Igår kväll höll maken på att lasta på byggavfall på släpkärra. Han stack in huvudet och frågade om jag kunde ge honom hans hörselskydd som låg på snickarbänken. Jag slank ner i källaren, men fick återkomma i ogjort ärende.
- Nej, det gick inte. Jag är för tjock!
Någon hade ställt sin gersåg framför dörren så att det inte gick att öppna mer än en springa. Maken skrattade glatt och smet lätt igenom med sin smärta kropp.
Jag är ganska säker på att han hade tänkt ut hela händelseförloppet i förväg.
tisdag 19 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Slug, jag!
Sicken tur att det är sådan där tjockhet som går över ganska fort om så där 48 dagar ;-).
Skadeglädje är väl den enda sanna glädjen ;) Dessutom slipper han föda. Idel fördelar med att vara man *hihi* Å andra sidan är man ursäktad att göra trista saker, som att lasta bråte på en släpkärra.
Slipper föda? Jag ser det som en förmån jag har som kvinna. :)
Förvisso. Inget jag egentligen skulle byta bort, men det innefattar onekligen a bunch of smärta som mannen slipper :)
Skicka en kommentar