Tappar räkningen

Jag har vant mig vid tre barn. Det tog inte många dagar förrän det kändes som den naturliga vardagen. Numera är det en baggis att bara ha hand om två. Då kan jag typ måla om ett rum samtidigt.

Jag undrar dock om jag skulle kunna vänja mig vid fem. Det kändes helt kaotiskt den halvtimme jag var ensam med ett sådant gäng idag. Samtidigt som jag höll på att torka en som besökt pottan behövde en annan snabbt ha hjälp med kläderna för att hinna till toaletten. Då passade två på att börja rymma ner mot vägen och ytterligare en stod och tjatade om att jag skulle komma och titta på ett husbygge. Ungefär där började Pirum att skrika efter mat.

Nu låter det visst som att de var fler än fem. Så kändes det också.