den ibland för vinets skull.
Lådan får öppnas efter fem år. Det kändes som en evighet dit, men jag börjar inse att det inte var det.
Alla dessa magar
Ibland känns det som att alla runt omkring mig är gravida. Jag har berättat förut om mammagruppen där 80% är gravida. Efter bokklubbsträffen igår kan jag också rapportera att den består till 75% av befruktade kvinnor. Eller för att tala klarspråk: sex av åtta.
Det är nästan så att man börjar undra om det ligger något virus bakom. Jag har dock inte smittat någon vad jag vet. Jag är sist ut den här svängen i båda grupperna. Än så länge i allafall.
Det är nästan så att man börjar undra om det ligger något virus bakom. Jag har dock inte smittat någon vad jag vet. Jag är sist ut den här svängen i båda grupperna. Än så länge i allafall.
onsdag 14 januari 2009
Kate Moss i min mage
Jag börjar tycka att den där bebisen i räknaren är ganska läskig. Den ser liksom färdigutvecklad, men anorektisk ut. Jag är inte så påläst. Är det så de ser ut i vecka 16?
Sommaren i Mamarrosa
Sommaren i Mamarrosa av Monica Ali är en trevlig och lättsmält bok. Jag gillar den här typen av böcker med många olika människor i ett samhälle där historier vävs samman utan att det egentligen händer så jättemycket. Har man inte för stora krav på att det skall hända något revolutionerande eller att det skall avslöjas några hemliga personsamband på slutet är den här helt okej.
Nu har det i och för sig blivit flera sådana för mig den senaste tiden och jag längtar efter något med mer oförutsägbara kast.
Nu har det i och för sig blivit flera sådana för mig den senaste tiden och jag längtar efter något med mer oförutsägbara kast.
Snart i mål
Pust. Varför väljer folk charter? Det är ta mig tusan enklare att köpa en flygstol och boka ett trevligt boende på plats.
När jag trodde mig ha klarat av alla val och äntligen skulle boka fick jag en ny överraskning. En hel sida med ytterligare tillval. Vill vi boka flygplatsparkering på Arlanda? Vill vi ha barnsäng, barnstol och sulky? Vill vi klimatkompensera?
Alltså, visst. De som kändes som extra service var väl trevliga, men de där som känns ganska tvingande och kostar extra. Vad skall det vara bra för? Kunde de inte ha stoppat in det i priset från början? Jag kände i allafall att jag blev lätt irriterad. Trehundra spänn extra för buss från flygplatsen till hotellet. Och fyrahundra kronor för mat på planet. Fast till barn under två år kunde man inte köpa mat och inte fick man ta med heller. Så jag ser framför mig hur Päppel kommer äta upp min måltid och jag får köpa en snickers av flygvärdinnan att leva på i sex timmar.
Tre telefonsamtal till webbsupporten gick åt till att reda ut alla krångligheter. Bamse-klubben gick till exempel inte att lägga till utan det fick kvinnan göra på andra sidan telefonen.
Nu är det bara betalningen kvar. Jag måste sätta över pengar till rätt konto för att slippa kortavgift på 95 spänn.
Jag säger bara: Den här resan får vara riktigt bra för att jag skall orka med charter en gång till.
När jag trodde mig ha klarat av alla val och äntligen skulle boka fick jag en ny överraskning. En hel sida med ytterligare tillval. Vill vi boka flygplatsparkering på Arlanda? Vill vi ha barnsäng, barnstol och sulky? Vill vi klimatkompensera?
Alltså, visst. De som kändes som extra service var väl trevliga, men de där som känns ganska tvingande och kostar extra. Vad skall det vara bra för? Kunde de inte ha stoppat in det i priset från början? Jag kände i allafall att jag blev lätt irriterad. Trehundra spänn extra för buss från flygplatsen till hotellet. Och fyrahundra kronor för mat på planet. Fast till barn under två år kunde man inte köpa mat och inte fick man ta med heller. Så jag ser framför mig hur Päppel kommer äta upp min måltid och jag får köpa en snickers av flygvärdinnan att leva på i sex timmar.
Tre telefonsamtal till webbsupporten gick åt till att reda ut alla krångligheter. Bamse-klubben gick till exempel inte att lägga till utan det fick kvinnan göra på andra sidan telefonen.
Nu är det bara betalningen kvar. Jag måste sätta över pengar till rätt konto för att slippa kortavgift på 95 spänn.
Jag säger bara: Den här resan får vara riktigt bra för att jag skall orka med charter en gång till.
tisdag 13 januari 2009
Finns det svenskt kaffe på hotellet?
Alltså, det här med charterresa. Jag trodde att det skulle vara lätt. Jag förställde mig att jag skulle besöka en sajt och komma därifrån med en resa. Men det är så många val man måste göra!
Nu har jag bestämt oss för Fritidsresor. Det är billigare än Ving (och fler har jag inte orkat kolla) och flygtiderna är mer humana. Jag har dessutom lyckats spika att resan går till Gran Canaria. Då återstår ändå massor med beslut:
Vilket hotell?
Hur stor lägenhet?
Balkong eller markterass?
Vill vi betala för begränsad havsutsikt?
Skall vi köpa halvpension eller all inclusive?
Jag undrar hur jag skall komma till skott.
Nu har jag bestämt oss för Fritidsresor. Det är billigare än Ving (och fler har jag inte orkat kolla) och flygtiderna är mer humana. Jag har dessutom lyckats spika att resan går till Gran Canaria. Då återstår ändå massor med beslut:
Vilket hotell?
Hur stor lägenhet?
Balkong eller markterass?
Vill vi betala för begränsad havsutsikt?
Skall vi köpa halvpension eller all inclusive?
Jag undrar hur jag skall komma till skott.
Vardagslyx
Idag är första lyxiga föräldraledighetsdagen sedan innan jul. Det vill säga en dag när det bara är Päppel och jag och vi inte har några måsten i form av BVC eller annat. Dessutom har jag tvättförbud eftersom maken skall köra pellets genom torkrummet ikväll. Så idag tänker vi se till att njuta ordentligt.
Jag tror att jag skall dricka kaffe och läsa. Och kanske vila en stund medan Päppel sover.
Jag tror att jag skall dricka kaffe och läsa. Och kanske vila en stund medan Päppel sover.
söndag 11 januari 2009
Barnasinne
Idag har vi varit ute och bättrat på sjöutsikten ytterligare. Medan jag måttade åt maken som kapade upp en stam såg jag hur Äppel låg stilla på rygg i skogsslänten. Efter en stund reste han sig och gick vidare med sin skottkärra.
- Vilade du en stund? frågade jag när vi kom ikapp kånkande på en stock.
- Nej, svarade Äppel med ett pillemariskt leende.
- Vad gjorde du då?
- Jag tittade på molnen.
Jag vill också vara tre år! Den där killen har något som jag känner igen, men tappat bort för många år sedan.
- Vilade du en stund? frågade jag när vi kom ikapp kånkande på en stock.
- Nej, svarade Äppel med ett pillemariskt leende.
- Vad gjorde du då?
- Jag tittade på molnen.
Jag vill också vara tre år! Den där killen har något som jag känner igen, men tappat bort för många år sedan.
Förvirrad
Visst sägs det att man blir lite glömsk och förvirrad när man är gravid? Jag hoppas att det stämmer. Annars har jag alzheimers. Jag glömmer hela tiden vad jag var på väg att göra och går från olika ställen i huset i ogjort ärende. Jag har dessutom varit ytterst nära att glömma både arbetsmöten och promenadträffar, men har än så länge haft tur och blivit påmind på ett eller annat sätt.
Jag hade ett blogginlägg på gång tidigare, men gissa vad? Det är som bortblåst.
Jag hade ett blogginlägg på gång tidigare, men gissa vad? Det är som bortblåst.
lördag 10 januari 2009
Lördagsnöje
Här sitter jag och bloggar en lördagkväll.
Loser, tänker ni. Då vill jag gärna påpeka att vi faktiskt har haft middagsbjudning här. Först lite snacks med tapenad och annat gott. Sedan en lax med pepparrotskräm och grönsaksströssel och slutligen frisk fryst citrontårta.
Visst låter det festligt? Det var det också. Det är bara det att vi småbarnsfamiljer festar på lite andra tider än andra så gästerna har gått för länge sedan och vi har hunnit natta barnen och diska.
Loser, tänker ni. Då vill jag gärna påpeka att vi faktiskt har haft middagsbjudning här. Först lite snacks med tapenad och annat gott. Sedan en lax med pepparrotskräm och grönsaksströssel och slutligen frisk fryst citrontårta.
Visst låter det festligt? Det var det också. Det är bara det att vi småbarnsfamiljer festar på lite andra tider än andra så gästerna har gått för länge sedan och vi har hunnit natta barnen och diska.
Kelgris
Det är jobbigt med barn som vaknar tidigt en lördagmorgon. Men Päppel har en taktik som ändå gör att man mest blir lycklig. När hon får komma till vår säng skuttar hon inte runt som en kalv på grönbete som jag känner ett annat barn som gjort sedan sju månaders ålder.
Päppel lägger sig istället så nära hon kan och gosar. Så nära hon kan är detsamma som uppepå, men det är inget större bekymmer med en kropp som väger knappa tio kilo.
Först ligger hon sked med sitt huvud på mitt kind mot kind. Sedan vill hon komma ännu lite närmare och lägger sig som en halsduk. Och så riktigt borrar hon in sig med sitt lilla huvud.
Om man nu måste vakna klockan sju så är det här det bästa sättet.
Päppel lägger sig istället så nära hon kan och gosar. Så nära hon kan är detsamma som uppepå, men det är inget större bekymmer med en kropp som väger knappa tio kilo.
Först ligger hon sked med sitt huvud på mitt kind mot kind. Sedan vill hon komma ännu lite närmare och lägger sig som en halsduk. Och så riktigt borrar hon in sig med sitt lilla huvud.
Om man nu måste vakna klockan sju så är det här det bästa sättet.
fredag 9 januari 2009
Ögontjänare
Igår frågade jag Äppel om de hade åkt stjärtlapp på jobbet*. Jodå, det hade de. Fast Äppel fick inte åka i den stora backen förklarade han. Eftersom han inte hade hjälm. Då får vi väl ta dit hjälmen, sade jag. Det hade han som tur var glömt imorse för jag kom på att Päppel och jag skulle fara vidare med buss direkt efter lämning och det skulle bli grymt jobbigt att släpa runt på hjälmen hela dagen om det visade sig att hela grejen var ett påhitt av Äppel. Treåringar kan ha en del sådant för sig.
Så med rädsla för att riva upp sår frågade jag i eftermiddags om Äppel hade åkt stjärtlapp idag också. Jodå, det hade han. I stora backen också.
- Men du hade väl ingen hjälm?
- Nej, men jag åkte när fröken inte såg.
Kalla mig naiv, men jag trodde att detta var något man började med framåt skolåldern eller så. Jag känner att jag snart kommer att bli totalt utspelad av den här luriga typen.
* Här hemma slipper vi bekymret med att vara politiskt inkorrekta och säga dagis. Jobbet är det enda som accepteras av unge herrn.
Så med rädsla för att riva upp sår frågade jag i eftermiddags om Äppel hade åkt stjärtlapp idag också. Jodå, det hade han. I stora backen också.
- Men du hade väl ingen hjälm?
- Nej, men jag åkte när fröken inte såg.
Kalla mig naiv, men jag trodde att detta var något man började med framåt skolåldern eller så. Jag känner att jag snart kommer att bli totalt utspelad av den här luriga typen.
* Här hemma slipper vi bekymret med att vara politiskt inkorrekta och säga dagis. Jobbet är det enda som accepteras av unge herrn.
torsdag 8 januari 2009
Mitt nya jag
Jag gillar att resa. Jag gillar att uppleva andra kulturer, äta på restauranger med inhemska menyer och se annat än fasaden som byggts upp för turister. Jag sätter en stolthet i att finna mitt boende på plats och jag är lycklig att maken och jag hamnade på Galapagos minsta kryssningsfartyg (läs gammal segelbåt) med delad toalett och kock som sov på kökssoffan. Annars hade vi aldrig fått de naturnära upplevelser vi fick utan vallats i stora klungor utmed upptrampad stig.
Det är med viss fasa för vart mitt liv är på väg som jag sitter och tittar på charteralternativ och överväger fördelarna med att äta alla måltider i hotellets buffé. Det är med delade känslor jag väljer mellan Bamseklubben och Lollo & Bernie och funderar över varför lägenheterna är så illa planerade att barnen sover i det rum där man tittar på teve.
Jag undrar om jag vågar ta steget. Jag undrar om det finns någon väg tillbaka sedan.
Det är med viss fasa för vart mitt liv är på väg som jag sitter och tittar på charteralternativ och överväger fördelarna med att äta alla måltider i hotellets buffé. Det är med delade känslor jag väljer mellan Bamseklubben och Lollo & Bernie och funderar över varför lägenheterna är så illa planerade att barnen sover i det rum där man tittar på teve.
Jag undrar om jag vågar ta steget. Jag undrar om det finns någon väg tillbaka sedan.
Privatliv
Härom dagen kom jag på mig själv med att njuta av att låsa dörren om mig på toaletten. När jag var ensam hemma.
Förr kunde jag unna mig att lämna dörren olåst vid sådana tillfällen, men nu vet jag att det gäller att passa på när man får chansen.
Förr kunde jag unna mig att lämna dörren olåst vid sådana tillfällen, men nu vet jag att det gäller att passa på när man får chansen.
onsdag 7 januari 2009
Magen igen
Jag är lite nervös för att gå till jobbet imorgon. Den enda som känner till Pirums existens är nämligen min chef. Jag tyckte att det var lite tidigt att börja sprida nyheten innan jul och att det var perfekt att ta det efter långledigheten. Nu är det bara det att jag inte kommer att få en chans att berätta för någon. Det spelar ingen roll hur mycket jag skyndar mig. Magen kommer nämligen vara först in genom dörren.
Sedelärande
Idag när jag skulle iväg till spinningen (måste bara poängtera att jag tränade idag igen!) insåg jag att det låg en illaluktande bajsblöja i sophinken i badrummet. Så jag bestämde mig för att slänga den på vägen. Vår soptunna ligger nedanför en rejält brant backe så för att slippa ta ut mig innan spinningen slängde jag in den på golvet bakom förarsätet.
Ni förstår vartåt det barkar eller? Hur stor är chansen att en gravid småbarnsmamma kommer ihåg att påsen ligger där bak efter att ha startat bilen och kört de 30 meterna ner till vägen? Påsen gav sig inte till känna förrän jag skulle plocka ur träningsväskan vid gymmet. Ingen soptunna fanns i sikte så jag tackade min lyckliga stjärna för att det var tio minusgrader ute och lät påsen ligga kvar i bilen en timme.
Tror ni att jag kom ihåg att stanna vid soptunnan på vägen hem? Jojomen, någon del av hjärnan är visst fortfarande i funktion.
Ni förstår vartåt det barkar eller? Hur stor är chansen att en gravid småbarnsmamma kommer ihåg att påsen ligger där bak efter att ha startat bilen och kört de 30 meterna ner till vägen? Påsen gav sig inte till känna förrän jag skulle plocka ur träningsväskan vid gymmet. Ingen soptunna fanns i sikte så jag tackade min lyckliga stjärna för att det var tio minusgrader ute och lät påsen ligga kvar i bilen en timme.
Tror ni att jag kom ihåg att stanna vid soptunnan på vägen hem? Jojomen, någon del av hjärnan är visst fortfarande i funktion.
tisdag 6 januari 2009
It is sooo this season
Min kusin, designern, kommer också på middagen ikväll. Det är alltid lika spännande att se vad hon har på sig. Och lite mindre spännande att inse hur ute man själv är. Det spelar ingen roll om jag har ett sprillans nyinköpt plagg på mig. Kusinen är redan inne i nästa säsong. Eller nästnästa.
Nu har jag i och för sig inte ens ett nyinköpt plagg. Fast jag skyller som vanligt på mitt tillstånd.
Nu har jag i och för sig inte ens ett nyinköpt plagg. Fast jag skyller som vanligt på mitt tillstånd.
Bortskämd
Finns det något trevligare än att komma bort till dukat bord, bli serverad mat och sedan åka hemåt när det är dags att diska? Vi skall bort på middag för andra kvällen i rad och jag känner att jag kan vänja mig vid detta. Eller snarare att jag redan har vant mig. Imorgon kommer det nog bli en kris här vid sexsnåret när jag inser att ingen kommer att lägga upp en smaskig anrättning åt mig och familjen.
måndag 5 januari 2009
Djupa frågor
Idag var vi på middag hos makens gudmor, 70+. På vägen dit frågade Äppel om hennes pappa var död. Jag var i och för sig inte helt säker, men hade mina aningar och gissade att det var han. Som vanligt var diskussionen inte slut. En treåring vill ALLTID veta varför. Så jag tog den enkla förklaringen och baserade det hela på ålder samt styrkte argumenten med att min mormor, morfar, farmor och farfar också var döda.
Det blev en hel del följdfrågor. Bland annat blev Äppel tydligen förvånad över att jag haft en farmor. Sedan lade han in en protest:
- Vi har din mormor på kort. Hon är inte död!
- Det stämmer att vi har kort från när du träffade henne när du var bebis, men nu är hon död. Vi kan inte träffa henne mer. Hon finns inte.
Kort paus.
- Du kanske får en ny mormor snart.
- Nej, tyvärr. Det får man inte.
- Då kan vi turas om med min mormor.
Det blev en hel del följdfrågor. Bland annat blev Äppel tydligen förvånad över att jag haft en farmor. Sedan lade han in en protest:
- Vi har din mormor på kort. Hon är inte död!
- Det stämmer att vi har kort från när du träffade henne när du var bebis, men nu är hon död. Vi kan inte träffa henne mer. Hon finns inte.
Kort paus.
- Du kanske får en ny mormor snart.
- Nej, tyvärr. Det får man inte.
- Då kan vi turas om med min mormor.
söndag 4 januari 2009
Magen
Tänkte bara berätta att jag har haft mammabyxor på mig ikväll. För första gången den här graviditeten. Vecka 14! Det är nog nästan rekord för mig som har en tendens att få kula snabbt.
Det är inte så att jag saknar mage, men den sitter helt enkelt så högt att jag faktiskt kan ha mina vanliga låga jeans än så länge. I övrigt börjar dock utbudet i garderoben bli lite begränsat. Så nu får jag väl börja använda de förhatliga resårplaggen om jag inte vill gå i klänning varje dag.
Cykelbyxorna var i allafall inte ens att tänka på imorse. Tro inte att det stoppade mig! Det fick bli shorts och öm rumpa.
Det är inte så att jag saknar mage, men den sitter helt enkelt så högt att jag faktiskt kan ha mina vanliga låga jeans än så länge. I övrigt börjar dock utbudet i garderoben bli lite begränsat. Så nu får jag väl börja använda de förhatliga resårplaggen om jag inte vill gå i klänning varje dag.
Cykelbyxorna var i allafall inte ens att tänka på imorse. Tro inte att det stoppade mig! Det fick bli shorts och öm rumpa.
Kompisar
Äppel trodde länge att kompisar var detsamma som barn. Det blev ganska lustigt när han frågade saker som:
- Är det här en kompisstol?
- Får kompisar dricka det här?
Missförståndet var helt och hållet vårt fel. När vi skulle iväg någonstans sade vi ofta att det skulle finnas en kompis där. Och ikväll kom jag på mig med samma dumhet. Vi hade bekanta till maken här på middag. Äppel härjade friskt med deras två barn. När de åkt frågade jag honom om det var kul med kompisar på besök.
Tänk om min man skulle säga att det blir jättekul att gå på middag hos hans kollega för där kommer finnas en kompis till mig. Jag kanske skulle bli lite förvirrad när det visade sig vara hans helt obekanta fru och inte en av mina kära vänner.
- Är det här en kompisstol?
- Får kompisar dricka det här?
Missförståndet var helt och hållet vårt fel. När vi skulle iväg någonstans sade vi ofta att det skulle finnas en kompis där. Och ikväll kom jag på mig med samma dumhet. Vi hade bekanta till maken här på middag. Äppel härjade friskt med deras två barn. När de åkt frågade jag honom om det var kul med kompisar på besök.
Tänk om min man skulle säga att det blir jättekul att gå på middag hos hans kollega för där kommer finnas en kompis till mig. Jag kanske skulle bli lite förvirrad när det visade sig vara hans helt obekanta fru och inte en av mina kära vänner.
Dockteater
Äppel berättar ofta små sagor eller spelar upp samtal och scener om hur det till exempel kommer låta när han berättar en sak för sin förskolefröken. Idag är dock första gången jag hör honom leka med dockor som pratar med varandra. I allafall i den här omfattningen. Han pratar och pratar inne i vardagsrummet. Det jag först snappade upp var hur han med ynklig röst sade:
- Jag är så kissnödig.
- Gå och kissa då, svarade jag reflexmässigt.
- Nej, inte jag! Det är den här.
Som tur är förstörde jag inte leken med mitt avbrott. Just nu är det någon som steker pannkakor.
- Jag är så kissnödig.
- Gå och kissa då, svarade jag reflexmässigt.
- Nej, inte jag! Det är den här.
Som tur är förstörde jag inte leken med mitt avbrott. Just nu är det någon som steker pannkakor.
Sextioåtta skivor
Jag älskar smörgåsar! Finns det något godare än ett riktigt färskt bröd med bregott, ost och gurka? Eller med en skiva smakrik salami? Min bästa stund på dagen är när jag lämnat Äppel på förskolan och sätter i mig några mackor med kaffe.
Någonstans har jag dock anat att det kanske inte är så nyttigt med alla dessa smörgåsar. Den där rekommendationen om att äta sex till åtta skivor per dag känns ganska förlegad. Döm om min förvåning när exakt samma siffror dök upp i kostråden från barnmorskan. Så nu kan jag verkligen frossa med gott samvete det närmaste halvåret. Jag ser det faktiskt som en order.
Någonstans har jag dock anat att det kanske inte är så nyttigt med alla dessa smörgåsar. Den där rekommendationen om att äta sex till åtta skivor per dag känns ganska förlegad. Döm om min förvåning när exakt samma siffror dök upp i kostråden från barnmorskan. Så nu kan jag verkligen frossa med gott samvete det närmaste halvåret. Jag ser det faktiskt som en order.
lördag 3 januari 2009
Lite press
Imorgon skall jag gå på spinning klockan 9.00.
Det blir lite svårare att slöa ur nu när ni vet om det.
Det blir lite svårare att slöa ur nu när ni vet om det.
Låt det inte bli en vana
Äppel har kommit in i en period när det är han som skall tända och släcka alla lampor. Om någon annan tar nöjet ifrån honom blir han antingen väldigt arg eller gör om hela proceduren. När jag tänker efter gäller det inte bara lampor. Det är samma visa vad gäller spola på toaletten, ta fram saker ut kylskåpet, hälla upp yoghurt och så vidare i all oändlighet. Vissa saker är svårare att hantera än andra. En spolning går liksom inte att ta tillbaka trots att Äppel ligger hysterisk på golvet och skriker:
- Spola upp bajset!
Hur som helst: lamporna. Jag blir ganska irriterad när han går ut från toaletten och släcker medan jag fortfarande står och tvättar händerna och insisterar på att han skall vänta tills jag gått ut. Så han hänger vid lampknapparna med kliande fingrar och lyckas oftast hålla sig tills jag har börjat gå mot dörren åtminstone. Nu ikväll skulle han dock få titta på teve med pappa och det lockade mer än att stå och vänta tills jag borstat färdigt tänderna på Päppel.
- Idag fåååår du släcka. Men imorgon gör jag det.
- Spola upp bajset!
Hur som helst: lamporna. Jag blir ganska irriterad när han går ut från toaletten och släcker medan jag fortfarande står och tvättar händerna och insisterar på att han skall vänta tills jag gått ut. Så han hänger vid lampknapparna med kliande fingrar och lyckas oftast hålla sig tills jag har börjat gå mot dörren åtminstone. Nu ikväll skulle han dock få titta på teve med pappa och det lockade mer än att stå och vänta tills jag borstat färdigt tänderna på Päppel.
- Idag fåååår du släcka. Men imorgon gör jag det.
Tveksamt
Imorse när vi vaknade låg det lite puder på backen. Flera gånger under dagen har det yrt några flingor, men bara korta stunder. Det är tortyr för en treåring som börjar prata om pulka och snögubbe så fort en snöflinga visar sig.
Vi vill ha mer bestämda takter. Rejält med snö. Annars kan det vara.
Vi vill ha mer bestämda takter. Rejält med snö. Annars kan det vara.
fredag 2 januari 2009
Karaktär
Idag skall jag passa på att jobba en stund. Tänkte slippa åka till kontoret på måndag och istället köra några timmar här hemma medan maken och barnen åker till svärföräldrarna och hämtar de julklappar som inte fick plats i bilen sist. Jag känner att det kommer att bli svårt att fokusera. Jag är nämligen så sugen på att:
* Kolla semesterresa
* Drömsurfa på tjusiga hus
* Blogga
* Rensa ut urvuxna barnkläder
* Gå ut och jogga
* Dammsuga
* Kolla semesterresa
* Drömsurfa på tjusiga hus
* Blogga
* Rensa ut urvuxna barnkläder
* Gå ut och jogga
* Dammsuga
torsdag 1 januari 2009
Bakis
Det är anmärkningsvärt hur bakfull man blir av två alkoholfria öl och lite alkoholfri skumpa. Jag önskar att den här dagen tar slut fortast möjligt.
Nyårsfesten var i allafall super! Över alla förväntningar. Barnen lekte och hade kul och Äppel blev kaxigare och kaxigare mot hunden. Han sade bara åt den att backa så fort den kom i närheten och med lite hjälp från de vuxna gick den snällt undan. Päppel var inte riktigt lika säker, men hon vågade i allafall vara på golvet så länge jycken höll sig på avstånd. Som perfekt avslutning somnade båda barnen utan minsta protest när vi lade dem. Vi vuxna kunde partaja vidare utan avbrott.
Nu har jag fått svar på något jag funderat över i många år: vilka idioter som skjuter raketer redan tidigt på kvällen. Svaret är småbarnsföräldrar. Givetvis ville vi låta trion av treåringar uppleva lite fyrverkerier och drog av några vid nio-snåret. Två pojkar gillade inte ljudet utan valde att gå in nästan genast. Äppel stod dock kvar och njöt av showen. Trodde jag. Efter ett halvt dussin raketer höjde han sin lilla röst och sade bestämt:
- Nu kan vi vänta med de andra.
Så papporna, som kommit igång vid det här laget, fick nöja sig och gå in och vänta några timmar.
Nyårsfesten var i allafall super! Över alla förväntningar. Barnen lekte och hade kul och Äppel blev kaxigare och kaxigare mot hunden. Han sade bara åt den att backa så fort den kom i närheten och med lite hjälp från de vuxna gick den snällt undan. Päppel var inte riktigt lika säker, men hon vågade i allafall vara på golvet så länge jycken höll sig på avstånd. Som perfekt avslutning somnade båda barnen utan minsta protest när vi lade dem. Vi vuxna kunde partaja vidare utan avbrott.
Nu har jag fått svar på något jag funderat över i många år: vilka idioter som skjuter raketer redan tidigt på kvällen. Svaret är småbarnsföräldrar. Givetvis ville vi låta trion av treåringar uppleva lite fyrverkerier och drog av några vid nio-snåret. Två pojkar gillade inte ljudet utan valde att gå in nästan genast. Äppel stod dock kvar och njöt av showen. Trodde jag. Efter ett halvt dussin raketer höjde han sin lilla röst och sade bestämt:
- Nu kan vi vänta med de andra.
Så papporna, som kommit igång vid det här laget, fick nöja sig och gå in och vänta några timmar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)