Mindre avancerat språk

Pirum har inte så stort ordförråd ännu. Det består i princip av tre olika uttryck:

1. Hon tittar på oss, vinkar och utbrister: ejjå!
2. Hon får något eller sträcker fram något och säger: ta, ta!
3. Hon pekar mot lampan, skrattar överlyckligt och ropar: bappa!

Avancerat språk

Päppel slänger sig då och då med ord som hon inte riktigt verkar ha greppat. Igår morse kom hon till exempel ned för trappan och undrade var pappa var.
- Pappa är på jobbet, svarade jag.
- Varför? undrade hon.
- Det är en vanlig arbetsdag. Han jobbar.
- Fortfarande?
- Jo, det är ju bara morgon.
- Jaha. Pappa är på jobbet fortfarande. Såklart.

Ny frilla

Mina töser har lika tunt hår som jag. Om man klipper lugg har den en tendens att börja väldigt långt bak på huvudet. Det blir inte så snyggt.

Efter några år med överkammad frisyr bestämde jag att vi skulle spara ut Päppels lugg och nu är den nästan lika lång som hennes page. Vis av erfarenhet tänkte jag inte göra samma misstag med Pirum. Dessvärre växer hennes hår mycket långsamt. Luggen har slutat mitt på ögonen så länge jag kan minnas.

Idag ledsnade jag och nu kan Pirum plötsligt se. Dessutom ser vi henne. Hon är väldigt söt. Ful frisyr, men fint ansikte.

Alltid lär man sig något

Vi är hemma. Tågresan ned gick sådär. Jag var smart som tog med sele till Pirum. Dock inte tillräckligt smart för att ta fram en spypåse till Äppel när han började klaga på ont i magen.

Nu vet jag till nästa gång.

På återseende

Det är full aktivitet här hemma. Hantverkarna håller på att såga upp köksväggen. Så i god tid till sommaren har vi den efterlängtade dörren som nu har vuxit och blivit ett helt glasparti.

Själv försöker jag packa. Äppel, Pirum och jag ska ta tåget till Västkusten ikväll och det finns inte utrymme för att ta med något mer än det allra nödvändigaste. Päppel ska spendera ett par dagar hos farmor och farfar och ska också hon ha en packning.

Vi hörs nog inte förrän jag är tillbaka i nästa vecka.

Ta åt sig äran

Vi har en kulle att ta oss över för att komma till förskolan. Först några hundra meter uppför och sedan skönt utförslut. Äppel är allt som oftast lite gnällig över den första delen och jag försöker peppa:

- Vad bra du kämpar idag.
- Vi är duktiga, inflikar Päppel.
- Ja, Äppel är duktig, säger jag.
- Nej, vi allihop kämpar bra, svarar Päppel.

Jag håller inte med helt. Äppel kämpar bra. Jag kämpar ännu bättre eftersom jag skjuter vagnen och titt som tätt hjälper Äppel med cykeln. Men att stå på ståbräda kan inte vara speciellt ansträngande.

Det man inte har i huvudet får man ha i benen

Förra fredagen var det ganska krångligt att hämta på förskolan. På grund av oplogad trottoar blev jag lite sen, barnen hade blivit kalla och blöta och var inne på varsin våning. Jag lämnade Pirum hos Äppel och hämtade ner Päppel i bara innekläderna för att kunna hjälpa dem på med ytterkläderna samtidigt. Just när vi var på väg ut genom dörren blev Äppel kissnödig och smittade givetvis Päppel så det var bara att slita av allt igen.

När vi sedan kommit en liten bit på väg frågade plötsligt Päppel var Äppels ryggsäck var. Kanske vi hade glömt den, undrade hon lite försynt.

Det är ju tur att någon har huvudet på skaft. Har mamma dålig koll får treåringen styra upp.

Konstnär

Äppel har gjort en replika av Sankt Göran och draken. Den är gjord i guldpapper (draken), ritpapper (Sankt Göran) och tandpetare (svärdet). Hans motiv är att kyrkan där prinsessan Victoria gifte sig kanske är stängd på vintern så att man inte kan gå dit och titta på statyn.

Med orubbat självförtroende har Äppel tejpat upp sin skapelse på vardagsrumsväggen. Någon som vill komma på vernissage?

Statusuppdatering

Vi vet ännu inte hur den sorgliga historien slutar och den upptar mycket av mina tankar just nu.

Föreståndaren kan inte se att det är något problem att ha barn i tre grupper och har därför bortsett från våra önskemål. Trots att vi tog upp våra farhågor med henne redan i våras visar det sig att rektorn, som är den som ytterst ansvarar för intagningar och uppsägningar, inte har tänkt på att Pirum ska börja till hösten och att vi får springa mellan tre hus. Det är alltså en miss från deras sida, enligt henne.

Synd att föreståndaren lät sina personliga åsikter styra och undlät att ens ta upp problemet med rektorn. Hade hon nämnt det hade det aldrig uppstått.

Nu jobbar rektorn på att hitta någon slags lösning där Päppel kan få gå på förskolan åtminstone några dagar i veckan.

Fortsättning följer.

Stora beslut

Imorse vaknade jag till en helt vanlig dag. Och nu, strax före läggdags, har jag sagt upp Päppels förskoleplats.

Vid ett möte med föreståndaren fick jag besked om att Päppel ska flyttas till storbarnsgrupp nästa termin. Och då inte till samma som Äppel. Maken och jag hade redan diskuterat det orimliga i att ha barn i tre olika grupper till hösten så vi bestämde oss helt enkelt för att ta hem Päppel i väntan på en plats i rätt grupp.

Jag älskar ju förskolan och gråter över beslutet, men det är troligtvis ingenting mot hur Päppel kommer att känna när hon inser vad som har skett.

Förhoppningsvis är vi alla desto nöjdare och mer harmoniska nästa höst.

Dagsverke

Idag har jag varit duktig. Jag har monterat bort ett element.

Eller egentligen var det rörmokaren som gjorde det, men för mig är det en stor prestation ens att få hit en hantverkare. Så det känns som en produktiv dag trots att jag mest stod för det vanliga tvättandet.

Tuffa förhandlingar

Jag brukar plocka undan en del av barnens leksaker för att det inte ska bli alltför kaotiskt. I helgen frågade Äppel om jag kunde ta fram hans verktygslåda. Jag svarade att det gick bra att byta in något annat och då blev han helt förtvivlad. Trots att jag försökte förklara att det vi skulle ställa undan gick att byta tillbaka senare verkade han tro att det skulle vara borta för alltid och gick sur därifrån.

Jag hade nästan glömt hela incidenten när han tio minuter senare kom ut från lekrummet med en duploblomma i handen.
- Mamma, den här kan du ta bort.

Behöver jag förklara att vi hade en diskussion om bytesvärdet för olika leksaker?

Varning för betygskramare

Idag slår Anna Laestadius Larsson huvudet på spiken i betygsfrågan. Sug på den!

Ur led är tiden

Det snöar. Hela marken är täckt och det vräker ner.

Man slipper i alla fall räfsa löv.

Jane Austen-klubben

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om Jane Austen-klubben av Karen Joy Fowler, men känner mig så oinspirerad. Boken var okej, men inte mer än så. De innersta önskningar som skulle avslöjas och de oväntade relationer som skulle inledas tyckte jag alls inte levde upp till förväntningarna.

Kanske hade jag fått ut mer av boken om min erfarenhet av Jane Austen hade sträckt sig längre än till en gymnasiepliktig läsning av Stolthet och fördom. Boken var nämligen späckad av referenser till författarens verk. Så mycket förstod jag.

Väl i slutet hittade jag en hel uppslagsdel med förklaringar och referenser. Så dags då.

Se där, det blev visst ett inlägg trots allt. Och lite nyfiken på Jane Austens böcker blev jag faktiskt.

Tiden rusar

Ibland tror jag nästan att fröknarna skojar när de påminner om fredagens matsäck.

Hur fort kan en vecka gå egentligen? Och vad har jag gjort de här dagarna?

Pest och kolera

Vi lever i ständig skräck här hemma.

Förra veckan hade Pirum jordens ögoninflammation. Nu har Päppel springmask.

Tvättmaskinen går varm.

Felaktig slutsats

- Vad är det där? undrade Äppel när jag förberedde lite plockmat i lördags.
- Valnötter, svarade jag.
- Äter man det på jul?
- Ja, det brukar man göra.
- Då är det jul nu.

Radiofrågor

Jag spenderade nästan tre timmar i källaren igår med radion som enda sällskap. RixFM närmare bestämt. Jag noterade ganska fort att jag kände ingen nästan alla låtar trots att jag inte lyssnat på musik sedan hedenhös. Nyare låtar påannonserades specifikt som nya och fräscha. Jag funderar dock på om en låt med Bon Jovi någonsin kan klassificeras som ny och fräsch. Oavsett produktionsdatum.

Jag funderar också på varför de envisas med att babbla så mycket om att de kör elva låtar nonstop. Själva det där babblandet gör liksom att det inte blir nonstop.

Begreppsförvirring

När började strumpbyxor kallas tights och tights benämnas leggings?

Eller har det alltid varit så här i mer civiliserade trakter?

Gud, vad retro!

Vi har lite problem med tekniken här hemma. Eller kanske är det vår bank som har lite problem.

Hur som helst. Idag var jag på banken och satte in pengar. Jag var lite osäker på om det fortfarande gick att göra så. Det fungerade utmärkt.

Det var jag och en äldre man, som inte ville ha Internetbank, där vid öppningstid. Jag kan förstå honom. Man fick fylla i roliga gammaldags blanketter och skoja lite med kassörskan.

Allt var sig likt. Förutom att man måste uppge sitt personnummer för att sätta in pengar.

Att komma till skott

Jag kan vara vansinnigt dålig på att ta tag i saker som inte känns så roliga. Nyligen sydde jag till exempel ihop ett par vantar som har varit trasiga i över tio år. Själva arbetet tog ett par minuter.

Nu har jag satt igång med att måla matsalsstolarna som jag köpte för snart två år sedan. Som tur är brukar jag i alla fall avsluta de projekt jag drar igång så till helgen kanske middagsgästerna kan sitta fint.

För det är ingen vanlig dag

- Päppel, om du vaknar imorgon och hör att vi är där nere måste du ligga kvar i sängen. För vi kommer med paket och så.

Det är bra att ha en storebror som vet vad som gäller.

Avslöjad

Jag undrar vem som har skrivit Äppel på väggen i barnkammaren...

Till maken

Trots att du aldrig ser Pirum rota runt i lådor så gör hon det. Dagligen. Nu har hon visat att den där barnspärren vi har på lådan i hallen inte är så effektiv eftersom hon får ner handen i lådan ändå.

Lådan är nu full med dina vita tabletter. Hoppas att det inte är något du ville ha giftigt.

Naturkunskap

Jag kanske börjar bli tjatig om dessa Waldorfbarn, men måste bara berätta om lämningen igår.

Äppel plockade upp en stor kvist som han hittade på marken utanför förskolan och sprang in på gården med den i högsta hugg:
- Theo! Titta vem som kommer här då!
- Åh, fru Asp!

Frånvarande

Min telefon börjar bli ohållbart dålig. Den orkar liksom inte hålla sig uppkopplad längre så många samtal kommer direkt till svararen.

Vore det magstarkt att ringa jobbet och be om en ny mitt i min maratonlånga föräldraledighet?

Unisex

Och när jag ändå är inne på de där klippdockorna måste jag säga att jag gläds när Äppel genast sätter riddardräkten på prinsessan och den passar!

Första gången jag stöter på klippdockor där inte killen och tjejen har olika konstruktion så att det tydligt syns vilka kläder som hör till vem. I och för sig är det väl en del av temat i Per Gustavssons böcker, men det får ändå uppmärksammas att de har tänkt hela vägen.

Bevingad

Och om man då ändå skulle tveka på att barnen är Waldorfbarn får man det bekräftat när de tittar på klippdockans prinsessklänning med puffärmar och utbrister:
- Titta, ängeln Mikael!

Världens bästa

Äppel hade feber igår eftermiddag. Idag verkar han hur pigg som helst, men får vara hemma och se på teve. En riktig drömdag, alltså.

Han har just avverkat hela Karlsson på taket och har tjatat till sig att få se början en gång till. Så kan det också bli när man får välja helt fritt.

Dunderkost

Man vet att man har Waldorf-ungar när de förklarar att Pippi är så stark för att hon har ätit mjölksyrade morötter och linfrön.

Taktik

- Idag är det min tur att välja teve-program, utropar Äppel. Förra gången valde Päppel.
- Näeh, hon ville ju se Laban, men du sade att ni skulle se Alfons istället. Bara för att hon gick med på det var det inte hennes val.

Privilegier

Äppel berättar för Päppel vad det innebär att vara vuxen:
- Du får dricka öl och vin och sprit. Och så får du köra bil och moped. Och så får du bestämma själv.

Cliffhanger

Ni kanske har uppfattat varningen nu? Då ska jag strax skriva ett nytt inlägg.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Den andra boken som i skrivande stund diskuteras här är den hyllade Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Boken valde jag för att få skratta lite efter den tunga läsning jag nyss har beskrivit. Skrattet uteblev dock.

Jag tycker att Hundraåringen var för mycket och för fånig. Jag störde mig på karaktärena och på den farsartade handlingen. En del av de historiska tillbakablickarna var trevliga, men nöjet förtogs av den buskisintrig som spelades upp där emellan.

Läs den om du vill, men kom inte och säg att jag inte har varnat dig.

De fattiga i Lodz

Just nu diskuterar vi för fullt i den virtuella bokklubben. Två böcker på samma gång faktiskt. Först ut var De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg. Att en bok om ett ghetto under andra världskriget är tung är kanske inte så konstigt, men historien kunde sannerligen göras mer lättillgänglig.

Det tog mig ett bra tag att komma in i boken. Länge tyckte jag att det kändes som att varje avsnitt handlade om en helt ny karaktär, men till slut började jag känna igen dem och också intressera mig för dem. Boken tog sig, men jag kan ändå inte påstå att jag rekommenderar den.

Läs gärna mer här.

Mardröm

När jag vaknade imorse trodde jag att jag skulle åka till ICA Maxi och veckohandla. Jag hann få lite ångest innan jag insåg att maken faktiskt var där igår kväll.

På stenåldern

- Mamma, förr i tiden när det inte fanns el. Vet du hur man gjorde då när man laddade sina telefoner? frågar Äppel.
- Det fanns nog inga telefoner heller då.
- Fanns det inte? Datorer då?
- Nej, inte det heller.
- Bara högtalare?

Här kände jag att vi behövde komma vidare i samtalet och mumlade lite instämmande. Jag ville ju höra fortsättningen som visade sig gå ut på att Äppel demonstrerade hur någon slags handdriven apparatladdare kunde fungera.

Principsak

- Mamma, förra gången valde Päppel vad vi skulle se och då valde hon Mamma Mu. Idag är det min tur. Då bestämmer jag Mamma Mu.

Mamma, mamma, se så stor jag är

Pirum började gå för en vecka sedan och jag har fortfarande inte vant mig. Jag blir lika förvånad varje gång hon kommer knatande in i rummet.

Hon verkar heller inte riktigt ha anpassat sig och blir minst lika förvånad varje gång hon slår huvudet i bordet.

Tvetydigt

- Kom Päppel så går vi och hänger oss! uppmanar Äppel. Och tillägger vänd mot mig:
- Vi leker apor. Vi klättrar.

Tack för förtydligandet.

Jo, det finns något som kallas preventivmedel

Äppel undrar varför grannarna inte har barn.
- Jag vet inte, svarar jag uppriktigt. Alla har ju inte barn.
- Men hur gör man för att inte få barn? undrar han vetgirigt.

Alltså. Det hade ju underlättat om han visste hur man gör barn till och börja med.
- Jag vet faktiskt inte Äppel, svarar jag lite mindre uppriktigt.

Nya tider

Imorse besökte jag för första gången efter semestern det kafé där jag brukar ladda med frukost innan jag tar en tur på stan.

Det var ny personal och ny inredning. En inte alltför vild gissning är att det också var nya ägare.

Jag tyckte lite av den mysiga känslan var borta. Det kan i och för sig delvis bero på att Pirum satt och skrek och kastade mat omkring sig istället för att ligga och sova i vagnen.

Rojalist

Äppel har haft lite svårt att förstå syftet med valet. Det är ju ändå kungen som bestämmer.

Förväntansfull

Imorgon ska Päppel till tandläkaren. Jag har försökt förbereda henne lite:
- På måndag ska du till tandläkaren.
- Varför?
- De ska titta på dina tänder. Räkna dem och se att du inte har hål.
- Jaha.
- Och så får du säkert välja en sak från korgen. Kanske ett djur.
- Jag får ta två saker från korgen.
- Nej, en.
- Nej, två. Den som sitter i stolen får två saker. Den som står utanför får en.

Jo, så sa ju faktiskt tandläkaren sist Äppel var där. Hoppas att hon minns.

Logik

Äppel längtar till vintern. Han har många goda anledningar: snö, julafton och födelsedag. Det är ett herrans tjat om pulkabackar, snögubbar och födelsedagskalas.

Det enda som grusar hans drömmar är att Päppel inte behöver vänta lika länge på sin födelsedag.
- Päppel kan inte fylla år före mig. Jag föddes före henne!

Excelark kanske?

Idag var Pirum och jag på öppna förskolan för andra gången den här terminen. När jag klädde på henne imorse insåg jag att jag höll på att ta på henne samma tunika som vid förra besöket. Vad ska folk tro? Att ungen inte har något annat att ha på sig?

Jag som tycker att det är jobbigt att hålla reda på vad jag själv har haft på mig i olika sällskap. Hur ska jag hålla ordning på vad Äppel hade på förra barnkalaset och vad Päppel hade sist vi var borta på middag?

Ojämn fördelning

Äppel har tre riktigt jobbiga stunder varje dag. De är så jobbiga för honom att han måste låta det gå ut över den hemska människa som utsätter honom för dessa. Han surar och grinar och kastar ett och annat otrevligt ord omkring sig.

Den första är när han bli väckt på morgonen och uppjagad ur den sköna sängen. Den andra är när han blir hämtad på förskolan. Den tredje är när han måste gå och ta på sig pyjamas och göra sig i ordning för den sköna sängen. Jag vet att logiken brister här. Kan någon förklara det för honom?

Det är alltid jag som väcker barnen på morgonen. Det är alltid jag som hämtar på förskolan. Borde det inte vara makens lott att ta hand om läggningen varje kväll?

The Power of One

Jag har läst ut en bok. Det tog sin tid. Jag minns att jag började på den innan vi åkte till Thailand den 1 april. Delvis beror det på att jag inte ville ta med den till stranden eftersom jag har lånat den, men mest beror det på att den är på engelska och det tog tid innan jag fick flyt på läsningen och började läsa mer än en sida om dagen.

Nu är jag glad att jag tog tag i den till slut. The Power of One av Bryce Courtenay är en underbar skildring av en pojkes liv. Å ena sidan är han fattig och utsatt med alla odds emot sig. Å andra sidan är han otroligt intelligent, målinriktad och har en ofattbar integritet. Dessutom tycks han ha turen på sin sida och en förmåga att fånga tillfällena. Viktigast av allt är dock att han gör sig vänner överallt och har ett makalöst stöd av människor som alltid ställer upp efter bästa förmåga.

Ett annorlunda äventyr om människan styrka som jag rekommenderar varmt.

Smidigt

Härom dagen kom maken hem med en bok.
- Hade du läst Hypnotisören? frågade han.
- Nej, men du har gjort det.
- Jag vet. Jag har fått låna den här andra.
- Men du gillade inte den första, påpekade jag.
- Jag vet, men jag tyckte det kändes lite dumt att säga.

Okej, så nu måste han alltså läsa en tegelstensbok av ren artighet.

Insikt

Tidigare idag hördes rinnande vatten och barnskratt från badrummet.
- Vad gör ni? ropade jag.
- Ingenting, svarade Äppel.
- Sluta med det då, sade jag.

Plötsligt förstod jag varför Äppel härom dagen påstod att jag säger nej till allt.

Storasyster upp i dagen

Jag tänkte jag skulle redogöra lite mer för Pirums olater, men inser att jag redan har skrivit den texten.

Det stämmer i princip på pricken. Bara det att Pirum är snäppet värre. Och föredrar att ligga på golvet och gråta frustrerat framför att dra oss i benen.

Temprament

Minns ni den där lugna nöjda bebisen? Jag gör det knappt.

Om någon vill hyra Pirum ett tag går det bra. Jag förstår nu varför antroposoferna kallar det tredje barnet för viljebarnet.

Kärleken till Frank

Kärleken till Frank av Nancy Horan är en sann historia om arkitekten Frank Lloyd Wright och hans älskarinna Mamah Cheney. Åtminstone är den baserad på dessa verkliga människor och deras liv. Det är dess styrka och dess svaghet.

Historien är intressant. Frank och Mamah lämnar sina diverse familjer för att leva tillsammans under en tid när detta är värsta sortens omoral. De är två personer inom den kulturella eliten som hängs ut i pressen när historien blir känd. De gör spännande resor till Europa och Japan och Mamah arbetar med att översätta åt Ellen Key. Allt slutar i en tragedi som man kan ana är anledningen till att författaren har valt att skildra den här historien.

Tyvärr känns det som att författaren är bakbunden av att hålla sig till sanningen. Hon vågar inte ge huvudkaraktärerna riktigt mänskliga drag med känslor och tankar. Därför är det svårt att förstå deras val.

Sammanfattningsvis är boken helt klart läsvärd.

Många apparater är det

Vårt teverum ser väl ut som de flesta andra med en uppsjö av apparater. Det gäller att veta precis vad som är vad och vilken fjärrkontroll som går till vilken maskin om man ska få igång någon film. Äppel har hyfsad koll.

- Päppel, om du startar teven så startar jag boxen och pergolan.

Begränsad fantasi

Det är ett herrans liv på Pirum och jag går för att kolla till leken.

- Vad gör ni med Pirum? Är ni snälla mot henne?
- Vi grillar korv. Hon försöker bara ta den hela tiden, svarar Äppel surt.
- Jo, men hon kan väl vara med? En del av de där öh.. korvarna är ju hennes leksaker, säger jag och återgår till köket.

Strax kommer Päppel in:
- Mamma, vi grillar starka korvar. Pirum får inte äta dem. Hon är för liten.
- Kan ni inte grilla någon vanlig korv till henne då?
- Jo! Äppel! Vi grillar annan korv till Pirum!

Verkligt bra idéer jag har ibland.

Så sant, så sant

Gårdagens sanning presenterades av Äppel liggande i diket:

- Det är inte så bra att plocka blommor samtidigt som man sitter på cykeln.

Man lär av sina misstag.

Presidentens hustru

För ett tag sedan läste vi Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld i bloggbokcirkeln. Jag tyckte om boken. Jag tyckte ju om I en klass för sig också, men detta var verkligen en helt annan typ av bok så det är inte självklart att man gillar den andra för att man gillar den ena.

Presidentens hustru är delvis baserad på Laura Bushs liv och det gör boken extra läsvärd. Inte för att jag vet så mycket om makarna Bush, men handlingen får en ytterligare dimension i och med att man kan relatera till verkliga personer och fundera på vilka detaljer som egentligen är helt sanna.

Hösttecken

I helgen har jag plockat fram Pirums åkpåse och mina ulltofflor. Maken har tänt säsongens första brasa.

Jag hatar att behöva konstatera det, men sommaren är över.

Ett steg fram och två steg bak

Jag har känt mig krasslig de senaste veckorna. Ont i halsen och lock för öronen. Ett tag hörde jag verkligen inte mina egna fotsteg, men de senaste dagarna har jag känt mig bättre.

Idag tänkte jag sparka igång med träning igen och började lugnt med en rask promenad. Nu sitter jag här med rinnande näsa och ögon och nyser.

Jäkla dagisbaciller.

Höst och nystart

Jag tror minsann att jag har lagt på mig lite i sommar. Dags att börja tänka på vikten igen. Det gick så bra sist.

Fast den här gången skulle jag gärna hamna ett par kilo under den där trivselvikten jag har haft de senaste sex åren. Enda anledningen till att jag berättar det här är att jag inbillar mig att jag får bättre karaktär när jag vet att ni vet om det.

Omtänksamt

Maken fyller år idag och jag frågade Äppel och Päppel om de ville göra något särskilt för honom eller köpa någon present. Päppel bestämde sig blixtsnabbt för att köp en bok. Äppel funderade längre. Kanske något radiostyrt. Ett flygplan eller en helikopter.

Jag försökte få in honom på något som maken hade större nytta av. Då funderade han på kuddfodral, men slutligen kom han på att han ville köpa en sele.

- Vadå för sele? undrade jag.
- Som han kan ha på taket när han ska sopa eller skotta.
- Öh, har han sagt att han vill ha det?
- Nej, men det vore bra så att han inte ramlar ner.

Svårt att argumentera mot det. Så nu har vi tittat ut en sele. Tyvärr hade de råkat ut för tjuvar i affären så lagersaldot stämde inte. Vi får köpa den senare, men har slagit en bild av den. Det ska bli intressant att se makens reaktion.

Fjäderfän

Jag gillar inte djur i allmänhet. De enda husdjur som jag skulle kunna tänka mig - ja, som jag faktiskt funderar på ibland - är hönor.

Jag tycker att det verkar så hemtrevligt med några höns som går och pickar på gården. För att inte tala om lyxen att kunna gå ut och hämta färska frukostägg.

Därför började jag nästan hoppa av lycka när Äppel berättade att skolbarnen bygger ett hönshus på förskolans gård. Kanske kan jag få bli helgskötare?

Äkta vara

Äppel berättar andäktigt:
- Mamma, vet du? Fröken Ann är så snäll att hon låter oss ha RIKTIGT vatten i kastrullerna ibland.

Barnkalas

Äppel har varit på kalas. Ett mycket trevligt kalas måste jag säga för vi har fått uppleva reprisen.

Vi har haft ögonbindel och matat en ritad spindel, lekt leken där det gäller att memorera saker på en bricka för att veta vilken lekledaren tar bort och vi har gått på skattjakt med samma ledtrådar som på originalkalaset.

Äppel gillade konceptet så mycket att han har bestämt sig för att kopiera det rakt av när han själv fyller år.

Periodare

En period spelade jag flöjt flera timmar om dagen. En annan tränade jag minst fem gånger i veckan. Under vissa tider har jag gått mycket på teater och under ett par år lade jag en och annan helg på dykning. Ibland läser jag flera böcker i veckan och emellanåt har det sprutat ut virkalster.

En del av dessa saker har jag slutat helt med. Andra kör jag på sparlåga eller återkommer till då och då. Nu känns det som att mina största fritidsintressen det senaste året har varit att finkamma internet på bra bloggar och reor. Jag tror jag börjar tröttna. Och jag hoppas innerligt att min nästa passion ska bli trädgårdsarbete.

Genetiskt

Pirum har den senaste tiden allt oftare förflyttat sig upprätt på knä. Hon promenerar liksom omkring som ett barn utan underben.

Den här stilen har jag bara sett på ett annat barn tidigare: hennes kusin. Är det en slump eller något ärftligt på makens sida?

Komplimangerna haglar

Päppel är prickig och hemma idag. Vi har det ganska mysigt, men för en stund sedan utspelade sig följande konversation.

- Mamma, du har en stor rumpa.
- Nä! Jag har ingen stor rumpa.
- Jo, du är jättegammal.

Hade jag själv inte varit sjuk hade det blivit en extra lång löprunda ikväll.

Första kärleken

Äppel har berättat lite om sin nya förskolekompis Lisen här hemma.

- Är hon snäll? frågade maken.
- Ja... Eller jag tycker mer att hon är gullig, svarade Äppel.

Fredag den trettonde

Nej, jag är inte vidskeplig. Men hur tusan förklarar ni att vi har fått upp en kräfta ikväll?

En stor i och för sig, men ändå. En endaste.

Repriser

Ikväll är det dags att ta fram kattmaten igen.

Inte är jag speciellt snorig. Men ont i halsen det har jag.

Copycat

Det är mig bekant att barn härmar det som vuxna gör, men är alla verkligen lika omedelbara och extrema som Äppel?

För ett par dagar sedan skulle maken klyva ved. Genast drog Äppel ett rep över gården bredvid elkabeln och monterade upp en konstruktion av skottkärror och annat ett par meter från maken.

Grannen har de senaste dagarna ägnat sig åt att mala grenar och kvistar och idag konstruerade Äppel någon form av tugg av bland annat en rutschkana.

I somras stod Äppel tätt intill morfar och grillade i skottkärra med racket-grillgaller och frågade morfars fru hur man gjorde bearnaisesås som han sedan blandade till enligt anvisningarna.

Om barn lär genom att härma kommer den här pojken bli väldigt kunnig. För det här är verkligen bara några exempel.

Nära ögat

Jag satte upp vinylbokstäver på glasverandan idag. Jag tänkte att ett sådant snabbt litet projekt ska väl inte vara något problem ens med tre barn i hasorna.

Blixtsnabbt påbörjade Äppel samma projekt. Han undrade vad det stod, och ville genast ha hjälp att skriva en skylt. Det kunde jag inte ordna eftersom jag var mitt i placerandet. Då förberedde han sig genom att hämta ett eget vattenpass och lite andra prylar.

När jag står där med tungan rätt i mun och strök fast bokstäverna ser jag plötsligt i ögonvrån hur Äppel limmar frenetiskt. Det var inte många sekunder från att han skulle smacka upp ett A4-ark på väggen.

Pust.

Bra fråga

Vid lunchen tittade Päppel på mig och frågade:
- Mamma, varför blir du inte kladdig?
- Jag äter inte med händerna.
- Men varför blir du inte kladdig runt munnen?
- Öh, jag gapar väl stort och stoppar in maten i munnen...

Nytta med nöje

Jag funderade lite på att stryka servetter. Det är aningens präktigt att stryka servetter och lägga i skåpet för framtida middagsbjudningar. På annat sätt blir de dock inte använda.

Tänkte dock att jag skulle ha något program på teve att titta lite halvhjärtat på under tiden. Tyvärr finns det inget jag kan tänka mig att se.

Jag tänker inte vara så präktig att jag bara stryker så nu får det vara. Att teven alltid ska förstöra alla ansatser till att vara lite nyttig.

Lättlurad

Igår åkte jag och barnen till kompisar på förmiddagen. I bilen på väg dit satt Äppel och Päppel och konverserade i baksätet.

Päppel: - Äppel, du har glass på kinden.
Äppel: - Har jag?... Är det borta nu?
Päppel: - Nej.
Äppel: - Var är det?
Päppel: - Där. På kinden.
Äppel: - Var? Här?
Jag: - Du har ingen glass på kinden. Hur skulle du kunna ha det? Du har väl inte ätit glass? Vi har ju nyss ätit frukost.

Aaah

Höstens första second breakfast.

Två barn på förskolan. Ett som sover. Lugn och ro.

Duathlon

Imorse ställde jag väckarklockan, joggade de dryga två kilometerna till saltsjön, paddlade en knapp timme och joggade hem igen.

Vilken perfekt start på dagen. Varför kom jag inte på det lite tidigare än tre dagar innan makens semester är slut?

Nedräkning

På måndag är det slut på den här så kallade semestern. Då börjar allvaret med jobb och förskola igen och Pirum och jag får underhålla oss själva stora delar av dagarna.

Då blir det nog fler blogginlägg.

Kärt barn har många namn

Det är ganska roligt att Päppel på eget bevåg och utan att vi förstår varför kallar Pirum för Mimmi.

Det är ännu roligare att hon också kallar henne Skuggan. Det känns som ett träffsäkert smeknamn på någon som kryper hack i häl på storasyster.

Lillgammal

Nu har även Pirum slagit i tänderna och var idag på sitt första tandläkarbesök.

Väl hemma satt Pirum och lekte med tandborsten hon fått när Päppel kom in i rummet.
- Har du fått en ny tandborste Pirum? Vad fin den är, sade Päppel med tillgjord röst.

I sin rätta miljö

Äppel har gjort fint på farstutrappan. Han plockade en gren från en buske, kallade den träd och satte den i en hink vatten. Och så lade han i en del grus och blad i hinken och deklarerade att det var för att trädet skulle känna sig som hemma.

Kommunikationsproblem

Ett missförstånd uppdagades här för en stund sedan. Maken drog igång teven för att titta på Allsång på Skansen med Äppel och Päppel.
- Men, vi skulle ju se på Alfons! utbrast Päppel. Förstå att hon blev besviken när hon förstod att Allsång var något helt annat.

Sedan tänkte maken förklara var det hela ägde rum.
- Minns ni var vi var igår?
- Ja, i Thailand, svarade Päppel.
- Nej, på Gröna Lund.

Igenkänningsfaktor

Millan är tillbaka. Det ska bli kul att följa hennes liv som trebarnsmamma. Det brukar vara hög igenkänningsfaktor på det hon skriver.

Som idag när hon berättar om bajstricket.

Been there.

Affärsidé

Jag skojar lite med Äppel när jag borstar hans tänder.

- Vad många tänder du har. Vad ska du med alla till?
- Jag ska sälja dem till tandfén. Jag vill bli rik. Som Pippi.

Note to self

Åk inte till Grönan i juli. Även om det är mulet är det så mycket folk att det är långa köer redan på förmiddagen. Det känns inte som att man får valuta för pengarna.

Om du är så enveten att du ändå åker till Grönan i juli så tro inte att det går att byta till Djurgårdsbussen vid Norrmalmstorg. Det spelar ingen roll om du är ute i god tid. Det finns inte en chans att få på en barnvagn.

Tro inte att ett Grönanbesök i juli blir en liten aktivitet på fyra timmar. Eftersom du står i kö mesta tiden vill du nog vara kvar minst dubbelt så länge för att hinna åka något. Det är alltså läge att packa även middagsburk om du råkar ha småbarn i släptåg.

Look alike

Egentligen har jag glömt vad vi talade om, men Äppel höll i alla fall på och låtsades att han inte kände till helt vanliga saker. Till slut ledsnade jag på att spela med.

Äppel: - Champinjoner? Hur ser såna ut?
Jag: - De är blå och har långt hår.
Äppel: - Nej! Det är tandtroll!

Trädgårdslycka

Vi har haft kalas och gäster mest hela helgen.

Hur fantastiskt är det då inte att kunna gå och plocka in ett kilo potatis eller en stor bunt salladsblad? För att inte tala om alla underbara hallon.

Att veta när man bör ge sig

Äppel: - Vad står det här?
Jag: - I kohagen är alla hjältar.
Äppel: - Vad är en hjälta?
Jag: - En hjälte är någon som är duktig och stark. Och modig. Om Pirum ramlade i vattnet till exempel och du räddade henne. Då skulle alla tycka att du var en hjälte.
Äppel: - Eller om Päppel ramlade i vattnet.
Jag: - Just det.
Päppel: - Nej. Jag ramlade inte i vattnet. Jag trampade bara med fötterna. Då blev jag smutsig. Pappa spolade av mig.
Jag: - Jo, men OM du ramlade i vattnet...
Päppel: - Nej. Jag gjorde inte det.
Jag: - Men OM... Eller nej förresten. Det gjorde du inte.

Födelsedag

För precis ett år sedan var det slut på en olidlig väntan. Pirum var beräknad till den 6 juli, men hade fortfarande inga planer på att komma ut drygt två veckor senare.

Jag blev igångsatt vid tvåtiden, fick snabbt värkar, men det hände inte så mycket... förrän vid tjugo över fem. Då sade det bara pang och värkarna blev fruktansvärt intensiva. Jag fick panik. Strax innan hade de konstaterat att jag var öppen fyra-fem centimeter och det fanns inte en chans att jag skulle stå ut de timmar förlossningen kunde ta. Trodde jag. 25 minuter senare låg Pirum på min mage.

Både väntan och smärtan är förlåten. Vi har världens finaste ettåring här hemma.

Han kan visst cykla. I smyg.

Efter ett litet semesteruppehåll skulle Äppel och jag igår göra en omstart i cykelträningen. Vi har tidigare varit ute ett par gånger utan större framsteg. Han har lutat som en fura och jag har knappast vågat släppa käppen för ett ögonblick.

Döm om min förvåning när ungen cyklade helt på egen hand. Någon som vet hur det kan ha gått till?

Solsidan

Vi har varit på Västkusten i nästan en vecka. Där har det varierat mellan lätt soligt, kyligt och spöregn. Det hade säkert varit okej om vi packat koftor och regnställ.

Det är underbart att komma hem till värmen.

Imponerande

Hört på djurparken:
- Har du ätit upp hela glassen, Jonathan? Vad duktig du är!

Kärlekens historia

Jag har fått tips om Kärlekens historia av Nicole Krauss från flera håll. Ofta har den nämnts tillsammans med Vindens skugga och Katedralen vid havet, vilket felaktigt har fått mig att tro att den utspelar sig åtmistone hundra år tillbaka i tiden. Visst är det en och annan historisk tillbakablick till tiden kring andra världskriget, men i huvudsak handlar det om modern tid.

Boken är en lite annorlunda skildring av kärlek, udda karaktärer och av den ensamhet som lätt infinner sig i en storstad. Karaktärernas öde flätas samman på ett sätt som jag gillar och oväntade vändningar i historien gör att det hela tiden är spännande att läsa vidare.

Läs den i sommar.

Var kan han vara?

Äppel beklagar sig:
- Mamma, Päppel hittar mig hela tiden på en gång. Hon är för bra på kurragömma!
- Du får väl gömma dig på något svårare ställe? föreslår jag.
- Okej, svarar han. Och vänder sig till Päppel:
- Nu gömmer jag mig under soffan. Leta inte där direkt.

Bra fråga

Min pappa undrade om promenadband var något slags koppel för barn.

Det är det alltså inte. Utan som ett löpband för mindre snabba individer.

Sommarstuga

Jag gillar semesterkänslan man får i en sommarstuga.

Det är inte så noga med städningen. Man kan gå in och ut med skor. Eller med sandiga fötter om man föredrar det. Det är inte hela världen om det blir lite sand i sängen eller om barnen härjar lortiga i soffan.

Känslan har infunnit sig. Men någonstans gnager medvetandet om att sommarstugan är vår vanliga villa som vi ska leva vidare i lite mer civiliserat till hösten.

Ängelns lek

Sällan har jag haft så höga förväntningar på en bok som på Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón. Jag älskade Vindens skugga och har räknat dagarna till att uppföljaren kom ut i pocketformat. Okej, jag kanske inte hade fullt sådan stenkoll, men ni fattar poängen.

Lite nervös var jag alltså över att sätta igång med den här boken. Det var stor risk för besvikelse. Men den uteblev!

Jag älskar stämningen. Jag älskar språket. Jag älskar karaktärerna, intrigerna, den drömska historien som balanserar på kanten till det alltför overkliga.

Det är en underbar bok. Kanske inte fullt lika stark som föregångaren, men skillnaden är hårfin.

Underbara sommarvärme

Jag har hört att folk gnäller över vädret. Nu får ni väl ger er!

Ni gnällde över den långa vintern och snön som aldrig slutade falla, ni gnällde över den kalla våren och nu har ni mage att gnälla över att det är för varmt!

Det kan inte bli bättre än så här. Passar det inte kan ni tusan i mig åka till någon galleria med luftkonditionering. Eller parkera er i kylavdelningen på ICA.

Förutsägbart

Päppel och jag satt i ett väntrum på Vårdcentralen och underhöll folk idag. Det var ärligt talat mest hon som stod för underhållningen. Hon flyttade sig när en farbror satte sig bredvid henne och kommenterade en och annan väntande. Till exempel insisterade hon ljudligt på att en kvinna var Irmas mamma. Annars babblade hon oavbrutet så där lite allmänt.

- Mamma, vet du?
- Näeh.
- Mamma, vet du?
- Nej.
- Mamma, vet du?
- Nej.
- Varför säger du nej hela tiden?
- För att jag inte vet.
- Jo, du vet.
- Öh, nej?
- Jo.
- Okej, jag vill veta.
- Mamma, vet du?
- Jaaa?
Och så viskade hon finalen:
- En gång ramlade jag på dagis.

Okej. Hon hade rätt. Det visste jag. För det berättar hon flera gånger varje dag för alla som kan tänkas vilja höra på.