Rapport från en 35-årsdag

Igår började jag dagen med att sjunga för mig själv tills Päppel och Pirum, som sov här, vaknade. När de hade kvicknat till undrade Pirum om jag inte skulle öppna mina paket.
- Vilka paket? undrade jag.
- Ska du inte ta fram dina paket? insisterade hon.

Senare på förmiddagen var jag med Äppel på hans upprop i första klass. Fröken avslöjade att ett av barnen fyllde år, men att de hade kommit överens om att fira honom dagen efter. Hon tyckte dock att hon skulle nämna det eftersom hon sedan berättade en anekdot om att hennes syster började skolan för 51 år sedan och var så besviken över att hennes mamma inte kunde följa med på uppropet på grund av att hon ägnade sig åt att föda just denna fröken. Det kändes smått absurt att stå i ett rum fullt med folk och sjunga födelsedagssången för någon annan på min egen födelsedag. Ännu märkligare blev det när jag fick höra att även ett småsyskon i rummet firade födelsedag. Hur är det möjligt att fyra personer som fyller år på samma dag hamnar i samma rum just den dagen?


Efter uppropet var barnen och jag och åt lunch tillsammans med några av de andra förstaklassfamiljerna. Därefter tog vi en sväng till strand och lekplats. Där berättade Päppel om större delen av familjens förehavanden och födelsedagsfiranden för en okänd man. Pirum berättade bara att hon var för liten för att gå på simskola, men tillräckligt stor för att äta godis.

Himmelsdalen

Ikväll ska jag på bokcirkel. Det påminner mig om att jag inte har recenserat några böcker här på evigheter. Jag ska försöka komma ikapp på den fronten. Om inte annat så för min egen skull. Det är kul att komma ihåg vad jag har läst och det jag inte har i huvudet får jag ha i bloggen.

Till den här gången har vi läst Himmelsdalen av Marie Hermansson. Det är en spännande och tvistad historia om Daniel som blir inbjuden att besöka sin tvillingbror Max på vad han tror är ett hem för att vila upp sig från utbrändhet. Väl där blir han övertalad att byta plats med sin bror som behöver komma iväg för att fixa pengar till lyxklinikens nota. Det visar sig snart att Daniel har blivit lurad. Max kommer inte tillbaka och Himmelsdalen är knappast den paradisiska plats som han trott. Han inser att han befinner sig i ett fängelse för svårt sjuka människor.

Boken tar flera vändningar. En del oväntade och raffinerade, andra mer väntade och förutsägbara och utan att avslöja slutet måste jag säga att jag hade hoppats på en mörkare upplösning. Även om in intrigen från början är spännande blir historien för banal, vilket även språket bidrar till.

Jag kan inte rekommendera boken till den som vill ha en storartad läsupplevelse, men däremot till den som vill ha lite spänning i hängmattan eller förströelse under höstens mörka soffkvällar.

Försöka duger II

- Jag fyller ju år på torsdag. Mest önskar jag mig snälla barn, men jag skulle också gärna vilja ha det lite fint här hemma på min födelsedag. Ni kanske kan plocka undan lite i ert rum sedan?
- Vi ska försöka, men vi får se om vi hinner. Nu ska vi leka, förklarar Päppel.

Försöka duger I

- Jag fyller ju år på torsdag. Mest av allt önskar jag mig snälla barn. Du, Äppel kan försöka sluta rycka och dra och slå i allting så att inga fler saker går sönder. Du, Päppel måste börja lyssna. Nu säger du hela tiden okej när jag till exempel ber dig sluta skrika eller leka vid matbordet, men sedan fortsätter du i alla fall. Du, Pirum kan äta din mat utan att jag behöver tjata.
- Men jag är ju så liten! svarar Pirum blixtsnabbt.

Tillbaka till verkligheten

Barnen har varit friska som nötkärnor hela sommaren. Efter knappt två veckor på förskolan är Äppel och Pirum jätteförkylda. Hur är det möjligt? De är i princip ute hela dagarna och går bara in för lunch och vila och då har de varit helt ensamma i gruppen.

Imorgon blir det alltså höstens första vab. Jag känner viss aversion mot att skriva höst, men är det vab så är det nog tusan höst.

Värdefulla stripor

I torsdags tog jag Pirum till frisören för att klippa av de tunna testar till page som konstant hänger i ansiktet och allt som oftast hamnar i maten. Det var tydligen ett mycket uppseendeväckande beslut.

När jag innan berättade om planerna för en kompis tyckte hon att det var lite väl drastiskt och till och med frisören undrade om vi inte bara skulle klippa upp håret så att det blev lite mer volym. Jag var dock bestämd. Att klippa upp håret skulle vare sig lösa problemet med hår i ansiktet eller med att försöka reda ut sovtovorna i nacken.

Både Pirum och jag var mycket nöjda efter klippningen. Hon är ännu finare när man ser hennes söta ansikte ordentligt. När jag lade upp en bild på facebook fick jag dock en fråga om varför hon fått denna frilla.

Varför inte? Vad är det som är så provocerande med en flicka med kort hår? Sitter hela könsidentiteten i håret? Hon är tre år. Vill hon ha långt hår när hon blir äldre får hon givetvis det. Just nu bryr hon sig dock inte nämnvärt om vare sig hår eller kön.

Oss sportfånar emellan

- Sverige vann handbollen igår, berättade Äppel.
- Jaså? Såg du på det? undrade jag.
- Ja.
- Vilka spelade de mot då?
- Jag tror att det var det där landet som låter ungefär som djungeln.

Två sätt att se på saken

- Vad högt golv det är här! utbrast Päppel när hon kom in i min farmor och farfars gamla stuga.
- Tycker du? sade jag lite frågande.
- Ja, jag når nästan upp till taket.

Två i en smäll?

Igår var Päppel och Pirum nere vid vägen och vinkade av gäster. På vägen upp skrek Pirum plötsligt som en stucken gris och några sekunder senare skrek Päppel lika högt när hon passerade samma ställe i trappan. När jag mötte upp dem kunde jag konstatera att de hade varsitt getingstick.

Idag har Päppel varit räddare än någonsin för flygfän. En geting som surrade i närheten vid middagstid gav upphov till ett våldsamt spekulerande.
- Jag tror att den kommer från samma bo nere i trappan, sade hon.
- Det är nog mamman eller pappan. Eller storasyster. Den ser ut som en tjej, tyckte hon.
- De bor många i ett bo. Det är inte bara en familj, upplyste jag.
- Nej, jag vet. Det är kusiner. Och kompisar och allt möjligt.

Skogens guld

Jag är värdelös på att hitta kantarellerer, men inte ens jag kan missa dem när de kan skådas direkt från vardagsrumsfönstret.

Objuden gäst

Jag trodde att någon av gästerna skojade med mig när det plötsligt saknades två kycklingfiléer på grillen. Så visade det sig att de hade sett en fiskmås passera precis över altanen och den ena biten återfanns ett par meter bort.

Jag får be Äppel bygga en fågelskrämma att ställa vid grillen.

En regnig dag i Sverige

Alla klagar på vädret, men jag måste faktiskt berätta att i min lilla del av landet har det varit fler dagar med grillning och shorts än med regn. Så här såg det till exempel ut igår trots att SMHI lovade mulet och skurar.

En blandning av sött och salt

Igår började jag dagen med att klicka hem en skir sidenkjol på rea och drog sedan på mig blåbyxorna och snickrade på trädkojan.

Livet bjuder friskt vissa dagar.

Vad nu?

Kan det regna här?

Det tar sig

Jag kan fortfarande inte sova en hel natt. Den mentala och fysiska stress jag har upplevt den senaste månaden är helt klart den värsta jag har upplevt i mitt liv. Jag har gått som på autopilot och har jag någon gång tillåtit mig att tänka en tanke fullt ut har tårarna börjat rinna. Det har varit så tungt och jag vill ju inte ens flytta!

Nu är alla saker transporterade från gamla huset till nya, kök och sovrum är uppackade och huset beboligt även om det står travar med kartonger i vardagsrummet. Dessutom har jag finaste vännerna som har åkt femtio mil för att finnas här och hjälpa till. Gamla huset är städat och om ett par timmar är det dags att lämna nycklarna.

Sedan hoppas jag kunna lägga mig en stund i solstolen och njuta av hur vackert det är här.

Delikat kartong

Jag letade tre varv efter kartong nummer 46 och började få smått panik. Nu har jag till slut hittat den och slipper gå med rumpan bar.

Tappat tempot

Hmmmm... det är visst fem dagar sedan jag skrev att jag främst hade kök, kläder och badrum kvar. Hur kommer det sig att de fortfarande är opackade?

Nog för att jag har firat lite midsommar, men jag har faktiskt packat en hel del också. Kan jag ha underskattat det lilla jobbet med hallen, uthusen och lite annat småplock?

Nymodigheter

Ni kan inte tro vilka moderna grejer det finns nuförtiden. Jag beställde något som kallas mobilt bredband och fick hem en liten magisk sticka. Jag satte den i datorn och behövde inte göra någon installation eller pyssla med inställningar alls. Den till och med öppnade webbläsaren åt mig.

/Sist med det senaste

Långresa

Midsommar firar vi i Jakobsberg. Det blir övernattning och när vi ändå är i krokarna tänker vi besöka vänner med nytt radhus på midsommardagen.

Det gäller att passa på när vi har tagit oss ända till andra sidan stan.

Heltidsjobb

Vattenfall säger att det är Boo energis elnät. Boo energi säger att det är Vattenfalls.

Banken hänvisar till mäklaren för lagfarten. Mäklaren hänvisar till banken.

Som om jag inte har annat att lägga min tid och energi på. Jag tror jag har kommit på en affärsidé. Det finns nog utrymme för en flyttkoordinator.

Statusuppdatering

Vad pågår? frågar ni.

Jo, tack. Värsta smärtan är borta, men foten är fortfarande så gott som förlamad.

Jag hinner dock inte oroa mig för det; jag fokuserar på att leverera en massa på jobbet innan den 28 juni och på att ha hela mitt bohag packat innan flyttfirman anländer den 29 juni.

Det är lite stressigt, kan man säga. Jag tror att jag har ganska mycket kvar att packa ned, men känner att jag har gjort de jobbigaste delarna: källaren, bokhyllorna och alla barnens prylar. Där behövdes mycket struktur, rensande och sorterande. Det krävs en del tankeverksamhet att packa lådor som blir något så när logiska att packa upp utan att de för den delen blir för tunga.

Nu har jag främst kök, kläder och badrum kvar. Det borde väl vara enklare att bara slänga ner?

Dagens tips

Om du är hemma mer än barnens andra förälder under deras första år och ni sparar på dagarna för att kunna ta ut dem när de blir lite större så se till att reglera antalet dagar emellan er då och då.

Du vet aldrig om du bryter från din partner i framtiden och då kan du stå utan dagar.

Det var bara det jag ville säga.

Vem vet när solen tittar fram igen?

Att släppa allt så fort solen tittar fram, smyga alldeles för tidigt från jobbet, strunta i tvätt och städning, dra igång grillen, dricka rosévin, sitta med ansiktet vänt mot solen och bara vägra att vara inomhus; är det inte väldigt svenskt?

Traditioner

En del förknippar avslutningstiden med jordgubbstårta och syrener.

Jag associerar den med kryckor.

Kontraster

För en vecka sedan var barnen och jag på Astrid Lindgrens värld. Det var högsommarvärme, glass, dammiga grusvägar, får och total lycka.

Nu spöregnar det, barnen är hos sin pappa i sex dygn och mitt diskbråck har återvänt med full kraft. Så mycket värre kan jag inte föreställa mig tillvaron.

Det är väl den här galna  bergochdalbanan som är livet, får man tänka.

I grevens tid

Jag var på fotvård i veckan. Så nu behöver jag inte svettas i converse längre.

Stora frågor

- Mamma, kommer Äppel dö före mig? undrar Päppel.
- Det kan man inte veta, svarar jag lite tveksamt osäker på vilket svar som är minst hemskt. Ni ska ju bli gamla först båda två.
- Men kommer Äppel bli vuxen först?
- Ja, det blir han.
- Då har vi två pappor.

Bristande självinsikt II

Äppel tjatar om att han vill sy och behöver tyg.
- Jag har inte så mycket tyger, suckar jag.
- Vad är det du ska sy egentligen?
- En kjol till dig.
- Eeeeeeh, jag är inte säker på att jag vill ha en kjol.
- Vad vill du ha då? Jag kan sy vad du vill.

Bristande självinsikt I

I fredags var jag med sexårsgruppen på studiebesök på flöjtfabriken i Järna. Det var fascinerande att se tillverkningens alla steg och häftigt att det fanns en maskin för varje moment. Processen var alltså både tidskrävande och komplex.

Ändå hann vi inte ens hem förrän Äppel deklarerade att han skulle bygga sin egen flöjtfabrik samma eftermiddag. Han tyckte nog inte att det kunde vara särskilt svårt och konstaterade att det skulle underlätta i framtiden när skolan inte behövde köpa flöjter från Järna utan kunde få dem direkt från honom.

Fler nattliga samtal

Pirum, i sin tur, fick riktigt spel mitt i natten och ropade:
- Jag vill itta på en olen!

Jag försökte hysha och lugna, men hon gav sig inte förrän jag lovade att hon skulle få sitta på den stolen. Litegrann oroade jag mig för vad hon skulle hålla mig ansvarig för idag, men det hela tycks vara glömt.

Tålamodsprövande

- Den här blir bara mindre och mindre, deklarerade Päppel inatt.
- Vilken? undrade jag yrvaket. Madrassen?
- Ja. Den krymper hela tiden. Jag är så trött på den!

Pippi och jag

- Mamma, vaffö haj du pjickaj? undrar Pirum och stirrar på mitt ansikte.
- Har jag? Äppel, är jag prickig?
- Ja, ganska.
- Men vadå? Typ rödprickig? Eller är det mat?
- Nej, sådana där... fräknar.

Hur ska jag någonsin vänja mig?

Jag sitter och lyssnar till en kör av tunga regelbundna andetag.

Hur mycket jag än försöker kan jag inte låta bli att tänka på att imorgon är det alldeles tyst igen.

En bil är en bil är en bil

Egentligen borde jag vara ute och ratta det här monstret. Eller åtminstone sitta och plugga in alla finesser med hjälp av instruktionsboken.

Jag kan verkligen inte uppbåda något intresse.

Nostalgi

Igår provkörde jag en dyr, fin bil. Med två av mina högstadiekompisar! Det kändes smått surrealistiskt.

Den ena träffar jag sporadiskt då han bor här i stan och eftersom han råkar vara ganska duktig på bilar bad jag honom om hjälp. Den andra var tillfälligt på besök och hamnade snudd på slumpmässigt i vår provkörning. Att hon dessutom var fnittrig efter lite alkoholintag gjorde bara saken än mer tokig.

Vi kastades tjugo år tillbaka i tiden och fnittrade och gastade högljutt. Det kändes i sanning mer som att vi hade fått låna en förälders bil och skulle på någon fest i en sommarstad än som att jag skulle köpa dyrgripen till mig och mina tre barn.

Ett möte mellan två helt olika epoker i livet. Det var så roligt att jag kommer leva på det länge. Kanske kan jag hålla kvar känslan genom att köpa bilen?

Göra sig lustig

Vid middagsbordet såg Pirum plötsligt pillemarisk ut.

- Igåj på dagis jåkade jag kalla Joanna föj bajskovv, sade hon.
Äppel började skratta och Päppel såg så där förstående och eftertänksam ut som bara hon kan.
- Hon råkade bara. Det var inte meningen. Då gör det ju inget. Eller hur? analyserade hon.
- Blev Johanna arg? undrade Äppel.
- Nej, svarade Pirum glatt.
- Hon sa baja: så fåj man inte säga, tillade hon med barsk röst och viftande pekfinger.

Äppel skrattade vidare och jag konstaterade att lilla Pirum håller på att ta en ordentlig plats i syskonskaran. Hon vet vad man ska säga och kan de sociala reglerna. Själva historien tror jag är ett rent påhitt, men det visar bara på hennes utvecklade konversationsförmåga.

Jag fick ett e-brev

Bästa kund,

Vi har tagit emot ert meddelande, dessvärre kan vi ej behandla det, e-mail adressen ni lämnat är felaktig.

Vi rekomenderar dig att på in på www.philips.se, och välja produktgrupp. Via "kontakt" (uppe till vänster) kan du skicka  din fråga till Philips.

Bästa hälsningar,
Philips Kundtjänst

Fylla på

Så här i efterhand känns det som att husköpet var den lätta delen. Nu måste jag skaffa bil, dammsugare och en hel massa andra grejer som kräver stora marknadsundersökningar och analyser.

Framförallt bilköpet ger mig hjärtklappning.

Hemlängtan

Det känns lättare nu. Jag kan tänka på att lämna mitt hem utan att få ett tryck över bröstet. Jag börjar faktiskt längta efter flytten i början av semestern.

Det ska bli härligt att få börja om med barnen på en plats som bara är vår. Vi ska bygga en trädkoja i sommar, hitta den bästa badplatsen i vår sjö och cykla på dammiga vägar som kommer vara en del av vårt nya liv. Vi ska skapa egna vanor och nya traditioner. Vi ska utforska skogen runt vårt hus och hitta svamp och bär och favoritutflyktsställen.

Jag ser fram emot att skapa minnen som mina barn ska bära med sig hela livet.

Vi borde kanske jobba på faunan

Päppel: - Mamma, kan vi leka gissa djuret?
Jag: - Okej. Jag börjar. Det här djuret är vaket på natten och äter gärna möss.
Päppel: - En räv.
Jag: - Nej.
Äppel: - En fågel.
Jag: - Nja. Nästan.
Pirum: - Nu jag säga!
Jag: - Ja, säg du.
Pirum: - En äs.
Jag: - Nej.
Äppel: - En katt.
Jag: - Nej.
Päppel: - En hund.
Jag: - Öh, nej.
Pirum: - En äs.
Jag: - Nej. Det är inte en häst.
Päppel: - En varg.
Jag: - Nej. Det säger hohoho.
Pirum: - En äs.
Jag: - Nej.
Äppel: - En uggla.
Jag: - Ja!!!
Pirum: - Nu jag säga. Det häj jujet ha fyja ben. Lång hals.
Äppel: - En giraff.
Pirum: - Nej.
Äppel: - En häst?
Pirum: - Nej. Säg en gubbe.
Äppel: - En gubbe?
Pirum: - Ja!

Könsbyte

Pirum håller sig plötsligt för snippan när hon kissar, vilket verkar lite opraktiskt.

- Du kan inte hålla där när du kissar. Då får du kiss på handen, säger jag.
- Ugo och Abian gö de, invänder hon.
- Jo, men de har ju snopp.
- Vaffö?
- De är pojkar.
- Jag ä ojke. Jag ska få en opp jag fyllej åj.
- Jaså. Av vem?
- Fammo.

Det våras

Jag har köpt ett fint hus i skogen och vårt nuvarande hem genererade mer pengar än vi vågade hoppas. Jag flyttar lagom till semestern och ser redan fram emot att kliva ut genom dubbeldörrarna till den soliga altanen en tidig julimorgon.

Igår hittade vi blåsippor på tomten och barnen sprang traditionsenligt barfota runt förskolan. Det är två vårtecken som knappast kan ignoreras.

Jag är så glad att det är fredag. I helgen ska jag vara ute i solen och bjuda mina barn på vårens första glass!

Mina nerver

Det budas friskt på vårt hus idag. Samtidigt har jag själv kastat mig in i en budgivning.

Jag är lika nervös varje gång telefonen plingar till. Har jag just gått plus eller måste jag hosta upp mer pengar?

Hemmablind

Det är inte ofta jag tänker på att vi har lysrör i taket. Både i köket och badrummet. Hur mysigt är det egentligen?

Hus och fru med renoveringsbehov

Ni kan nu hitta mitt hem på Hemnet. Sök på "ägare ingår".

Omfördelad

Jag har ju åkt skidor två gånger den senaste veckan. Vid båda tillfällena har jag liksom tappat balansen och satt mig på rumpan ett par gånger. Så har det inte varit tidigare.

Först tänkte jag att det var något med föret; väldigt halt och glatt på något sätt. Sedan insåg jag att jag nog har blivit mer baktung.

Så nu brottas jag med frågan om jag har blivit lättare kring magen eller tyngre kring baken.

Inte helt genomtänkt

Jag tänkte åka skidor imorgon bitti. Då är det positivt att det kommer lite mer snö just nu. Jag håller tummarna för att någon entusiast är ännu tidigare än jag och spårar.

Jag får nog också hålla tummarna för att det inte snöar allt för mycket. Då kanske jag inte hittar mina skidor som jag lade på marken bakom förskolan.

Hur gick det här till?

Notera antalet inlägg de senaste dagarna. Det verkar nästan som att jag har börjat blogga igen. Kanske vänder det redan?

Pengar som pengar

- Vi har fått en faktura på två miljoner kronor, säger projektadministratören till projektledaren.
- Vet du vad det är?
- Neäh, svarar han.
- Det där hör nog till förstudien. Vi skickar den till IT-staben.

Jag kan inte låta bli att undra om de inte bara kan betala ut ett par mille till mig också när de ändå är igång. Det skulle vara en bra grundplåt.

Långt paket som är svårt att gömma

Igår körde jag säsongens första skidmil. Som vanligt är jag helbiten och undrar varför jag inte har kämpat mer för att komma ut tidigare.

Nu ska jag pressa ut så mycket skidtid jag bara kan. Jag tror att jag ska kunna trolla in ett pass onsdag förmiddag. Problemet är bara att jag blev tvungen att ta skidorna via kontoret, så nu sitter jag här och väntar på att kollegorna ska droppa in med oroliga blickar.

På rätt kurs

Det har varit en fantastisk helg! Den inleddes med kalas hos barnens kusin på fredag kväll. Barnen blev hämtade på förskolan och själv behövde jag bara ta mig själv från jobbet till min syster.

Lördag morgon åkte Äppel till hockeyn. Tjejerna och jag for på suzukiträff. Päppel ska börja spela cello och jag får också vara med.

Sedan kom finaste vännerna och besökte mig i lilla stugan där jag bor ensam. Efter promenad och middag sov de kvar och stannade på frukost. Sedan blev det utflykt med husspaning och skidåkning. Därefter hade jag gjort mig förtjänt av en semla från det lokala kondiset.

Nu sitter jag nöjd i min stuga och känner att jag klarar mig bra, trots allt. Imorgon hämtar jag barnen och kramar dem lite extra.

Utvärdering

Jag är på utflykt för att testa väsentligheter i ett område som jag kanske skulle kunna tänka mig att bo i. Hur funkar det att ta sig dit med buss? Hur långt är det till närmsta badplats? Kan man ta skidorna över axeln och gå till spåret?

Det gäller att börja med de viktigaste frågorna.

Baglady

Mina kollegor har frågat om jag tänker flytta in på kontoret. Den här veckan har jag, förutom de väskor med kläder och prylar som jag numera släpar hit och dit, haft med mig en cello och två rejäla kassar med böcker.

Deras oro är inte helt obefogad eftersom jag snart riskerar att stå utan bostad, men just för tillfället har allt flyttats vidare.

Imorse kände jag ändå att det var säkrast att ställa ifrån mig barnvagnen och kassen med systersonens födelsedagspaket i kapprummet för att slippa höjda ögonbryn.

Uppåttjack

En och en halv timme lunch med kär vän.

Livet går vidare.

Det gör ont

Ni kanske undrar vad jag gör? För tillfället vabbar jag en del. Alla barnen har varit hemma ett tag med hosta och förkylning. Idag kom i alla fall de två äldsta iväg på barnkalas, men Pirum har lite ont i öronen och får stanna hemma imorgon också.

När barnen var borta passade vi på att träffa två olika mäklare för att diskutera försäljning av huset. Det känns helt overkligt. Jag som varit så lycklig över glaspartiet, de nya lyktstolparna, att gårdsplanen börjar bli fin och att vi har en så otroligt bra tvättstuga. Jag har verkligen svårt att förstå hur människor kan köpa hus, renovera och sälja. Själv älskar jag allt det som vi har åstadkommit både med och utan hantverkare.

Jag älskar det här huset. Och det här området. Vi har eliminerat en del av nackdelarna och till och med hittat en fläck med lite kvällssol. Det är här mina barn är födda och här de har sina traditioner. Jag grät när jag plockade undan julpyntet för sista gången och tänkte på hur glad Äppel hade varit när vi tog fram det och hur noggrann han var att placera varje sak där den brukade stå.

Jag vet att jag kommer att bli lycklig var som helst så länge jag har barnen med mig. Jag vet att vi kommer skapa nya traditioner och få ett ännu bättre liv. Just nu är det bara så svårt att föreställa sig.

Huvudet på spiken

Lilla Päppel beskriver sina känslor så att mammas hjärta blöder.

- Helst vill jag att både pappa och du ska bo här hela tiden. Men det går ju inte.
- Nej, svarar jag. Det skulle nog inte bli så bra. Vi skulle nog bara bråka.
- Vuxna bråkar inte, invänder hon.
- Jodå. Det kan de göra, erkänner jag.
- Vadå? Vuxna bebisar då eller?

Drömmar

Ett litet hus vid havet. Gammaldags, men i gott skick. Med goda kommunikationer runt knuten. Ett stenkast från huvudstaden och inte särskilt dyrt.

Ska det vara så svårt att hitta?

Mitt veckoslut i klockslag (urval)

Fredag
05:42 Jag styr mot Trysil i en Renault Clio packad med en resväska, tre pulkor, tre hjälmar, tre stjärtlappar, två par skidor, två par stavar, tre skitiga overaller, en massa mat och tre barn.
06:08 Pirum kräks.
06:56 Pirum kräks.
07:38 Pirum kräks.
08:48 Pirum somnar.
10:46 Pirum vaknar.
10:47 Pirum får ett äpple.
10:48 Pirum kräks.
11:01 Jag bestämmer mig för att inte stanna för lunch på grund av Pirums hysteriska åksjuka.
11:16 Pirum kräks.
11:36 Pirum kräks. Eller spottar som Päppel säger. Inte mycket att få upp där.
11:44 Jag konstaterar att vi har en mycket god stämning i bilen och att resan går galant, trots att jag också kan se det ironiska i min positiva tanke.
12:39 Framme vid destination.
13:22 Enkel lunch intas.
14:05 Ut för snölek.
17:10 Värdfamiljen tas emot med middag.
18:12 Pirum kräks.
18:13 Jag börjar misstänka att det inte handlar om åksjuka.

Lördag
10:02 Vi beger oss ut för härlig snölek. Alla är glada och friska.
12:45 Vi äter lunch.
13:07 Jag tvingar en lite medtagen Pirum att sova middag.
14:48 Dags för dagens andra utepass.
17:30 Tacomiddag.
18:40 Jag kräks.
18:55 Päppel kräks.
19:25 Päppel somnar i soffan.
20:20 Jag går och lägger mig med alla barnen.
20:52 Vi vaknar av att Päppel kräks i sängen.
20:53 Jag kräks i en hink.
21:05 Vi somnar om.
21:10 Vi vaknar av att Äppel kräks i sängen.
21:32 Vi somnar om.
21:57 Vi vaknar av att Äppel kräks i sängen.
22:40 Vi somnar om.
23:10 Vi vaknar av att Äppel hulkar och jag hinner få fram hinken.
23:49 Vi vaknar av att Äppel hulkar och jag hinner få fram hinken.

Söndag
10:20 Mina pigga barn går ut och åker pulka med värdfamiljen. Själv sover jag ett par timmar.
14:35 Lite utelek innan vi vinkar farväl av våra hjältar som har tvättat och sanerat halva natten och underhållit barnen hela dagen.
18:50 Jag och barnen somnar för natten.
06:20 Vi sätter oss i bilen för hemfärd.
13:30 Vi anländer destination hemma. Jag konstaterar att jag har tre underbara barn som hållit humöret uppe hela resan och att vi har haft en härlig roadtrip.

Sammanfattning
En härlig vinterhelg och två mycket smidiga bilresor om man bortser från några smärre incidenter.

Så går ett år ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

2011 var ett tungt år. Jag fick en tankeställare kring min reumatiska sjukdom; en lungsjukdom som jag inte har funderat så mycket över eftersom den hållits i schack med mediciner. Under förra året försökte läkaren att fasa ut de mediciner jag ätit länge. Det blev ett försök som gjorde det tydligt att sjukdomen bara låg och väntade på att få en ny chans att härja fritt. Jag fick nya mediciner som knäckte min lever och sedan i maj äter jag ytterligare en sort som begränsar mitt liv och som vi ännu inte vet om den verkligen hjälper.

I början av juni rasade min kropp ännu litegrann. Jag fick helt oväntat två diskbråck. Det blev en ovisshet och en lång sommar där jag kände mig än mer begränsad av min kropp. Jag har inte längre ont och jag har förlikat med att jag inte har full rörlighet och känsel i vänster fot. Samtidigt är jag lite rädd för vad som händer härnäst.

I augusti bestämde maken och jag oss för att separera. Det gemensamma livet har varit jobbigt länge. Beslutet var lite av en lättnad, men ändå blev själva verkställandet såklart fruktansvärt jobbigt. Sedan slutet av oktober turas vi om att bo i vår gemensamma villa med barnen. Jag är alltigenom lycklig när jag är där medan de dagar jag är ensam i en hyrd stuga känns som att jag gör våld på mig själv. Jag har aldrig haft någon önskan om mer egentid. Att ha barnen omkring mig är självklart och nödvändigt för mig.

Jag ser att ni är många som troget tittar in här trots att jag har blivit så dålig på att skriva. Jag är verkligen glad för det, men känner att det är svårt att hitta de där ögonblicken av glädje som jag vill förmedla. De senaste veckorna har jag tänkt mycket på det symboliska i att det är nytt år nu. Dessvärre vet jag att det är en lång väg kvar innan kurvan pekar uppåt. 2012 kommer inte att bli mitt lyckligaste år som helhet, men det kommer säkert sluta långt mycket bättre än det börjar.

Nu vet ni i iallafall hur det ligger till. Kanske kan den vetskapen göra att jag kan skriva lite friare utan att känna mig pressad att prestera enbart roliga inlägg.

Kompensation

Jag hittade en riktig mördarbacke. Brant och obehagligt lång.

Jag sprang upp för den sex gånger innan jag tillät mig en normal joggingtur.

Tur jag inte satte upp några nyårslöften

Idag har jag ätit säsongens första semla.

Ja ja, alldeles för tidigt. Jag vet. Jag hann i alla fall slänga ut julgranen.

Ut i verkligheten

På väg in mot city igen. Med tanke på att föregående Stockholmsnatt var den lugnaste i mannaminne har nog alla laddat för nyårsnatten. Det kommer bli åka av.
Själv är jag helt enkelt på studiebesök. Det ingår i mitt jobb även om jag själv har valt tillfälle.

Årets lugnaste fredagsnatt

Ni kanske undrar vad jag pysslar med nuförtiden. I skrivande stund är jag på väg hem från en natt på stan.
Jag kan inte minnas när jag senast var ute hela natten. Frågan är om jag någonsin varit det.
Det var dock inte så spännande som det låter. Jag har hängt i en polisbil. Det låter i sin tur definitivt mer spännande än det var.
Strax blir det sängen och en dags sömn. Därmed är det absolut slut på spänning.

God jul

Rent hus

Igår var vi hemma och förberedde det sista inför julresan. Vi pysslade presenter och barnen kom in i ett riktigt flyt av generositet. Päppel konstaterade till exempel att hon hade så många halsband att hon kunde ge bort några.

Tyvärr hann vi inte slå in paket hela dagen. Annars hade det kunnat bli riktigt tomt och luftigt i hyllorna.

Jag funderar på om Ernst är waldorfbarn

I torsdags var det julavslutning och barnen kom hem med de mest fantastiska saker från förskolan. Framför allt Äppel som har sexårsverksamhet hade gjort så mycket vackert: smällkaramell, en liten mandarin med nejlikor, vackra björkljusstakar, fina julkort, en liten ask med pepparkakor och ett par citrusfrukter som han hade cicelerat.

Japp, det var det ordet han själv använde. Själv har jag varken cicelerat eller nyttjat ordet i hela mitt liv. Inte blev jag så förvånad när Ernst ägnade sig åt cicelering i sitt julprogram idag.

Gott nog

Lycka är att ha tre underbara barn att hämta på förskolan och att de har en fin vän som vill följa med dem hem.

All motion är nyttig

Jag har träningsvärk i käkarna. Det är mycket kola i den där korgen.

Insiktsfullt

Päppel har filat på en önskelista till tomten:

- Gungställning till dockorna
- Studsmatta till dockorna
- Russin till dockorna
- Godis till dockorna

Till slut kände jag mig tvungen att fråga om hon inte ville ha något till sig själv.
- Nej, jag behöver ingenting. Jag har redan så mycket leksaker, svarade hon då.

Jag kanske kan köpa lite regnskog eller något skolpaket till ett barn i Afrika?

Förebyggande

Jag går och kör ett spinningpass nu så att jag efter lunch kan hugga in på den gigantiska godiskorgen som någon har placerat precis bredvid min plats.

Not my cup of tea

- Päppel, ikväll är det bara du, jag och Pirum hemma. Vad tycker du att vi ska äta till middag?
- Pasta och fiskbullar.
- Hmmm. Det tycker inte jag är så gott.
- Du kan äta något annat till pastan.

Bra idé. I frysen finns en portion av något döpt till "pastasås med kalkon. Mums."

Alla nöjda. Alla glada.

Det gäller att prioritera

Nu julfest!

Jag har planerat klädseln noga. Det är bara att ta av koftan, byta dojor och hänga på lite pärlor så är jag riktigt partyredo.

Imorse passade jag på att byta till en festligare väska också. Den stora nackdelen med det var att jag kom till jobbet utan inpasseringskort och kort till datorn.

Det hade varit värre om jag glömt festskorna.

Äta upp sig

Inte alls dumt att gå på julbord så här tjugo dar före dan. Då hinner man nog precis bli lagom hungrig igen till jul.

Men väldigt roligt var det i alla fall

När vi gick hem från förskolan frågade jag Äppel om han hade lust att kolla om julkalendern på teve verkade bra i år.

- Ja, jag vill se Tjuvarnas jul! utbrast han.
- Hur vet du att den heter det?
Dum fråga av mig. Svaret kom föga förvånande:
- Oliver har sagt det. Han såg den imorse. Den går två gånger varje dag. På morgonen och på kvällen.
- Ja, just det.
- Ska jag berätta vad de gjorde?
- Nej, det blir ju inte kul att se den då.
- Men bara en sak, flinade Äppel.
- Okej.
- En trodde hans dammvippa var en hund. Så han höll på så här och kramades med den.
Här skrattade Äppel högt. Jag fick för mig att slänga in en kontrollfråga:
- Vad är en dammvippa?
- Jag vet inte.

Undrar om jag får någon lön nästa månad

Jag råkade slänga en blick på mitt tjänstekort. Det var giltigt till mitten av november. Ingen har sagt något. Jag kan fortfarande logga in i alla system och det fungerar i dörrarna.

Hur ska jag tolka detta? Behöver jag inte gå till jobbet längre?

Julklappstips

Bagagetaggar av skinn från 2 300 kronor.

Kan man försäkra dem?

Sovmorgon

Varannan söndag har jag möjlighet att sova länge, men väljer att gå upp 7.30 för att gå på spinning.

Imorse anade jag dock oråd redan när jag vaknade. Det var så ljust. Klockan var nästan nio och vid närmare koll hade jag ställt alarmet på 7.30... på onsdag.

Jag bestämde mig för att dra mig. Läste en stund, men somnade snart om och vaknade framåt elva. Undrar vilket år det hände senast.

Vi kanske skulle ha en tävling

Jag stod och pratade med en kollega om att cykla på gammaldags träningscykel som hemmaträning. En för mig okänd person överhörde vårt samtal och började komma med en massa tips om hur man skulle cykla för bästa effekt. I meningen efteråt berättade han att han hade gjort En svensk klassiker för ett par år sedan för att komma igång med träningen.

Förhoppningsvis lär jag känna honom bättre snart och säkert är han jättetrevlig, men är det inte ett ganska märkligt beteende att förutsätta att man är duktigare på något än någon man inte vet någonting om? Han har ju liksom ingen aning om hur många mil på cykel jag har trampat i mina dagar. Eller hur många klassiker jag har genomfört.

Boomerangtekniken

Jag har kommit på ett mycket bra sätt att få bekräftelse. Vad jag än säger till Pirum kommer det genast tillbaka.

- Åh, vad jag tycker om dig.
- Nej, ja yjje om dej.

Välbehövligt

Det blev plötsligt väldigt lugnt på jobbet. Vi ska packa ihop en leverans i slutet av veckan och jag har gjort det jag kan göra just nu och inväntar andra.

Plötsligt finns tid att kolla upp vad som händer inom mitt expertområde. Omvärldsbevakning och lite utvärdering av verktyg, hur kul och inspirerande som helst. Tänk om arbetsgivaren förstod att satsa mer på sådant.

Årstafruns dolda dagböcker

Jag gillar Årstafruns dolda dagböcker av Kristina Ekero Eriksson.

Det var verkligen jättespännande att läsa om en person som för tvåhundra år sedan rörde sig på samma platser som jag gör idag. Ekero Eriksson har bearbetat Märta Helena Reenstiernas egna dagböcker och klippt in citat på ett sätt som flyter bra och känns trovärdigt. 


Min enda kritik är att det var svårt att få en känsla av i vilken ordning händelserna kommer. Boken har delats in i temabaserade kapitel och hoppar således fram och tillbaka i tiden. Jag hade föredragit en kronologisk linje, men då hade det så klart blivit mindre av bearbetning från författarens håll.

Yes, yes, yes

Jag fick VG på min journalistikkurs! Hurra!

Det var i och för sig nästan ett och ett halvt år sedan jag avslutade den, men jag har visst glömt att kolla resultatet.

Vad roligt. Hur ska jag fira?

Retroteve

Vad är det med tevemakarna egentligen? Kan de inte komma med något nytt? Först såg jag att Gäster med gester fått nytt liv. Jag raljerade ganska friskt och undrade om de inte skulle dra igång Här är ditt kylskåp när de ändå var igång. Döm om min förvåning när jag insåg att även det har återuppstått! Värst av allt är kanske att jag precis har upptäckt att Kär och galen är tillbaka.

Vad kommer näst? Vem tar vem? Eller finns det redan i tevetablån?

Var allt verkligen så mycket bättre förr?

Läsa bok

Jag har tänkt på en sak. Pirum har gått miste om alla småbarnsböcker. Inte för att hon har blivit bortprioriterad för storasyskonens sagostund utan för att hon har lite annorlunda inställning till det här med att läsa bok.

- Ska vi läsa en bok? frågar jag.
- Ja! ropar hon glatt och springer till bokhyllan. Där insisterar hon på att jag tar ner två böcker. Sedan sätter vi oss i soffan där hon fördelar dem.
- Ja ä-a de bo-e. Mamma ä-a de.

Försöker jag ta hennes bok och läsa den för henne blir det ett herrans liv. Samma sak om jag och syskonen bänkar oss i soffan med en bok hon har siktat in sig på. Då ska hon ha den själv och vi får ta en annan. Dessvärre är det heller inte så populärt om jag försöker ersätta den bok jag fått tilldelad med någon jag valt själv. Risken finns dessutom att hon vill byta med mig om en stund oavsett om min har bilder eller inte.

Det känns lite sorgligt att hon inte har fått sin dos av Max och Knacka på. Tror ni att hon kommer att sakna en viktig pusselbit i sin utveckling?

Tungan rätt i mun

- Han har styckat benet, konstaterar Päppel och får mig att oroligt slänga en blick på teven.
- Nej, rättar Äppel. Han har stukat det.
- Stykat, försöker hon igen.
- Stukat, säger Äppel. Det är väl inte svårt att säga?

För honom nej.

Ta tillfället i akt

Nu: fira att lönesamtalet är avklarat.

Nästa vecka: fira nya lönen. Förhoppningsvis.

Trevlig helg!

Pondus

Idag har jag lönesamtal med min tvåmeterschef.

Hoppas att en sjucentimetersklack gör skillnad.

Med en förkärlek för u

- Titta, mamma. Tjuven jagar pulisen.
- Polisen, Äppel.
- Titta. Tjuven jagar snuten.

Olika världar

Waldorfskolan har en massa trevliga traditioner och snart är det dags för lyktfesten där barnen går som ett lysmask-tåg i mörkret medan de sjunger sånger om sina lanternor. Bakgrunden är som så ofta i dessa sammanhang ett uppmärksammande av något gammalt helgon. Just detta heter Martin.

Jag hoppas att Äppel skojade härom dagen när han plötsligt utbrast något om Sankt Martin Timell. För han tror väl inte att det finns något samband?

Kan du vara själv

- Kom nu hjärtat, säger jag till Pirum.
- Ja i-e jä-a. Mamma jä-a.

Sugen

Idag tycker jag att det borde vara en sådan dag som någon kommer och bjuder på bullar som blivit över från ett möte.

Det händer alldeles för sällan.

Testa Digster

Lyssnar du på musik via Spotify, iTunes eller WiMP? Då kan du få spellistor via tjänsten Digster.

Om du vill kan du dessutom prova att vara premiumkund gratis under sex månader. Använd koden buzzador.

Opinionsundersökning

Ponera att du sitter på ett spinningpass med sex andra deltagare. Instruktören vänder blicken mot dig och de två andra på första raden och säger:
- Pröva att sänka ner styret lite mer ska ni få se hur det känns i magen och ryggen.

Skulle du då säga att du avstår för att du har diskbråck och på så vis uttrycka behov av att få ursäkta dig eller skulle du vara tyst och låta honom tro att du är en slöfock som inte orkar utmana bålmuskulaturen eftersom du anser att du har rätt att göra som du vill utan att behöva ursäkta dig?

Den röda anteckningsboken

Jag fick en så fin present av en vän: en bok som hon valt ut för att hon själv tyckte så mycket om den. Jag blev själv mycket förtjust i Den röda anteckningsboken av Paul Auster. Det är en tunn liten volym med korta historier om sammanträffanden. Vissa helt fristående och vissa som bygger på varandra.

Boken är en fröjd att läsa, mycket för att berättelserna är så häpnandsväckande, men ännu mer för att författaren har förmågan att se det osannolika i livet och glädjas åt det.

Köp den här boken. Lägg den i väskan och läs någon sida på bussen, i väntrummet eller på toaletten. Du kommer snart att ha slukat den.

En ulv i fårakläder

- Vad är det? frågar jag en gråtande Päppel.
- Pirum drog mig i håret.
- Neäh, a ie oje. Äppe oje.

Översättningen av detta är alltså: Jag inte gjorde. Äppel gjorde. Det kunde kanske stämma. Om inte Äppel varit hos Oliver. Jag vet inte om jag ska vara stolt eller förtvivlad.

Spill: en damroman

Jag hade egentligen inte tänkt rekommendera Sigrid Combüchens augustprisade roman Spill. Jag tyckte att den var lite svår att komma in i för att inte säga seg innan jag fick upp farten.

Sedan diskuterade vi den i min bokcirkel och då plötsligt insåg jag dess storhet. Det går att trassla i karaktärerna och uppnå flera dimensioner och nivåer genom att fundera över vad som egentligen är verklighet och vad som är uppdiktat av författaren. Eller vilken författare? Den i boken eller den som har skrivit den? De har ju samma namn, men är de egentligen verkligen samma person?

Läs den, men se gärna till att ha någon att diskutera den med i soffan en mörk kväll i höst.

En fin stor fyraåring

Det är ingen vanlig dag för det är Päppels födelsedag!

Uppskattad födelsedagspresent

Ikväll blir det laxbiffar som födelsedagsbarnet har önskat och sedan ska hon och jag passa på att åka vattenrutschkana medan Äppel är på simskolan.

Vinteräpplen

Jag läste om Josefine Sundtröm i någon tidning och blev så sugen på att läsa hennes debutroman Vinteräpplen. Jag är normalt sett skeptisk till mediapersonligheter som hoppar mellan olika hantverk och tycker att det ofta blir ytligt. Här utlovades dock djup och mening, stora kvinnoöden och en lysande debutroman.

Jag borde inte gått på det. Visst behandlar romanen flera intressanta kvinnor och deras livsöden och vissa hade jag gärna läst mer om. Den räcker dock inte hela vägen. Språket faller ganska platt och dispositionen blir emellanåt effektsökande.

Vi diskuterar den här. Än så länge är vi ganska överens.

Kvalificerad gissning

- Päppel, vet du vad Fääänk jo betyder? undrar Äppel lite drygt.
- Fänkål! svarar hon blixtsnabbt.

Det är ju inte utan att man blir lite stolt

Jag träffade ytterligare en ryggkirurg igår.

Han fascinerades av mina röntgenbilder. Det var första gången han såg en person som fått två diskbråck samtidigt och menade att det var ungefär lika osannolikt som att bli träffad i huvudet av två skitande fåglar på samma gång.

Jag är ett medicinskt fenomen.