Mammaskryt

Jag glömde nästan att berätta:

Äppel tog guldgrodan idag. Guldgrodan! Han crawlade tio meter. Det ni. Det är mer än vad jag kan.

Min duktige unge. Min fina femåring.

Morbror polaren

Äppel sitter och funderar vid middagsbordet:

- Mamma, när Päppel får barn blir du deras mormor. Och pappa blir morfar.
- Precis. Vad blir jag till dina barn då?
- Farmor.
- Just det.
- Vad blir dina barn och Päppels barn då? utmanar maken.
- Kusiner!
- Vilken koll du har, säger jag.
- Men vad blir du till Päppels barn då?
- Öhhh... kompis.

Där barn befinner sig innan de blir till

Barnen har fått en ny kusin: Signe.

Jag berättade för barnen att jag trodde att det var ett pojknamn när jag själv var liten. En gång gick jag i samma skidskolegrupp som en Signe och det var inte förrän sista dagen när vi gick in och drack varm choklad och tog av oss hjälmarna som jag förstod att det var en flicka.

När jag hade berättat klart inflikade Päppel:
- Väntade vi i bilen då?

Antiklimax

Äppel kräktes i natt. Jag fick smyga upp imorse och byta ut russinen i dagens julkalenderpaket mot något oätbart.

Men det var det minsta problemet.

Inställt födelsedagskalas. Värre kan det nog inte bli för en femåring som längtat sedan i början av sommaren.

Julen får vänta

Innan de lugna och harmoniska julförberedelserna forstätter har vi en liten tröskel att ta oss över. Idag är det nämligen en mycket viktig födelsedag. Så det ska kalasas på förskolan och sedan ska ytterligare två firanden avverkas innan vi kan gå vidare.

Nu går jag och bakar en gluten- och mjölkfri tårta. Tjing!

Ambitionsnivå

Julpynta redan till första advent för Äppels skull - check
Göra en paketkalender - check
Läsa Tomtemaskinen som julföljetong - check
Baka pepparkakor med barnen - check
Baka lussekatter - check
Gå på julbord med familjen - check
Gå på jobbets julfest - check
Skicka elektroniska julkort och ge den sparade summan till någon bättre behövande- check
Ta in gran redan kring Lucia eftersom vi reser bort på annandagen - check
Fixa en liten skinka till dagarna före jul - check
Bidra med några rätter till julbordet hos svärmor - check

Jag tycker att det känns ganska lugnt och harmoniskt faktiskt.

Intelligent teve

Jag föreslog för Äppel att vi skulle kolla på julkalendern på teve. Han hade lite svårt att förstå konceptet och undrade om det var en massa barn som skulle öppna luckor.
- Nej, det är bara ett teveprogram som går varje dag fram till julafton. Det börjar idag och så kan vi kolla om det är bra. Om vi gillar det kan vi se det varje dag, förklarade jag.
Han tänkte en stund.
- Men hur vet det om vi tycker att det är bra?

Päppel kläckte förresten efter halva avsnittet att hon gärna ville se något för barn istället. Jag förstår henne. Jag tror inte att Äppel heller var tillräckligt stor för att hänga med.

Önskelista

Till jul önskar sig Äppel helst av allt att det ska snöa. En fin önskning, tycker jag som har svårt för överkonsumtion av leksaker. Dock lite svår att uppfylla.

Till födelsedagen önskar han sig allra mest en hund. Den önskningen kommer inte uppfyllas.

Det borde kanske bli en stor legosats som kompensation, men vi satsar på en snösläde. Ungen gillar att skotta och varför inte låta honom göra lite nytta.

Kosmetolog

Pirum var alldeles rödflammig hela eftermiddagen efter att ha varit ute i kylan. Vid läggdags smorde jag in henne med lite fet salva.

- Vad gör du? frågade Päppel nyfiket.
- Jag smörjer in Pirums kinder.
- Är det nattkräm?
- Ööh...?? Det kanske man kan säga. Eller salva.

Mitt barn kommer nog inte bli som sin mamma och nöja sig med tvål och vatten och lite lotion på de torraste kroppsdelarna.

Mer unisex åt barnen!

Idag skriver Anna Laestadius Larsson åter om könsroller, som tycks vara en av hennes hjärtefrågor. Frågan är bara varför dessa kolumner aldrig går att återfinna på svd.se. Står inte tidningen för dem?

I samband med detta vill jag passa på att uppmärksamma er på Cubus utbud av kalasbyxor strumpbyxor tights. Jag var inne i en sådan butik för första gången igår och var rätt skeptisk mot att allt jag tittade på var i akryl och polyester. Men jag vill gärna ge dem en eloge för att de sålde tights med Blixten McQueen och Toy Story.

Komplimang

Idag var jag och handlade lite starkvaror. Mannen i kassan harklade sig lite försynt:
- Får jag besvära om leg?
- Hemskt gärna, utbrast jag. Det har inte hänt mig på närmare tio år.

Trebarnsmamma på trettiotre år. Det kan man tydligen inte tro.

Tre och en halv timme

90 minuter spinning och 120 minuter snöskottning.

Jag tänker inte skämmas över att jag åt en chokladbit. Jag tror att jag går och tar en till faktiskt.

Sista sekunden

Varför räfsa löv en solig höstdag när man kan göra det i panik medan snön faller och det har utlovats tre decimeter?

Ops, he did it again

Idag när jag skulle hämta på förskolan mötte jag Äppels fröken som var på väg hem. Hon sade att det låg två par extremt smutsiga galonbyxor till mig i hallen. Ett par hade Äppel haft och de extra lånade jag ut till Oliver som var blöt redan vid lämningen.

Hon fortsatte med att förklara att byxorna helt enkelt var för smutsiga för att han skulle kunna ha dem på sig. Jag hörde genast varningssiréner.

- Så då är hans overall lika smutsig nu då?
- Nej, han har lovat att hålla sig undan leran. Jag har till och med varit ute och påmint honom om det två gånger.

Trodde hon på det? Borde hon inte känna Äppel vid det här laget?

Igelkottens elegans

Igelkottens elegans av Muriel Barbery var förra månadens bok i båda mina bokcirklar. Diskussionen och betygen blev också ganska likartad på bägge ställen.

Bokens upplägg är lite annorlunda. Läsaren får följa två mycket intelligenta personer genom deras egna tankar och dagboksanteckningar. Trots att portvakten Renée och överklassflickan Paloma lever mycket skilda liv, om än i samma hus, är det tydligt att de har mycket gemensamt och när Kakuro Ozu flyttar in i huset får de möjlighet att utveckla något slags vänskap. Problemet är bara att boken tar abrupt slut där.

Vid närmare granskning träffas de tre huvudpersonerna ungefär vid bokens mitt, men det känns som att det är mycket senare.

Åh, vad jag önskar att boken hade fortsatt några hundra sidor till.

Det ska böjas i tid

I söndags var jag på ICA Maxi efter middagen. Vid frysdisken stötte jag ihop med en liten familj bestående av två unga föräldrar och en kotte i Pirums storlek. Den lilla tösen gick och drog på en sådan där kundvagn på hjul och pappan stoppade ner några påsar spenat i den.

Flickan förstod såklart genast hur det var tänkt och jag skrattade högt när jag en stund senare passerade henne där hon stod och lassade ner påsar med m-kulor i korgen.

Luttrade

I fredags passerade jag några mammor och barn som stod och tittade på en krossad butiksruta.

- Det är ungdomar, suckade det ena barnet.

Dubbel nitlott

- Mamma, du får borsta mina tänder eftersom du inte fick dra ut min lösa tand.

Fredagsgalej

Idag ska jag ut och äta. Det blir alldeles för sällan. Jag går redan och funderar på vad jag ska ha på mig.

Det får bli något som matchar gummistövlarna.

Självförvållat

En bra stund efter läggdags hördes gråt från barnkammaren. Jag tassade in till Äppel som förtvivlat utbrast att han inte hade några kläder på sig, vilket visade sig stämma.

- Oj, har du tagit av dig pyjamasen i sömnen? utbrast jag och började leta runt i sängen.
- Var är den då?
- Där, svarade Äppel och pekade mot högen av gigantiska nallar som han plötsligt har börjat sova med.

Byxorna visade sig sitta på jättepandan och jackan på stora bruna björnen. Knäppt dessutom. Jag misstänker att Äppel inte sov så djupt när han tog av sig.

Mindre avancerat språk

Pirum har inte så stort ordförråd ännu. Det består i princip av tre olika uttryck:

1. Hon tittar på oss, vinkar och utbrister: ejjå!
2. Hon får något eller sträcker fram något och säger: ta, ta!
3. Hon pekar mot lampan, skrattar överlyckligt och ropar: bappa!

Avancerat språk

Päppel slänger sig då och då med ord som hon inte riktigt verkar ha greppat. Igår morse kom hon till exempel ned för trappan och undrade var pappa var.
- Pappa är på jobbet, svarade jag.
- Varför? undrade hon.
- Det är en vanlig arbetsdag. Han jobbar.
- Fortfarande?
- Jo, det är ju bara morgon.
- Jaha. Pappa är på jobbet fortfarande. Såklart.

Ny frilla

Mina töser har lika tunt hår som jag. Om man klipper lugg har den en tendens att börja väldigt långt bak på huvudet. Det blir inte så snyggt.

Efter några år med överkammad frisyr bestämde jag att vi skulle spara ut Päppels lugg och nu är den nästan lika lång som hennes page. Vis av erfarenhet tänkte jag inte göra samma misstag med Pirum. Dessvärre växer hennes hår mycket långsamt. Luggen har slutat mitt på ögonen så länge jag kan minnas.

Idag ledsnade jag och nu kan Pirum plötsligt se. Dessutom ser vi henne. Hon är väldigt söt. Ful frisyr, men fint ansikte.

Alltid lär man sig något

Vi är hemma. Tågresan ned gick sådär. Jag var smart som tog med sele till Pirum. Dock inte tillräckligt smart för att ta fram en spypåse till Äppel när han började klaga på ont i magen.

Nu vet jag till nästa gång.

På återseende

Det är full aktivitet här hemma. Hantverkarna håller på att såga upp köksväggen. Så i god tid till sommaren har vi den efterlängtade dörren som nu har vuxit och blivit ett helt glasparti.

Själv försöker jag packa. Äppel, Pirum och jag ska ta tåget till Västkusten ikväll och det finns inte utrymme för att ta med något mer än det allra nödvändigaste. Päppel ska spendera ett par dagar hos farmor och farfar och ska också hon ha en packning.

Vi hörs nog inte förrän jag är tillbaka i nästa vecka.

Ta åt sig äran

Vi har en kulle att ta oss över för att komma till förskolan. Först några hundra meter uppför och sedan skönt utförslut. Äppel är allt som oftast lite gnällig över den första delen och jag försöker peppa:

- Vad bra du kämpar idag.
- Vi är duktiga, inflikar Päppel.
- Ja, Äppel är duktig, säger jag.
- Nej, vi allihop kämpar bra, svarar Päppel.

Jag håller inte med helt. Äppel kämpar bra. Jag kämpar ännu bättre eftersom jag skjuter vagnen och titt som tätt hjälper Äppel med cykeln. Men att stå på ståbräda kan inte vara speciellt ansträngande.

Det man inte har i huvudet får man ha i benen

Förra fredagen var det ganska krångligt att hämta på förskolan. På grund av oplogad trottoar blev jag lite sen, barnen hade blivit kalla och blöta och var inne på varsin våning. Jag lämnade Pirum hos Äppel och hämtade ner Päppel i bara innekläderna för att kunna hjälpa dem på med ytterkläderna samtidigt. Just när vi var på väg ut genom dörren blev Äppel kissnödig och smittade givetvis Päppel så det var bara att slita av allt igen.

När vi sedan kommit en liten bit på väg frågade plötsligt Päppel var Äppels ryggsäck var. Kanske vi hade glömt den, undrade hon lite försynt.

Det är ju tur att någon har huvudet på skaft. Har mamma dålig koll får treåringen styra upp.

Konstnär

Äppel har gjort en replika av Sankt Göran och draken. Den är gjord i guldpapper (draken), ritpapper (Sankt Göran) och tandpetare (svärdet). Hans motiv är att kyrkan där prinsessan Victoria gifte sig kanske är stängd på vintern så att man inte kan gå dit och titta på statyn.

Med orubbat självförtroende har Äppel tejpat upp sin skapelse på vardagsrumsväggen. Någon som vill komma på vernissage?

Statusuppdatering

Vi vet ännu inte hur den sorgliga historien slutar och den upptar mycket av mina tankar just nu.

Föreståndaren kan inte se att det är något problem att ha barn i tre grupper och har därför bortsett från våra önskemål. Trots att vi tog upp våra farhågor med henne redan i våras visar det sig att rektorn, som är den som ytterst ansvarar för intagningar och uppsägningar, inte har tänkt på att Pirum ska börja till hösten och att vi får springa mellan tre hus. Det är alltså en miss från deras sida, enligt henne.

Synd att föreståndaren lät sina personliga åsikter styra och undlät att ens ta upp problemet med rektorn. Hade hon nämnt det hade det aldrig uppstått.

Nu jobbar rektorn på att hitta någon slags lösning där Päppel kan få gå på förskolan åtminstone några dagar i veckan.

Fortsättning följer.

Stora beslut

Imorse vaknade jag till en helt vanlig dag. Och nu, strax före läggdags, har jag sagt upp Päppels förskoleplats.

Vid ett möte med föreståndaren fick jag besked om att Päppel ska flyttas till storbarnsgrupp nästa termin. Och då inte till samma som Äppel. Maken och jag hade redan diskuterat det orimliga i att ha barn i tre olika grupper till hösten så vi bestämde oss helt enkelt för att ta hem Päppel i väntan på en plats i rätt grupp.

Jag älskar ju förskolan och gråter över beslutet, men det är troligtvis ingenting mot hur Päppel kommer att känna när hon inser vad som har skett.

Förhoppningsvis är vi alla desto nöjdare och mer harmoniska nästa höst.

Dagsverke

Idag har jag varit duktig. Jag har monterat bort ett element.

Eller egentligen var det rörmokaren som gjorde det, men för mig är det en stor prestation ens att få hit en hantverkare. Så det känns som en produktiv dag trots att jag mest stod för det vanliga tvättandet.

Tuffa förhandlingar

Jag brukar plocka undan en del av barnens leksaker för att det inte ska bli alltför kaotiskt. I helgen frågade Äppel om jag kunde ta fram hans verktygslåda. Jag svarade att det gick bra att byta in något annat och då blev han helt förtvivlad. Trots att jag försökte förklara att det vi skulle ställa undan gick att byta tillbaka senare verkade han tro att det skulle vara borta för alltid och gick sur därifrån.

Jag hade nästan glömt hela incidenten när han tio minuter senare kom ut från lekrummet med en duploblomma i handen.
- Mamma, den här kan du ta bort.

Behöver jag förklara att vi hade en diskussion om bytesvärdet för olika leksaker?

Varning för betygskramare

Idag slår Anna Laestadius Larsson huvudet på spiken i betygsfrågan. Sug på den!

Ur led är tiden

Det snöar. Hela marken är täckt och det vräker ner.

Man slipper i alla fall räfsa löv.

Jane Austen-klubben

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om Jane Austen-klubben av Karen Joy Fowler, men känner mig så oinspirerad. Boken var okej, men inte mer än så. De innersta önskningar som skulle avslöjas och de oväntade relationer som skulle inledas tyckte jag alls inte levde upp till förväntningarna.

Kanske hade jag fått ut mer av boken om min erfarenhet av Jane Austen hade sträckt sig längre än till en gymnasiepliktig läsning av Stolthet och fördom. Boken var nämligen späckad av referenser till författarens verk. Så mycket förstod jag.

Väl i slutet hittade jag en hel uppslagsdel med förklaringar och referenser. Så dags då.

Se där, det blev visst ett inlägg trots allt. Och lite nyfiken på Jane Austens böcker blev jag faktiskt.

Tiden rusar

Ibland tror jag nästan att fröknarna skojar när de påminner om fredagens matsäck.

Hur fort kan en vecka gå egentligen? Och vad har jag gjort de här dagarna?

Pest och kolera

Vi lever i ständig skräck här hemma.

Förra veckan hade Pirum jordens ögoninflammation. Nu har Päppel springmask.

Tvättmaskinen går varm.

Felaktig slutsats

- Vad är det där? undrade Äppel när jag förberedde lite plockmat i lördags.
- Valnötter, svarade jag.
- Äter man det på jul?
- Ja, det brukar man göra.
- Då är det jul nu.

Radiofrågor

Jag spenderade nästan tre timmar i källaren igår med radion som enda sällskap. RixFM närmare bestämt. Jag noterade ganska fort att jag kände ingen nästan alla låtar trots att jag inte lyssnat på musik sedan hedenhös. Nyare låtar påannonserades specifikt som nya och fräscha. Jag funderar dock på om en låt med Bon Jovi någonsin kan klassificeras som ny och fräsch. Oavsett produktionsdatum.

Jag funderar också på varför de envisas med att babbla så mycket om att de kör elva låtar nonstop. Själva det där babblandet gör liksom att det inte blir nonstop.

Begreppsförvirring

När började strumpbyxor kallas tights och tights benämnas leggings?

Eller har det alltid varit så här i mer civiliserade trakter?

Gud, vad retro!

Vi har lite problem med tekniken här hemma. Eller kanske är det vår bank som har lite problem.

Hur som helst. Idag var jag på banken och satte in pengar. Jag var lite osäker på om det fortfarande gick att göra så. Det fungerade utmärkt.

Det var jag och en äldre man, som inte ville ha Internetbank, där vid öppningstid. Jag kan förstå honom. Man fick fylla i roliga gammaldags blanketter och skoja lite med kassörskan.

Allt var sig likt. Förutom att man måste uppge sitt personnummer för att sätta in pengar.

Att komma till skott

Jag kan vara vansinnigt dålig på att ta tag i saker som inte känns så roliga. Nyligen sydde jag till exempel ihop ett par vantar som har varit trasiga i över tio år. Själva arbetet tog ett par minuter.

Nu har jag satt igång med att måla matsalsstolarna som jag köpte för snart två år sedan. Som tur är brukar jag i alla fall avsluta de projekt jag drar igång så till helgen kanske middagsgästerna kan sitta fint.

För det är ingen vanlig dag

- Päppel, om du vaknar imorgon och hör att vi är där nere måste du ligga kvar i sängen. För vi kommer med paket och så.

Det är bra att ha en storebror som vet vad som gäller.

Avslöjad

Jag undrar vem som har skrivit Äppel på väggen i barnkammaren...

Till maken

Trots att du aldrig ser Pirum rota runt i lådor så gör hon det. Dagligen. Nu har hon visat att den där barnspärren vi har på lådan i hallen inte är så effektiv eftersom hon får ner handen i lådan ändå.

Lådan är nu full med dina vita tabletter. Hoppas att det inte är något du ville ha giftigt.

Naturkunskap

Jag kanske börjar bli tjatig om dessa Waldorfbarn, men måste bara berätta om lämningen igår.

Äppel plockade upp en stor kvist som han hittade på marken utanför förskolan och sprang in på gården med den i högsta hugg:
- Theo! Titta vem som kommer här då!
- Åh, fru Asp!

Frånvarande

Min telefon börjar bli ohållbart dålig. Den orkar liksom inte hålla sig uppkopplad längre så många samtal kommer direkt till svararen.

Vore det magstarkt att ringa jobbet och be om en ny mitt i min maratonlånga föräldraledighet?

Unisex

Och när jag ändå är inne på de där klippdockorna måste jag säga att jag gläds när Äppel genast sätter riddardräkten på prinsessan och den passar!

Första gången jag stöter på klippdockor där inte killen och tjejen har olika konstruktion så att det tydligt syns vilka kläder som hör till vem. I och för sig är det väl en del av temat i Per Gustavssons böcker, men det får ändå uppmärksammas att de har tänkt hela vägen.

Bevingad

Och om man då ändå skulle tveka på att barnen är Waldorfbarn får man det bekräftat när de tittar på klippdockans prinsessklänning med puffärmar och utbrister:
- Titta, ängeln Mikael!

Världens bästa

Äppel hade feber igår eftermiddag. Idag verkar han hur pigg som helst, men får vara hemma och se på teve. En riktig drömdag, alltså.

Han har just avverkat hela Karlsson på taket och har tjatat till sig att få se början en gång till. Så kan det också bli när man får välja helt fritt.

Dunderkost

Man vet att man har Waldorf-ungar när de förklarar att Pippi är så stark för att hon har ätit mjölksyrade morötter och linfrön.

Taktik

- Idag är det min tur att välja teve-program, utropar Äppel. Förra gången valde Päppel.
- Näeh, hon ville ju se Laban, men du sade att ni skulle se Alfons istället. Bara för att hon gick med på det var det inte hennes val.

Privilegier

Äppel berättar för Päppel vad det innebär att vara vuxen:
- Du får dricka öl och vin och sprit. Och så får du köra bil och moped. Och så får du bestämma själv.

Cliffhanger

Ni kanske har uppfattat varningen nu? Då ska jag strax skriva ett nytt inlägg.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Den andra boken som i skrivande stund diskuteras här är den hyllade Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Boken valde jag för att få skratta lite efter den tunga läsning jag nyss har beskrivit. Skrattet uteblev dock.

Jag tycker att Hundraåringen var för mycket och för fånig. Jag störde mig på karaktärena och på den farsartade handlingen. En del av de historiska tillbakablickarna var trevliga, men nöjet förtogs av den buskisintrig som spelades upp där emellan.

Läs den om du vill, men kom inte och säg att jag inte har varnat dig.

De fattiga i Lodz

Just nu diskuterar vi för fullt i den virtuella bokklubben. Två böcker på samma gång faktiskt. Först ut var De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg. Att en bok om ett ghetto under andra världskriget är tung är kanske inte så konstigt, men historien kunde sannerligen göras mer lättillgänglig.

Det tog mig ett bra tag att komma in i boken. Länge tyckte jag att det kändes som att varje avsnitt handlade om en helt ny karaktär, men till slut började jag känna igen dem och också intressera mig för dem. Boken tog sig, men jag kan ändå inte påstå att jag rekommenderar den.

Läs gärna mer här.

Mardröm

När jag vaknade imorse trodde jag att jag skulle åka till ICA Maxi och veckohandla. Jag hann få lite ångest innan jag insåg att maken faktiskt var där igår kväll.

På stenåldern

- Mamma, förr i tiden när det inte fanns el. Vet du hur man gjorde då när man laddade sina telefoner? frågar Äppel.
- Det fanns nog inga telefoner heller då.
- Fanns det inte? Datorer då?
- Nej, inte det heller.
- Bara högtalare?

Här kände jag att vi behövde komma vidare i samtalet och mumlade lite instämmande. Jag ville ju höra fortsättningen som visade sig gå ut på att Äppel demonstrerade hur någon slags handdriven apparatladdare kunde fungera.

Principsak

- Mamma, förra gången valde Päppel vad vi skulle se och då valde hon Mamma Mu. Idag är det min tur. Då bestämmer jag Mamma Mu.

Mamma, mamma, se så stor jag är

Pirum började gå för en vecka sedan och jag har fortfarande inte vant mig. Jag blir lika förvånad varje gång hon kommer knatande in i rummet.

Hon verkar heller inte riktigt ha anpassat sig och blir minst lika förvånad varje gång hon slår huvudet i bordet.

Tvetydigt

- Kom Päppel så går vi och hänger oss! uppmanar Äppel. Och tillägger vänd mot mig:
- Vi leker apor. Vi klättrar.

Tack för förtydligandet.

Jo, det finns något som kallas preventivmedel

Äppel undrar varför grannarna inte har barn.
- Jag vet inte, svarar jag uppriktigt. Alla har ju inte barn.
- Men hur gör man för att inte få barn? undrar han vetgirigt.

Alltså. Det hade ju underlättat om han visste hur man gör barn till och börja med.
- Jag vet faktiskt inte Äppel, svarar jag lite mindre uppriktigt.

Nya tider

Imorse besökte jag för första gången efter semestern det kafé där jag brukar ladda med frukost innan jag tar en tur på stan.

Det var ny personal och ny inredning. En inte alltför vild gissning är att det också var nya ägare.

Jag tyckte lite av den mysiga känslan var borta. Det kan i och för sig delvis bero på att Pirum satt och skrek och kastade mat omkring sig istället för att ligga och sova i vagnen.

Rojalist

Äppel har haft lite svårt att förstå syftet med valet. Det är ju ändå kungen som bestämmer.

Förväntansfull

Imorgon ska Päppel till tandläkaren. Jag har försökt förbereda henne lite:
- På måndag ska du till tandläkaren.
- Varför?
- De ska titta på dina tänder. Räkna dem och se att du inte har hål.
- Jaha.
- Och så får du säkert välja en sak från korgen. Kanske ett djur.
- Jag får ta två saker från korgen.
- Nej, en.
- Nej, två. Den som sitter i stolen får två saker. Den som står utanför får en.

Jo, så sa ju faktiskt tandläkaren sist Äppel var där. Hoppas att hon minns.

Logik

Äppel längtar till vintern. Han har många goda anledningar: snö, julafton och födelsedag. Det är ett herrans tjat om pulkabackar, snögubbar och födelsedagskalas.

Det enda som grusar hans drömmar är att Päppel inte behöver vänta lika länge på sin födelsedag.
- Päppel kan inte fylla år före mig. Jag föddes före henne!

Excelark kanske?

Idag var Pirum och jag på öppna förskolan för andra gången den här terminen. När jag klädde på henne imorse insåg jag att jag höll på att ta på henne samma tunika som vid förra besöket. Vad ska folk tro? Att ungen inte har något annat att ha på sig?

Jag som tycker att det är jobbigt att hålla reda på vad jag själv har haft på mig i olika sällskap. Hur ska jag hålla ordning på vad Äppel hade på förra barnkalaset och vad Päppel hade sist vi var borta på middag?

Ojämn fördelning

Äppel har tre riktigt jobbiga stunder varje dag. De är så jobbiga för honom att han måste låta det gå ut över den hemska människa som utsätter honom för dessa. Han surar och grinar och kastar ett och annat otrevligt ord omkring sig.

Den första är när han bli väckt på morgonen och uppjagad ur den sköna sängen. Den andra är när han blir hämtad på förskolan. Den tredje är när han måste gå och ta på sig pyjamas och göra sig i ordning för den sköna sängen. Jag vet att logiken brister här. Kan någon förklara det för honom?

Det är alltid jag som väcker barnen på morgonen. Det är alltid jag som hämtar på förskolan. Borde det inte vara makens lott att ta hand om läggningen varje kväll?

The Power of One

Jag har läst ut en bok. Det tog sin tid. Jag minns att jag började på den innan vi åkte till Thailand den 1 april. Delvis beror det på att jag inte ville ta med den till stranden eftersom jag har lånat den, men mest beror det på att den är på engelska och det tog tid innan jag fick flyt på läsningen och började läsa mer än en sida om dagen.

Nu är jag glad att jag tog tag i den till slut. The Power of One av Bryce Courtenay är en underbar skildring av en pojkes liv. Å ena sidan är han fattig och utsatt med alla odds emot sig. Å andra sidan är han otroligt intelligent, målinriktad och har en ofattbar integritet. Dessutom tycks han ha turen på sin sida och en förmåga att fånga tillfällena. Viktigast av allt är dock att han gör sig vänner överallt och har ett makalöst stöd av människor som alltid ställer upp efter bästa förmåga.

Ett annorlunda äventyr om människan styrka som jag rekommenderar varmt.

Smidigt

Härom dagen kom maken hem med en bok.
- Hade du läst Hypnotisören? frågade han.
- Nej, men du har gjort det.
- Jag vet. Jag har fått låna den här andra.
- Men du gillade inte den första, påpekade jag.
- Jag vet, men jag tyckte det kändes lite dumt att säga.

Okej, så nu måste han alltså läsa en tegelstensbok av ren artighet.

Insikt

Tidigare idag hördes rinnande vatten och barnskratt från badrummet.
- Vad gör ni? ropade jag.
- Ingenting, svarade Äppel.
- Sluta med det då, sade jag.

Plötsligt förstod jag varför Äppel härom dagen påstod att jag säger nej till allt.

Storasyster upp i dagen

Jag tänkte jag skulle redogöra lite mer för Pirums olater, men inser att jag redan har skrivit den texten.

Det stämmer i princip på pricken. Bara det att Pirum är snäppet värre. Och föredrar att ligga på golvet och gråta frustrerat framför att dra oss i benen.

Temprament

Minns ni den där lugna nöjda bebisen? Jag gör det knappt.

Om någon vill hyra Pirum ett tag går det bra. Jag förstår nu varför antroposoferna kallar det tredje barnet för viljebarnet.

Kärleken till Frank

Kärleken till Frank av Nancy Horan är en sann historia om arkitekten Frank Lloyd Wright och hans älskarinna Mamah Cheney. Åtminstone är den baserad på dessa verkliga människor och deras liv. Det är dess styrka och dess svaghet.

Historien är intressant. Frank och Mamah lämnar sina diverse familjer för att leva tillsammans under en tid när detta är värsta sortens omoral. De är två personer inom den kulturella eliten som hängs ut i pressen när historien blir känd. De gör spännande resor till Europa och Japan och Mamah arbetar med att översätta åt Ellen Key. Allt slutar i en tragedi som man kan ana är anledningen till att författaren har valt att skildra den här historien.

Tyvärr känns det som att författaren är bakbunden av att hålla sig till sanningen. Hon vågar inte ge huvudkaraktärerna riktigt mänskliga drag med känslor och tankar. Därför är det svårt att förstå deras val.

Sammanfattningsvis är boken helt klart läsvärd.

Många apparater är det

Vårt teverum ser väl ut som de flesta andra med en uppsjö av apparater. Det gäller att veta precis vad som är vad och vilken fjärrkontroll som går till vilken maskin om man ska få igång någon film. Äppel har hyfsad koll.

- Päppel, om du startar teven så startar jag boxen och pergolan.

Begränsad fantasi

Det är ett herrans liv på Pirum och jag går för att kolla till leken.

- Vad gör ni med Pirum? Är ni snälla mot henne?
- Vi grillar korv. Hon försöker bara ta den hela tiden, svarar Äppel surt.
- Jo, men hon kan väl vara med? En del av de där öh.. korvarna är ju hennes leksaker, säger jag och återgår till köket.

Strax kommer Päppel in:
- Mamma, vi grillar starka korvar. Pirum får inte äta dem. Hon är för liten.
- Kan ni inte grilla någon vanlig korv till henne då?
- Jo! Äppel! Vi grillar annan korv till Pirum!

Verkligt bra idéer jag har ibland.

Så sant, så sant

Gårdagens sanning presenterades av Äppel liggande i diket:

- Det är inte så bra att plocka blommor samtidigt som man sitter på cykeln.

Man lär av sina misstag.

Presidentens hustru

För ett tag sedan läste vi Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld i bloggbokcirkeln. Jag tyckte om boken. Jag tyckte ju om I en klass för sig också, men detta var verkligen en helt annan typ av bok så det är inte självklart att man gillar den andra för att man gillar den ena.

Presidentens hustru är delvis baserad på Laura Bushs liv och det gör boken extra läsvärd. Inte för att jag vet så mycket om makarna Bush, men handlingen får en ytterligare dimension i och med att man kan relatera till verkliga personer och fundera på vilka detaljer som egentligen är helt sanna.

Hösttecken

I helgen har jag plockat fram Pirums åkpåse och mina ulltofflor. Maken har tänt säsongens första brasa.

Jag hatar att behöva konstatera det, men sommaren är över.

Ett steg fram och två steg bak

Jag har känt mig krasslig de senaste veckorna. Ont i halsen och lock för öronen. Ett tag hörde jag verkligen inte mina egna fotsteg, men de senaste dagarna har jag känt mig bättre.

Idag tänkte jag sparka igång med träning igen och började lugnt med en rask promenad. Nu sitter jag här med rinnande näsa och ögon och nyser.

Jäkla dagisbaciller.

Höst och nystart

Jag tror minsann att jag har lagt på mig lite i sommar. Dags att börja tänka på vikten igen. Det gick så bra sist.

Fast den här gången skulle jag gärna hamna ett par kilo under den där trivselvikten jag har haft de senaste sex åren. Enda anledningen till att jag berättar det här är att jag inbillar mig att jag får bättre karaktär när jag vet att ni vet om det.

Omtänksamt

Maken fyller år idag och jag frågade Äppel och Päppel om de ville göra något särskilt för honom eller köpa någon present. Päppel bestämde sig blixtsnabbt för att köp en bok. Äppel funderade längre. Kanske något radiostyrt. Ett flygplan eller en helikopter.

Jag försökte få in honom på något som maken hade större nytta av. Då funderade han på kuddfodral, men slutligen kom han på att han ville köpa en sele.

- Vadå för sele? undrade jag.
- Som han kan ha på taket när han ska sopa eller skotta.
- Öh, har han sagt att han vill ha det?
- Nej, men det vore bra så att han inte ramlar ner.

Svårt att argumentera mot det. Så nu har vi tittat ut en sele. Tyvärr hade de råkat ut för tjuvar i affären så lagersaldot stämde inte. Vi får köpa den senare, men har slagit en bild av den. Det ska bli intressant att se makens reaktion.

Fjäderfän

Jag gillar inte djur i allmänhet. De enda husdjur som jag skulle kunna tänka mig - ja, som jag faktiskt funderar på ibland - är hönor.

Jag tycker att det verkar så hemtrevligt med några höns som går och pickar på gården. För att inte tala om lyxen att kunna gå ut och hämta färska frukostägg.

Därför började jag nästan hoppa av lycka när Äppel berättade att skolbarnen bygger ett hönshus på förskolans gård. Kanske kan jag få bli helgskötare?

Äkta vara

Äppel berättar andäktigt:
- Mamma, vet du? Fröken Ann är så snäll att hon låter oss ha RIKTIGT vatten i kastrullerna ibland.

Barnkalas

Äppel har varit på kalas. Ett mycket trevligt kalas måste jag säga för vi har fått uppleva reprisen.

Vi har haft ögonbindel och matat en ritad spindel, lekt leken där det gäller att memorera saker på en bricka för att veta vilken lekledaren tar bort och vi har gått på skattjakt med samma ledtrådar som på originalkalaset.

Äppel gillade konceptet så mycket att han har bestämt sig för att kopiera det rakt av när han själv fyller år.

Periodare

En period spelade jag flöjt flera timmar om dagen. En annan tränade jag minst fem gånger i veckan. Under vissa tider har jag gått mycket på teater och under ett par år lade jag en och annan helg på dykning. Ibland läser jag flera böcker i veckan och emellanåt har det sprutat ut virkalster.

En del av dessa saker har jag slutat helt med. Andra kör jag på sparlåga eller återkommer till då och då. Nu känns det som att mina största fritidsintressen det senaste året har varit att finkamma internet på bra bloggar och reor. Jag tror jag börjar tröttna. Och jag hoppas innerligt att min nästa passion ska bli trädgårdsarbete.

Genetiskt

Pirum har den senaste tiden allt oftare förflyttat sig upprätt på knä. Hon promenerar liksom omkring som ett barn utan underben.

Den här stilen har jag bara sett på ett annat barn tidigare: hennes kusin. Är det en slump eller något ärftligt på makens sida?

Komplimangerna haglar

Päppel är prickig och hemma idag. Vi har det ganska mysigt, men för en stund sedan utspelade sig följande konversation.

- Mamma, du har en stor rumpa.
- Nä! Jag har ingen stor rumpa.
- Jo, du är jättegammal.

Hade jag själv inte varit sjuk hade det blivit en extra lång löprunda ikväll.

Första kärleken

Äppel har berättat lite om sin nya förskolekompis Lisen här hemma.

- Är hon snäll? frågade maken.
- Ja... Eller jag tycker mer att hon är gullig, svarade Äppel.

Fredag den trettonde

Nej, jag är inte vidskeplig. Men hur tusan förklarar ni att vi har fått upp en kräfta ikväll?

En stor i och för sig, men ändå. En endaste.

Repriser

Ikväll är det dags att ta fram kattmaten igen.

Inte är jag speciellt snorig. Men ont i halsen det har jag.

Copycat

Det är mig bekant att barn härmar det som vuxna gör, men är alla verkligen lika omedelbara och extrema som Äppel?

För ett par dagar sedan skulle maken klyva ved. Genast drog Äppel ett rep över gården bredvid elkabeln och monterade upp en konstruktion av skottkärror och annat ett par meter från maken.

Grannen har de senaste dagarna ägnat sig åt att mala grenar och kvistar och idag konstruerade Äppel någon form av tugg av bland annat en rutschkana.

I somras stod Äppel tätt intill morfar och grillade i skottkärra med racket-grillgaller och frågade morfars fru hur man gjorde bearnaisesås som han sedan blandade till enligt anvisningarna.

Om barn lär genom att härma kommer den här pojken bli väldigt kunnig. För det här är verkligen bara några exempel.

Nära ögat

Jag satte upp vinylbokstäver på glasverandan idag. Jag tänkte att ett sådant snabbt litet projekt ska väl inte vara något problem ens med tre barn i hasorna.

Blixtsnabbt påbörjade Äppel samma projekt. Han undrade vad det stod, och ville genast ha hjälp att skriva en skylt. Det kunde jag inte ordna eftersom jag var mitt i placerandet. Då förberedde han sig genom att hämta ett eget vattenpass och lite andra prylar.

När jag står där med tungan rätt i mun och strök fast bokstäverna ser jag plötsligt i ögonvrån hur Äppel limmar frenetiskt. Det var inte många sekunder från att han skulle smacka upp ett A4-ark på väggen.

Pust.

Bra fråga

Vid lunchen tittade Päppel på mig och frågade:
- Mamma, varför blir du inte kladdig?
- Jag äter inte med händerna.
- Men varför blir du inte kladdig runt munnen?
- Öh, jag gapar väl stort och stoppar in maten i munnen...

Nytta med nöje

Jag funderade lite på att stryka servetter. Det är aningens präktigt att stryka servetter och lägga i skåpet för framtida middagsbjudningar. På annat sätt blir de dock inte använda.

Tänkte dock att jag skulle ha något program på teve att titta lite halvhjärtat på under tiden. Tyvärr finns det inget jag kan tänka mig att se.

Jag tänker inte vara så präktig att jag bara stryker så nu får det vara. Att teven alltid ska förstöra alla ansatser till att vara lite nyttig.

Lättlurad

Igår åkte jag och barnen till kompisar på förmiddagen. I bilen på väg dit satt Äppel och Päppel och konverserade i baksätet.

Päppel: - Äppel, du har glass på kinden.
Äppel: - Har jag?... Är det borta nu?
Päppel: - Nej.
Äppel: - Var är det?
Päppel: - Där. På kinden.
Äppel: - Var? Här?
Jag: - Du har ingen glass på kinden. Hur skulle du kunna ha det? Du har väl inte ätit glass? Vi har ju nyss ätit frukost.

Aaah

Höstens första second breakfast.

Två barn på förskolan. Ett som sover. Lugn och ro.

Duathlon

Imorse ställde jag väckarklockan, joggade de dryga två kilometerna till saltsjön, paddlade en knapp timme och joggade hem igen.

Vilken perfekt start på dagen. Varför kom jag inte på det lite tidigare än tre dagar innan makens semester är slut?

Nedräkning

På måndag är det slut på den här så kallade semestern. Då börjar allvaret med jobb och förskola igen och Pirum och jag får underhålla oss själva stora delar av dagarna.

Då blir det nog fler blogginlägg.

Kärt barn har många namn

Det är ganska roligt att Päppel på eget bevåg och utan att vi förstår varför kallar Pirum för Mimmi.

Det är ännu roligare att hon också kallar henne Skuggan. Det känns som ett träffsäkert smeknamn på någon som kryper hack i häl på storasyster.