Härom dagen höll Äppel på att göra iordning en frukostmacka och utbrast plötsligt:
- Jag måste ha fler äggskivor. Jag fick så några.
Jag fick så några? Så är det ingen som säger hemma hos oss. Genast började jag fundera över vem som har detta inflytande över hans tal.
Äppel är med om så mycket som vi inte är del av. Den här händelsen påminde mig om när det första gången gick upp för oss att han har ett eget liv.
Det var strax efter att han börjat på förskolan och var sisådär 20 månader gammal. Vi var på promenad i vårt område och plötsligt susade en flicka förbi och sade i farten:
- Hej Äppel!
Vips var hon borta. Bara sådär. Som att det var den naturligaste sak i världen att hon kände vår lille son, men vi aldrig hade sett henne förr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar