God jul

Rent hus

Igår var vi hemma och förberedde det sista inför julresan. Vi pysslade presenter och barnen kom in i ett riktigt flyt av generositet. Päppel konstaterade till exempel att hon hade så många halsband att hon kunde ge bort några.

Tyvärr hann vi inte slå in paket hela dagen. Annars hade det kunnat bli riktigt tomt och luftigt i hyllorna.

Jag funderar på om Ernst är waldorfbarn

I torsdags var det julavslutning och barnen kom hem med de mest fantastiska saker från förskolan. Framför allt Äppel som har sexårsverksamhet hade gjort så mycket vackert: smällkaramell, en liten mandarin med nejlikor, vackra björkljusstakar, fina julkort, en liten ask med pepparkakor och ett par citrusfrukter som han hade cicelerat.

Japp, det var det ordet han själv använde. Själv har jag varken cicelerat eller nyttjat ordet i hela mitt liv. Inte blev jag så förvånad när Ernst ägnade sig åt cicelering i sitt julprogram idag.

All motion är nyttig

Jag har träningsvärk i käkarna. Det är mycket kola i den där korgen.

Insiktsfullt

Päppel har filat på en önskelista till tomten:

- Gungställning till dockorna
- Studsmatta till dockorna
- Russin till dockorna
- Godis till dockorna

Till slut kände jag mig tvungen att fråga om hon inte ville ha något till sig själv.
- Nej, jag behöver ingenting. Jag har redan så mycket leksaker, svarade hon då.

Jag kanske kan köpa lite regnskog eller något skolpaket till ett barn i Afrika?

Äta upp sig

Inte alls dumt att gå på julbord så här tjugo dar före dan. Då hinner man nog precis bli lagom hungrig igen till jul.

Men väldigt roligt var det i alla fall

När vi gick hem från förskolan frågade jag Äppel om han hade lust att kolla om julkalendern på teve verkade bra i år.

- Ja, jag vill se Tjuvarnas jul! utbrast han.
- Hur vet du att den heter det?
Dum fråga av mig. Svaret kom föga förvånande:
- Oliver har sagt det. Han såg den imorse. Den går två gånger varje dag. På morgonen och på kvällen.
- Ja, just det.
- Ska jag berätta vad de gjorde?
- Nej, det blir ju inte kul att se den då.
- Men bara en sak, flinade Äppel.
- Okej.
- En trodde hans dammvippa var en hund. Så han höll på så här och kramades med den.
Här skrattade Äppel högt. Jag fick för mig att slänga in en kontrollfråga:
- Vad är en dammvippa?
- Jag vet inte.