Stolt mamma

Igår var vi på utvecklingssamtal. Här följer en sammanfattning av vad fröken sade om Äppel.

Äppel är en glad och underbar pojke. Det är så roligt att ha med honom att göra. Vi saknar honom på onsdagar när han inte är här.
Han har ett härligt självförtroende och är trygg i sig själv. Han är alltid positiv och sitter aldrig och har tråkigt.
Han äter bra med kniv och gaffel, har bra bordsskick och är väldigt hjälpsam och duktig i köket.
Äppel är så verbal. Han har ett stort ordförråd och komplicerad meningsbyggnad. Han tar in allting, funderar mycket och kommer med mycket kloka kommentarer.
Vi får inte glömma bort att han bara är tre år.

Förstår ni att jag måste skryta lite?

Smaken är som baken II

Jag har försökt påbörja namnprocessen för Pirum. Den går här hemma till så att jag föreslår namn jag gillar och maken ratar dessa ett efter ett. I slutändan har jag förhoppningsvis droppat något han gillar eller så har han vant sig vid ett av dem han först ogillade. Än så länge är det en bit kvar.

- Va? Är det ett pojk- eller flicknamn?
- Vad är det för namn? Det låter som en gammal tant!
- Nej, men var hittar du alla namn egentligen?

Härmapa

Äppel är Päppels stora idol. Det är fantastiskt roligt att se.

Klättrar han upp på en stol genomför hon samma bravad ögonblicket senare. Stoppar han handen i vattenglaset härmar hon omedelbart. Skanderar han bajskorv, bajskorv gastar hon efter som en papegoja med liknande betoning och intonation: ajka, ajka.

Synd bara att han inte är någon vidare förebild.

Smaken är som baken

Ungarna tog ett gemensamt bad i den minimala badbaljan i eftermiddags. Det är egentligen värt ett inlägg i sig, men strunt i det just nu.

Efteråt klädde jag Päppel i ett par lätt tvättblekta mörkblå mysbyxor, en tröja som tappat formen, men som fortfarande är ganska vackert randig trots att även den har bleknat lite i färgerna samt ett par röda mockasiner. Allt ärvt efter Äppel.

När hon tultade ut i köket utbrast Äppel:

- Vad fin du är Päppel!

Varpå Päppel sken upp och gick fram och bröstade upp sig stolt framför sin far som om hon sannerligen höll med om hur tjusig hon var.

Så nu vet jag vad Päppel skall ha på sig på barnkalaset på lördag.

Skvallerbytta

Päppel har lärt sig vad man gör när storebror är elak. Skvallrar för en vuxen som kan ta parti såklart.

Flera gånger om dagen utspelar sig följande scenario:

Äppel och Päppel leker. Päppel börjar gasta och tjuta. Förmodlingen för att Äppel har tagit något ifrån henne eller någon annan allvarlig oförrätt. Små steg hörs genom hallen och Päppel dyker upp i köksdörren med sur min och arga muttranden ivrigt pekande mot rummet där Äppel befinner sig.

Lätt skrattretande faktiskt.

Vinnande argument

Igår var det festlig påskmåltid här som sig bör. Till efterrätt serverades citronfromage. Eller citronfrosage, som Äppel envisades med att kalla det.

Jag försökte vispa ihop härligheten lite snabbt och smidigt redan efter frukost, men som vanligt fick jag konkurrens om bästa platsen.

- Snälla Äppel, jag måste stå här vid bunken när jag skall vispa. Du får akta dig lite.
- Men mamma, jag måste träna om jag skall bli kock! Jag kanske skall göra efterrätt i restaurangen och då måste jag lära mig! Du måste visa mig hur man gör!

Jag vill inte förstöra min sons karriär. Så det blev till att instruera honom bland bunkar och vispar och ta allt i ett lite lugnare tempo.

Ordvits

Igår vid middagen fick Äppel ett glas påskmust. Jag vet inte vad som gick fel i kommunikationen, men strax bad han om mer hussmuss.

- Nej, inte hussmuss. Det heter påskmust. Som påsk och must, förklarade maken. På jul fick du julmust. Det är nog samma sak, men kallas påskmust för att det är påsk.
- Aha, funderade Äppel. Imorgon, när det är långfredag, kan vi dricka påskjuice. Och till middag kan vi äta påskris.

Opassande

Imorse frågade jag Äppel om han ville vara påskkärring. Eftersom vi hade planerat en tur till Skansen med min pappa och hans fru tänkte jag att vi kanske skulle springa på en hel del sådana. Då kan det hända att en treåring blir mycket arg över att inte vara lika roligt utklädd som de andra.

Så det här var alltså en taktik för att slippa ett senare utbrott.

Äppel såg mycket road och förväntansfull ut när jag berättade att påskkärringar har kjol, förkläde och sjalett. När jag kom till att de också är målade med fräknar och röda kinder blev det verkligen fantastiskt intressant.

- Var skall vi måla, mamma?
- På dig.
- På mig? Åh, fantiserade Äppel med stort brett leende. Men sedan blev han ganska skeptisk.
- Men jag kan inte ha kjol på mig när vi åker till stan.
- Kan du inte? Varför inte?
- Det är inte så trevligt.
- Är det inte? Varför inte?
- Nej, det är det inte. Och morfar vill nog inte ha någon påskkärring.

Slutresonerat.

Korta nätter

Härom dagen blev Äppel snudd på förolämpad när jag sade att han skulle gå och ta på sig pyjamas:

- Näeh! Nej, det skall jag inte. Det är inte kväll. Solen är uppe.

Med den inställningen skulle det kunna bli väldigt lite sömn framåt midsommar.

Hey Dolly

Hey Dolly av Amanda Svensson är inte den bästa bok jag läst. Det vore verkligen att ta i. Den är dock annorlunda, underhållande, rolig, lättläst och nyskapande.

Så läs den. Även om den säkert inte kommer ge några bestående intryck.

Vanedjur

Päppel har en dålig vana. Eller ett beroende kanske man skall säga. Hon suger på napp.

Det är som det brukar vara med sådana där saker. Det är till stor del själva vanan det handlar om. Ni har säkert stött på folk som helt enkelt måste tända en cigg när de tar ett glas vin eller när de pratar i telefon.

Päppel har fått för sig att hon skall ha napp i munnen när hon åker vagn eller bil. Det där med vagnen tog vi tag i tidigare i vintras. Hon fick helt enkelt sitta och gasta och det tog inte många dagar innan hon gav upp. Idag påbörjade jag bilavvänjningen. Det är ganska enerverande att ha en skrikande unge i bilen när man försöker koncentrera sig på att köra så jag hoppas verkligen på snabba resultat.

Snacksalig

Det snackas här hemma. Oavbrutet. Det är inget nytt. Äppel och jag pratar ganska mycket både två. Men nu har vi fått konkurrens. Päppel har blivit en pratkvarn.

Samtalen förs på tre nivåer. Den första är att hon pladdrar på som bara den i något tungomål som ingen förstår ett ord av. Den andra är att hon härmar det någon precis sade. Som en liten papegoja. Och sist, men inte minst, så använder hon såklart det lilla ordförråd hon har.

Det är fascinerande hur mycket som kan kommuniceras på det här sättet. Hon gör sig förvånansvärt ofta förstådd.

På återseende

Tittade in för att göra ett inlägg, men råkade läsa det förra. Oundvikligen blev jag så glassugen att jag inte klarar av att blogga för tillfället.

Stammis

Jag får tacka Äppel för att jag kom ut i solen idag!

Hade han inte slagit ytterligare en tand ur position* så hade jag spenderat så gott som hela dagen i källaren sorterandes bråte så att hantverkarna kommer fram efter påsk.

Nu blev det åtminstone en tur till tandläkaren med efterföljande glass i solen. Inget ont som inte har något gott med sig.



* Den sitter kvar än så länge. Vi får se hur det hela utvecklas.

Utmaningen sista veckan

Ni kanske tror att jag misslyckades med den sista utmaningen? Men nej då. Jag har faktiskt gjort en lite korg där jag fullt ut tagit fasta på temat "Använd det du har".

Det var inte så att jag sprang ut och handlade inför de tidigare alstren, men det kändes inte så svårt att plocka fram ett sprojtans nystan i prima skick från pysselskåpet. Tuffare än så fick finalen bli.

Så jag klippte gamla trikåkläder i remsor och virkade en jätteful korg. Jag har ingen aning om vad jag skall ha den till och känner att det kanske är lika bra att jag inte har orkat ta något foto. Men tekniken kommer jag nog ge mig på igen. Nästa gång blir det dock lakan snarare än barnkläder som faller offer för saxen. Fy attans vad tråkigt det var att klippa remsor av små stycken med massa sömmar i vägen!

Hur är det där ute?

Igår var det vår. En strålande dag att vara hemma med två finfina barn. Vi räfsade löv, pratade med grannarna som också vågat sig utanför dörren och hade det trevligt i största allmänhet.

Är det månne meningsfullt att sticka ut näsan idag också? Jag har ingen aning eftersom jag var på jobbet före sju och har haft möten sedan dess. Jag anar dock en solstråle utanför det fruktansvärt smutsiga fönstret och tror att jag skall chansa på att packa ihop och ta en promenad.

Vägen

Idag är det bokträff! Det skall bli så kul att diskutera Vägen av Cormac McCarthy. För den ger definitivt upphov till tankar som tål att diskuteras.

I boken får vi följa en man och hans son som går genom ett öde landskap i spåren av någon katastrof som gjort att de få människor som finns kvar konkurrerar om de nödvändigheter i form av filtar, kläder, mat, vatten och annat som ännu går att hitta. Deras dröm är att hitta andra goda människor. Deras värsta mardröm att dödas för att bli föda åt andra svältande.

Det är bra, tänkvärt och fängslande. Men ack så hemskt och skrämmande.

Ombytta roller

Jag tycker att det har blivit stökigare här hemma sedan vi fick barn. Fler prylar framme, mer grus i hallen och en hel del smulor, ris och andra matrester på köksgolvet.

Idag när jag skulle fixa middag fick jag dock en tankeställare. Jag råkade nämligen välta ett paket quinoa och de små kornen spred sig över en bra bit av köket. Snabbt och målmedvetet tog Äppel kommandot och medan han stod där och dammsög berättade han sanningen:

- Det är tur att ni har en pojke som hjälper er att städa när ni spiller.

Jag som trott att det är barnen som stökar ner, men det är helt enkelt vi vuxna som blivit slarvigare och mer stökiga. Tänk hur det hade sett ut om inte de höll efter oss!

Gå om

På väg hem från förskolan berättade Äppel att påskharen bara kommer med röda ägg, men i sagan var det en som kom med blå.

- Den sagan kan inte jag. Kan du berätta den? frågade jag.
- Näeeeh, svarade Äppel. Jag kan inte. Men när du börjar skolan. Eller när du börjar dagis. Då kan din fröken berätta den.

Tror ni att jag verkligen får en chans till?

Utmana sig själv

Idag var jag och köpte de skor Äppel behöver inför vår- och sommarsäsongen. När han kom hem för en stund sedan var det dags att prova.

Päppel blev ganska avundsjuk. Inte konstigt: tre par splitternya dojor till brorsan. Hon gav sig inte förrän hon fick prova. Så nu går hon omkring i ett par sandaler i storlek 29.

Det så klart, efter två veckor på egna ben är det givetvis dags att testa någt nytt.

Kändisspotting

Imorse när vi kom till förskolan klev en man, lite större än genomsnittet, ur en bil.

- Vem är det? undrade Äppel. Kanske Magnus.
Medan han pratade på klev även mannens respektive och deras lilla dotter ur bilen.
- Nej, fortsatte Äppel. Det är nog inte Magnus. Det är nog någon som skall lämna sitt barn. Magnus har ju inga barn. Juh!

Nu började jag bli nyfiken:
- Vilken Magnus?
- Han som dansar.
- Jaså! Såg pappa och du på det?
- Jaa, på teve. Och sedan tittade vi på datorn. Då såg vi att Magnus vann!

Här har jag kollat på Let's dance varenda fredag som jag inte haft något bättre för mig. Och först när jag är borta engagerar sig gossarna.

Nattsuddare

Jag minns en vårnatt under gymnasietiden när mina kompisar och jag hade varit på konsert i Vällingby och insåg att komunikationerna hem till Södertälje hade slutat gå för länge sedan. Jag minns glädjen när vi kom på att det var natten för att ställa fram klockan och att det inte var fullt lika lång tid kvar till första morgontåget.

I år var jag alls inte lika glad för den där förlorade timmen. Jag har fortfarande inte återhämtat mig. Fast egentligen kanske den inte har så stor betydelse i sammanhanget.

Undrar om det spelar någon större roll om man hinner sova tre eller fyra timmar innan man utsätter sig för en nästan fem timmar lång tågresa med en trött och grinig tös på ett och ett halvt som sällskap.

I rikets tjänst

Jag får stänga här ett par dagar. Jag skall iväg på ett uppdrag.

Det har absolut ingenting med rubriken att göra, men visst låter det spännande?

Ge mig styrka

Jag har varit på utflykt till stan och känner mig helt slut. Graviditeten börjar göra sig påmind och det är inte längre en baggis att åka buss och promenera med två barn.

Nu sitter jag här och gäspar och pustar och önskar att jag hade kunnat ta en liten lur på bussen som de övriga två resenärena.

Hur tusan skall jag orka laga middag, packa och gå på spinning som planerat? Tyvärr är det bara en av dessa saker som går att prioritera bort...

Lågkonjunktur

Den där underbara biografen är nog ett minne blott. Nu har vi en glassfabrik i vardagsrummet och de hårda tiderna tycks ha nått även oss. Där kostar det nämligen pengar att få jobba.

Tydligen är både Äppel och Päppel tillräckligt välbärgade för att gå med på arrangemanget. Nyss hörde jag storebror säga följande:

- Päppel, vad bra att det jobbar både en pojke och en flicka här. Vad bra att vi har en lillasyster för annars skulle pojken få jobba ensam.

Välartad gosse

Ibland beter sig Äppel så lillgammalt och världsvant att jag nästan blir full i skratt. Vid middagen frågar jag ofta vad han har gjort under dagen. Han verkar ha anat mönstret för idag kom det självmant:

- Idag på jobbet berättade Ann en jättelång saga. Den handlade om ett får som hette Ullgott. Sedan lekte vi att vi var Ullgot och Ann var vargen.

Liten paus för att ta en tugga. Och sedan:

- Det här var verkligen gott.

Kan själv

Tänk att vara knappt ett och ett halvt. Allt är nytt. Så mycket att prova. Päppel genomförde precis följande lilla procedur.

Hon stod här bredvid mig och snörvlade teatraliskt och pekade uppfodrande på hushållspappret. - Vill du snyta dig? frågade jag och torkade henne lite runt näsan. Hon nöjde sig inte utan skulle tydligen hålla pappersbiten själv. Efter att ha torkat sig lite någonstans i nästrakten knatade hon iväg över golvet mot ett köksskåp.
- Vill du slänga? frågade jag och öppnade det rätta skåpet.

Mitt i prick. Ni anar inte hur nöjd hon såg ut.

Progression

I måndags tog Päppel sin första promenad över köksgolvet. Idag knatade hon omkring på gården i vinterkängor.

Det går plötsligt undan må jag säga.

På sin plats

Här följer ett utdrag ur dagens middagskonversation.

Äppel: - Pappa, jag undrar var ditt arbetsrum skall vara.
Maken: - Det skall vara i källaren. I rummet nedanför trappan.
Ä: - Där stegen står?
M: - Just det. I det som är arbetsrum nu skall ni få ett lekrum.
Ä: - Och mamma får vara här i köket och laga mat.

Lönsamt nöje

Äppel driver en biograf. Själv är han den som sitter och delar ut pengar. För man behöver pengar när man skall gå på bio.

Det har han rätt i. Bra biograf.

Dum och dummare

Imorse blev jag skickad till bilverkstan av min make.

Jag tror inte att det finns något ställe där jag känner mig mer korkad. Jag känner hur jag börjar stamma och pladdra osammanhängande vid åsynen av en mekaniker bara för att jag är så rädd för att säga något helt korkat.

Idag lyckades jag inleda med att förklara att det var listen på dörren bakom passageraren som var lös bara för att minuten senare säga att det var på vänster sida, alltså bakom föraren.

Inte blev det bättre när mekanikern tryckte tillbaka listen i sin skena och sade att det inte var något fel på den. Någon hade väl fastnat i den så den kom ur position helt enkelt.

Nästa gång får maken åka till verkstan. Och mekanikern är hjärligt välkommen att besöka mig på mitt jobb så skall vi se hur mycket han fattar.

Konstigt namn

Igår fick båda barnen åka på utflykt till mitt jobb. Jag visade mitt skrivbord och presenterade min kollega Peter som sitter strax intill.

Efteråt funderade Äppel:

- Petar han i ögat?
- Va? Nej, vad menar du?
- Men varför heter han Peter?

Besiktning

Imorgon är det dags för den första kontrollen hos barnmorskan. Nu har jag googlat fram att jag är i vecka 25. Bara dryga tre och en halv månad kvar. Sånt bör man ju veta.

Det är konstigt. I första halvan av graviditeten känns det som att ingen bryr sig det minsta om att man är på smällen och man nästan längtar efter att mödravårdsbesöken skall börja. Sedan, framåt slutet, så känns det som att man springer på den där mottagningen hela tiden och önskar att de skulle sluta vilja kolla så himla ofta.

Apropå barnmorskan är jag lite nervös för att gå dit just den här gången. När jag var där för inskrivning träffade jag nämligen något stolpskott som inte ens presenterade sig och som bara tittade på mig en gång över huvud taget. Det var när hon talade om att det var totalförbjudet med alkohol. Inte ens en lättöl under hela graviditeten fick passera. Så när jag skulle boka in den här tiden bad jag att få Lotta som jag hade min förra graviditet.

Jag drog mig för att ringa. Tänk om det var Lotta som svarade. Det skulle kännas så löjligt att säga att jag absolut ville gå hos henne. Eller ännu värre. Tänk om det var den andra jag fick prata med. Det skulle jag inte ens veta eftersom jag inte visste hennes namn. Oron var helt obefogad. Det var en tredje person jag pratade med. Hon tyckte det var hur naturligt som helst att jag ville gå hos samma som sist och sade att det säkert var meningen trots att en annan skrivit in mig.

Det kändes som att det gick för smidigt. Tror ni att Lotta håller förhör om bytet imorgon? Det känns så fånigt att behöva säga att inskrivningen liksom bara inte kändes bra. Vadå gravid kvinna som tror att världen kretsar bara runt henne?

Störande

Igår var barnen och jag på biblioteket. När vi skulle åka hem frågade Äppel:

- Är pappa hemma?
- Nej, han har inte kommit hem ännu.
- Bra. Då kan vi läsa i ro och fred. Utan att någon stör. Och ingen som tar böckerna.

Jo, det är ganska jobbigt att det alltid blir slagsmål om bilderböckerna här hemma. Maken skall alltid läsa dem först av alla.

Effektivitet

Jösses är klockan bara tjugo över två? Jag som redan har varit på öppna förskolan, jobbat lite, kört två maskiner tvätt och bloggat en hel del.

Tänk om man var så här effektiv varje dag.

Utmaningen: vecka tre

Jag har verkligen kommit igång. Bidraget till marsutmaningen denna vecka är... tamtadam... ett par blå ulltofflor.

Egentligen skulle det vara ett litet band som knäpptes i en knapp över, men har man ingen knapp så får det gå bra utan.

Någon av de närmast sörjande som behöver ett par tofflor? Annars kanske det är dags att prova att arrangera en utlottning.

Ve och fasa

All den där snön som föll förra veckan försvann mycket fort. Efter att ha varit flera decimeter ligger här nu bara några vita högar här och där.

Nog för att jag inte gillade småregnet som föll när jag gick till förskolan imorse, men jag hann i allafall börja fundera på att ta tag i mina löften.

Men så var det där med att inte glädja sig. Nu vräker snön ner!

Du skall inte glädja dig utan straff

Härom dagen tänkte jag på hur underbara de bruna plyschmysbyxorna från Me&I som Äppel har är.

Tacke var att det är en rejäl puff tyg innan resåret längst ned kan de användas nästan hur länge som helst. De är storlek 98/104 och trots att han säkert är 108 cm lång sitter de fortfarande hur snyggt som helst. Otrolig kvalitet är det också. Han har haft dem i över ett år och fortfarande ser de nya ut.

Det här är ett par byxor som kommer kunna hålla både till Päppel och Pirum, tänkte jag. Härom dagen alltså.

Nu har byxorna en rejäl reva rakt igenom tyget på låret. Äppel testade att skära med bordskniv och fick visst till tekniken riktigt bra.

Dålig på att lyda

Äppel sitter i detta nu på badrummets tron och bajsar. På golvet intill hans fötter sitter Päppel och leker. Likt en kung ger Äppel order:

- Nej, inte den. Den röda! Nej, den röda säger jag. Nu den blåa. Nej!!!

Uppenbarligen minns han inte att det inte var speciellt länge sedan han själv lärde sig färger.

Direkt från Afrika

Jag är i Afrika idag. Vi flög dit redan imorse innan jag lämnade Äppel på förskolan.

Här finns lejon, elefanter och "araffer". Äppel har lovat att vi skall stanna hela dagen. Kanske stöter jag på någon buffel på väg till jobbet.

Överkörd

Någon som minns min efterlysning om bra ny musik? Det gjorde inte så mycket att jag inte fick några tips eftersom jag inte ens hunnit lyssna mig mätt på mina gamla favoriter.

Äppel har nämligen lagt beslag på mitt Spotify-konto. Titt som tätt vill han lyssna på musik, men inget som jag vill höra på minsann.

Det skall handla om älgar, grodor, trollkarlar eller troll. Annars skall det gå att göra roliga honky-tonky och klappa-händer-rörelser till.

Lätt less

Det är inte sant! Det får inte vara sant! Det snöar!

Snälla Gumman Tö, jag lovar att så tomater och räfsa löv bara du kommer hit och jagar bort de där andra filurerna!

Shantaram

Ni kanske trodde att jag hade slutat läsa, men icke! Jag har bara läst samma bok ganska länge nu.

Shantaram av Gregory David Roberts är drygt 900 sidor lång. Låt inte det avskräcka er. Den är klart läsvärd. Äventyr i den mest fantastiska miljö. Eller miljöer kanske jag skall säga. För huvudpersonen Lin hinner förflytta sig mellan minst sagt skilda världar under de år vi får följa honom.

Persongalleriet är lika imponerande som miljöbeskrivningarna. Boken är fängslande från början till slut även om jag såklart fattade mer tycke för somliga personer och avsnitt. Precis som i verkliga livet.

Jag kommer sakna Lin. Han har stått mig nära i en dryg månad.

Vintervetenskap

Det här med snö och vinter är ganska krångligt. Äppel förklarade det hela för mig när vi gick till förskolan och jag känner att jag bör dela med mig av mina nya kunskaper.

Det är Kung Vinter som gör så att det snöar. Ibland kommer det snö om man ropar på honom. Och mycket riktigt. Just när Äppel hade berättat detta föll en massa snö från träden rakt ner på oss.

Att det glittrar så fint i snön är däremot Drottning Snös förtjänst. Den som sedan smälter snön är Gumman Tö. Det kan vara bra att hon smälter bort så där lite lagom så det inte blir för mycket. Går hon för hårt fram får man ropa: Gumman Tö, Gumman Tö, sluta smälta bort vår snö!

Utmaningen: vecka två

Den här veckan var jag inte lika sent ute. Så redan i förrgår hade jag det här hjärtat klart.

Utmaningen i det hela var att det var första gången jag virkade efter en engelsk beskrivning samt att jag aldrig tidigare har virkat något som börjar som två separata delar som sedan virkas ihop.

Kul! Nya möjligheter öppnar sig.

Vill ha!

Jag älskar Moonkids kläder. Så här kommer ett tävlingsinlägg till.

"Jag är med o tävlar om ett hemligt paket från Moonkids till ett värde av 600kr hos Tant Ulrika. Tävla HÄR du oxå!"

Svettig utflykt

Äppel gillar att göra samma sak som mamma och pappa. Oavsett om han kan eller ej. Han läser tidningen och brukar också berätta för oss vad det står i receptet när vi lagar mat.

På morgnarna innan vi går till förskolan brukar han kontrollera termometern. Och så konstaterar han att det är åtta, fjorton eller sitton are.

Idag när jag kollade var det -6,5 are. Märkligt, tänkte jag. Det kändes verkligen inte så kallt när vi var ute och röjde fram bilen före lunch. Men det kunde väl bero på att jag jobbade så hårt med att borsta och skotta. I pulkabacken kan det dock bli kallt så jag förberedde oss väl med ullstrumpor och varm saft.

Bilens termometer visade 2 are. Plus. Först då mindes jag att det faktiskt har hänt förut att Äppel har pillat på termometern så den visar något gammalt min-värde.

Det blev svettigt i pulkabacken.

Olika viljor

Jaha, flera decimeter snö alltså. Inte riktigt vad jag drömde om. Nog för att jag gillar att åka längdskidor, men det känns för sent på säsongen för att komma igång med det nu.

Så det är bara att göra det bästa av situationen.

Sitta inne och läsa och dricka kaffe, tänker jag. Gå ut och åka pulka, tänker Äppel.

Suck. Inte kan jag missunna honom det.

Äppel vinner.

Härledningsförmåga

När Äppel säger något tänker jag ofta: vad har han fått det ifrån? Ibland tror jag mig kunna identifiera källan.

Äppel sover middag lite sporadiskt och om han bestämmer sig för att sova så lägger han sig helt enkelt för en lur på soffan. När jag senast skulle bädda om honom lite sade han:

- Jag lägger mig så här så att jag kan se ut genom fönstret. Annars blir jag sjuk.

Detta uttalande kopplade jag efter lite funderande till att hans morfar sade att han måste se ut genom rutan när han åker bil för att inte må illa.

Snabb replik

Det såg ganska lustigt ut strax före läggdags när Äppel satt på toaletten och Päppel satt på pottan och båda var iklädda endast strumpor.

- Titta, här sitter två strumpmonster, sade jag.
- Titta, här står två toffelmonster, svarade Äppel blixtsnabbt.

Maken och jag tittade på våra fötter och skrattade.

Längtan till sommaren

Tuppen gol när vi passerade på väg till förskolan.

- God morgon tuppen, sade Äppel. Har du sovit gott? Vi kommer snart tillbaka. Vi skall bara gå och plocka lite hallon.

Undrar vem han försökte lura. Tuppen eller sig själv?

Bortbyting

Vi har fått en ny familjemedlem! Det är en liten tös som plötsligt bor här hemma. Som interagerar och kommunicerar med familjen genom en massa gester och ett och annat ord.

Härom dagen frågade jag henne om vi skulle gå upp och väcka Äppel och fråga om han ville se på Laban. Hon nickade glatt. När jag sedan gjorde ett ärende till arbetsrummet för att hämta något först blev hon skogstokig och satt i hallen och gastade och pekade mot trappan som för att påminna mig om vad vi hade bestämt.

Vid matbordet pekar hon på vad hon vill ha och visar tydligt när det är dags för påfyllning genom att sträcka fram tallriken och säga dlut eller tack, tack.

Hon skrattar och skämtar och visar upp nya färdigheter hela tiden. Hon klättrar i soffan, kör bobbycar och läser böcker.

Det är en go liten unge. Men mystiskt nog försvann min bebis spårlöst när hon kom.

Ekologiska leksaker

Vem skulle inte vilja vinna ett presentkort i den här underbara butiken?

"Jag är med i utlottningen om 1 presentkort värt 400kr från EKOLEKO hos Tant Ulrika. Var med du oxå!"

Det bidde ingen prinsesstårta...

Den första veckans utmaningspyssel gick inte riktigt som planerat.

Prinsesstårtan blev aningens toppig, men det går nog att få fason på den om jag stoppar den ordentligt. Jag tröttnade dock lite på den och lade den åt sidan medan jag virkade en ros. Där tog jag hjälp av ett mönster och nådde större framgång. Rosen är jag nöjd med, men den blev på tok för stor för tårtan. Så istället för att säga att resultatet blev en ofärdig tårta utan ros och botten säger jag att resultatet blev en mycket vacker ros. Å lite utmaning blev det trots allt. Det var länge sedan jag virkade något annat än fasta maskor.

Den här lilla spetsremsan blev...

... en vit ros.

Här pryder rosen grisen som jag virkade till guldgrisen Päppel förra året.

Presstopp!

Mina barn leker! Tillsammans!

De har haft roligt i flera minuter utan att det har spårat ur och blivit bråk och tårar. Halleluja!

Arbetsskada

Igår morse lät jag meddela Äppel att hans hår skulle klippas under kvällen.

- Skall jag gå till frisören?
- Nej, jag klipper dig själv.
- Jag vill gå till frisören.
- Vi kan leka att jag är frisör. Jag ordnar en frisersalong.
- Du är ingen frisör.
- Vi kan låtsas.
- Du har ju barn.

Jag har funderat på detta sedan dess. Kan frisörer inte få barn? Är det på grund av alla kemikalier de kommer i kontakt med?

Riktig utmaning

Jag tar den där utmaningen på största allvar.

Jag menar, skall det vara en utmaning så är det ju inte bara att plocka upp ett gammalt välbekant mönster och virka efter det. Nej nej, något man aldrig försökt sig på måste det såklart vara.

För min del blev första veckans utmaning frivirkning. Jag har nu påbörjat och lagt ner början till en vit liten maräng. Den blev alltför knölig och klumpig.

Nästa försök blir en rosa prinsesstårta. Får se om jag hinner skriva mer i helgen...

Fynd

Igår gjorde jag ett klipp. Jag köpte något till tio procent av marknadsvärdet. Det hade varit häftigt om det var ett hus eller en bil. Vilka pengar jag hade sparat.

Tyvärr var det bara en av Hirams kokböcker. Än dock. Exakt samma bok gick för 206 kronor på Tradera i förra veckan och nu hittade jag den för Köp nu-pris: 20 kronor.

Ibland skall man ha tur. Speciellt om man har fått sitt livs första P-bot dagen innan*.


* Självklart kommer jag överklaga.

Dementi

Jag tar tillbaka benämningen vattenpöl. Det är en pool!

Nästan så att jag själv blir sugen på att ta en simtur.

Gyttjebad

När maken hämtade Äppel på förskolan hade han just simmat i en vattenpöl. Äppel alltså. Inte maken. Den sistnämnda skulle aldrig komma på idén. Han är redan djupt bekymrad över hur han skall kunna hämta barnen i framtiden när han kommer från jobbet och inte har oömma jeans på sig. Men nog om det.

När jag var på föräldramöte ikväll dök det upp ett par totalt lertäckta vantar som också visade sig vara Äppels. Händelsen gav upphov till en liten road diskussion bland de andra föräldrarna. Äppel är visst känd för sina leriga ytterkläder. En mamma sade sig ha hört talas om dagens dopp det första hon gjorde när hon kom för att hämta. En pappa berättade att de var några stycken som en dag i höstas försökte gissa vilken färg Äppels jacka egentligen hade. De hade lyckats få den att stå för sig själv.

Nu är det inte så att vi inte tvättar kläderna om ni trodde det. Vi kör dem i maskinen hur ofta som helst, men de ser likadana ut på nolltid. Och det är faktiskt inte så att Äppel är någon lortgris heller egentligen.

Hans förklaring till dagens dopp i vattenpölen var ett bevis på motsatsen. Han behövde bara tvätta overallen eftersom den blivit så lerig.

Spark i baken

Jag tror att jag förvirkade mig lite förra vintern. Sedan dess har garner och nålar legat orörda. Så nu tänkte jag ta tillfället i akt och anmäla mig till en utmaning. Hoppas att man får haka på så här i sista minuten. Annars får jag väl se till att utmana mig själv istället.

Lika lön

Igår var maken och jag på ett jippo med information om strukturerade fonder, gratis wraps och dricka samt visning av filmen Män som hatar kvinnor.

Jag känner att det fanns två anledningar att gå dit. Antingen för att man har mycket pengar som man behöver hjälp att placera eller för att man inte har så mycket pengar och gillar gratisgrejer. Själv var jag mest där av den andra anledningen.

Jag undrar av vilket skäl min enhetschef var där.

Ordskapare II

Ibland är Äppel bara för logisk. Eller vad sägs om ord som svampinjon och klapplådera?

Pust

Det är ganska skönt att vara hemma igen. Tycker Päppel och jag i allafall. Päppel är helt enkelt nöjd över att kunna röra sig fritt utan att behöva krocka med personer hon inte känner så väl och jag är nöjd över att slippa bära runt på nämnda mammagris hela tiden. Det känns fantastiskt att kunna gå ut ur ett rum utan att riskera att traumatisera ungen.

Äppel är nog också glad över att vara hemma. För att det betyder att han har tagit sig igenom den fruktansvärda bilturen. 50 mil i bil är för en treåring ren tortyr. Annars har han haft hur roligt som helst. Inte bara med all uppmärksamhet från morfar och hans fru. Igår fick han dessutom härja loss med elva månader äldre Amanda. Ett tag sprang de omkring spritt språngande nakna för att de lekte att det var kväll och de skulle gå och lägga sig och sova.

Amanda introducerade också Äppel i prinsessvärlden.

- Nu skall vi leka Törnrosa, deklarerade hon.
- Trosa?
- Nej, Törnrosa. Jag skall ha den här klänningen.
- Vad kan jag ha?
- Du kan vara drottning.
- Vad har man då?
- Den här.

Jag vet inte om Äppel förstod att han blev lurad, men han nöjde sig inte med att hålla i en simpsonfigur medan Amanda hade tjusig rosa klänning med gulddetaljer. Som tur var letade Amandas mamma fram en röd blåsa med svarta spetsar.

Direkt från Bästkusten

Äppel snackar hål i huvudet på morfar och envisas med att kalla honom vid förnamn. På promenad från bilen till Universeum drog han till med följande kommentar som faktiskt tyder på lite självinsikt:

- Jag passar på att andas in luft så att jag kan prata mer sedan.

Go West

Imorgon, hörrni, kör jag och ungarna från den kungliga huvudstaden till Sveriges framsida. Eller rättare sagt jag kör och de håller sig förhoppningsvis nöjda och glada med diverse mutor.

Kanske blir det tyst här medan jag vilar upp mig.

Dålig passform

Just nu känns det som att alla byxor sitter skitdåligt. De vanliga måste jag knäppa nedanför magen och då blir det lätt lite gällivarehäng. På mammabyxorna känns det dock inte som att jag fyller ut den enorma resårgördeln så även den hamnar oftast under magen.

Att träningsshortsen hamnade bak-och-fram var därför inte ens något jag noterade. Undrar vad mannen på cykeln bakom mig tänkte. Han måste ju ha sett de små snörena som vippade på min rumpa.

Ordskapare

Det gäller att vara kreativ. Då gör man sig oftast förstådd. Igår bubblade Äppel på som vanligt på väg till förskolan:

- Mamma, igår såg pappa och jag en buss med rö... vad kallas det nu igen... rö... öhhh... röksugare kan man säga. En röksugare på sidan.
- Avgasrör?
- Just det. Avgasrör på sidan.

Skynda långsamt

Det svenska kungahuset går verkligen till överdrift i sin strävan att uppträda korrekt och inte ställa till skandaler. Nog för att jag förstår att Vickan och syskonen inte rusar och förlovar sig med första bästa, men det är det inte så jättemånga andra som gör heller.

Så som de tassar och smyger och avvaktar känns faktiskt löjligt. Kungahusen i våra grannländer är alls inte lika försiktiga med att visa känslor och komma till skott och inte blir det någon alltför blodig folkstorm för det.

Och nu då? Inget bröllop i år som traditionen bjuder utan det skall väntas lite till.

De är inte purunga. Daniel fyller 37 och Victoria 33 nästa år. Inte den biologiskt mest fördelaktiga åldern att börja bilda familj. Hoppas att allt väntande inte sätter käpparna i hjulet för den livets efterrätt som drottningen längtar efter.

Framsteg

Nu ni, en tjej på 16 månader som hasar till pottan när hon vill bajsa. Det är väl ganska bra dresserat?

Jag har misstänkt det förut och konstaterade det precis. Eftersom jag satt klistrad här vid datorn märkte jag i och för sig inte att hon gjorde sig ärende till badrummet förrän hon började gråta där borta vid pottan. Det var precis att hon kunde hålla sig tills jag satte henne.

Nog för att hon oftast sköter det där på rutin när vi sätter henne efter måltiderna, men någon olycka förekommer någon gång då och då. Jag ser att de kan elimineras än mer. Alla blöjbyten som kan undvikas är värda att fira.

Lilla magen

Jag är inte speciellt blyg eller försynt. Sedan barnsben har jag fått höra att jag pratar för mycket. Jag har knappt några hämningar vad gäller att göra bort mig. Jag har ingenting emot att ställa mig på scen och sjunga karaoke inför hela arbetsenheten och trivs utmärkt i rollen som toastmadame.

Men jag tycker att det är urjobbigt att berätta att jag är gravid. För att det blir någon konstig uppmärksamhet runt min person där folk blir tvingade att gratulera och intressera sig för när det är dags och andra detaljer.

Nu längtar jag verkligen efter att magen ökar till gigantisk storlek. Alltså, jag tycker verkligen att det syns, men fortfarande i vecka 22 är det kollegor som undrar när jag skall gå upp till heltid. Och låter uppriktigt förvånade över att jag är gravid.

Bokklubben

För alla som gillar att läsa, diskutera, umgås och äta god mat rekommenderar jag verkligen att starta en bokklubb. Eller läsecirkel. Eller vad man nu vill kalla det. Kul är det i allafall.

Ikväll har jag haft bokträff här hos mig och vi diskuterade boken I en klass för sig som jag valt till den här gången. Jag gillade den, som ni vet. De andra var inte fullt lika entusiastiska, men tyckte att boken lyfte med diskussionen. Och det är verkligen en del av det roliga. Att prata om en bok med andra som gjort andra iakttagelser och reflektioner blir som att klämma ut lite till av den.

Så här har ni receptet:
1. 6-8 personer som gillar att läsa. Det behöver inte vara personer som redan umgås utan bjud in en kollega, en barndomsvän och en fotbollskompis och låt dem ta med varsin kompis.

2. En idé om hur träffarna skall genomföras. Vi har ett rullande schema och ses hemma hos varandra på middag ungefär var sjätte vecka. Men det skulle såklart funka lika bra på krogen, eller att ha ett knytkalas eller en tebjudning två gånger per termin.

Politiskt korrekt

Igår lade Äppel plötsligt närmare märke till en glaselefant som vi har i vårt sovrum och undrade varför den stod där.

- Den fick pappa och jag när vi gifte oss, sade jag.
- Har jag giftat mig? undrade han.
- Nej, skrattade jag. Det kan man göra när man är vuxen.
- Varför gifter man sig? frågade han vidare. Jag hoppade de praktiska juridiska argumenten och skillnaden mellan att vara sambor och gifta och svarade bara:
- Jo, det kan man göra om man tycker om varandra och vill leva tillsammans.
- Jag kanske kan gifta mig med Päppel när hon blir stor.
- Nej, invände jag. Man kan inte gifta sig med sin syster.
- Då kan jag gifta mig med Fred.

Jag övervägde ett tag att berätta att det är vanligast att två personer av olika kön gifter sig, men insåg innan jag hade klampat i något inskränkt klaver att det inte fanns någon som helst anledning.

Kommunikationsproblem

Jag var på OKQ8 och hämtade ett paket idag. Överhörde då denna konversation:

Kassörska 1 (K1): - Hejdå. Trevlig helg!
Kassörska 2 (K2) tittar ut från något rum bakom: - Vad är det? Sade du något?
K1: - Ja, jag sade trevlig helg till en kund.
K2: - Jaså, jag trodde du ropade på mig.
K1: - Trodde du att vi sade något roligt om dig?
Kassörska 3 som stätt bredvid K1 hela tiden: - Du skall inte gå hem än.

Alltså, det känns som att det är tur att inget av mina paket har försvunnit. Jag är lite orolig att någon av dem ber en annan att lägga någon framtida försändelse på en bestämd hylla. Det kan helt enkelt inte bli rätt.

A tribute

Äppel tror verkligen att sången går så här:

- Karlsson, Karlsson, världens bästa M....

Du vet vem du är.

Tandborstdilemma

Päppel förstår mer och mer. Det går i ett rasande tempo. För ett par veckor sedan skakade hon på huvudet och svarade nä varje gång man ställde en fråga. Nu väljer hon helt korrekt mellan det och att nicka och svara jakande. Hon snappar upp mer och mer av det som pågår runt omkring och hämtar grejer och pekar på saker allt eftersom hon uppfattar ord i konversationer.

Det är såklart jättekul att det går framåt, men det leder faktiskt till problem emellanåt. Äppel och Päppel brukar vara samtidigt i badrummet på kvällen när vi gör dem färdiga för läggdags. De senaste dagarna när jag har borstat Äppels tänder och kommenderat honom att spotta har jag hört ett litet blött tvi-ljud bakom ryggen från lillasyster. Det börjar verkligen bli dags att fundera på vad man säger här hemma.

Chokladgröt

Nog för att maken kan få gå ut och roa sig ibland, men när han dessutom besöker en av mina tidigare nämnda favoritrestauranger måste jag ju ha rätt att frossa lite här hemma. Kvällens lyxiga delikatess blev efter lite inventering pulver-chokladpudding.

Eftersom jag hade gett mig tusan på att hinna pilla bort tyg från tre stolar under tiden jag kikade på Antikrundan fick jag förbereda min fest innan barnen hann i säng. Det såg ut att gå helt smärtfritt ett tag. Äppel var fullt upptagen med att tugga äpple och märkte in att jag vispade lite. Dessvärre blev han klar före jag blev det och undrade plötsligt vad jag gjorde. För att slippa tjat drog jag till med att det var att slags gröt. Lite skeptisk var han allt. Han ville gärna smaka och undrade nog om det inte var choklad i gröten, men jag var hård och iskall.

Nu oroar jag mig för två saker. Vad får man för straff för att ljuga för sina barn? Vad kommer hända nästa gång Äppel ser en likadan förpackning?

Tidsfördriv

Jag lovar, på heder och samvete, att det är något tekniskt strul här på kontoret som gör att jag inte kan göra det jag borde göra just nu.

Passar därför på att utföra den uppgift som Melkers mamma utmanat mig att göra. Den är väldigt lik den förra utmaningen jag råkade ut för så praktisk och miljövänlig som jag är återvinner jag lite. Dock inser jag glatt att de flesta saker jag sett fram emot har hänt så jag tar en stund och njuter av minnena....
...
...

sådär ja, nu är jag redo att besvara uppgifterna.

4 av mina favoritprogram på TV:
1. Desperate Housewifes (jag följde det i princip plikttroget så länge vi hade femman)
2. Greys Anatomi (dito)
3. House (började se det när vi hade förlorat femman.)
4. Bygglov (nykomling här, surprise!)

4 saker jag gjorde igår:
1. Storhandlade
2. Vek tvätt
3. Tömde diskmaskinen
4. Gick igenom våra tre projekt med snickaren (dagens höjdpunkt som ni märker)

4 saker jag längtar till:
1. Att renoveringsprojekten är färdiga
2. Att Päppel börjar gå
3. Födelsedagsmiddag för min kompis Maria
4. Förlossningen

4 favoritrestauranger:
1. Teppanyakistället i Nanjing (finns det något lyxigare än en egen kock som står och lagar till obegränsat med underbar mat bara till oss? För dryga hundralappen per skalle!)
2. Matbaren (ny favorit)
3. Grill
4. Mamas och tapas (Shit, vad länge sedan jag var där!)

Åh, där återfick jag kontakten med systemet. Måste jobba och hinner tyvärr inte utmana någon... :)

Spekulerar

Det är ingen som har kommenterat att min bebisräknare tog ett extra hopp i måndags. För det bara måste ni ju ha noterat...??

Denna graviditet följer exakt samma mönster som de tidigare två. Jag fick ett nytt BF* tre dagar tidigare än det som BM** dragit till med. Vad hjälper det när ungarna kommer ännu senare än första beräkningen i allafall?

Äppel
BM: 29 november
UL***: 26 november
Ankomst: 3 december

Päppel
BM: 8 oktober
UL: 5 oktober
Ankomst: 10 oktober

Pirum
BM: 9 juli
UL: 6 juli
Ankomst: borde alltså klockrent kunna räknas ut till 9 juli. Det vet ju alla som fått fortsätta nummerserier på något test för att visa sin intelligens. Fast frågan är om den logiska följden gäller för barnafödande. Dessutom borde jag kanske lägga in en brasklapp för att båda förlossningarna har startat på femte dygnet.

/Kontrollfreaket


* Beräknad förlossning
** Barmorskan
*** Ultraljud

Dagens paradox

- Mamma, jag orkar inte vila.

Bortskämd av semesterbuffet

Denna konversation utspelade sig för några minuter sedan när barnen åt lunch.

Päppel: - Tack, tack.
Jag: - Vill du ha mer? Tyvärr är laxen slut. Det finns bara ris.
Äppel: - Jag vill inte ha mer. Jag är mätt.
Jag: - Vad bra. Då får Päppel det här.
Äppel: - Annars orkar inte jag efterrätt.

Jag tror inte att det har serverats efterrätt till lunch en onsdag i vårt hem. Någonsin.

Gårdagens middagskonversation

Jag: - Vad gjorde ni på jobbet idag, Äppel?
Äppel: - Vi lekte följa John.
Jag: - Jaha, följa John. Vem var John?
Äppel: - Det var Jonathan.
Jag: - Var ni många som följde efter?
Äppel: - Nej, bara en. Vad kallas den som går bakom?
Jag: - Den kallas nog inget särskilt.
Äppel: - Kanske Äppel.
Jag: - Ja, kanske.
Äppel: - Varför heter han John?

Tänk vad mycket min son skulle kunna om hans mamma hade haft vett på att ta reda på fakta och kunde ge lite fler svar.

Säg hej till publiken

Det var en mycket livlig och busig krabat där inne. Det var tydligen inte det lättaste att mäta de delar som skall mätas och det var nära att det inte blev några bilder eftersom busfröet alls inte ville posera för kameran.

Som tur var blev det några foton i sista stund efter mycket buffande på magen. Jag kan tänka mig en dialog som annars skulle ägt rum om några år:

- Mamma, varför finns det bilder på Äppel och Päppel i magen? Vi har inga bilder på mig.
- Öh, du bara vände dig bort när barnmorskan försökte föreviga dig.
- Det tror jag inte på. Ni brydde er inte om att ta bilder på mig eftersom jag är nummer tre.

Nej du, den bjuder jag inte på. Det skall bli lika. Jag skall börja med Päppels album vilken dag som helst nu så att det blir din tur sedan. Och jag ser verkligen fram emot att sy ett tredje lapp-överkast.

Det skall börjas i tid

Jag kanske redan har berättat att Äppel är en otroligt vetgirig och nyfiken kille. Det är väl alla barn på sätt och vis. Varför är helt klart ett slitet ord bland treåringar. Jag tror dock att den här lille killen är något alldeles i hästeväg. Han inte bara frågar om allt. Han memorerar det också.

Detta har lett till ett ganska rikt och speciellt ordförråd. Han pratade till exempel redan som två-och-ett-halvt-åring obehindrat om kålrabbi och andra grönsaker som jag lärde mig namnet på ungefär samtidigt som han. Det senaste halvåret har vi också förvånats över att ord som bergakung och kioskägare har kommit över hans läppar.

På bussen från flygplatsen till hotellet på Gran Canaria utspelade sig följande illusterande scen:

Äppel i lugn samtalston: - Mamma, titta vad många vindkraftverk.
Pojke i femårsåldern längre bak i bussen strax efter i exalterat skrikläge: - Titta, snurror!!!!

Den stora dagen

Hurra hurra! Imorgon skall vi få träffa Pirum! Eller åtminstone kika närmare på underverket.

Det är hur spännande som helst. Livets mirakel kan knappast bli mer påtagligt än när barnmorskan pekar ut de små delarna på det lilla livet. Och hela graviditeten blir så mycket verkligare. Kanske vet jag imorgon eftermiddag om det är en liten pojke eller flicka som väntar därinne.

Större än så här blir det inte. Och det känns minst lika häftigt trots att det är min tredje graviditet och mitt femte ultraljud.

Redan!?

Under lunchen blev jag lite irriterad på Äppel. För att Päppel geggade mat i håret. Det kanske låter orättvist, men se det var det inte. Han uppmuntrade och hejade nämligen på så att hon trodde att det var det bästa hon kunde göra med den lasagne hon egentligen skulle äta.

Efter en del tjat från min sida övergick den lätta irritationen i ett riktigt mammaryt där jag sade till Äppel på skarpen. Då svarade han blixtsnabbt:

- Jag kanske skall flytta härifrån.

Han måste ha förstått att det uttalandet i kombination med ledsna hundögon var ett utmärkt sätt att knäcka ett mammahjärta. Det kommer dröja många år innan jag kan höra den meningen utan att genast fjäska för att få honom att ändra sig. Minst trettio.

Plåster på såren

Det verkar faktiskt som att vi blir kompenserade för en missad halvdag i solen. Har jag läst försäkringsvillkoren rätt kommer vi att få 600 spänn per skalle. Eller rättare sagt 2400 spänn att festa upp för mig och maken.

Inte kan barnen få återbäring när de inte betalat något från början. Päppel skulle må då. Hennes resa tjänar vi nämligen 300 pix på.

Kung för en vecka

Det är någonting med barn och geografiskt avgränsade semesterområden. Jag minns det själv från varenda läger och semester jag var på som barn; hur jag liksom fick en känsla av total kontroll över det område jag vistades i. Blixtsnabbt lärde jag mig allt från rutinerna för frukost till priserna i områdets kiosk. Och snart kändes det som att jag dominerade hela stället.

Äppel är bara tre år, men han ägde Bahía Feliz. På gott och ont. Det är rätt skönt att ha en liten villig passopp som gärna springer och hämtar plastgafflar till vattenmelonbitarna eller fixar barnstol till lillasyster i restaurangen. Men han blev långt kaxigare och mer självgående än vad som passar sig för en treåring.

Vi har hört repliker som:

- Mamma, jag är kissnödig. Jag kan gå själv.
- Jag går och hämtar mina solglasögon från vårt rum. Jag hittar.
- Jag går bara till lekplatsen en stund.

Och jösses vad vi har sprungit efter en liten kille som bara gett sig iväg genom poolområdet i eget ärende utan tillstånd.

Fast ändå njuter jag. Han fick uppleva hur det är att totalt kontrollera ett semesterområde. Det är så det skall vara när man är barn.

Semesterstängt

Öppnar igen den 14 februari

Välkommen åter!

Taberas

Har ni tänkt på hur mycket man måste planera när man skall resa bort en vecka? Ta ut soporna och vattna blommorna.

Och äta upp allt som kan bli dåligt: mjölk och fil från kylen, glass från frysen, choklad från skafferiet...

Tidsgivare

Jag hade ställt in mig på att gå upp klockan fem! Jag hade nästan börjat se fram emot det. Så ringer de från Arlanda och säger att planet är fem timmar försenat.

Tack för lite sovtid, men hur skall jag kompenseras för uteblivna soltimmar?

Tidstjuvar

Jag tillhör inte dem som säger att allt tar mer tid när man har barn. Men packa: det tar sannerligen längre tid.

Inte bara behöver man vara ute i ännu mer god tid när man planerar. Det är liksom inte bara solkräms-beståndet som skall inventeras utan man skall säkerställa att barnen har skor och kläder i rätt storlek.

Dessutom tar det en vansinnig tid att packa. Mestadels för att barnen skall hjälpa till. Förr i tiden kunde jag ta fram en sak och bocka av den. Nu är ingenting verkligen på plats förrän väskan är förseglad.

- Äppel, var är din solhatt som jag hade lagt här?
- Den har jag lagt här nu.
- Suck, den skulle ligga i handbagaget.
- Passen! Var är de? Jag hade dem nyss!
- Dem har jag lagt i resväskan.
- Där kan de inte ligga... stopp, rör inte de där pengarna!

Packningsvånda

Hur varmt är 18 grader egentligen? Det är inte speciellt varmt att sitta i ett artongradigt hus. Det kräver tofflor och tjock tröja. Men om det är 18 grader i skuggan och solen gassar om man sticker ut näsan från parasollet. Är det varmt då?

Å ena sidan känns det illa om jag mest packar shorts till barnen och det slutar med att de får gå i ett enda par jeans och en fleece hela veckan. Å andra sidan är det ganska onödigt att släpa tre par byxor per person om man aldrig har dem på sig.

Fast kvällarna är väl säkert kyliga?

När ingen ser

Nu sover båda barnen så jag måste passa på.

Det skulle kunna handla om något trevligt som att äta choklad eller se en film. Eller om en överraskning till de små.

Men nej då, jag skall bara epilera benen. Det gjorde jag en gång när Äppel såg och insåg att jag inte kunde motivera det. Hur skulle jag kunna stå för att tjejer skall ta bort sitt kroppshår när män inte gör det? Vad sänder det för signaler till min son respektive dotter?

Så, det blir till att smyga i många år.

Reskassa

Jag har just slutfört några lyckade försäljningar på Tradera. Det blir ganska mycket jobb tycker jag: fota, lägga upp annonser, väga och förpacka, hantera kontakt med köpare och få iväg grejerna. Därför brukar det bli en räd i skåpen då och då och sedan ett litet uppehåll till nästa gång.

Lönsamt är det i allafall. Är det inte fascinerande hur allt tycks ha sin köpare? Vad sägs om ett par vita hängslebyxor i manchester med broderade blommor som har passerat minst två familjer utan att någon ens har behagat klippa av lapparna och låta plagget pryda någon liten sötnos? Nypris 129 kronor på Lindex en gång i tiden. Nu tydligen värt 46 kronor plus porto för en familj någonstans i Sverige. Trevligt att grejerna kommer till användning i dessa tider av lågkonjunktur och miljölarm.

Äppel hjälpte mig att förpacka. Som vanligt hade han tusen frågor. Jag besvarade dem en efter en och förklarade att vi skulle skicka grejerna till olika människor som hade köpt dem. Jag kom dock av mig när han frågade:

- Är det här en affär eller?

Det lät precis som något maken kunde ha sagt lite syrligt.

Nedräkning

Tre dagar kvar till avresa Gran Canaria!

Spänningen är olidlig. Kommer alla vara friska? Just nu hostas det friskt från alla håll och kanter, men ingen ligger utslagen.

Mycket klirr på det kalaset

Julstämningen har ännu inte helt gått ur vårt hus. Äppel går omkring och sjunger:

- Hej tomtegubbar, slå i glasen och lustiga varor.

Kicker

Äntligen!

De senaste fem dagarna eller så har jag känt små rörelser i magen.

It's alive.

I en klass för sig

Jag känner mig som fjorton igen! Eller nej, det gör jag inte. Men jag minns plötsligt känslan som om det vore igår.

Curtis Sittenfeld beskriver spelet med de populära, de töntiga och de osynliga otroligt träffande i boken I en klass för sig. Det är så tragiskt att jag bara kan glädja mig över att den tiden för länge sedan är förbi.

Läs.

Bra fråga

Jag var borta från sjukhemmet och kom hem en stund efter elva igår kväll. När jag tassade upp för trappan för att gå och lägga mig hörde jag Äppel gny inifrån barnrummet:

- Buhu. Snyft, snyft. Jag kommer aldrig att bli frisk. Varför blir jag aldrig frisk?

Strax därefter urartade det med en hostattack som gjorde att han kräktes i sängen och jag undrar samma sak.