Jag läste i lokaltidningen om ett par som inte fått förskoleplats till sin son på 14 månader. De var upprörda. Det är klart att det vållar problem om de inte har möjlighet att vara hemma längre. Själva var de dock mycket noga med att poängtera att det inte bara handlar om dem som föräldrar. Pojken får ju inte möjlighet till den utbildning och utveckling han har rätt till.
Jag tycker att det är skrämmande att föräldrar tror att ett barn som precis har fyllt ett år har behov av något som de inte själva kan erbjuda. Vad är det han förväntas lära sig på förskolan som är så bråttom? Vad är det Pirum missar och hur efter kommer hon att vara när hon börjar förskolan drygt två år gammal?
Tur att jag kan se att det har gått bra för Äppel och Päppel. Äppel började till exempel förskolan vid 20 månaders ålder och när hans fröken nyligen fyllde i ett frågeformulär inför hans femårskontroll uppgav hon att han var i nivå med sina jämnåriga på alla punkter utom en. Vad gäller språk och förmåga att uttrycka sig är han tydligen lite tidigare än genomsnittet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja, men tänk var han varit om han fått börja vid 12 månaders ålder! Hur länge kan man hålla dem hemma med motiveringen att mamma inte gosat färdigt med den lilla?
Är Åsa sarkastisk eller menar hon allvar?
Hehe, vem vet.
Hade han börjat vid 12 månader hade han sannolikt inte varit blöjfri så tidigt och antagligen inte heller fått beröm för sitt goda bordsskick och det faktum att han är det enda barnet i gruppen som säger "vad sa du?" istället för "va?".
Dessutom hade han inte gått på den förskola han går (de tar inte in så små barn) och därför antagligen inte kunnat särskilja fåglar, tälja, laga soppa, skörda lin och en hel del annat.
Man vet aldrig vad livet har i sitt sköte.
Både och...
Jag vill inte lämna min lilla tidigt, mår lite dåligt när jag ser de minsta sitta på gården lite bortglömda eftersom ingen har möjlighet att bära runt på dem. Och, eftersom detta nog är sista ungen vill jag vara hemma så länge jag kan men då måste jag lära mig svara bättre på kommentaren -Oj, ska du vara hemma SÅ länge. Två år verkar vara störande länge och jag kommer på mig själv att förklara/bortförklara det hela... onödigt.
Men visst kan man svara att man tycker att det är bra för barnet att vara hemma längre och slippa sitta bortglömd på gården? Jag är jätteglad att jag har möjlighet att vara hemma med barnen tills de kan uttrycka sig själva och slipper lämna över små paket.
Päppel var 17 månader när hon började gå. Hade vi lämnat henne på dagis vid 12 månader hade hon spenderat oktober-mars hasande på rumpan på en gård.
Nu uttryckte jag mig luddigt... alltså att jag slipper lämna över barnen som små paket. Det var inte de som skulle ge några paket.
Skicka en kommentar